Djurliv

Bloggen flyttar

2008-12-16T11:24:00.001+01:00

Jag ska prova att flytta mitt bloggande om hundträningen till hemsidan istället. Jag lägger in en dagbok för hundarna under "hundarna".
Hemsidan hittar du här: http://vetmalin.dinstudio.se/text1_1.html

Promenad med Solo

2008-12-13T20:33:00.003+01:00

Idag har vi haft mina föräldrar och deras hund på besök. Jag har ett mål att få Mio att fungera ihop med deras stora, lurviga, svarta sheltie Solo (han är övervuxen dvs mer i storlek som en collie-tik). Solo är inget problem för han älskar alla hundar men Mio har ju sina bekymmer. Numera har jag ju iallfall en plan för HUR vi ska få det att fungera, det är bara att träningstillfällena inte har varit så många. Idag satsade vi på att gå en promenad i skogen här hemma med båda prickarna och Solo, alla kopplade. Jag tog Mio, Martin Birk och mamma Solo. Det gick över förväntan bra faktiskt. Solo var ute på vår uppfartsväg när vi tog ut våra hundar och Mio gick upp i högvarv o skällde (förväntat), jag lät honom gå igång och plockade sedan fram mjukosten (som om jag varit helt oförberedd på att det stod en hund där). Hmm, det var nog inte så tokigt med en hund på vägen tyckte Mio :-).

Mio varvade ned fort och vi gick iväg med litet avstånd som vi snabbt kunde krympa och han var avslappnad och glad. Ett tillfälle så började han skälla lite, det var när Solo drog lite mot honom och vi var nära. Efter en stund bytte jag från mjukost till korv och började bara belöna de beteenden jag ville ha, och det gick jättebra. Hundarna gick ofta i jämnhöjd med varandra på grusvägen med kanske 0,5-1 meters mellanrum i långa lösa koppel. Oj, vad nöjd jag var! Jag testade Mio lite med att vi varierade position så att de rörde sig lite mot och från varandra och det gick bra. Han tittade på hund, tittade på matte och fick korv. På hemvägen gjorde jag en liten miss, men den var ändå bra på sitt sätt. Mio gick fram till Solo och det stod och nosade lite nos mot nos och då blev Mio upprörd och gjorde utfall. Jag tog bara ifrån honom en meter, med en mjuk ("fjantröst") kommentar "vad gör du", och han varvade ned och det bästa: han gick tillbaka till att vara avslappnad jättefort. Tidigare har han i regel fortsatt spänna mot hundar som han en gång reagerat mot och inte kunnat släppa dem sedan, men vi kunde bara promenera vidare med det lilla mellanrummet sida vid sida med lösa koppel.

Duktig vovve och duktig matte som var avslappnad, lugn och hade en fungerande plan :-).

Kom att tänka på Mio och Solos första möte när båda var valpar (Solo något äldre, Mio kanske 14 veckor). Jag hade brutet ben i gips och kunde inte göra nåt utan Martin försökte göra samma typ av promenad med bara Mio då. Det gick inget bra - en helt hysterisk Mio som bara var rabiat och skällde hela tiden... och nej, han var inte en glad hund som var frustrerad av kopplet, han var väldigt arg på andra hundar redan från början som valp och bråkade även när han var lös. Det som var skönt idag var att jag ibland såg på honom att han tyckte att Solo var lite påfrestande nära, eller rakt emot honom eller liknande att han då faktiskt jobbade för att hålla sig i styr och tittade på matte för sin belöning istället för att varva upp.

Birk då... Ja, han älskar Solo och tyckte bara att det var kul. Martin matade honom också med lite mjukost i början och sedan var det mest koppelgåendet som behövde övning. Han fick springa lös i trädgården och busa lite med Solo efter promenaden. Jag ville gärna ha med Birk på promenaden eftersom jag upplevt att Mio oftast är värre när han är med, perfekt att Martin kunde följa med med Birk så jag kunde fokusera helt på Mio.

vinterbilder

2008-12-04T11:19:00.004+01:00

Idag är det vinter igen och jag passade på att försöka få bilder på hundarna i tomteluvor. Det blev en bild på Mio som satt fint och hoppades på frolic. Birks skägg lossnade på ena sidan så han fick inte vara med på bild. När jag laddade upp bilderna i datorn hittade jag en vacker bild på ett av våra äppelträd också, Martin fotade det i förra snö-omgången.

Tre sätt att slita på ett parkettgolv

2008-12-02T16:26:00.003+01:00

Att hundar sliter på golven är väl ingen nyhet, men vissa hundar sliter nog mer än andra... Speciellt om de är två. Här kommer de prickiga hundarnas bästa golvslitningstips:

1. Lek tafatt med polaren runt matbordet. Galoppera runt efter varandra, varva med lite tvärnitar och stå o stirra på varandra från varsin ände av bordet innan ni startar med en rivstart med klorna som dubbskor.

2. När matte/husse säger de magiska orden "ut o kissa" så flyg upp från sovande ställning i soffan och iväg på golvet med benen i full galopp innan du ens landat. Man halkar lite men får snabbt grepp med de fantastiska klorna.

3. Busa med en grej i munnen och spring fram och tillbaka på golvet i såpass hög hastighet att mattan kanar ihop till en liten hög och drar med sig soffbord och soffa i bara farten. Varvas självklart med tvärnitar.

Roligt har de iallafall :-)

Lyckans ost

2008-11-23T12:19:00.002+01:00

Idag har jag verkligen fått bevis för hur vi har förändrats det här året, både jag och vovvarna. Vi gick en underbar promenad i snön och solskenet och när vi vek in på Klint väg såg vi att det gick en människa en liten bit framför. Hundarna var tysta och lugna och det tog faktiskt en liten stund innan jag kom på att jag skulle belöna dem med mjukost - så fort går det att vänja sig vid gott uppförande och glömma att belöna det... Efter en liten stund förstod jag att det var grannen som var ute med labben Totte. Jag blev glad över träningstillfället och satsade på att följa efter dem (för ett år sedan hade jag tvärvänt med spända och ev skrikande hundar och gått åt andra hållet). Hundarna såg också att det var en hund med och vi promenerade på med lösa koppel och jag tog fram mjukosten ur fickan med täta intervaller och belönade dem. Jag har blivit noga med att stoppa ned den emellan - behöver inte mata konstant längre och det är bättre att de släpper osten och tittar lite på hunden/människan. Båda hundarna var stjärnor! Vi gick fortare än Totte med husse och de vek in i bokskogen istället. Vi fortsatte framåt och kom upp jämsides med dem (fast med kanske 30 meters avstånd), vovvarna tittade dit men hade lösa koppel och kom ofta till mig. Mio ropade jag på en gång o han vände direkt och fick sin mjukost. De var så duktiga och jag blev mycket stolt!

Lite längre fram på vägen så var det plötsligt någon som hejade på mig bakifrån, det var en annan granne som var ute och gick. Vi blev överraskade jag och hundarna men de var duktiga igen och var lugna, tysta och jag fiskade fram mjukosten igen. De hälsade lite och Mio klättrade lite två gånger på honom, men sedan valde Mio att sitta och titta på matte och få lite frolic istället. Även här så var frolicen i fickan och jag fiskade upp en bit då och då och gav dem.

Hundarna var lugna och mitt beteende är också förändrat, jag är lugn och avslappnad, låter dem ha långa koppel och är trygg med att om de exploderar istället så klarar jag att hålla dem i och med noslooparna. Duktiga vovvar som sköter sig och ett klick till matte också för att träningen funkar och mjukosten är med. Den mjukost jag använder heter Lyckans ost - och det är den verkligen!

hemsida & Mio på promenad

2008-11-18T15:03:00.003+01:00

Nu har jag börjat sätta ihop en hemsida! Den finns här: http://vetmalin.dinstudio.se/text1_1.html
Den handlar än så länge mest om hästarna.

Idag har Mio fått gå promenad med Åsas Mårran på morgonen. Mårran behövde öva på att det finns hundar på HENNES hemmaplan och vi var självklart frivilliga. Så svårt var det dock inte för Mårran för hon såg snabbt att det ju var en prickig hund (trots förklädnad i regntäcke) och sådana är ju ok :-). Mio däremot fick övning på perfekt nivå. Under promenaden kunde de båda vovvarna nosa på varandra nos mot nos och Mio var mycket vänligt inställd. I övrigt struntade de mest i varandra. I början var Mio lite spänd, speciellt när Mårran var nära och stod o stirrade lite på honom - men han fixade det! Birk satt i bilen (med dubbla fleecetäcken) och han var nog glad för det, det var inget väder för en tunnhårig prickhund.

trytande inspiration

2008-11-15T21:23:00.003+01:00

Matte är lite trött och har jobbat mycket det senaste (och jourar nu) men hundarna behövde få tänka lite så det blev att leta efter lite inspiration. Efter en kort halvinspirerad träning med min envisa vänd och flytta i sidled (jag har inget bra namn på rörelsen) som finns filmad nedan så satte jag mig ned o sökte inspiration på nätet. Hamnade som alltid på freestylesidor och kom på att jag kunde öva någon ny växling i mitt planerade freestyleprogram. Mina vovvar gör ju oftast bara en grej i taget och det är hög tid att kedja ihop saker och försöka få ihop de olika rörelserna så att programmet bara kan flyta på i jämn (hög :-)) fart. Jag är jätteglad att jag faktiskt ritat upp ett rimligt program och det var kul att öva in den lilla kedjan på två övningar. Birk tyckte det var onödigt att gå slalom i en åtta runt mina ben för att sedan backa in i mellan men tji fick han och det var ordentlig slalom som gällde först. Efter en stund kom han på det och jag tror aldrig han har gjort så snabba åttor runt mina ben som nu, ivrig att få nästa kommando som betydde att belöningen var nära! Det är det här som är en av de mest fantastiska grejerna med klickerträning, att de blir så heta på att man ska ge nästa kommando. Vi hade roligt och Mio fick öva samma sak - jag har inte alls tränat lika mycket freestyle med Mio och har mycket bättre koll på vad Birk kan men Mio är en stjärna han med trots att matte slarvar så med hans träning (dvs inte har koll på vad vi tränat o inte).

Film!

2008-11-10T17:16:00.002+01:00

Igår testade jag att sätta kameran i en hylla och filma lite av kvällens lilla träningspass. Tänkte att lite film kunde liva upp bloggen lite :-). Jag tycker själv det är jätteroligt att se filmer på hur andra tränar och på hur deras hundar svarar på träningen, det är så utvecklande för ens egen träning. Det är också bra att se sin egen träning från en annan vinkel och då se vad som funkar och inte. Idag har jag lyckats lägga upp två filmer på youtube och de kommer här! Det är träning av att stå vänd bortåt i frontposition och också början till att flytta i sidled, de här två filmerna är på Birk. Detta var rätt kul, mer film kommer nog att dyka upp här framöver :-). Min högerarm är vinklad uppåt och jag håller handen mot axeln, jag håller targetstickan i den men stickan är nästan hela tiden nedvinklad bakom min rygg (använder den i regel bara i första repetitionen för att Birk ska hitta positionen utan att testa alla andra grejer och bli frustrerad), jag har insett att den uppvinklade armen säkert också har blivit en signal till vad som förväntas och den måste jobbas bort!

Här övar vi på att hitta in i positionen framför mig med nosen framåt och svansen mot matte:
http://se.youtube.com/watch?v=5b9Yymmr4d4

Här börjar vi testa lite steg i sidled, han klarar åt vänster men inte åt höger.
http://se.youtube.com/watch?v=fIO3e73QjeM

Det är väldigt liten yta i arbetsrummet så det blir inte så många steg i sidled...

Vi tränade fler saker och Mio var också med men nu hinner jag inte ladda upp fler filmer, de får komma en annan dag :-)

framsteg

2008-10-22T18:23:00.002+02:00

Det har inte blivit mycket skrivet här den senaste tiden men det händer saker i vovvarnas värld. Mio går ju på "morre-klass" och detta har förbättrat mattes träning och det märks på hundarna. Vi har inte tränat särskilt mycket men jag har använt mig mycket av motbetingning för att få vovvarna mindre uppjagade av händelser i omgivningen på promenaderna. Motbetingning innebär i mycekt kort sammanfattning att när hunden får syn på något som normalt sett stressar upp den enormt (i Mios fall blir det ofta utfall alternativt hysteriska skall alternativt vilja att jaga) så dyker godaste maten i världen upp och ges i riklig mängd. Jag använder mjukost och jag har under de senaste veckorna blivit mycket förstärkt för att ha mjukosten med mig (fantastiskt resultat gör att matte blir glad) vilket innebär att mjukosten nu alltid är med och hundarna får effektiv träning när tillfälle bjuds. Jag själv har från att ha tyckt det var jobbigt när något dykt upp i skogen ändrats till att bli jätteglad när något/någon dyker upp för då får vi ju chans att träna! Tråkigt nog så är det inte så mycket aktivitet i min skog. Då är det ändå bra att mina hundar blir galna över det mesta (katter, hundar, folk, hästar, vilt...).

Hundarna har gått från att hysteriskt skälla, dra och skrika när de ser en människa dyka upp, till att bli tysta och gå lugnt o smaska mjukost. Den som är mest förvånad är Birk för han har mest låtit o stressat för att Mio gjort det och nu fattar han ingenting...

En häst som kom förbi medan vi stod och pratade med en svampplockare var fullständigt ointressant.

Idag så kastade de sig inte iväg i kopplet när min katt plötsligt sprang förbi på gårdsplanen. Birk var den som såg den bäst och han tittade till men vände sedan uppmärksamheten mot matte som självklart langade fram mjukosten för denna prestation.

Härligt är det och träningen fortsätter självklart. Det kommer att ta tid det här men det får det göra!

freestyleprogram

2008-09-29T20:57:00.003+02:00

Jag satt en kväll (jour när inget hände) och knåpade ihop ett freestyleprogram åt Birk. Ingen aning om det funkar eller inte eftersom vi inte kört igenom det men det var kul att göra det. Jag följde tipsen från freestyleinstruktörs-kursen där vi lärde oss att först rita upp musiken och sedan stoppa in rörelserna som grupper om ca 3 saker. Den första rörelsen i varje grupp är samma som den sista i gruppen före. Sedan kan man baklängeskedja ihop hela programmet. Jag tror att programmet kommer att funka, det största frågetecknet är om Birk är lika snabb som jag tror... Jag vill ju ha glad och skojig musik till Birk och den här blev det: http://www.youtube.com/watch?v=BYuXnlMD9pc&feature=related
inte hela låten men 1.43 av den. Det är Birk som ska föreställa krabban (eller vad det röda djuret är för nåt). Tycker inställningen stämmer rätt bra med en prickig hunds världsbild... speciellt orden: "inga bekymmer, vi bara rymmer"...

Hur som helst, i min planering av programmet dök det upp en rörelse som vi inte tränat in och den kan vi nog pyssla med ett tag. Jag vill ha honom stående i front, med svansen mot mig och huvudet framåt och sedan ska vi tillsammans röra oss i sidled men hålla positionen. Obegriplig beskrivning kanske :-)

Vi började öva idag. Birk har ju övat in "vänd" tidigare som innebär själva vändningen från front till att stå med huvudet bortåt. Han har dock inte övat att stå stilla i den positionen (stå still är inte Birks starkaste gren), det har vi gjort idag. Extremt täta belöningar i position. I början med hjälp av en targetsticka som dök upp framför nosen medan han tuggade i sig sin torris från förra klicket. Effektiv träning! Birk blev stabilare och stabilare i sitt stillastående och jag fick också mer och mer in att han inte vred på huvudet utan mer tittade uppåt/bakåt (försökte belöningsplacera så min hand dök upp mellan öronen på honom. Han kunde även hitta tillbaka till positionen om han råkade kliva ur den.

Mio fick öva samma sak. Han har inte tränat "vänd" tidigare utan bara snurrar och det var lite virrvarr innan vi fick till att hålla positionen och att det var just en position jag var ute efter och inte en flygande hund. När han fattade så gick det rätt bra, kom inte lika långt som Birk, men kom han bara i rätt position så höll han den fint. Mio fick ha mycket targetsticka och han tycker det är svårt att vända sig bort ifrån godiset (speciellt om jag laddat med lite i handen efterosm belöningarna måste vara så täta nu i början).

Känns som en spännande övning!

Snurrandet på FASS har också fortsatt lite, Mio kan självständigt köra flera varv åt höger nu och Birk klarar åt höger och nästan åt vänster också. Dags att byta varv på Mio - han kommer att bli väldigt frustrerad... måste tänka ut en noggrann plan, borde ha bytt varv så fort han klarade ett helt istället för att lägga på flera.

snurrigt värre

2008-09-22T19:38:00.002+02:00

Nu på kvällen blev det mera snurrande på FASS (stora tjocka läkemedelsboken för er som inte visste). Vovvarna älskar den här leken. Birk kan nu snurra runt två varv även om matte rör sig i sidled i cirkel runt honom i motsatt varv, fast jag hinner inte ta så många steg - han snurrar jättefort.

Idag så fattade Mio vad det handlade om! Han hade lite problem med att bli kvar på FASSen i läget där hans rumpa är riktad mot mig, då vill han kliva av och gå in i fotposition. Mycket träning på förflyttningen där rumpan är emot mig blev det och efter en övergångsperiod där en frustrerad Mio blev felad (oj och inget klick) för att hoppa av men ändå fortsätta snurren, samt att jag klickade tidigare och enbart när framtassarna var på (och extra mycket torrisar om jag såg att han verkligen jobbade för att vara kvar på) så fixade han det! Ett varv klarar han med mig stående på kort avstånd. Han måste fortfarande tänka efter i varje snurr (en liten latenstid finns) men han är ändå snabb. Han testade även varianten att stå med alla fyra tassar på FASS och började snurra lite i det läget också (men fick inte klick för det, vi övade ju inte det, duktig matte), det kanske vore en special för Mio som har väldigt bra balans.

Duktiga vovvar!

Matte ska försöka hitta på fler kul grejer att träna in inomhus, det börjar bli ruggigt höstväder nu, perfekt för frusna hundar och frusen matte att sitta inne och träna in trick och freestyle-grejer.

Idag har hästarna blivit uppsläppta till sin nya grusplan vid lösdriften, ca 750 kvadratmeter med markduk och tjockt med grovt grus ska göra vintern kleggfri kring utfodring, vatten och lösdrift. De verkade nöjda (kanske mest över att det fanns mer bete i den hagen :-)).

FASS-snurren

2008-09-21T22:38:00.002+02:00

Har ju övat vovvarna lite på att flytta bakdelen i sidled medan framtassarna står på en FASS, egentligen en sorts snurr med framtassarna fixerade - eller rättare sagt Birks variant på snurr. Insåg idag att de gör den "fria" snurren olika, Birk snurrar runt sin framdel, Mio har vikten på baktassarna och lättar i fram och snurrar runt med ett litet skutt med framdelen. Hade man jämfört med en häst så gör Birk en framdelsvändning och Mio en piruett... Intressant så det kan bli. Kanske därför som Mio ser ut som ett större frågetecken än Birk när FASS-snurrandet övas.

Idag fick matte en liten aha-upplevelse vid träningen och fick hela momentet att snabbt lossna med Birk när jag istället började baklängeskedja FASS-snurren. Mitt mål är att hunden ska kunna stå med framtassarna på fassen och rotera runt med bakdelen även om jag står en bit ifrån. Det svåraste momentet verkar vara när de ska passera framför mig med huvudet vänt ifrån mig. Vi övar enbart rotation åt höger än så länge. Efter lite klur så började jag först öva på rotationen mot min vänstra sida (jag står något bakom hunden). Sedan en kort övning av själva passagen framför mig (belöningsplacerade och flyttade samtidigt mig själv till att stå mitt bakom hunden - hunden valde oftast att fortsätta en aning åt höger, minsta ansats belönades).

Sedan började jag baklängeskedja: började köra den sista delen, dvs att snurra vidare till frontposition när hunden befann sig på min vänstra sida och belönade det rikligt. Flyttade mig sedan till mitt bakom hund under belöningen och wow - Birk kastade sig lyckligt iväg åt höger med rumpan fram mot frontposition - dunderbelöning. Placerade nu så att han startade aningen till vänster om mig - YES! - han tog hela passagen med kvicka rörelser, repeterade en gång sedan hundbyte (Birk var så lyckllig över mattes jubel att han inte kunde tänka längre).

Nästa pass hade han fattat det - utmaningen var då att enbart belöna när tassarna hölls kvar på fassen - när Birk har förstått så jobbar han i högt tempo och då ramlade han av fassen hela tiden... Svårt att ha koll nedåt och snurra samtidigt. Kul att han blir så lycklig när han vet att han fattat vad övningen går ut på, han är en mycket rolig och speciell hund lille Birk.

Mio har inte kommit lika långt. Han flyttar i sidled så länge han rör sig mot min vänstra sida, vi har börjat öva att jag placerar mig rakt bakom - men det är svårt tycker Mio. Han vill gärna lämna fassen och gå in i fotposition istället. Han ser ut att tycka att det är frustrerande att Birk har fattat men inte han :-), Mio är ju den smartare av de två men han har inte tränat sånt här lika mycket som Birk så det tar längre tid för honom. Han orkar inte heller jobba lika långa pass som Birk vilket också gör att saker tar längre tid. Men när han väl fattar så brukar han vara mycket noggrann och säker så det kommer!

skabbhund

2008-09-20T12:18:00.002+02:00

Med världens sämsta timing har Mio fått rävskabb. Eller jag hoppas iallafall verkligen att det är rävskabb och inte nån annan diffus anledning till klåda som allergi eller liknande. Han fick inte följa med på kurs i veckan och får stanna hemma nästa vecka också för att inte riskera att smitta ned någon annan hund. Matte åkte på kurs utan hund till Mios stora besvikelse (och matte är också ledsen för det, har längtat så efter att gå den här kursen med Mio). Det var kul träning på kursen och hundarna och mattarna har gjort stora framsteg.

Jag har inte gjort så mycket med vovvarna denna vecka men vi har börjat öva in ett nytt trick som innebär att stå på nåt med framtassarna (en FASS haha) och snurra runt den med bakdelen. Går hyfsat, det funkar om jag står framför och rör mig jag med men står jag en bit bort så är det svårt för dem. Blev inspirerad att lära in det av den här filmen som är helt underbar: http://www.riemurasia.net/kaatopaikka/go.php?id=7668
Nu vill jag träna freestyle!
Lämplig musik som passar till Birk sökes, tips mottages gärna!

äppelsäsong!

2008-09-15T17:27:00.002+02:00

Nu har vi mängder med mogna äpplen i trädgården till Mios stora lycka. Han har provsmakat fallfrukt (och även plockat något från träden) i ett par veckor och nu äntligen är de inte så sura längre utan jättegoda. Under tiden en liten påse plockades åt grannen åt nog Mio sisådär 4-5 stycken :-). Egentligen är det nog rätt enkelt att ge Mio godis som han inte blir tjock av... Bara att ta med ett äpple i fickan (eller nån anna frukt eller grönsak, majs köps ju i fina små bitar tex :-)). Kanske ska testa det på torsdag...

Mio på kurs del 2

2008-09-11T21:03:00.002+02:00

Ikväll har vi haft andra omgången på Mios kurs (som är för hundar som har problem med andra hundar). Alla deltagarna har kommit till en del insikter i veckan över sina hundars beteenden och sina egna. Det är bra att verkligen få börja tänka efter på vad man själv gör och vad hunden gör och i vilka situationer. Mios utfall sker ju i vissa specifika situationer.
1. När någon plötsligt dyker upp (oväntat, dvs man har bara en chans vid varje träningstillfälle)
2. När en annan hund är intresserad av honom (stirrar, eller utfall eller annat)
3. När hundar (eller annat) springer eller annat bus.
4. När matte är fokuserad på annat än Mio eller omgivningen.

Hans utfall är ju helt oberoende av om den andra hunden är en hane eller tik och jag tror att det även är ganska så oberoende av hundens storlek. Kan vara att lurviga hundar är svårare än korthåriga och ev även svarta eller mörka hundar svårare än andra men det har jag inte riktigt koll på.

Som några av oss pratade om idag så kan det även ibland vara så att föraren tror/vet att hunden har problem med vissa hundar och därmed blir föraren spänd eller ändrar sitt beteende på annat sätt vilket gör att hunden också reagerar. Detta är något jag numera jobbar med att försöka ändra hos mig själv, alltid tänka på att själv slappna av. Lättare sagt än gjort. Försöka lita på att hunden klarar av situationen (veta att den är lagom svår och inte för pressande). Tack var nosloopen nu så vet jag ju också att jag klarar att hålla Mio om han far iväg när jag är oförberedd vilket gör att jag inte behöver hålla ett ständigt stadigt tag i kort koppel - det gör mycket för mattes avslappning.

Det var roligt att se vovvarna idag. Först fick vi testa av hur hundarnas väg ser ut från bilen till träningsplanen. De ska sitta kvar i bilen tills dess att de blir ombedda att gå ur (det klarade Mio galant, den träningen har han fattat :-)), sedan när de hoppat ur bilen ska de vända sig mot matte (det klarade Mio också ovanligt fort, han var inställd på att få träna med supergodis) och därefter gå LUGNT utan att dra till träningsplanen (gick ovanligt bra men han är ju en dalmatiner så lite drag blev det men det funkade bra att jag bara lugnt stannade). Vi övade i smågrupper utspridda på gräsmattan och tränade att pausa på filt, att söka upp sin pausfilt, att hålla position på pausfilt samt target mot hand och sticka. Mio var mycket avslappnad. Han gillar verkligen att få vara på kurs med matte. Efter denna träning (två grupper efter varandra) så hade vi teori om klassisk betingning mm.

Sedan blev det ut på parkeringen för att träna hundmöten. Det blev dubbel träning för Mio satt ju i bilen och tittade på alla hundarna som gick fram och tillbaka utanför (övade med två i taget) och tro det eller ej men han var TYST (nästan hela tiden iallafall). Han låg mestadels och tittade på matte som stod en bit bort. Mio fick öva mot en rottweilertik och vi dök upp från olika håll, han brydde sig inte ett dugg om den andra hunden och tyckte att mjukost var supergott. Eftersom det funkade bra för båda så fick vi öva lite på att mötas promenerandes mot varandra men på lite avstånd. Det funkade också bra, jag försökte klicka en del för att titta på den andra hunden, för jag vill ju att han faktiskt ska titta på den (eftersom det är det som är svårt för honom) istället för att bara titta på mig. Det funkade hur bra som helst med flera möten även på närmre håll.

Lite senare fick han också öva mot en liten dvärgpincher som vi möttes med och även gick i cirkel med. Det gick också jättebra och Mio började fatta att vi lekte leken "äta mjukost kring andra hundar".

Sist fick vi även vara sparringpartner och dyka upp på håll åt en borderterrier och det funkade också bra. När vi sedan gick ut på den tomma parkeringen för att Mio som sista hund skulle hoppa in bilen så spanade han längtansfullt omkring och undrade vart alla de skojiga hundarna tog vägen (han ville ha mer mjukost...). Till hans stora besvikelse så fanns det ingen hund att titta på (och mjukosten uteblev) utan det blev bilen istället. Mio kommer att älska åsynen av andra hundar :-).

hundmötesträning del 3

2008-09-10T17:29:00.002+02:00

Idag på eftermiddagen promenerade jag och Mio bort till Linda för lite träning. Tanken var att träna mot hund men det blev mer träning mot katt :-). 3 nyfikna halvstora kattungar gjorde sitt bästa för att störa Mio och det var bra träning. Mina katter försvinner ju som små pilar så fort hundarna går utanför dörren (eller rättare sagt så fort jag låser upp dörren inifrån) och visar sig inte igen förrän hundarna tillbaka i säkert förvar inomhus, så det går ju inte så bra att träna mot dem. De här kattungarna var mycket nyfikna på den prickiga hunden och Mio fick äta mjukost även mot dem (utfall som utfall resonerade jag). Det gick faktistk rätt bra, spänd och extremt intresserad av katterna var Mio men det blev bara något enstaka litet skutt mot dem i övrigt höll han sig i skinnet, även när de sprang.

Efter en stund så hämtades en 5 månaders schäfervalp som fick vara störhund för Mio, han brydde sig knappt om den för en katt valde att följa med på promenaden... Vi promenerade efter den andra hunden en bit på vägen och det gick bra, det var första gången som valpen såg en prickig hund så den stirrade rätt mycket på Mio (utmärkt :-)) och skällde lite ibland också. Det gick jättebra, han blev lite spänd en gång men då var nog också katten inblandad i det hela (den gick och var störig hos schäfervalpen istället). Jag blev nöjd och vi avslutade med att den andra hunden passerade oss på vägen (vi stod i kanten) utan problem (mer problem då med katten som galopperade förbi efter den, men inte farligt mycket där heller).

När Mio kom hem var det Birks tur. Han fick en promenad på andra hållet förbi de andra husen här på grusvägen. En runda vi aldrig går annars (skulle vara för jobbigt med båda hundarna). Vi fokuserade på lugn och avslappning och det gick hyfsat. Han fick ha nosloopen på första biten (mycket uppvarvad efter att ha varit ensam medan Mio tränade) men sedan gick jag med bara halsband och var noga med att stanna om det drog. Koncentrerade mig också på min egen andning och avslappning och det var rätt nyttigt för oss båda :-). Vi mötte inga hundar eller katter (tråkigt nog, nu är jag så inne på att träna det här), men väl ett par bilar så det blev övat att hoppa ut i kanten och sätta sig. På hemvägen tränade jag lite på "vardagsinkallningen" som jag skrivit om tidigare och han reagerade oerhört fort på "komhär" (kastade sig runt), men det var lite segt tempo sista biten in till matte, funderade på om det beror på hur jag håller targethanden, ska testa en annan dag. Belöningen där var mjukost. Släppte honom lös på vår egen väg och övade inkallningen då också, på lite längre avstånd och det funkade super!

hundmötesträning

2008-09-08T21:54:00.002+02:00

Idag blev det lite övning för Mio (och även för Birk). Först på dagen så hade vi möte med shetlandsponny i skogen. För er som inte visste det så är shetlandsponnier (och hästar överhuvudtaget) mycket farliga djur som hotar prickiga hundar som heter Mio. Bäst att skrämma den ordentligt direkt... Matte hade ju full koll på detta beteende och var redo med nosloopar på, godis i beredskap (torrfoder men Mio äter ju allt) samt att jag visste vem som kom med hästen (grannen som mycket väl vet hur Mio funkar och som han älskar). Mio blev stilla och skällde, en ny typ av skall/morr faktiskt som var argt men kontrollerat på något vis (Birk hängde på som den härmapa han är, skulle aldrig skälla på häst annars men om Mio gör det så ska man ju det). De lugnade sig och hälsade på Linda istället och var lyckliga. Något utfall till blev det när matte inte hade koll men annars rätt lugnt. Mio kunde strunta i mina hästar som kom galopperande mot oss på andra sidan stängslet och det var riktigt bra.

På kvällen åkte jag till mina föräldrar i deras fritidshus och tog med vovvarna med avsikt att träna hundmöte mot deras sheltie. Solo är en underbar glad och livlig vovve, som är i storlek med en liten collietik (dvs rejält övervuxen sheltie), lurvig och med mycket svart. Han älskar alla hundar och människor och är därmed en utmärkt sparring-partner åt Mio. En i träningsammanhang bra grej är att jag vet att Mio alltid reagerar på honom med utfall när han ser honom. Jag laddade bilen med hundar, mjukost och korv. De ledsna vovvarna fick sitta i bilen medan jag fick en god middag - de tjöt, ylade och skrek som om svår hundmisshandel pågick - tur att inga grannar var där...

Birk fick börja och fick först promenera lite på ängen och sniffa o varva ned och sedan kom mamma och Solo ut och gjorde oss sällskap, vi möttes några gånger. Birk var lugn (han gillar Solo) och då släppte vi dem så de fick busa. En stor förändring har skett sedan Birk blev kastrerad iallafall, han försökte inte hoppa på och rida på Solo en enda gång - skönt, tidigare har han fastnat i det beteendet och varit helt stressad och "borta". Nu busade de lite och sedan gick han och sniffade på alla intressanta dofter.

Därefter fick Birk hamna i bilen och det blev Mios tur. En uppvarvad Mio ville flyga fram till alla doftfläckar samtidigt men tack vare nosloopen så blev det bra tvärstopp när det gick för fort och han lugnade ner sig lite. Samma stillastående skall som mot ponnyn tidigare blev det mot Solo och sedan var det mjukost och duktig hund. Mio var lite skällig ett par gånger till men sedan var han med på leken att först titta på hund och sedan på matte och då få klick o mjukost. Svansen slappnade av lite och viftade istället. Vi övade lite möten och det gick jättebra. Efter en stund syntes tydligt att Mio började ignorera Solo och istället lugnt gick o snusade i marken. Avslutade medan alla fortfarande var glada och lugna och en nöjd Mio fick hoppa in i bilen igen.

Solo tyckte nog det var lite konstigt, han såg rätt konfunderad ut när den glada prickiga hunden (Birk) plötsligt började skälla argt på honom (Mio). Han skötte sig dock strålande som övningshund (och kommer att få den uppgiften fler gånger).

Vi ska försöka hinna med ett träningspass mot Lindas schäfrar på onsdag också och sedan är det ju kurs igen på torsdag! Nu ligger Mio i hårdträning :-)

Mio på kurs del 1

2008-09-04T22:01:00.002+02:00

Idag så började en efterlängtad kurs för Mio. En specialkurs för hundar som har problem med andra hundar. Jag har bara lite mer än en mil till kursplatsen vilket känns lyxigt och Birk är nog också tacksam över att ensamtiden blir kortare. Kursen är upplagd precis som jag vill ha den så det blir en riktig önskekurs för mig. I dagsläget har jag ingen aning om riktigt vad Mio klarar och inte och därför känns det väldigt skönt att börja med en kurs från grunden och arbeta oss uppåt. Mycket är ju också att träna matte i eget uppförande och det är ovärderligt att få tips och råd från andra som tränar på samma sätt. Jag har så oerhört lätt för att själv spänna mig och bli stressad och självklart känner hundarna det och gör likadant.

Mio skötte sig mycket bra idag. Han kändes glad och avslappnad. Vi gjorde en test mot lilla Jack Russeln Popsy (som glatt var testhund i utbyte mot lite köttbullar) som fick dyka upp medan Mio gick o nosade i gräset. Lite mjukost fick Mio när han såg henne och sedan var hon ok i hans ögon. Intressant att se hur han visade mycket lugna signaler med bakåtdragna öron och mjuk blick samt att han ignorerade henne rätt tydligt (matte hade ju mjukost... det är skönt att ha en mycket matglad hund). Vi körde lite hundmötes-träning mot henne och det gick bra och även när vi försökte trigga honom lite med springande Popsy så var han lugn. Duktig vovve!

Lite senare hade vi avslappningsövning på filt. Mio fick hålla sig lite avsides och han var lugn och tyckte vi hade det mysigt (och så var det gott med grillad kyckling). Tittade till lite på en annan hund som var uppe och gick men relaxade fort igen.

Under tiden Mio satt i bilen skällde han en del på andra hundar men om jag var i bilen samtidigt så var han tyst och valde att äta godis med matte istället.

En lugn mjukstart på kursen. Jag och en annan kursdeltagare beslutade oss för att sista gången skulle våra vovvar minsann klara hundmöte med varandra. Nu blir det till att ligga i och träna :-).

wild & crazy...

2008-09-03T21:24:00.003+02:00

Gick en skön promenad i skogen idag. Började med nosloop på båda hundarna men tog av dem efter ungefär halva vägen bortåt eftersom hundarna dels var lite störda (Mio har fortfarande ärr på näsan efter en sämre variant av loop-snöre och Birk är bara inte inövad än) och dels för att de var så lugna och trevliga. När vi var på väg hemåt och kom till korsningar och krokigare vägbitar så funderade jag på att sätta på looparna igen för säkerhets skull om vi skulle möta någon. Det gjorde jag inte men jag borde ha...

Så plötsligt bakom kröken på några meters håll dök underbara goa labradoren Totte upp med matte som plockade svamp (och hade en kniv i handen :-)). Mina vovvar fick en mycket hastig adrenalinkick och vrålade och skällde, ömsom glada och ömsom arga, mest bara totalt utflippade samt drog som galningar framåt. Matte höll emot och lyckades rätt bra till en början men så fick de svaj på mattes överkropp... Släppte Birk och satsade på att hålla i Mio. Birk skuttade fram till Totte och förvandlades från en vrålande hund till en som flörtade och ville leka... Mio fick matte ur balans (tractor-pulling hade varit en bra sport för Mio, han är urstark) och matte satte sig i blåbärssnåret i vägkanten (fortfarande med en galen Mio i fast grepp). Som grädde på moset kommer då sopbilen i full fart runt krönet... stannar precis vid de kaotiska hundarna med lika kaotiska men gapskrattande mattar som försöker reda ut kaoset. Mio fick en del vänligt skäll av mig och var faktiskt lite lugnare men stundtals med vrålande ryck framåt. Vimsiga Birk var en stund fint i vägkanten vid Tottes matte för att sedan irra ut framför sopbilen igen och Totte irrade runt lite lös och visste inte riktigt vad han skulle göra med de tokiga prick-hundarna. Det verkade vara en sopbilschaffis med humor för han väntade snällt på att kaoset skulle lösa sig (undrar hur mycket han skrattade...). Jag satt fortfarande i blåbärssnåret, Tottes matte försökte släpa iväg Birk i kopplet (och lyckades till slut surra fast honom i en trästolpe ur vägen för sopbilen). Jag kunde samtidigt locka till mig lösa Totte och han o Mio nosade försiktigt på varandra medan sopbilen körde förbi. Herrejösses vilket kaos...

När jag väl var på benen lät jag Mio hälsa på Totte och det gick förvånansvärt bra, ett o annat litet morr som jag avbröt men annars glad. De ville busa efter en liten stund men det gick ju inte eftersom Mio var kopplad. Birk satt vid stolpen och skällde för han ville vara med och ha roligt. Sedan stod vi o pratade med varandra en stund och då var plötsligt prick-hundarna MYCKET välartade, de stod tyst o lugnt framför matte med ögonen fixerade vid matte och rumporna med låga viftande svansar mot Totte. Totte satt fint vid sin mattes sida. Hade nån sett oss då hade de ju aldrig trott på att kaoset innan hade hänt...

Sambon har konstaterat att anledningen till att jag inte klarar att hålla emot dem så bra när de drar på är att jag har för svaga benmuskler. Har inte själv fattat det innan men nu har jag klurat ut hur det egentligen går till när jag har svårt att hålla emot. Tror även jag att det är lårmusklerna som inte räcker till. Så svårt att fatta eftersom jag alltid varit urstark i benen förut, har förmodligen inte fått tillbaka styrkan efter benbrottet. Skit också. Måste öva upp bromstekniken igen och vara duktigare på att använda noslooparna nu när jag har dem, jag har inte lust med fler katastrof-möten, även om det här i efterhand var ett rätt kul sådant...

stadspromenad nr 3

2008-09-02T21:49:00.002+02:00

Ikväll så har Birk återigen gjort ett besök i Eslöv för organiserad stadspromenad. Nu har han koll på läget och vet vad som ska hända. Idag rubbades hans cirklar dock något av att vi gick en ny runda samt att det var en hund med som skällde på honom (och andra), nyttig träning. Birk är så oerhört känslig för allt sånt och blir stressad och nervös när någon hund är upprörd eller springer eller annat utom att vara lugn o stillsam. Vi övade på att äta godis så fort hund skällde och faktiskt så ett par gånger så såg jag tydligt hur Birk när den nya osäkra hunden vred på huvudet och tittade intensivt på honom så vände sig lille Birk mot matte med en tydlig min som sade "han tittar på mig - korv tack". Något utfall blev det i början från Birk (mot en helt annan hund som inte hörde till gruppen), jag upplevde det som en reaktion på hög stressnivå och osäkerhet av hundstöket men svårigheten kändes som om den låg på perfekt nivå för Birk idag, han fixade det men det var ändå en liten lagom utmaning. Nu är han faktiskt lite trött och Mio som har vaktat huset alldeles själv verkar vara rätt lugn han med :-). På torsdag ska Mio på kurs, han kommer att bli sååå lycklig över att äntligen få följa med när matte tar med träningsväskan och smaskensgodiset.

"vardagsinkallning"

2008-09-01T21:08:00.002+02:00

Inspirerad av många saker så började idag med ett nytt långtidsprojekt. Målet är att kunna ropa in hundarna intill mig oavsett vad som händer i omgivningen och att jag ska lära in det på "klickervis". Jag kan gott erkänna att hundarnas "vardags-inkallning" är totalt icke-existerande. Är det nåt som lockar så kan matte vänta... Idag läste jag en tråd på klickerforumet om hur även andra klickertränare har en tendens att "glömma" hundarnas allmänna uppfostran eftersom det är så kul att träna annat. I mitt fall är det nog så att det som behöver tränas mest i vardagsträningen är så jobbigt och tar så lång tid + lite extra tänk och även en medhjälpare för att få till det och därför har jag inte kommit igång. Koppelträningen har vi ju faktiskt kommit en bit på vägen med även om det fortfarande är viss katastrof när hundarna är överpigga eller om något dyker upp framför dem (där hade en inkallning kunnat göra stor nytta).

Jag hade läst om en intressant metod för att få till inkallningen här: http://cowgirlup.bloggagratis.se/2008/06/12/ och nu klurat ett bra tag så kom jag igång och började idag. Jag tror att den här varianten passar oss, hundarna gillar handtarget, de behöver verkligen lära sig att komma ända fram till matte (de har alltid så bråttom till allt så annars blir det lätt att de bara yr iväg åt nästa håll) och det är en beteendekedja som byggs upp via baklängeskedjning (som vi precis har börjat öva oss i och som är jättekul).

Idag tränade vi i trädgården, båda hundarna ute samtidigt men den som inte tränar bunden vid "paus-stolpen". Jag hade ingen medhjälpare så för att få ut hunden på avstånd så kastade jag torrfoder. Träningen funkade jättebra på Birk, han tyckte det var skitkul och kunde på slutet på mattes rop lämna torrfoderletandet och i full fart komma och trycka nosen mot handflatan. Belöningen var grillad kyckling som så lämpligt hade sista förbrukningsdag idag och då fick bli hundgodis :-). Mattes stora utmaning i det hela var att faktiskt fela när hunden inte kom på momangen och där hade jag lite svårt att lösa hur jag skulle göra. Skiftade lite med att enbart erbjuda torrfoder (ingen targethand) eller att helt enkelt gå o byta hund. Det svåra var också att kalla in i rätt ögonblick när det var lagom svårt för dem. Mio klarade träningen lite sämre men var ändå rätt duktig. Matvrak som han är så fattade han inte riktigt att om man lämnade torrfodret när matte ropade så fick man kyckling. Jag fick anstränga mig lite där för att ge inkallningsignalen i rätt ögonblick, gjorde jag det så funkade det och han kom med tempo, måste vara noga med att försvåra långsamt med honom. Det funkade bra med bara någon kastad torrfoderkula, det svåra kom när jag försökte kalla in honom från letandet. Efter att ha bytt hund ett par gånger så verkade det dock som att Mio verkade börja förstå systemet (och matte började få till det), vi får se hurt det går nästa gång. Det kändes förvånansvärt bra och jag har faktiskt gott hopp om att detta kommer att funka, ska bara börja planera in träning med någon som kan vara störning på alla möjliga skojiga sätt. Det var rolig träning idag och vi hade riktigt kul alla tre :-).

Var och hälsade på en kompis idag som hämtat hem en underbar collie-valp i helgen. Det blev en del propaganda om klickerträning... Inklickningen av valpen (och även deras två vuxna pudlar) började idag :-).

luktdiskriminering mm

2008-08-24T20:53:00.002+02:00

När regnet nu har vräkt ned i två dagar så började hundarna tycka att livet var trist. De vägrar att gå ut när det regnar om de inte absolut behöver göra sina behov, men idag hann vi gå ut på promenad i lite regnuppehåll (fast det började vräka ned igen efter en liten bit). Överskottsenergi har de gott om (fast de går alltid o lägger sig om man öppnar dörren och visar regnet :-)). För att göra nån nytta så tänkte jag att vi kunde leka lite med luktdiskriminering, dvs att kunna hitta mattes doft, enligt den metod Ann-Louise beskrivit i senaste numret av hundtidningen canis. Dvs postit-lappar på golvet varav en med matte-doft, torrfoder spritt bland dem och klick vid nos mot mattedoftande lapp (jag lade en torris på den lappen så att jag skulle se att de var på den).

Hundarna fick som vanligt växla av varandra så de var inne varannan gång (tog bort den använda lappen efter varje). Hmmm, första gångerna undvek de lappen jag hade pillat på - jag började fundera på om mina händer luktade illa... De tog den godisen sist av alla, och först efter att jag uppmanat dem att leta lite mera... Ett annat alternativ kan ju vara att min doft lite överskuggade mat-doften... Klick och mjukost för nos mot lapp iallafall.

Efter några omgångar började hundarna bete sig olika jämfört med varandra. Intressant. Birk gick lika glad som alltid och sniffade godis och ibland fick han ju mjukost också :-)... Kul, kul tyckte han.

Mio såg ut att tycka det var jobbigt, det märktes att han förstod att det var något han gjorde som utlöste klicket men som om han inte kunde komma på vad det var och att det nästan blev obehagligt för honom. Han ville inte leta torrisar längre och satte sig istället (kan ha varit att han bara ville ha mjukost, men såg inte riktigt ut så, hjärnan var på). Någon gång lade han sig också. Han bara spanade ut över postit lapparna och såg lite frustrerad ut, efter några käcka varsågod-tillrop gav han sig iallafall in bland dem igen och sniffade torrisar men såg lite störd ut när klicket kom och mjukosten kom fram. Någon gång började han bita i en lapp (inte en doftande), det är nåt med de här lapparna men VAD!!!! Stackars Mios lilla tänkar-hjärna hihi.

Plötsligt blev matte trött och förvirrad och glömde märka ut doft-lappen åt Birk. Kom på det när han redan var igång men trodde att jag visste vilken lapp det var. Missade att klicka för den först men sedan gick Birk tillbaka dit och såg faktiskt ut som om han markerade den, klick för det (hoppas det var rätt lapp...). Avbröt efter det.

Därefter blev det övning på ingångar i fotposition igen, ska nog lyckas få till det att bli raka och snygga ingångar och utan mattes knäknyck och sidosteg :-). Hundarna fixar det fast jag står still nu, men Mio har satt något dumt i system... Han sätter sig först snett och sedan flyttar han in sig rakt... HJÄLP!!! Vad ska jag göra... Ska jag lita på att han tycker det är jobbigt i längden och börjar sätta sig rätt direkt eller ska jag bryta på något vis (då kommer ju det där förbaskade sidosteget tillbaka... kanske ska kliva bakåt istället...)??? Tips emottages tacksamt! Bröt träningen när jag insåg att han satt det i system (gjorde likadant VARJE repetition), han har nog gjort så här ett tag men det har tidigare varit variation i det, han har gjort rätt direkt ibland. Han har ju visat tidigare att han har oerhört lätt för att skapa egna små beteendekedjor på nolltid och det känns som om detta är en sådan. Attan också... Ska fundera lite själv till nästa gång...

I övrigt så hämtade jag hem Aéreo från sommarbetet igår. Han fick stryk av alla mina tre övriga hästar (har aldrig sett samtliga sparka så mycket på en nykomlig förut) men nu är det tämligen lugnt igen. De ville nog bara tala om för lille hingstungen att 1) stona tycker inte om grabbar och han ska hålla sig på mattan och 2) Fandango talade om att det minsann är hans tjejer och han som är "hingsten" i gänget. Nåja, lille Aéreo är en snäll och vänlig liten häst och han visade att han bara är en liten skit och nu verkar han få vara med igen om än lite hunsad fortfarande. Han kunde bara inte förstå att han inte fick äta ur alla andras foderhinkar längre, det kunde han ju innan han åkte men nu är han inte allas lilla guldgosse längre, bara min :-).

hundarna tvättar strumpor igen

2008-08-20T16:22:00.002+02:00

Har kanske inte skrivit om det tidigare men till en av klickerhelgerna hade vi en träningsuppgift som gick ut på att lära hunden dra av en strumpa från foten, lägga in den i tvättmaskinen och sedan stänga luckan. Idag i gråmurrigt väder, uttråkade hundar och som bakjour åt en kollega som behövde befinna sig på annat håll en stund så plockade jag fram övningen igen (vi blev aldrig helt färdiga med den).

Hundarna gillar den här övningen :-). Birk älskar nog mest att få smacka till tvättmaskinsluckan med tassarna och Mio gillar att matte jublar och delar ut mycket mat (han tycker också mest om luck-delen). Vi tränade upp en omgång med torrfoder med målet att kedja ihop stoppa in sista biten av strumpan (hängande på kanten) i tvättmaskinen och därifrån stänga luckan. Svårt visade det sig eftersom hundarna helst ville hoppa över strumpdelen och gå rakt på att stänga luckan. Nix pix, utan korrekt strumphantering bidde det ingen luckstängning (och därmed ingen näve med torrfoder). Jag fick hålla hårt i luckan och ibland styra tillbaka hundarna till öppningen med strumpa (ville ha kvar min tvättmaskin hel) många gånger, men förståelsen blev bättre.

Det funkade bäst om jag jublade bra när strumpan var i maskinen samt därefter sade luckan för att få dem att göra rätt. Ett problem var att strumpan ibland visserligen blev instoppad i maskinen men aldrig släpptes ur munnen utan drogs med till luckan (som då magiskt "inte gick" att stänga). Det löstes lite av mitt bra, som fick funka som signal för att spotta ut (vid träning av just det delmomentet har tidigare klicket löst ut släppandet). Dessutom var de lättare att tjoa tillbaka om strumpan ändå åkte med ut för att göra om när jag sade bra istället för att direkt skicka på luckan. Luckstängningen fungerade bättre än nånsin, luckan tjongades igen med full fart av tassar eller nos och stängdes nästan alltid helt (min lucka måste SLÅS igen).

När den här delen funkar ska jag lägga på att först dra av strumpan direkt från foten. Roligt hade både de och jag, torrfodret blev uppätet och vovvarna gick o lade sig igen så matte kunde återgå till sin älskade dator :-).

bilder från examen

2008-08-19T21:13:00.009+02:00

Monica var flitig med kameran under klickerhelgen och jag har lånat lite bilder på Birk av henne, resten av kursdeltagarna finns på Monicas bilddagbok den 16 augusti: http://bonizashundskol.bilddagboken.se/p/main.html

stå framför föraren

håller position stå fast matte springer omkring

ligg på avstånd, i Birks fall bakom en target. Brädan glömdes i bilen så en annan pinne fick rycka in.

fotgående

kryp efter targetsticka

apportering

tramp på älskade musmattan

så här kul hade matte hela helgen :-)

mera träning

2008-08-18T19:57:00.002+02:00

Nu ska jag försöka hänga på inspirationsvågen efter helgens kurs och fortsätta med lydnads-träningen och försöka få ordning på den. Det är en del saker jag har funderat på över helgen och idag som jag ska satsa på att förbättra.

a. Sätt kriterierna och håll dem... jag är fortfarande så lycklig över att hundarna faktiskt jobbar och lyckas välja rätt beteende att jag inte varit så noga med HUR de faktiskt utför dem. Skärpning! Hundarna jobbar ju faktiskt som galningar båda två så de kanske kan tåla att misslyckas lite ibland...

b. Fördröj klicket en aning så att det verkligen syns att hunden har valt att genomföra ett beteende och satsar på det ordentligt istället för att vara snabb att göra nåt nytt om inte klicket kommer bums. Testade lite på Mio igår och insåg att han tex på frivilliga sitt framför mig sätter ned rumpan och lyfter framtassarna, kommer inte klicket i det ögonblick han sätter i rumpan så fortsätter han ned i ligg... Dvs han vet inte vilket han egentligen skall göra även om det är en repetition. Det blev snabb effekt när jag klickade en aning senare (och felade om han lade sig) och sitten blev mycket mer bestämda och tydliga. Jag har insett att båda mina hundar är ganska "veliga" och inte speciellt repetitionskloka och felet är ju självklart mitt. Det är visserligen bra att klicka tidigt men ibland blir det lite för mycket av det.

c. Jobba med en "grupp" av beteenden i taget och förbättra, målet är perfektion. Återigen kriteriesättningen...

d. Fortsätt öva att lägga på kommandon och träna mycket hålla position i samband med det.

e. Träna varje hund på egna saker under passet, kör alltså inte samma sak med båda hundarna under ett pass (gör det lättare att komma ihåg hur var o en lyckades med det den gjorde).

f. skriv upp på lapp innan träningen vad som skall tränas och hur.

g. skriv upp efteråt vad som tränats o hur det gick.

h. Viktigast: träna mycket!!!! träna någonting varje dag!!!!

Så, idag blev det frivilliga ligg framför, håll position i ligg, frivilliga ligg under baklänges marsch, samt ligg under fotgående på kommando för Birk. Målet var att förbättra hastigheten i liggen, få mer självsäkra ligg, och under marsch att få säkra snabba ligg fast jag höjde mitt tempo. Lyckad träning :-).

För Mio blev det frivilliga sitt framför, samt att söka upp utgångsposition trots att matte står stilla (klantmatte har fått in ett litet sidosteg eller åtminstone vingel i knäna som tecken till att utgångsposition skall utföras). Även här lyckad träning. det tog en stund innan Mio förstod att utgångsposition var det rätta trots att matte stod stilla...

Duktig matte som höll på sina kriterier och följde träningsplanen (o dessutom efteråt förde en enkel logg på vad som tränades och hur det gick).

klickerhelg dag 2

2008-08-17T17:45:00.002+02:00

Idag var sista dagen på klickertränarutbildningen. Känns lite tråkigt att det är slut för det har varit himla roligt att träna och utvecklas tillsammans med andra som är lika insnöade på klickerträning som jag. Det är jätteroligt att se hur alla har utvecklats, både hundar och förare.

Igår kväll funderade jag en del på Birks problem med väntandet när vi tränar med kommando och jag kom på en lösning som jag testade lite igår kväll och fortsatte testa idag och det fungerade!!! Jippiii!!!

Jag valde att baklängeskedja läggande under gång och på slutet kunde vi faktiskt köra hela kedjan ett par gånger (fast själva ligget var lite segt, men det filar vi på en annan gång, han är ju inte så duktig på det än) och det fungerade! Som han har kämpat idag för att hålla position och vänta på kommando, det har varit mycket tröttande arbete för Birk som är nöjd och trött nu.

Många aha-upplevelser för mig och Birk denna helg alltså. Träningen fortsätter :-).

klickerhelg dag 1

2008-08-16T17:58:00.003+02:00

Idag har det varit första dagen på examenshelgen på klickertränarutbildningen. Vi började morgonen med att visa upp våra och hundarnas kunskaper i praktisk träning. En och en fick gå igenom alla grundfärdigheterna de kunde visa upp och köra igenom allihop, självklart med lite pauser emellanåt. Birk skötte sig bra. Matte är nöjd bara han kan jobba koncentrerat känns det som och det kunde han. Vissa saker gick sämre än väntat och andra gick faktiskt bättre. Han smaskade ju en del på apporten men å andra sidan kunde han hålla fast ett vinglas! Det har vi aldrig testat tidigare, ett strålande bra apporteringsföremål, tror vi ska börja med det - inte tuggvänligt för fem öre och ett tydligt ställe att hålla fast på :-). Stå, sitt, ligg under baklänges marsch fungerade inte alls (eller jo, nog kunde han lägga sig men inte när det var ligg vi övade). Han var halvdan på repetitionsklokheten provade nåt annat plötsligt ibland. Kunde hålla position när matte sprang på frivilligt stå kvar, kunde hålla sitt fast jag kastade leksak. Fixade faktiskt att vänta på sitt-kommando från ligg i utgångsposition. Han gjorde fina sidoförflyttningar i fot, backade rakt (men fort) och fick avsluta med sina älskade targets. Birk blev trött av det hårda arbetet men hade ändå hjärnan på, stannade mestadels hos matte och kom tillbaka och fortsatte efter små sniffpauser när hjärnan lade av. Jag tycker han var jätteduktig, inte perfekt men med nervös matte och på den nivå han är så jobbade han utmärkt.

Eftermiddagen avslutades med att börja med baklängeskedjning av moment. Vi provade en frivillig kedja först med tramp på musmatta följt av frivilligt sitt. Fixade sig rätt fort (när matte fått ta musmattan några gånger från Birk som apporterade och tuggade på den). Därefter var det sitt-ligg-sitt-ligg. Vi kom inte så långt, det där med att vänta på kommando är inte Birk grej men några gånger fick vi till ligg-sitt-ligg. Måste öva mer på att få honom att vänta på kommando!

Imorgon blir det mera baklängeskedjor!

trötta hundar

2008-08-15T09:42:00.002+02:00

Hundarna har intensivträning inför helgens sista helg på klickertränarutbildningen (med Birk). matte har tränat dåligt sedan senaste tillfället (många bra bortförklaringar finns) så nu är det att snabbt försöka få ihop det inför helgen. Mycket godis blir det så hundarna har blivit lite rundare i formerna (matte med av all glass i sommarvärmen). Hur det än går på helgens praktiska examen så är jag jättenöjd med Birk denna veckan. Han har fått ett par riktiga aha-upplevelser där man riktigt ser på honom att han plötsligt förstår vad jag är ute efter. Vi har övat att lägga på kommando på sitt och ligg, och när vi övade sitt upp från frivilligt ligg så ramlade poletten ned och från att ha studsat mellan sitt o ligg som en jojo så minskade ryckningarna i tassarna mer o mer tills dess att han verkligen låg och tittade intesivt på mig och väntade på det magiska ordet. Så fort jag sade sitt (hmm, eller vad som helst han har inte riktigt ännu insett att bara vissa ord är giltiga) så studsade han upp i sitt. För mig är detta en fantastisk grej, att Birk kan ligga stilla och VÄNTA...

Igår lånade jag min granne Linda för lite övningar. Vi började med flytträning med störning. Vi var hemma hos henne så jag valde ett enkelt beteeende - fokus. Birk klarade ju alla störningar utom om en person lekte och lockade med en leksak förra träningshelgen och detta ville jag jobba med. Vi gick igenom de övriga stegen också och sedan var vi redo för leksaks-störning. Linda hade en snodd som hon plockade fram - och vips så stod Birk hos henne istället. Detta resulterade i att hennes leksak "försvann" och Linda blev helt passiv. Efter att ha stått o tittat på Linda bra länge återvände Birk till mig och erbjöd fokus - klick o belöning. Vi fortsatte några omgångar med denna störning och på slutet kunde Linda kasta omkring snodden och göra lekinviter och Birk stannade hos mig! Häftigt!

Efter detta övade vi hopp över hinder. Här ska han hoppa fram och tillbaka mellan oss över ett hinder och vi ska kunna förflytta oss ut åt sidorna så att han ska ta hindret i en båge. Den han är på väg mot klickar i hoppet och belönar när han kommer fram. Linda var mycket populär... Han ville knappt lämna henne, och ett par gånger hoppade han över, fick klick av mig men struntade i att komma fram för belöning utan vände direkt o hoppade tillbaka :-). Äntligen fick han leka med henne, och han bjöd alla möjliga beteenden haha. Så småningom förstod han dock principen o matte lyckades höja kvaliteten på sina belöningar så att han glatt sprang mellan oss. När vi hade förflyttat oss ut i en båge så missade han ett par gånger att hoppa på vägen mot Linda och fick då ingen respons från henne. Hoppade tillbaka mot mig och fick klick. Det tog några försök sedan såg man hur han tänkte till och var först på väg rakt mot Linda sedan ändrade han kurs och tog hindret på vägen. Duktig vovve!

Efter dessa övningar tänkte jag träna vidare med sitt och ligg men då gick allt väldigt långsamt och jag insåg att Birk var riktigt trött... Har det nånsin hänt tidigare... Så detta är vad som krävs, träning med mycket tänk varje dag samt två timmars promenad varje dag... Vi har hållt på så här i 1,5 vecka nu och igår var första gången jag upplevde honom som trött. Hoppas han piggnar till igen till på lördag... Jag har faktiskt funderat på om han är riktigt frisk, Birk brukar inte gå att trötta ut oavsett hur mycket man håller igång.

Mio är också med på ett hörn när vi tränar och får varva med Birk, så han är också trött...

stadspromenad nr 2

2008-08-10T14:19:00.002+02:00

Idag var det återigen stadspromenad och det var även denna gång Birk som fick prova på city-livet i Eslöv. I envist duggregn denna gång men med täcke på så gjorde det inte så mycket. Det var härligt att se hur Birk var mycket mer avslappnad från början denna gång, han verkade inte alls tycka att bilar o annat var så läskigt längre. Tunneln som var farlig förra gången (konstiga ljud) var inte ett dugg obehaglig och inte de små betonghästarna heller. Det enda stället han reagerade på var tunneln under järnvägen, ett tåg passerade och det mullrade väldigt läskigt men inte så farligt som det var förra gången.

Efter att ha fått jobba lite de första 5 minuterna med att få Birk att varva ned så var den första halvan av promenaden (ca en halvtimme) en ren njutning. Det finns få saker som är så underbart som att kunna gå i stan med en tidigare hysterisk koppeldragare som nu promenerar lugnt bredvid matte i sakta mak. HÄRLIGT! Korv och pannkakor fick Birk och vi var nog båda rätt nöjda med våra insatser.
Ungefär efter halva sträckan tog Birks hjärna en liten paus och benen ökade tempot (bara till trav tack o lov), det var inget hysteriskt dragande och han stannade ju upp när det tog emot och kom tillbaka men det är inte så jag vill ha det. Efter lite trixande insåg jag att det berodde på att Birk inte orkade hålla lugnet längre och lät honom gå o smådra lite. Efter en stund så kom orken tillbaka och han började promenera fint bredvid mig igen. Det är det sköna med min variant av koppelträning, det gör inget om det havererar periodvis och hunden drar emellanåt, det blir bättre och bättre ändå.

Ett par gånger märktes det att Birk kände sig lite trängd av att andra hundar kom lite för nära och då valde han att gå ifrån och komma till mig, matte kom den här gången ihåg att belöna detta beteendet. Skönt att han valde detta själv istället för att låsa sig och hamna i "utfallsläge". I övrigt kunde han gå nära vid sidan av andra hundar utan problem. Han gick igång lite en gång på en hund som sprang men gjorde aldrig nåt utfall. Matte såg det sent (trodde inte att en travande hund skulle vara nåt problem men det var det visst) men jag klev upp bredvid honom och tog i halsbandet och då gick han ned lite i varv och satte sig (o fick pannkakor :-)). Lustigt att se hur det att jag tar i halsbandet har blivit en nedvarvningssignal, jag gör ju det för att det är lättare att hålla i då med en hand samtidigt som den andra handen kan mata med godis, kul att det funkar!

Jippie!!!!

2008-07-26T14:04:00.004+02:00

Idag är det glada nyheter! Chica (som egentligen heter Ultimada) är äntligen dräktig :-). Jag började ju försöka få henne dräktig igen redan för två år sedan (då blev det bara ett försök), sedan förra året blev hon seminerad 2 gånger men tog sig inte och nu var det andra försöket i år (bytte hingst i år). Det såg perfekt ut i den här brunsten och när hon kollades idag så var hon dräktig. Jag får hålla alla tummar o tår att det håller i sig, det är en känslig period nu i början. Den stolte fadern heter Bailon IV, är en PRE och finns på http://www.pepinopre.com/

Vi kollade även Broszka igen idag med ultraljudet och hennes lilla foster lever och man kunde se hjärtklaffarna röra sig. Pappa till hennes föl är Tendencioso IV som också han finns på pepino.

En härlig bild på Broszka och Chica, tagen för några år sedan

stadspromenad

2008-07-23T19:31:00.002+02:00

Ikväll så fick Birk en promenad i Eslöv tillsammans med tre andra hundar med ägare. Det var Åsa som jag går klickertränarkurs ihop med som ordnade detta och det var rent ut sagt skitbra! Båda vovvarna behöver ju ut i lite miljöer men matte drar ju sig för det eftersom de är så hopplösa i koppel, men INTE NU LÄNGRE!!!! Birk kunde GÅ, det är nog första gången i hans liv som han i så pass störig miljö kunnat sakta promenera bredvid matte i löst koppel (inte hela tiden självklart, hjärnan bröt ju ihop o lät benen springa iväg emellanåt men detta var helt fantastiskt!). Inte en enda gång blev det hysterisk galopp i cirkel runt matte, underbart!

Jag började direkt efter första sniffandet utanför bilen med att gå baklänges o mata honom (de andra tittade lite roat på mig o undrade om jag skulle backa hela promenaden ;-)), vi gick så bara en kort bit och sedan vände jag upp bredvid Birk och han fortsatte hålla lugnt tempo!!! Underbart! Vi mötte lite hundar och han struntade i dem. Den enda konfrontationen som blev pressad (fast jag tror att det var jag som blev mest nervös) var när en lös hund mitt i en trappa under tågstationen något spänt gick rakt emot Birk och var några cm från nos mot nos. Matte var dock vaken och höll Birk i halsbandet och använde andra handen till att försiktigt styra den andra hunden till att passera sidanom istället. Birk var avvaktande och tyst vilket också var strålande. Birk är ju ganska så ointresserad av andra hundar och vill helst slippa att hälsa på dem. Nyttigt att få promenera ihop med andra som inte heller var intresserade av honom, tror hela gänget mestadels gick och ignorerade varandra. Det var bara precis i början när Mårran kom fram o hälsade på honom när han stod o nosade på en spännande fläck innan han hunnit kolla in henne riktigt som han blev spänd och morrade till men sedan faktiskt valde att vända sig iväg o gå till matte istället (o matte glömde självklart belöna detta fantastiskt bra beteende...).

En hel del läskigheter fanns det dock i den stora staden Eslöv, bla två små "betonghästar" som Birk tyckte såg ut att vilja attackera men efter en stund klarade han att hoppa upp och stå på dem, jag fick börja med att sitta på en av dem och dölja dess huvud så Birk kunde gå fram och nosa den i bakdelen - så är det att ha en signalkänslig hund... Just när han var rädd för betonghästarna så såg man att det spred sig till att bli rädsla för hela situationen och allt som rörde sig och det var nära en total panikattack men tack o lov att det släppte för lille Birk. Tunnlarna var också läskiga samt en stund när han blev förföljd av en barnvagn :-). Mer övning krävs självklart och vi kommer att fortsätta att följa med på de här promenaderna, tror att min vovve blev tämligen utmattad :-). Oerhört skönt att promenera enbart med folk som är vana vid hundar med bekymmer och vet hur de ska bete sig både med sin egen hund och mot andras. Jag och Birk ser fram emot fler spännande promenader!

rädslan borta

2008-07-19T09:59:00.002+02:00

Mios rädsla för Klint väg verkar ha gett med sig. Under några dagar undvek vi Klint väg, fast han var även lite rädd när vi gick den andra rundan. Sedan blev det några promenader med bara honom eller att jag och Martin gick tilsammans men med vars en hund (och då var han inte rädd, det är kopplat till att jag går med honom och Birk). Nu har det bleknat bort och försvunnit, och så även en del andra rädslor som plötsligt poppade upp under den här perioden. Skönt att han verkar mer normal i sitt beteende igen, det är inte något roligt att släpa omkring på en skräckslagen hund.

Ingen träning har det blivit senaste veckan för Mio har varit magsjuk och det rejält. Han som har plåtmage annars brakade ihop totalt och fick blodig diarré en dag och det tog 4 dagar för magen att hämta sig. Sista dagen så fick han jätteont i magen så han knappt kunde stå på benen och stod han upp så lyfte han upp ett bakben in under magen. Jag har nog aldrig sett en hund ha så ont på det viset men det löste sig med lite kramplösande medicin samt att jag släpade ut honom på promenad (kände mig taskig men det hjälper ju att gå). Nu går jag o väntar på att Birk ska drabbas av samma sjuka...

På hästfronten är det lugnt. Broszka är betäckt och är dräktig, Chica fick åka en vända till till hingsten och det dröjer en vecka till innan jag vet om hon blivit dräktig den här gången. Aereo går på bete och har det skönt med sin hingstkompis och Fandango verkar frisk från fången och är pigg och glad. I förrgår var jag och hälsade på goda vänner och fick där prova att rida Broszkas ena avkomma som är 6 år gammal nu, helt underbar liten häst! Hon är också korsning mellan arab och PRE precis som Aereo och har verkligen blivit det som alla hoppades på när betäckningen gjordes, nu är jag riktigt sugen på att behålla Aereo, vilken fantastisk ridhäst det kan bli av honom!

hundmötesträning del 1

2008-07-01T17:42:00.002+02:00

Idag blev det äntligen av, jag fick ändan ur vagnen och började träna Mio i "plötsligt möte med hund i skogen". Just detta är han värdelös på, detta och plötsligt möte med vad som helst faktiskt. Att jag fick fart på det just idag beror på ett katastrofmöte i helgen som slutade med att jag för att kunna hålla i Mio var tvungen att släppa Birk (som gör som Mio gör om han är med) och ändå lyckades dratta på ändan när en galen Mio gjorde utfall. Hunden vi mötte då var en äldre tik som inte brydde sig nåt om odrägliga slynglar och när Mio lugnat ner sig kunde vi hundägare lugnt stå o prata med varandra med lugna tysta hundar. Detta fick mig att inse att prio ett med Mio nu är att få en annan reaktion när folk o djur plötsligt dyker upp. Hans omedelbara reaktion är alltid attack, han skiter i vad det är vi möter, tittar knappt ens på vad det är, utfall är det direkta valet.

Idag planerade jag med grannen så att jag gick bort till henne (1 km bort) med Mio medan hon var ute på en gräsplan vid grusvägen och tränade. Vi brukar inte gå den vägen så det var också nytt för Mio. Jag var ju givetvis beredd och hade en mjukosttub i fickan som kommer att användas vid all hundmötesträning framöver är tanken. Jag hade koll på Mio och så fort han såg den andra hunden så var det handen i fickan o fram med tuben, han hann spänna sig o börja morra lite och sedan fick han munnen full med mjukost. Kan säga att vovven blev lite förvånad. Men det funkade!!!! Vi passerade dem några gånger och Mios reaktion var titta på hund - titta på matte o få mjukost. Lite spänd var han emellanåt men inte farligt. Vi avslutade med att vi gick på varsitt håll på vägen bakom varsin krök och sedan vände så att vi möttes (på håll självklart) så fort Mio såg den andra hunden dyka upp och registrerade det så tittade han upp på mig och fick mycket mjukost, duktig vovve! Vi vände igen och gick hem. Precis den reaktionen, att tittta på matte istället, är den jag vill ha. Det som kommer att ta tid är att det är just det allra första uppdykandet som är det svåra, det går ju bara att öva en gång per träningspass. Men jag tror att det ändå kan gå ganska lätt. Att sedan lära honom att tåla att andra hundar är nära är nästa bekymmer, men det är inte lika bråttom känns det som.

Birk fick en test på samma sak eftersom jag pga hans beteende tillsammans med Mio är lite osäker på var han egentligen befinner sig. När Birk såg den andra hunden började han pipa o vifta på svansen. Bra! Därefter tränade vi lite lydnad med Linda o schäfer som störning. Han fick också träna på att sitta stilla och käka mjukost medan Linda övade inkallning och busade med sin hund. Detta är Birks stora svårighet, att inte gå igång o skälla när andra hundar springer. Vi hade en mycket trevlig och avslappnad träningsstund och Birk fick öva frivilliga sitt och att pausa och lite annat. En härlig eftermiddag med andra ord och nu är hundarna nöjda!

rädd Mio

2008-06-30T19:45:00.002+02:00

Hur man skapar en hund som är rädd för att gå på en skogsväg...

1. Promenera på vägen och låt hund 1 råka gå på ett ställe där en strömkabel till elstängsel läcker ström i marken och låt hunden få stötar i tassarna, låt sedan hund 2 gå på samma plats innan du fattar att det faktiskt var något som var fel... (hund två är den som senare blir rädd för vägen). Spring sedan i fortsättningen förbi det elstötande området.

2. Promenera återigen på vägen och kasta godis så att hund 2 slår nosen i hund 1:s kind så att hund 1 tjuter till av skräck/smärta. Se på när hund 2 hoppar upp på en sten och sakta blir mer o mer nedstämd av det inträffade. (fortfarande hund 2 som senare blir rädd för vägen).

3. Var helt oförstående till att hund 2 på nästa promenad plötsligt visar obehag och rädsla när du kastar godis till hundarna, och släpa med dig hund 2 vidare på promenaden när han hela tiden försöker fly ut i buskar, snår och upp på stenmurar. Tröttna efter ett tag att släpa på hund 2 och vänd o gå hem...

4. Ta en promenad till på den farliga vägen och sucka över tokiga hund 2 som fortfarande envist ska upp på stenmurar o ut i snåren, släpa vidare på hund 2. Inse att det inte går o börja öva tex nosduttar för att få upp humöret på vovven som fortsätter vilja sitta i stenmuren. Låt hund 2 gå på stenmuren genom att släppa kopplet så att han får följa med när du och hund 1 går vidare. Låt hund 1 sitta o äta godis på en sten, hund 2 sitter i stenmuren bredvid och plötsligt ser du att hund 2 sitter i ett getingbo och det börjar surra kring hund 2. Samtidigt som du ropar på hund 2 OCH hårdhänt halar in honom så blir hund 2 stucken i baken av getingar... Spring från platsen med hundarna och fortsätt på planerad promenad med mycket ledsen hund 2.

5. Promenera återigen med rädd hund 2 på den farliga vägen, denna gång preparerad med korv för att försöka pigga upp honom. Mata båda hundarna för att de går med när du går baklänges (för att hindra hund 2 att fly ut i stenmurarna och hindra hund 1 från att dra som en tok). När allt ändå går hyfsat (efter förutsättningarna som är en skräckslagen hund 2), låt hund 2 kliva på den där strömförande ledningen igen... Fortsätt promenaden och gör av med hela paketet korv samt en plastpåse med frolic och lite hundmat utan att hund 2 slutar att vara rädd.

Så här långt har vi kommit nu. Undrar om jag nånsin kommer att få Mio att gilla Klint väg igen... Jag kommer att kämpa lite för det, för den är underbart vacker.

sömnlösa nätter & pigg häst

2008-06-23T13:01:00.003+02:00

Hur länge kan en dalmatiner stå upp??? - SVAR - En hel natt...
Jo det fick jag veta nu när hundarna var nykastrerade och skulle ha kragar (strut-varianten). Av sympati till de stackars vovvarna så bestämde jag mig för att sova nere och sambon ställde också upp på att inta en soffa på nedervåningen. Mio stod upp hela natten, bredvid min soffa med huvudet vilande på min mage och viftade lite på svansen om jag hade handen inne i struten... HELA NATTEN... Jag fick inte så mycket sömn... Birk stod upp i rummet bredvid, mitt på mattan och bara stod... De var rätt lugna dagen efter...
Natt nummer två upprepades visan. Men kl 3 gick jag upp, tog lite frolic och lyckades locka ned hundarna i liggande ställning... Mio låg nog i 10 min, sedan stod han bredvid mig igen. Jag somnade o vaknade tre timmar senare och då låg Birk exat likadant som innan mina ögon föll ihop... låg som en Sfinx i stilla och stel position med huvudet högt i luften - struten står då rakt upp och håller upp huvudet ännu högre (nackdel med långhalsade dalmatinrar). Undrar om han hade nackspärr dagen efter... Tur att de fick smärtstillande...

På onsdag förmiddag äntligen insåg de trötta hundarna att man kunde ligga ned OCH ha huvudet på golvet o sova trots att struten sitter på... Resterande nätter har vi sovit...

I övrigt har hundarna varit rätt opåverkade, lika vilda o galna som vanligt på promenad och rätt oförstående till att de inte får springa lösa o busa i trädgården. De har lärt sig hantera strutarna nu och bryr sig inte så mycket om ifall de slår i nånstans inomhus och det är skönt att det funkar, kan vara bra att kunna trä på strut nån gång i framtiden o veta att de klarar av det.

Fandango har idag fått en promenad (tömkörd) i skogen, första gången sedan han fick fång. Pigg, glad och bantad häst som verkade helt oöm i fötterna på grusvägen. Jätteskönt! Han fick promenera bort och titta på Lindas pållar och det tyckte han var roligt. Han går helt ensam just nu eftersom stona är iväg på seminering. Vi ska hämta hem dem idag och har jag tur så är de dräktiga. Får se om 2 veckor hur det ligger till. Chica är betäckt med en jättefin brun hingst som heter Bailon IV, Broszka med en läcker svart hingst som heter Tendencioso IV. Båda är PRE och finns hos Sara o Mats på Pepino PRE, bilder finns på www.pepinopre.com - gå in under avelshingstar o titta på dem, de är snygga! Ska bli spännande att se vad det blir för avkommor, jag är jättenöjd med mitt hingstval!

kastration

2008-06-16T12:33:00.002+02:00

Idag har båda vovvarna blivit kastrerade. Jag har haft problem med att de rymmer hemifrån och problemet ökar i perioder vilket gör att jag starkt misstänker att löptikarna sätter fart på deras springa-bort-behov. Nu är båda kastrerade så förhoppningsvis minskar rymningsfrekvensen och samtidigt så försvinner ju risken att de parar någon tik. Nu står de här på golvet och ser bedrövade ut, kragar på huvudet och trötta ögon. Två vovvar som vägrat lägga sig ned sedan de kom hem (2,5 timme sedan)... De är båda nära att ramla ihop av trötthet, men i sista sekund så rycker de upp sig och håller sig på benen. Envisa är de, de visste jag ju sedan innan. Skönt att ha kastrerat båda samtidigt, då kan de vara bedrövade ihop och båda är tvingade att hålla sig lugna under samma period.

klickertränarhelg 3

2008-06-16T12:23:00.003+02:00

I helgen var jag o Birk på tredje helgen på klickertränarutbildningen för Ann-Louise från canis. Den här helgen blev det riktigt roligt för nu började det bli svårare. På lördagen ägnade vi oss mycket åt att träna flyt (och se om det var flyt) på beteenden. Birk var superduktig, vi testade med musmatta först och när han hade gjort 16 repetitioner (med belöning efter varje) på 45 sekunder var matte tvungen att bryta för då hade både hon o hunden överhettade hjärnor (normalt kör man i 1 minut). Därefter lade vi på olika störningar och han klarade allt bra utom när störningspersonen hade en leksak i handen, då var det kört...
Efter musmattan tog vi ligg och det funkade också bra (utom när Birgitta hade leksaken då).

På söndagen fick vi börja testa att lägga på kommando på beteenden, jag fortsatte med ligg (hur många hundra gånger Birk har gjort ligg denna helg vet jag inte men det är mååånga, han borde ha träningsvärk). Nu belönades han inte längre för frivilliga ligg utan fick bara belöning om han först väntade på kommandot. Svårt tyckte Birk o ännu svårare var det för matte (var tvungen att ha koll på att han inte började lägga sig innan jag sade ordet). Men lite träning så VÄNTADE Birk på kommandot! Egentligen ska man få dem att vänta i 5 sekunder men vi kom väl upp i 3-4 sek. Desto längre väntan blev det sedan när vi bytte beteende och jag ville ha fram frivilliga sitt, det syntes tydligt att han höll sina kroppsdelar i styr och väntade på mitt ligg-kommando (som inte kom), efter ett tag så fick vi fram frivilliga sitt också men det satt långt inne.

Riktigt roligt hela helgen, jag var väldigt trött efter många sena kvällar under veckan men lyckades ändå vara hyfsat skärpt under träningen.

knockad matte och smärtstillad häst

2008-05-19T20:44:00.002+02:00

Fandango har fått medicin för sin fång sprutad direkt i blodet av mig (vissa fördelar med att vara veterinär) men jag har inte tyckt att han svarat så bra som förväntat på den behandlingen så jag bestämde mig idag för att ge mig på den svåra uppgiften att få i honom pulver via munnen istället. Fandango är en väldigt speciell häst, det går lätt att injicera i blodkärlet på halsen med hästen stående lös i hagen utan grimma, men stoppa nåt i munnen eller blanda nåt i fodret är sanslöst svårt. Han tror man tänker förgifta honom eller nåt och vägrar äta alternativt kämpar emot. Nu var det dags för pulver och jag provade på morgonen med att blanda det i lite foder men han kom rätt snabbt på det och åt inte upp. På eftermiddagen fick han det blandat med lite vatten i en spruta och intryckt i munnen, under stora protester. Jag tycker resultatet har blivit bättre än med injektionerna så jag ska fortsätta med den här behandlingen.

Nu på kvällen gick det inte så bra dock... Efter en stunds tjafsande mellan mig och Dango så slog han med huvudet i sidled och lyckades träffa mig med en rejäl smäll rätt i ansiktet över näsa och mun. Det kändes som om näsan ramlade av och tänderna trycktes in men riktigt så illa var det inte. Lite näsblod, rejält svullen överläpp och lite svullen underläpp samt ömma tänder verkar vara resultatet. Efter att den första chocken släppt och jag snabbt hunnit kolla att näsa och tänder satt kvar och att inget större blodflöde förelåg så skällde jag ut Fandango rejält (För h-e stå still, idiothäst!!!) och det funkade, han stod still o fick sin medicin följt av lite morötter. Jag kommer inte att vara så snygg de närmaste dagarna (ser just nu ut som en väldigt misslyckad läppförstoring eller nåt), inte blir det bättre av att jag skar mig i ett finger när jag hackade morötter innan idag så jag har ett blodigt plåster om pekfingret heller... Ingen bra dag för mig idag med andra ord... Hoppas hästen har insett att medicinen skall i oavsett vad han tycker tills imorgon.

Aéreo åker på "sommarläger"

2008-05-16T21:53:00.002+02:00

Fandango började tråkigt nog visa tecken på fång (inflammation i hovarna pga gräset) och fick därmed inte gå kvar i gräshagen med Aéreo. Plötsligt blev det då dags att bums flytta iväg Aéreo (som är 1 år) till hans sommarbete ihop med en tvåårs-hingst. Jag tänkte ut en plan som gick ut på att min granne kom och hjälpte till med lastning och då hade med sig deras shetlandsponny som är en cool, duktig liten häst och skulle få åka med i släpet som sällskap. Aéreo fick lite lugnande medel (jag insåg att det skulle vara mycket svårt att lasta honom lugnt utan, han har ju aldrig gjort någonting i hela sitt liv) ochLinda höll honom vid shettisen medan jag tog upp Fandango till stonas hage. Vi lastade lille Eldis och sedan fick vi slita för att få på Aéreo - det var inte lätt på två personer men till slut fick vi på honom genom att Linda hade en lina som gick runt bakom honom som kunde på putta på bakänden samtidigt som hon kunde flytta fram den sidans framhov, jag stod framför/vid andra sidan med en lina från grimman in runt bommen som kunde hålla emot samtidigt som jag flyttade fram den sidans framhov. Han var rätt envis men det som funkade bäst var att jag stod vid huvudet och kramade och lugnade och gullade så att han slappnade av för varje litet steg han kom framåt. Till slut gick han snällt på och sedan var det lugnt. Jag körde i krypfart och när vi kom fram var han pigg igen och hade blivit kompis med Eldis. Eldis fick gå med före bort till den nya hagen och in en bit som draghjälp. Vi höll bort två av de nya kompisarna och lät Aéreo hälsa på den gamla shettisen först och sedan när han själv blev nyfiken så kunde han gå fram till de andra två (ett äldre russ och så den tilltänkta kompisen - en tvåårig halvblodshingst). Det gick jättebra! Aéreo och unghingsten (Algoth) fann varandra och såg faktiskt riktigt glada ut över att få en annan slyngel att ha roligt med. Jag tror att de kommer att få en härlig sommar ihop!

oro i hästflocken

2008-05-14T21:43:00.003+02:00

Lille Aéreo har blivit så här stor

Jag har väntat alldeles för länge med att skilja av Aéreo från stona och nu har han börjat visa riktiga vårkänslor och tonårshormoner och vill gärna klättra på både mamma Broszka och extramamma Chica. Nu har ju sommarvädret kommit så lösdriften behövs inte längre och då har jag ganska lätt för att ha hästarna i två grupper istället och med lite avstånd från varandra (jag vill inte ha hästar som trasslar in sig i staketen). Så idag var det dags. Min granne kom över på kvällen och hjälpte till med att ta stona upp till en annan hage medan jag stannade kvar hos grabbarna och höll reda på dem. Det blev en hel del spring och mycket gnägganden (det låter fortfarande om dem) men ändå relativt lugnt. Fandango var ovanligt lugn för att bli av med sina tjejer och stod bara vid staketet och gnäggade lite. Jätteskönt att han är en sån klippa för det lugnar ju ned Aéreo också. Stona var lite hysteriska när jag kom bort till dem och sprang så de var helt svettiga och flåsiga (kondition är inget de har så mycket av), jag höll dem stilla lite och pratade med dem och det verkade faktiskt som om de förstod att det var meningen att det skulle vara så här, att det var dags. Ibland tror jag faktiskt på att det går att kommunicera med djuren, även om min vetenskapliga sida inte riktigt vill acceptera det. Stona lugnade ned sig lite och vankade bara av o an längs staketet o gnäggade ibland.

Tanken är att Aéreo ska iväg på bete med en annan unghingst, mitt stora bekymmer är bara hur i hela friden jag ska få dit honom... Han har aldrig varit bunden, åkt transport eller ens varit i en box eller "riktigt" inomhus, det har ju bara varit hagarna och lösdriften (en sida öppen). Jag tror det är dags att jag tar mig i kragen och börjar hantera honom lite mera, han är ju ett år gammal nu - inte klokt vad tiden går fort. Snäll är han iallafall och rätt lätt att ha att göra med. En go liten häst. Till salu är han också om nån skulle vara intresserad ;-)

Broszka, Aéreo och Fandango (Chica står bakom dem)

bur-träning

2008-05-12T18:05:00.003+02:00

Jag har fått låna en hundbur (ihopfällbar av galler) av mina föräldrar (vars sheltie INTE uppskattar den, trots att den är rymlig och fin för honom) och min plan är att lära hundarna att älska buren och så småningom kunna ha den som pausplats på kurser o träning. Det finns ju inte alltid träd att binda Birk i och Mio har jag ju aldrig med eftersom det alltid är risk att hundar springer fram och jag vill inte riskera det med honom när han inte är bredvid mig. Min förhoppning är att kunna träna dem att gilla att vara i buren (en i taget självklart) samt att inte bry sig om vad som sker runt dem när de är i den.

Träningen började idag. Vi var inomhus och för ovanlighets skull hade jag korv o ost som belöning - sånt lyxgodis har vi aldrig inne annars utan bara torrfoder så hundarna tyckte det var fantastiskt kul att träna på att gå in i buren :-).

Birk fick börja och han är ju rädd för skrammel, rädd för att slå i saker och saker som rör sig så jag misstänkte att detta skulle bli ett svårt moment. Fick rätt snabbt fram tasstarget på framkanten, därefter att han stack in huvudet, efter en stund blev det en tass in, två tassar in och sedan sträckning längre o längre in - men inga baktassar lämnade det säkra golvet... Fick fram tasstarget mot burens bakkant till och med. (detta i flera omgångar med korta pass, varvat med Mios träning).

Mio tog lång tid på sig innan han satte in någon tass (stack bara mycket misstänksamt in huvudet). Efter lite väntan från min sida kom en ansats att sätta in en tass och det belönades och sedan lossnade det. När jag vid ett tillfälle skulle byta hund och gav mitt ord för hundbyte ("nu byter vi") så slängde sig Mio in i buren vände runt o lade sig ned :-), han ville inte pausa utan fortsätta träna bur och äta ost! Självklart belönades det med en jackpott i form av extra mycket godis.

Efter ett bra tag så lyckades även Birk få till vändningen och även han belönades rikligt. Efter detta så blev det trängsel vid buren... Matte ignorerade lite att den hund som pausade inte stod kvar utanför rummet och väntade på sin tur och det var ett tag lite praktiskt att den hund som lät sig luras att gå ur buren fick se den andra snabbt slänga sig in i den och få ta över godisätandet... Snacka om att bli av med sin belöning...
Lite omvänt lockande med kastade korvbitar fungerade bra, lite övning i att inte bli rädd för luckan som öppnas o stängs (eller bara rör sig) och sedan tog korven o osten slut och så även dagens burträning (till hundarnas stora besvikelse).

Kan tillägga att jag vill ha positionen ligg på dem i buren (även när jag öppnar den) och att de reser sig och går ut på fri-signal.

film på Birks rumptarget

2008-04-28T20:06:00.003+02:00

Emma filmade ju Birks rumptarget på instruktörskursen i helgen, den finns att skåda i hennes blogg från idag (28 april) http://www.k9world.se/blog.php
Filmen togs efter att alla dagens övningar var avklarade därav är Birk lugn och sansad när han tränar haha, jag hade rumptargeten framme tidigare på dagen också och då for bakdelen omkring efter den som en liten raket...
Riktigt kul att få se Birk när han jobbar så där lite på håll :-)

freestyle dag 2

2008-04-27T18:35:00.002+02:00

Ännu en härlig dag fylld av freestyle! Birk är lycklig av all denna träning och jag med :-). Idag har vi tränat på lite saker som var nya för oss. Vi fick bra tips för krypet, nämligen att låta hunden ligga på "sidan" på ena låret och krypa i det läget, testade det lite och även om vi inte fick till det så bra på den korta träningsstunden så testade jag ett "vanligt kryp" en gång efteråt och då flyttade Birk en baktass i taget!!! Vi fick även prova på att krypa baklänges och vi testade lite olika sätt men i slutändan blev det mig sittande framför med en kort target-sticka som jag satte mellan Birks framtassar vid bröstkorgen, efter ett tag förstod han att följa den där och gjorde några försiktiga hasanden bakåt. Det blev också lite träning att stå på bakbenen (som jag testat innan men inte tränat så mycket, Birk är inte så bra på det så det har hamnat i glömska). Lite till också förstås men detta var väl det som var mest nytt och framförallt krypet är jag glad över att ha fått ett annat sätt att angripa.

En hel del teori har det också blivit under helgen och det känns som om jag har fått bra grepp om freestylereglerna nu, det blir så mycket enklare när någon förklarar och fyller ut texten jämfört med att bara läsa igenom reglerna.

Det har varit en riktigt rolig helg och nu är jag sugen på att sätta ihop ett program till musik. Hmmm måste nog få hjälp med att filma Birk när vi tränar så jag får koll på vilken takt han rör sig i och vilken musik som kan passa honom... misstänker att snabbare musik passar bäst, undrar om det finns någon musik som går i samma takt som hans tassar... tveksamt... ;-) Nästa problem är hur matte ska lyckas röra sig i samma takt som Birk... haha

Nu MÅSTE jag verkligen göra en träningsplan för allt jag víll träna med vovvarna, annars blir det nog bara pannkaka av alltihop och ingen träning av något... Freestyle, agility och lydnad... o gärna lite viltspår och så självklart vårt eviga koppeltränings-projekt... Och så måste vi öva mer på nya och svåra platser... Min fritid är räddad...

freestyle-helg!

2008-04-26T17:59:00.002+02:00

Den här helgen är det freestyle som gäller för mig och Birk. Vi går en freestyleinstruktörs-utbildning för Emma Willblad och detta har jag längtat sååå efter! Vi har ju aldrig gått någon freestylekurs själva jag och Birk utan läst, tittat på filmer och hittat på själva i träningen (fast det har ju funkat rätt bra det med ;-)). Roligt att få lite nya tips och infallsvinklar och också många väldigt bra tips till kurshållandet. Emma är verkligen sprudlande av energi och det är full fart på kursen. Jag och Birk fick visa upp Birks rumptarget på flugsmälla som var något Emma aldrig hade sett tidigare (den är ju bra att ha vid inlärning av sidoförflyttningar tex). En helt ny grej för oss var att lära hunden att ducka (ta ned huvudet) som vi försökte lära in med musmatta som nostarget. Birk blev lite förvirrad (han har ju den som tasstarget) men det blev några snygga "duckningar" så det ska nog gå att få till det hemma i lugn o ro. I början på kursen gjorde Birk allt han kunde på en o samma gång... en liten fingervisning från mig och han körde fem grejer och hoppades på att nåt var rätt, haha, han är galen i freestylen helt klart. Vi fick in en ny variant på slalom mellan mina ben och det var att jag rörde mig i sidled - fräckt! Samt fick ordning på hur ingångarna mellan mina ben skulle vara när jag backar och Birk går "framåtslalom". Vi övade också att gå runt mig, runt pinne, tassar på pinne, lite fot, front, och heel (work, högerfot).

Imorgon är det ännu en dag med freestyle! Birk är lycklig!

Mio har det bra hemma med husse. Mio har fått träna en del lydnad samtidigt som Birk i veckan och igår kändes det som om han började bli lite trött av all träning (Birk vill ju bara ha mer o mer), han verkade inte så ledsen imorse när jag o Birk skulle gå heller, han verkade rätt nöjd med att få sitt grisöra att smaska på i lugn o ro.

Baktass-targeten går inte så lysande. Mio tycker den är läskig o hoppar upp i soffan istället (igår körde han tricket att backa upp i soffan), jag vet inte riktigt hur han har hamnat i att den är så läskig men på nåt sätt blev det så. Misstänker lite att det var att den följde efter honom och att han inte riktigt förstod vad han skulle göra med den. Det var säkrare att gå o lägga sig helt enkelt (han har gjort så förut när han inte tillräckligt snabbt lyckas med det vi gör, bara går o lägger sig o skiter i träningen istället - matte får träna bättre nästa gång istället).
Birk stampar runt i sidled när baktass-targeten kommer fram - han siktar inte direkt på targeten men brukar hamna på den eftersom han trampar omkring... hmm. Å andra sidan övade jag lite kryp med honom igår och faktiskt fick vi några fler bakbensflyttningar utan jämfota-hopp än tidigare så kanske ändå att han blir lite mer medveten av baktass-target-övningen. Ett problem är att han verkligen gillar att sträcka ut sig med bakbenen rakt bakåt o då blir det ju skutt framåt sedan...

Mer freestylerapport kommer kanske imorgon!

baktass-target

2008-04-24T18:12:00.002+02:00

Jag har klurat länge på hur det ska gå att få Birk att begripa att när man kryper skall man flytta en baktass i taget. En fundering var att lära in en baktass-target, i det här fallet en flugsmälla att trampa på med närmaste baktass. Den kunde ju sedan användas till att få fram en tassförflyttning i krypet (förhoppningsvis, han kommer kanske att skutta fram ändå...). Visst går det säkert att på nåt vis få fram det spontant men Birk ligger just nu på 100% skutt med bakdelen och jag vet inte hur vi ska börja för att få bort dem, det närmsta vi har kommit är ju något enstaka skutt i otakt. Risken för att få massor med skutt och mycket frustration hos hunden är stor. Dessutom är jag väldigt nyfiken på om det går att lära in en baktass-target som dessutom går att använda i krypet ;-). Idag har jag iallfall börjat försöka lära in tramp med baktass på flugsmälla när de står upp på båda hundarna. Haha - det är intressant... Hundarna såg ut som stora frågetecken och tycker ibland att flugsmällan som irrar omkring vid deras baktassar är lite läskig (speciellt som man uppenbarligen inte ska nostargeta eller framtasstargeta den).

Mio verkade begripa när han plötsligt efter att ha satt ett perfekt tramp upprepade samma sak med eftertryck två gånger till omedelbart - men det hamnade nog bara i korttidsminnet för efter en paus så förstod han ingenting. Jag har iallafall fall fått fram att steppa omkring med baktassarna när flugsmällan kommer...

Birk har fått in steppa med baktassarna samtidigt som du pussar matte i ansiktet... Jag sitter/kryper ju på golvet framför dem med flugsmälle-armen framsträckt haha. Han har också trampat klockrent ett par gånger men sedan blir han förvirrad igen. Men de båda trampar oftare än i början iallafall - om det beror på att jag har blivit skickligare på att placera flugsmällan eller om hundarna närmar sig målet vet jag inte ;-).

Har för mig att vi hade lika stora problem med rumptargeten (låret mot flugsmälla) som nu fungerar strålande så jag har gott hopp om att vi någon dag ska lyckas få till baktassarna också.

Fortsättning följer...

avstånd, bräda och lek

2008-04-24T12:50:00.002+02:00

De senaste dagarna har vi börjat träna sitt/ligg/stå (och med Birk buga, fast det var inte meningen, matte var dålig på att klicka rätt när rumpan inte ville ned i ligget) på avstånd. Tipset på kursen för att få ut avståndet var att hunden skulle vara i koppel och att antingen en hjälpare håller i kopplet eller att hunden är fastbunden. Nu när jag äntligen lärt mina hundar att pausa tyst bundna i kopppel ville jag inte ha upp någon förväntan på arbete i den situationen så jag bestämde mig för en annan variant. De som känner mig behövde väl inte tveka ;-), TARGET självklart haha. Båda hundarna är ju galna i musmattor men jag kände att vi övat för mycket på bara att trampa på den targeten att det kunde bli ett hinder och frustrationsmoment i träningen. Så istället plockade jag fram något nytt, bakom brädan-target. Jag har en smal bräda som de ska vara bakom eller med framtassarna på och vara riktade mot mig (frontposition). Det är ju inte helt ovant för dem att vänta bakom en tröskel på sin tur att träna så det gick faktiskt rätt fort för dem att förstå både att brädan var viktig och att riktningen var det. Det blev lite svårare för dem att förstå när jag försökte lägga på ett beteende bakom brädan, men efter att jag av en slump råkat läsa om hur man skulle göra så gjorde vi om på så sätt att vi baklängeskedjade det. Först det beteende jag var ute efter framför mig (tex sitt) och sedan lägga till brädan och därefter öka avståndet. Fungerar super. Jag kastar godis och de söker (mestadels) direkt upp positionen bakom brädan igen och gör om beteendet! Vi har mest kört ligg och sitt och det fungerar rätt bra nu, Mio hade lättare för det här än Birk (som varvar upp tills han håller på att explodera...). Mio har väl avstånd på 4-5 meter nu och Birk på 3-4.

Jag har också lagt in belöning med kamplek. Birk blir väldigt varvad av kampen men han jobbar också hårt för det så det är en balansgång. Den här träningen har varit bra för det märks att han har börjat förstå att jag vill att han jobbar tyst och säkert först och när jag säger till så busar vi. Leksaken har fått ligga på marken tills dess att jag väljer att det är den som är belöningen (ingen respons från mig om han tar den innan, han vill ju leka med mig så det funkar). Lite övning i doggie-zen med andra ord. Mio leker också bra med mig nu, han är ju inte alls lika lekvillig som Birk men han har faktiskt börjat uppskatta leken rätt bra, lite olika för olika dagar.

Båda mina hundar är "träningsnarkomaner" de vill träna mycket och ofta, ju mer vi tränar desto mer vill de ha. Det är roligt att ha pigga, glada hundar som vill, men ibland är det lite jobbigt att som människa vara "tvungen" att träna hund varje dag, men när vi väl är igång så är det väldigt uppiggande för mig också! Livet leker när man är dalmatiner och de är alltid i nuet, allt annat är oviktigt, och de lever verkligen varje ögonblick fullt ut - det är något som vi människor behöver öva på.

klickertränarhelg!

2008-04-20T22:51:00.003+02:00

Den här helgen har ägnats åt del 2 på canis klickertränarutbildning. Denna helg har varit full av praktisk hundträning (till Birks stora lycka) och det har blivit resultat! Det tydligaste var när vi arbetade med ligg från stå framför föraren. Jag har tyckt att Birk ofta har en sned position samt att han hamnar närmre och närmre mina fötter och till slut på dem med framtassarna i ligget. Efter lite arbete med ligget så kunde mina observatörer rapportera att rörelsen framåt hängde ihop med hans ligg-teknik och vi började arbeta med den. Den blev sakta bättre men det stora hoppet i utveckling kom när vi satte kriteriet på matte till att vid klick kasta godiset bakom hunden. Efter några sådana belöningar så började Birk backa innan ligg och fick då fram tekniken att bara fälla sig "bakåt" ned i ligg (framtassarna stilla). Ett tag backade han alldeles för mycket innan han lade sig så det blev belöning framåt igen men tekniken fanns kvar och efter lite mer övning så gjorde han så i alla repetitionerna, häftigt! Samtidigt blev han faktiskt rakare och rakare i frontpositionen så i slutändan var det riktigt snyggt. Måste träna mer med en observatör helt klart!

På lördagen övade vi en del backande i fotposition. Här är problemet att han backar alldeles för fort (backar iväg bakom matte) samt att han vrider ut bakdelen. Vi höll på och pillade med det ett tag och det blev bättre. Men i ett infall så körde vi ett pass där jag "busade" lite med Birk och i backandet vred mig från honom vilket gjorde att han för att hänga med mig var tvungen att vrida in bakdelen mot mig. 1-2 omgångar av det och sedan höll han bättre reda på sin bak! Rusandet bakåt minskade automatiskt eftersom jag alltid serverade belöningen i fotposition eller lite extra framåt och han fick då lite mer dragning framåt, resten går säkert att fixa med kriterierna men det raka har varit mitt huvudfokus till att börja med. Super att ha observatörer vid backandet eftersom det är rätt svårt att helt se vad hunden gör när den är lite bakom en...

På söndag eftermiddag pysslade vi lite med apporteringen. Det har vi inte tränat på ett tag och faktiskt aldrig utomhus utan bara hemma inne. Det gick bra när jag tog ned kriterierna ordentligt till basic och började med att hålla emot i apporten och sedan öka tiden som han skulle hålla fast och därefter släppa apporten kort. Det stora problemet med Birk har ju varit att han bara vill spotta ut den så fort den kommer i munnen och detta har sedan han lärt sig hålla kvar synts som att han fipplar med apporten i munnen. Det fungerade bra att börja på basic (efter att inte ha lyckats så bra) och vi kom upp ungefär till den nivå där vi varit tidigare inomhus. Behöver arbetas mer på!

Vi testade lite kort hopp över hinder och det övades genom att han fick hoppa från en medhjälpare till mig. Det gick bra så länge vid stod på rak linje med hoppet i mitten men när vi skulle börja stå som i en båge så sprang Birk förbi på vägen mot mig. Jag hade honom till att börja om och då blev han låg... ajabaja att jag aldrig lär mig av misstagen från agilityn - kör vidare o skit i felen! Vi gjorde en liten miss där och körde enbart hopp emot mig, borde ha kört med klicker hos båda "förarna" och bara skickat hunden fram o tillbaka emellan. Vi höll inte på så länge så det ska gå att få fart på det igen utan problem.

En grej jag aldrig tänkt på men som andra tänkte på var att Birk gör väldigt mycket ljud medan han söker igenom vilket beteende jag är ute efter men att han när han vet vad jag vill ha och jobbar med det så är han tyst (bara han inte får misslyckas för ofta, men lägger jag upp träningen rätt så gör han ju inte det). Förvånande kanske för andra men jag har varit så van vid hans "pratande" att jag inte tänkt så mycket på det, och ännu så länge är det ju inget problem, funderar på om det kan tänkas dyka upp när han så småningom någon gång i framtiden skall köra flera beteenden på raken innan belöning. Just nu vill jag inte göra nåt åt att han låter, det kommer att bli en deppig hund som inte fattar ett dyft om vad som är fel i så fall tror jag.

Kul var att se att han blivit rätt så repetitionsklok nu, när vi jobbar med en grej så håller han sig bra till den och vi kan hålla på och fila på den utan att han börjar göra annat. Största utmaningen är som vanligt att matte måste bli en bättre hundtränare och få mer flyt på sig själv i vissa saker. Det är inte lätt att titta på utförandet, klicka för rätt sak samt belöna snabbt och rätt samtidigt... Matte behöver träna...

rekordlång promenad

2008-04-09T19:42:00.002+02:00

Idag har vi varit ute och njutit av de sköna vårvädret jag och vovvarna. Vi gick en längre runda än planerat, började med det lättaste hållet men fortsatte bara gå in på "nya" områden (gick där i somras men det är längesedan i hundnäsor). Vi var ute i nästan 2 timmar tror jag och rundan vi gick är ca 5 km. De var jättepigga men ändå hyfsat sansade och kämpade på med att hålla lugnt tempo, det är riktigt roande att se hur hårt de anstränger sig för att inte springa :-), det är verkligen en utmaning för hjärnan för en dalmatiner. Det roligaste med promenaden var att de orkade sköta sig hela rundan utan att bli så trötta att benen började springa, visst hade de korta stunder av "hjärnsläpp" men det gick relativt lätt att få dem att fokusera igen. De har förstått systemet och nu är det kvar att inse att samma regler alltid gäller samt att få riktigt flyt när det är lite svårare störning. Det sämsta med promenaden hände precis i början när vi mötte en shetlandsponny med vagn och inte hann ut i skogen på tillräckligt avstånd, Mio ville äta upp hästen eller nåt och matte blev riktigt arg på honom efter en stund. Skönt nog så sansade sig Mio när matte blev förbannad och satte sig tyst ned. Han är så fruktansvärt stark när han vill nånstans och jag kände att det var svårt att hålla honom och blev rädd att tappa. Galen vovve. På hemvägen mötte vi en joggare och då hann vi ut våra meter i skogen och Mio satt som ett ljus så som han gjort den sista tiden. Det är så trist att han har så himla svårt för att möta saker rakt framifrån (och lite jobbigt att alltid gå i gummistövlar så att man säkert kan springa ut i skogen var som helst i sankmarkerna här). Tråkigt är också att han alltid drar med sig Birk i sitt beteende, Birk gör som Mio - dvs om Mio skäller o drar i kopplet så gör Birk det också, om Mio sitter tyst och tittar så gör Birk det också.

Hur som helst, en skön promenad var det och skönt att inse att mitt humör också höll sig på den goda sidan under de jobbigare delarna och att jag roat kunde titta på hundarna och observera deras beteende och hur de svarade på mitt beteende. Sitter o läser en norsk bok om beteendeanalys i praktiken (på människor) just nu och den är riktigt bra, får en ny sida av teorierna bakom hundträning och kommer nog att bli en analyserande nörd så småningom :-). Passa er för att fråga mig varför era hundar gör si eller så ;-)!

mer agilitykurs!

2008-03-30T19:46:00.002+02:00

Ännu en underbar heldag med agility! Idag handlade det om kontaktfältsbeteenden, vippbrädan och slalom. Även idag har jag fått lite bra aha-upplevelser om hur jag ska lära in det på Birk. Och en hel massa aha-upplevelser om mitt eget beteende under träning och vad jag behöver öva mer på. Ett område som absolut behöver övas är min förmåga att hantera godis, klicker och leksak SAMTIDIGT och dessutom hålla ordning på min kropp och samtidigt se vad min hund gör o belöna med rät grej i rätt ögonblick... Koordination har aldrig varit min starka sida och det har aldrig varit så uppenbart för mig under hundträning som under den här kursen... Jag får stänga in hundarna i huset och öva själv ute utan hund lite tror jag...
Kontaktfältsbeteendet två på två av har jag övat lite på innan med Birk men helt klart inte gjort rätt. Man ska alltid stå bredvid hunden (jag har alltid stått mitt framför - hur logiskt är det på en agilitybana...). Man ska också ha en startsignal som skickar hunden framåt ur beteendet och belöna den starkare än att befinna sig på kontaktfältet (för hunden ska ju vilja gå därifrån med hög hastighet). Jag behöver träna mycket på att hålla mig bredvid hunden och det kommer att bli mycket startövningar (bra i själva starten också ;-)).

Birk skötte sig bra idag med, han var trött idag och kändes ovanligt seg när vi tränade (tex favoriten targetmatta...). Han var nära att flippa ur lite när det var slalomträning och många belönade med bollar och kamplek samtidigt på planen men han vände sig snabbt till mig för att ligga ned och äta godis, uppvarvad men mycket fokuserad. Det känns som att det är dags att börja öva på att varva upp honom på träning nu och att öva honom i att växla mellan högvarv och paus, annars har jag nog snart en hund som är i pausläge hela tiden och det är ju absolut inte meningen. Han kunde även stå helt rakt upp o ned o vara passiv korta stunder och även slappna av så pass att det gick att rulla runt o gosa i gräset, skönt för jag har upplevt honom som lite låg och att han varit stressad på ett sånt sätt att han varit dämpad och med väldigt mycket låga signaler - inte alls den studsande poppiga Birk som jag är van vid under träningspassen. Men jag tror att detta är den rätta Birk som börjar synas, att detta är den sinnestämning han egentligen är i när man får bort den hyperaktiva superstressen som han visar utåt, och det är ju nästa steg att jobba med - att få honom bekväm o trygg i dessa miljöer - då tror jag att den poppande Birk kommer tillbaka fast med en mer normal, glad och självstyrd stressnivå!

Hundarna är trötta för Mio har varit hos Monica och Daniel idag, så jag har två hundar som är helt utslagna i soffan :-)

På kurs!

2008-03-29T19:25:00.002+01:00

Den här helgen är jag och Birk iväg och går kurs! Det är en agilitykurs för Eva & Emelie (http://www.carpemomentum.nu/) på Lunds Brukshundklubb. Kursen är till för instruktörer och ska ge inspiration till kurs-övningar. Helt suverän kurs (och vi har en hel dag kvar)! Jag är jätteglad att jag fått möjlighet att gå den. Jag är ju inte agility-instruktör men här får jag helt suveränt bra grejer att träna med Birk (och Mio med för den delen). Det är mycket grundläggande övningar, träningen som ska göras innan hinder och banor kommer in i bilden och också mycket om handlings-system. Det är precis den här biten jag har känt ett stort behov av, även om jag nu har sett lite videos med duktiga agility-instruktörer så behöver jag hjälp med att lära min kropp och hjärna hur det är tänkt att det praktiskt ska göras och det har jag verkligen fått. Detta kommer verkligen att bli ett år för hundträning så som jag hade planerat!

Förutom att kursen är jättebra så har jag plötsligt fått en ny hund... eller nygammal iallafall. Birks antistressträning har fungerat! Vi har ju aldrig varit i Lund så det finns inga erfarenheter därifrån (varken bra eller dåliga) och jag fick därmed en ny chans att se hur han numera fungerar i nya miljöer. Jag är imponerad av hur bra det fungerar, han kan stundtals PROMENERA med mig i koppel utan drag, lugnt o fint även framför mig. Han kan jobba, han gör inga utfall mot de andra hundarna (fast jag pressar ju honom inte, undviker trängsel med nya hundar), han kan vara lugn i pauserna. Självklart blev det en del drag periodvis när jag bara rastade honom, men inte alls så som det varit tidigare (dvs inte någon galopp utan han höll sig till skritt och trav).

Jag fick en aha-upplevelse idag när kroppen och hjärnan plötsligt började samarbeta under en handlings-övning och jag begrep framförbyten, Birk följde mina axlar/kroppsriktning och jag kunde läsa Birk och se när jag gjorde rätt, och också se när jag gjorde fel/var sen och han tog fel hinder. Underbart och fantastiskt, att äntligen verkligen börja förstå systemet i praktiken! Jag tror nog att Birk fått en del aha-upplevelser också idag för även att det inte var så mycket träning med hund så verkar han vara jättetrött.

Imorgon blir en till härlig dag, sedan tar det kanske lite tid att smälta, men oj vad jag blev sugen på att träna MYCKET agility nu!

långa promenader

2008-03-07T22:19:00.002+01:00

Det har blivit riktigt roligt att promenera med vovvarna! Äntligen känns det som om vi har hittat rätt. Helt rätt! Idag blev det två långa promenader och den första tog vi i "nya" marker här hemmavid. Vi har ju gått där förut men det var minst 1 år sedan sist. Vi gick in i skogen och gick på mindre vägar och stigar i ett område där det finns väldigt mycket vilt. Jag överlevde och blev inte helt frustrerad och galen över vovvarnas förmåga att gå i koppel. Bitvis var det jobbigt men jag försökte då pausa och bara stå o mata tills att de hade varvat ned lite. Det funkar! Vovvarna är lyckliga och jag är överlycklig! Vi har oerhört mycket arbete kvar innan de kommer att fungera perfekt (om de nånsin kommer att göra det) men det känns som om det är möjligt. Det är ju inte bara hundarnas beteende som skall ändras utan det är ju även mitt och mycket av min möda ligger i att hålla mitt eget humör och frustration under kontroll och se vad det faktiskt egentligen är hundarna gör och hur mitt beteende påverkar dem. Det som jag ser är att de verkligen försöker gå lugnt och när de inte lyckas så är de i regel lite för uppvarvade och ofta lite för trötta för att fokusera (hjärnan tar mikropaus och benen börjar då automatiskt springa). Särskilt Birk har väldigt kort koncentrationsförmåga och stressar upp lätt, blir jag då irriterad så går han i baklås och blir ännu mer stressad och ingenting fungerar. Pauserna när vi står still och äter hjälper honom at sänka stressnivån och han kan fungera igen. Det är lätt att tycka att han borde kunna komma ihåg att det sitter ett koppel på och att man inte kan flyga fram då men Birk funkar inte riktigt på det viset. Inte jag heller för den delen - hur ofta tänker jag inte att jag inte ska bita på naglarna och 2 sekunder senare så gör jag det iallafall... Som jag sagt tidigare - jag och Birk är ungefär lika förvirrade.

De många långa promenaderna gör ju också att de automatiskt blir mer harmoniska och välaktiverade och vi får då större chans att lyckas med koppelträningen - vi är i en positiv spiral just nu när det gäller den biten. På andra områden går det mindre bra, det gäller då Mios destruktiva beteende när jag inte är hemma/inne. Soffan som jag skrivit om tidigare har blivit mer tuggad på och likaså har en del papper (anteckningarna från klickertränarutbildningen är strimlade SNYFT). Han är en tjuv och en förstörare av stora mått och frustration är boven bakom det tror jag. Oerhört svårt att komma till rätta med tror jag också - bra tips emottages tacksamt. Det har blivit som en fix ide hos honom det där att stjäla nåt, man ser verkligen ibland att han söker nåt att sno. Men han är förlåten för det - han är ju den som är duktigast på att gå i koppel (hmm, kan det bero på att han är det största matvraket...).

Fandango har också fått promenader, han har blivit tömkörd i skogen två gånger den här veckan. Det var ett tag sedan vi gjorde det sist men det är otroligt roligt. Jag håller mig till skritt för min tanke är att bygga upp honom med det inför ridningen. En fördel med tömkörning är att man ser hela hästen, det är härligt att se hela snygga Fandango när vi är ute i skogen :-)

Underbara, trygga häst!

2008-03-03T21:43:00.004+01:00

Fandango för 1,5 år sedan, just nu är han fetare

och med mörkare och supertjock vinterpäls

Idag blev det en ridtur på Fandango (i vårvädret trodde jag, men mitt i alltihop började det snöa och nu är det 5-10 cm ute...). Fandango är en underbart trygg häst att sitta på och det har han alltid varit. Vi promenerade ned till vår uppsittnings-stenmur och jag klättrade upp på den och sedan vidare upp på den snällt stillastående hästen. Så fort han känner att jag är i balans så skrittar han glatt iväg med öronen spetsade. Han hoppas alltid på att vi ska möta nån hästkompis en bit bort på vägen, det brukar vi göra eftersom jag och en granne oftast rider ut ihop. Idag fick vi skritta nästan hela vägen hem till grannen (1 km) innan vi möttes och vi fortsatte bortåt på vägen. Det nyinridna stoet som var med är rätt osäker och nervös och "spattar omkring" en hel del. I början så stannade också Fandango o tittade o undrade vad det var som var farligt men efter en stund tog han det hela med ro och struntade i hennes skuttande - utom de gånger hon höll på att backa rakt in i honom eller nåt liknande, då flyttade han sig raskt ur vägen. Vi red bort till kossorna som han inte sett sedan de gick på betet bredvid i höstas och de blev uttittade innan de gick att passera, inget drama - Fandango står bara still och tittar och när han är redo så skrittar vi bara på igen. När vi hade lämnat av grannen med hennes nervösa häst på hemvägen igen så blev både jag och Fandango sugna på en liten galopp så det blev en kort sträcka med lite fart. Varje gång nu den senaste tiden när jag ridit en tur på Fandango så känner jag att jag gjorde rätt som inte sålde honom som jag var inne på för 1,5 år sedan. Då tyckte jag att vi inte passade riktigt ihop, nu har jag ändrat mig - det är fantastiskt skönt att ha en trygg "tant-häst" som alltid gör sitt bästa och som jag vet vill att jag ska sitta kvar och stannar om något skulle hända. Jag hoppas kunna hinna med honom bättre nu under våren så att vi kommer igång ordentligt med ridningen igen -trots att han är 5,5 år nu så är han knappt inriden egentligen, det var först i höstas som vi faktiskt var igång lite ordentligt. Han är en underbart skön kontrast till de sjövilda hundarna (fast han var hemsk som 1,5-åring) och ger en verkligen en möjlighet att slappna av och bara njuta av naturen!

STÄDA!

2008-02-27T20:02:00.002+01:00

Hundarna har haft ett bedrövligt tråkigt liv igår och idag. Jag gick jour igår och kombinationen lite trött och jour är inte bra, jag var inte hemma mycket och det blev ingen promenad utan bara trädgårdspink och ett litet klickerpass. Idag var det direkt jobb som vanligt och det blev en full dag. När jag kom hem hade Mio (mest troligt) demolerat en av sittkuddarna i soffan (den var i o för sig redan sliten och hade väl nåt hål i sig redan) - det låg skumgummibitar på hela golvet och i soffan. Den trötta matten blev ännu tröttare... Det straffar sig direkt när jag inte har tid att aktivera dem som vanligt en dag. Efter att hundarna fått en promenad och matten ätit något för att få upp humöret var det dags att göra nåt åt soff-kalaset. Jag såg alla skumgummi-bitarna och såg mig själv krypandes där på golvet med två pigga vovvar skuttande omkring benen, näe - jag gör nåt annat tänkte jag. Hämtade hundarnas torrfoder och lärde dem städa skumgummibitar. Ingen hund fattade nåt till att börja med (apportering är inte deras starka gren). När Birk väl förstod att jag ville att han skulle ta en bit i munnen och till mig så började han göra det med stor iver (jag tränade båda hundarna samtidigt för att göra det hela mer avancerat för mig... haha... eller snarare för att jag var trött o lat o tyckte att soff-demolerarna allt kunde få en utmaning). Mio provade att ta nån bit men han såg mest ut som ett frågetecken. Efter en stund insåg Mio att Birk fick mer godis än han själv och satte fart på tänkarhjärnan - han är en smart hund och fattar snabbt när han väl tänker till - och snart hämtade även Mio skumgummibitar i hög hastighet (men av nån anledning som faktiskt nog var rätt bra så gjorde de det mest bara om jag bad om det först, bra med tanke på att resten av soffan kanske lever farligt annars). Efter en stunds ivrigt städande blev de plötsligt trötta och förvirrade och jag plockade upp resten själv (inte ens hälften kvar på golvet) och det gick fort o lätt. Nu har två trötta hundar däckat här på golvet. Jag lär väl märka om detta förstärkte beteendet att demolera soffa eller ej...

kryp, ligg från sitt och bakbenslyft

2008-02-23T11:44:00.003+01:00

Vi har fortsatt med inomhusträning och jag hade sån lust att testa kryp så det fick det bli först. Jag har gjort det tidigare också med båda hundarna, men nu har jag fått lära mig hur det egentligen ska se ut så jag var tvungen att testa igen. De ska flytta en tass i taget och inte "skutta" fram med bakdelen. Jag tror att mina tidigare har skuttat fram med båda baktassarna samtidigt så det blev till att börja om. Jag använder targetstickan för att få rörelse framåt från ligg och de följer den jättebra (började med att testa att de kunde frysa nosen på stickan och det kunde de faktiskt fast vi aldrig tränat det specifikt). Birk var jättesvår, det närmsta vi kom var att han ibland drog fram bakbenen lite i otakt och inte helt samtidigt. Mio fattade rätt fort att de skulle fram ett i taget (men så är han ju lite lugnare än Birk också). Jag bröt när Birk blev för ivrig och slutade tänka.

Medan jag funderade vidare på hur jag skulle få Birk att förstå krypet så övade vi lite frivilligt ligg från sitt. Det krävde också lite tankemöda från matte. Jag började med att träna det i fotposition men ångrade mig snart och bytte till front-position. Efter ett tag insåg jag att bästa tekniken var att vänta på ligg, klicka och belöna upp i sitt (de fick en godis för liggandet också, försöker undvika att få ännu mer studsande hundar). Enkelt sade vovvarna som fick göra en till synes lätt övning.

Lite senare klurade jag fram att jag ville göra Birk mer medveten om sina bakbensrörelser för att kunna få till krypet. Då slog det mig att jag kunde testa ett annat trick som jag sett andra göra med sina hundar - att lyfta ett bakben. Jättekul att ge sig på att shejpa fram ett roligt trick igen! Jag lade en tjock bok på golvet (FASS :-)) bakom Birk som stod i frontposition. Jag har bestämt mig för att skilja lydnadsövningarna från våra trickövningar genom att ha ett annat kroppsspråk. För att tydliggöra för hundarna har jag tänkt att mina händer ska vara längs sidorna vid lydnad resp böjda i armbågarna och framför mina mage vid trickträning (frivilliga beteenden). Birk fick alltså börja den här övningen och min tanke var att han skulle backa mot boken och förhoppningsvis lyfta vänster bakben (började med det) högre när boken låg i vägen. Det funkade!!!! Efter ett par korta pass lyfte han vänster bak ryckigt lite högt och utåt (fast inte så nära boken). Jag blev så lycklig (och det såg hemskt kul ut) att jag körde några repetitioner för många och Birks hjärna hamnade i baklås, så som den gör ibland, och han upphörde med det beteendet och började med allt annat... PAUS!!!!
Mio fattade ingenting, jag fick honom någorlunda rak framför mig och att backa lite mot boken men han var hemskt frustrerad och verkade inte ha en aning om vad jag egentligen ville. Plötsligt hade han kedjat ihop en hel rad av rörelser - stå i front, ställa sig helt snett ut från mig, sitt, ligg, gå in i front och backa två steg, detta upprepade han hela tiden - jag kom på det efter en liten stund (hade belönat sista backandet)... Mio har nog mest tränat lydnad tidigare, jag måste nog vänja honom vid trick-shejping med lite enklare saker...

backa vid sidan

2008-02-21T22:27:00.002+01:00

Målet den här veckan är att komma igång med grundfärdigheterna enligt canis schema och att få hundarna repetitionskloka, dvs om jag börjar belöna ett beteende så ska de fortsätta med det och inte hålla på o testa annat. För att få de virriga och ivriga hundarna repetitionskloka har jag nu bara tränat en grundfärdighet i varje träningspass (har bara blivit ett/dag så det har nog blivit supertydligt för hundarna). Däremot har jag skiftat grundfärdighet mellan de olika passen för att inte fastna så att de bara kan en grej. Det verkar fungera! De har blivit mer säkra på att fortsätta med samma beteende och de jobbar snabbt och glatt.

Idag blev det backande i fotposition. Birk har ju en tendens att backa alldeles för fort, han försvinner bakom mig, så idag satsade jag på 1-2 steg, belöna framåt i början och vara fokuserad på att han skulle hålla sig någorlunda vid sidan (och rak). Det blev bättre och bättre. Kom dock på mig själv att stirra rätt rejält ned på vänstersidan med vridet huvud - måste räta upp mig! Det blev 3 st korta omgångar och på slutet var han alldeles för ivrig så då slutade vi.

Mio har jag inte övat det så mycket med. Han är inte lika snabb bakåt (men absolut tillräckligt :-)). Med honom hade jag mer fokus på att få honom rak, fick använda handtarget de första repetitionerna sedan förstod han syftet. Han vill gärna både vrida bakdelen inåt (början till backa runt mig) och utåt. I sista omgången så upptäckte jag att om jag vred mig 90 grader i rummet så hade jag en naturlig spegel i fönstret... Får träna detta enbart kvällstid med andra ord :-). Provade däråt och det var kul att kunna titta rakt fram och ändå se hunden, men oj vilken effekt det hade... Mio blev lite förvirrad av att matte inte tittade ned på honom och han rättade in sig efter min huvudposition, dvs framdelen åkte lite inåt och rumpan utåt. Efter några repetitioner blev han dock rak igen.

Fortsättning följer...

klickerhästar

2008-02-20T20:58:00.003+01:00

Med inspiration av helgens klickertränarutbildning så har nu hästarna också utsatts för min träningslust :-). De var glatt med på noterna...
De har fått testa i två dagar på raken nu. Chica har aldrig träffat på en klicker så igår blev hon inklickad (märktes att hon fattade snabbt för nosen var intresserad av klickern och inte godishanden). Idag verkade hon vara med på noterna så jag testade att klicka för att hennes mule nuddade min handflata (hand-target). Hon kom faktiskt på det! Och verkade tycka att det ar rätt kul (eller kanske bara gott..). Hon var lättfångad i hagen idag och det är hon inte alltid så positivt var det för henne iallafall.
Broszka har jag inte klickat för hon ska förmodligen inte vara kvar här så länge till så jag tyckte det var lite synd att dra igång nåt.
Fandango har jag ju klickat nån gång tidigare så igår klickade jag lite repetition av påbörjan till bugning (lyfta vä fram o böja in nosen). Idag fick även han testa att sätta mulen på min handflata och han var lite annorlunda än Chica, det tog lite längre tid och så ibland testade han nåt annat. Men på slutet så såg man att det var mule på handflata som han faktistk gjorde. Hm, det började gå över i att försiktigt smaka på handen men det fick han inget för.
Aéreo måste jag först lära att gå ut ur hagen... Pinsamt, men han är fruktansvärt ohanterad. Iallafall, grimma på och belöning (utan klicker för alla hästar stod runt oss och jag ville inte förvirra dem) för varje steg ut genom grinden. Han kom aldrig helt ur hagen innan han tröttnade på pellets (eller blev törstig) och bestämde sig för att inte försöka gå ut nåt mer - det var slut på det träningspasset alltså. De andra var egentligen otroligt duktiga som inte försökte smita ut genom den öppna grinden (hrm, jo Fandango fick jag stoppa). Idag gick Aéreo mer självsäkert helt ut genom grinden till sin mathink som stod utanför - fast grinden fick vara öppen för plötsligt var han tvungen att testa om han kunde gå in till trygga hagen igen. Han åt nog halva ransonen innan han återigen ansåg sig nöjd och struntade i resten. Jag får nog byta o träna honom med morötter istället. Resten av gänget stod ännu mer intresserat precis innanför den öppna grinden idag med men var riktigt duktiga nu med. Rätt otroligt att de sköter sig så bra, så lite som jag hanterar dem. Eller kanske är det just därför ;-).

vart tog den stressade hunden vägen?

2008-02-17T20:40:00.003+01:00

Den här helgen har jag varit på kurs med Birk. Det var första helgen av 4 på klickerTRÄNARutbildning för Ann-Louise Ryrvik från canis (www.canis.se). Jag var orolig för att Birk skulle vara en stressad okontaktbar zombie som inte skulle göra nåt och som skulle tjuta sig igenom teoripassen... Hade planerat att vara där minst 30 minuter i förväg på lördagen men det sket sig så vi kom 10 minuter innan kursstart. Birk hann gå sitt kiss och bajsvarv (han blir alltid nödig när han kommer på kurs) innan vi gick in och hittade ett hörn av lokalen där jag parkerade Birks fäll och filtar. Nu såg vi resultatet av all min träning under kurserna med att ligga på fällen. Det är ett enormt resultat! Jag är helt chockad över min fantastiska hund! Han har legat på sin filt och varit LUGN och avslappnad under teoripassen i två dagar. Visserligen har jag belönat rätt ofta men inte så farligt och han har till och med sovit en stund flera gånger där på filten. Han ligger mestadels rätt så aktivt och tittar på mig men vad gör det, han är lugn!!!! På lördagen testade han även lite stillsamt andra beteenden som tex att ligga död... (dvs ligga utslagen på sidan, och ja, det var inte att han slappnade av o hamnade så, det var rätt uppenbart att han testade för att se om det gav utdelning det med).

Jag var noga med att när vi skulle ut o träna o alla reste sig så satt vi kvar en stund och fortsatte vara lugna trots all aktivitet omkring oss. Innan kursen började så varnade jag för att han kunde vara vild o galen och hade svårt för att pausa, hihi, synd att ingen har sett hur han varit tidigare... Nu var det nog svårt att tro mig :-).

Koppelgåendet gick mycket bättre än det normala för nya platser, men de som såg oss tyckte förmodligen att han var bedrövlig... Inte lätt att veta att det faktum att han mestadels håller sig till sakta trav och skritt och faktiskt oftast har lite koll på var matte befinner sig, är ett mycket stort framsteg för stresshunden som enbart haft galopp i huvudet. Jag valde att inte gå igång med koppelgåendet på lördagen, det hade enbart lett till att han stressat upp sig mera, utan vi tog oss till planen på ett mindre vackert sätt. Väl på plan var han okontaktbar med näsan i marken och drag åt alla håll... Inga större möjligheter att förevisa färdigheter vilket var målet med första passet. Han tog inte godis och inte heller lek med favoritleksaken - toppstressad hund med andra ord (det krävs mycket för att han ska totalt ignorera lek). Efter en stund kom han igång och kunde visa upp favoriterna - backa runt mig samt backa i front, vända och backa tillbaka in mellan mina ben. Han tog villigt godis igen och kampade som en tok. Ett bra slut på det första lilla passet iallafall.

På lunchen gick jag en liten promenad med honom längs en grusväg och jag blev helt lycklig över att se att han mestadels gick i skritt och var avslappnad och ofta tittade på mig! Mycket godis!!!! De tillfällen han drog då så gjorde jag som hemma o saktade farten och han var snabb i tanken och svarade fint. Vi tränade även några minuter på planen för att testa att få upp träningstänket och det gick betydligt bättre.

I övrigt på helgen så har jag förbättrat min tydlighet i pauserna på plan. Det var längesedan han fick passiva pauser (har i regel klickats för att ligga på fällen) och pausen fick jag göra tydlig genom att själv sätta mig på huk.
Vi har övat lite grundfärdigheter och jag är glad att han kom igång och fungerade att träna. Superbra var det att ha en person som tittade på träningen och kunde hjälpa till att utvärdera efter ett enminuts-pass. Suveränt var det att kolla tiden och max hålla på i 1 minut innan paus i 1 minut. Både jag och hunden höll koncentrationen under den minuten och träningen blev effektiv.

Nu har jag fått mer inspiration att träna in lydnadsmomenten så det lär bli en hel del sånt nu i vår. Känns faktiskt lite skönt att ta paus från freestylandet, vi har fastnat lite där och hittar inte på så mycket nytt. Nästa träff är i mitten av april, nu är det hårdträning av grundfärdigheter som gäller :-).

ändrad attityd

2008-02-14T08:25:00.002+01:00

Igår kväll var det agilityträning igen. Det mest sensationella igår var inte agilityn utan det som hände när jag tog Birk ur bilen. Han var tydligt ett snäpp lugnare än vad han någonsin varit när vi varit iväg på träning. Han hoppade ur bilen, stannade kvar nära mig utan att dra i kopplet, kunde sitta ned utanför bilen med fokus och äta pannkaka och när vi gick iväg så GICK han självmant utan att dra (iallafall de första 10 meterna, hann med 3 belöningar sedan var en välpinkad sten alltför lockande). Vi går alltid en runda så han får kissa och bajsa innan vi börjar träna (lustig hund men han blir alltid så nödig när vi kommer på kurs, förmodligen av stressen). Efter att vi tagit oss in i ridhuset och förbi de andra hundarna så körde vi paus på fällen och även här kändes lite lugnare än vad han brukar. Det är en bra rutin att alltid börja med paus, det tar ned hans höga förväntan på träning och bus och gör att stressandet minskar. Vi övade lite fotgående som uppvärmning och för att få upp fokus på träning ännu mera. När han så kändes fokuserad och samlad så skulle vi hoppa en kombination med övning av bakombyten - haha - där sket det sig, matte är så totalt förvirrad och att komma ihåg i vilken ordning 10 hopp skulle tas i kringelikrokar om varandra var en omöjlig uppgift, ännu svårare när den lyckliga hunden i rask takt själv gjorde en bana som bestod i att hoppa över allt som råkade stå i färdriktningen... Hindersug har han iallfall vovven... Efter en liten stund var det bara att avbryta för det var en alltför svår uppgift för matte.
Vi hoppade en bana lite senare och det gick ganska ok, mindre lyckat var slalomen, det var en 12-pinnars slalom som skulle tas två gånger i banan och det var för mycket för Birk som i 2:a tagningen inte klarade att orka koncentrera sig på alla pinnar utan hoppade över lite portar, han fick ta om den alltför många gånger - jag borde ha plockat ned lite pinnar när det inte funkade. Vi körde banan en gång till lite senare och då tog jag bort fyra pinnar, men även det var lite för svårt för honom på tillbakavägen.

Summan av det hela är att dagens absoluta höjdpunkt var den ovanligt lugna hunden som gick utan att dra första biten från bilen. Kors i taket - kanske den nya koppelträningen faktiskt kommer att fungera!!!!!!!!!!!!!! :-)

Nya insikter och glada hundar

2008-02-10T12:44:00.000+01:00

För tillfället är det sol och vår här och det är helt underbart. Sedan ca 1,5 vecka har jag ändrat min koppelträning igen. Jag håller på och läser en underbar bok om träning av stressade och reaktiva hundar och jag kan verkligen rekommendera den till alla som har en sådan hund. Control unleashed heter den och är skriven av Leslie McDevitt, den är ju på engelska så den tar ju längre tid att läsa än en bok på svenska men den har en underbar inställning till dessa hundar som har svårt för att varva ned och ta det lugnt.

Iallafall, inspirerad av boken (som i o för sig inte alls handlar om koppelpromenader, utan om förberedande träning inför agility) så funderade jag en del på vad som egentligen är problemet under våra promenader. Slutsatsen var egentligen rätt självklar, hundarna stressar, har bråttom och vill bara springa så fort som möjligt åt alla håll. Eftersom grundproblemet är att de stressar upp sig så blev planen att angripa det. En stressad hund kan inte tänka och kan heller inte lära sig särskilt bra. När benen börjar springa så stänger hjärnan av kan man väl uttrycka det som.

Så alltså, sedan 1,5 vecka så har jag med mig hundarnas ransoner med foder på promenaderna och det vi pysslar med är att vara lugna. Om de varvar upp så står vi still och jag kastar/ger godis åt den hund som kan fokusera på mig och så gör vi tills båda är fokuserade och lugna och då går vi vidare. När vi går så matar jag den hund som går lugnt och som har iallafall lite fokus på mig. Ser jag att någon börjar stressa upp så stannar vi o äter igen. Ibland står vi stilla och övar lite sitt, ingångar, snurr eller annat. Om de absolut vill till en doft och drar så får de komma till mig och vi står still o äter tills de är lugna sedan kanske jag backar ditåt med hundarna vid mig medan de äter tills de får "varsågod" och får springa o sniffa. Jag ignorerar om de drar, oftast saktar jag gradvis tempot tills jag står stilla och sedan matar den med fokus tills jag matar två hundar som har fokus o då går vi vidare. Belöningarna kommer MYCKET tätt! Allt foder går i princip åt under promenaderna (två timslånga/dag), Birk får lite extra i matskålen - han är den som är sämst under promenaderna och han behöver mer mat än Mio (fast jag försöker kompensera det genom att ge Birk lite mer vid varje belöning).

Resultatet efter 1,5 vecka är två betydligt lugnare hundar. De tycker det är jätteroligt att promenera och är glada! Ibland blir de trötta under promenaden och klarar inte att fokusera mera och då irrar de omkring en stund och ibland får de glada frispel när de flyger åt alla håll :-). Men mestadels är de faktiskt rätt avslappnade och Mio går nästan konstant vid min sida och väntar faktiskt självmant på att jag ska säga "varsågod" åt honom när Birk står o sniffar på nåt spännande i kanten. Nu har vi inte så mycket störningar här men en del hunddofter och mycket viltspår träffar vi ändå på (för att inte tala om allt gott gräs och härliga badpölar). Det syns väldigt tydligt framförallt på Birk när han börjar stressa och när han är lugn, och kommer stressen så stannar vi och äter och varvar ned. En annat plus är att de är helt utmattade efter 1 timmes promenad :-), de sover som stockar när vi kommer hem och de har varvat ned lite. Efter promenaden får de alltid springa lösa och vara galna i trädgården och det är bra att de får utlopp för det också. Ett annat resultat av detta är en betydligt gladare och lugnare matte som har slutat bli frustrerad över de hopplösa hundarna (fast ibland är det svårt) och istället börjat se allt det som de faktiskt gör bra. Det är oerhört jobbigt för dem att gå lugnt i koppel, det kräver en stor mental ansträngning av hundar som vanligtvis bara stänger av hjärnan och springer. Promenaderna är inte längre ett stort frustrationsmoment varken för matte eller hundar och därmed så är det också betydligt roligare och lättare för mig att faktiskt gå två långa rundor varje dag. Vidare rapportering kommer, men som vanligt hoppas jag att jag hittat rätt metod nu :-).

favorit-bloggar

2008-01-31T22:57:00.000+01:00

Här kommer lite länkar till bloggar som jag läser varje dag, de är ju så himla bra! (självklart handlar de om hundträning ;-))

http://cowgirlup.bloggagratis.se/

http://www.klickerklok.se/blog/

http://hastochhund.bloggagratis.se/

samt självklart Monicas blogg: http://www.metrobloggen.se/jsp/public/index.jsp?article=19.105867

ridtur och studier

2008-01-31T22:26:00.000+01:00

Får lämna en hästrapport idag :-) Idag fick Fandango nämligen årets första ridtur. Jag har varit omotiverad och slö och det har inte blivit nån ridning alls sedan i december (allt regnet o mörkret har bidragit också). Men idag var det dags, det blev en skogsrunda på lite nya vägar tillsammans med grannen som håller på att rida in en häst. Fandango var otålig vid borstningen och helt klart glad över att få lite pyssel och action. Han stod snällt still vid stenmuren när jag skulle sitta upp (jag måste stå på något annars glider sadeln på den klotrunda hästen) och var pigg och framåt under turen. Han är en klippa Fandango, så oerhört trygg att sitta på men gör allt man ber honom om. Egentligen kan jag inte kalla honom inriden för han kan inte särskilt mycket alls, men stanna, gå framåt o svänga funkar bra iallafall. Idag testade jag att galoppera lite, hade ju precis börjat med det innan vi fick avbrott i ridningen, och idag fungerade det strålande. Han fattade galopp direkt på skänkelhjälpen (som han konstigt nog lärt sig) och det gick med både höger o vänster galopp på rätt kommando (tidigare har han bara kunnat vänster). Nu blev jag tänd på att komma igång och rida honom igen, det var en underbar (om än lite kall) tur!

Jag har idag fått en hel hög med nya böcker som jag beställt från canis, så nu kommer jag att hitta många nya grejer att testa :-). Hundarna tycker dock att matte är lite tråkig som försjunker i en bok istället för att roa dem, men träningen blir ju så mycket bättre med lite inspiration och bra och konkreta träningstips. Ikväll började jag titta på en film som heter "success with one jump" som handlar om grundläggande agilityträning och Birk har en del att se fram emot kan jag ju säga ;-).

Jag har lovat mig själv att det här året skall jag fokusera mycket på hundträningen och verkligen satsa på det. En del i det blir att jag ska gå en klickertränar-utbildning som canis håller i. Det blir 4 helger nu under året och jag ser fram emot att lära mig mycket och få både mer detaljkunskap och sammanhang i träningen. Får erkänna att jag är rätt nervös inför första tillfället, har tänkt ha med mig Birk och han är ju oftast en katastrof att försöka träna på nya ställen. Dessutom tror jag att kursen mycket är fokuserad på tävlingslydnad och det kan vi inte så mycket om, fast egentligen är det ju bra för jag vill verkligen lära mig hur jag ska lära in tävlingslydnaden. Roligt ska det bli!

Ikväll har jag och vovvarna övat lite mera apportering (det bidde ingen promenad i snöstormen, ingen av oss hade nån lust för det) . Det går sakta men säkert framåt! Det märks att de börjar förstå att det är att hålla kvar som är det viktiga, men de har fortfarande lite svårt att alltid komma ihåg att det är det där ordet "tack" som betyder att man kan släppa (dvs det släpper ibland innan jag sagt något och blir då snuvade på godiset). Men de håller hårdare i sakerna och jag kan ta o släppa medan de håller utan att de släpper taget (för det mesta). Idag tränade vi med snodd och med träapport.

Äntligen agility!

2008-01-27T20:43:00.000+01:00

Upptäckte plötsligt att vi inte var med på nån kurs alls jag och vovvarna. Det går ju inte, så raskt beslutade jag mig att börja träna agility med Birk igen (och som tur var så fanns det en fortsättningsgrupp som började dagen efter hihi).
Första kurstillfället var Birk helt galen. Totalt överstressad, okoncentrerad, gjorde utfall mot allt som rörde sig eller kom nära. Jag fick en rejäl påminnelse om att Birk inte funkar att bara ta med o köra igång med. Tyvärr var jag inte alls beredd på detta (det borde jag ha varit...) och det tog en liten stund innan jag fick ordning på mig själv så att en strategi tog form i mitt huvud. Strategin med Birk är egentligen rätt enkel... mata med godis så mycket det bara går... Godiset fungerar här på flera sätt.
1. Att äta minskar stressen, hunden varvar ned lite. det är svårt att äta och vara jättestressad samtidigt.
2. Hunden får något annat att fokusera på (och efter en stund kan det rena matandet gå över i att belöna kontakt).
3. När hundar kommer nära så kommer extra mycket godis = det är extra positivt att fokusera på matte när hundar är i närheten. En hundnos i rumpan leder till jackpott i belöning!
4. När vi är på kurs är det matte och hund som gör något kul ihop, det är roligare/mer lönande att fokusera på matte än på allt annat.
5. med mera, med mera, med mera....

Det blev inte så mycket av detta första tillfället dock, då försökte jag mesta hitta en avskild plats i ridhuset där Birk kunde titta på andra på lite håll. Han har så oerhört svårt för att se andra hundar springa utan att få springa själv och blir väldigt stressad av det. När Birk väl fick hoppa lite hinder själv så kom det dock fram lite arbetsglädje och fokusering. fast ibland blev det stopp för sniffning och till o med pinkning på tunneln (:-O)

Andra kurstillfället var han mer sig själv. Jag satsade från början på att vi bara skulle in och pausa på en fäll innan vi började jobba. En del andra nyfikna vovvar ville fram o sniffa på Birk och det gillar han inte, men det gick rätt bra så länge matte tryckte in pannkakor i käften på honom. Han kunde jobba koncentrerat (vi övade lite fot, grundfärdigheter i front, backande i fot mm mm) fast andra hundar sprang o hoppade hinder och på agilitybanan gick det fort och koncentrerat (synd bara att matte är så sen så hon ibland får vråla "STOPP" när Birk är på väg över/genom fel hinder...). Birk var LYCKLIG och det märks tydligt vad som är hans favoritgren. Vippen som han har blivit så rädd för, övade vi lite på. Han vågade sig över mitten och Sabina kunde vicka lite på den upp o ned, sedan var jag nöjd med den för den här gången.

Mio har fått komma in lite o träna i ridhuset efter agilityn. Lugnt o skönt där då med bara en liten rallylydnadsgrupp. Vi har bara övat att titta lite på hundar, vara avslappnade, koncentration, grundfärdigheter i front och fotgående.

Hemma har det blivit lite mer apportering, har börjat prova med en apportbock och det går förhållandevis bra. Bäst klarar Mio det men Birk har ju gjort ett enormt framsteg som klarar att hålla i några sekunder och även att jag släpper och sedan petar på apporten igen utan att han släpper.

Idag började jag om med backande slalom (Birk ska backa i slalomgående mellan mina ben samtidigt som jag backar). Birks problem är även här att han blivit rädd. Jag har tränat med handtarget vilket gjort att han slutat fokusera på sin bakdel, han har backat in i mitt ben och eftersom han är väldigt rädd om sin svans så har han tyckt att det varit obehagligt. Idag började jag med att öva på "rump-target" med flugsmälla för att få honom att fokusera på sin bakdel. Försökte få det att fungera även i fotposition och det gick hyfsat, sedan försökte jag att få det till ett backande slalom och det var svårt (han hade svårt att se flugsmällan tror jag) men något funkade för han begrep det bättre. Jag klickade och belönade rejält när han fick in bakdelen mellan mina ben och efter en stund märktes det att han började sikta med baken. Han hade dock svårt om han från början inte var tillräckligt långt fram i fotposition så att bakdelen hamnade rätt bara han vred på den. MEN han tyckte det var roligt igen och jag tror det gick upp nåt ljus i hans lilla huvud!

Mio fick öva på att backa runt mig, först med handtarget och sedan försökte jag minska den hjälpen. Det gick bäst i början och lite sämre på slutet, tror att det var matte som blev lite trött och ofokuserad...

funkar att kommentera i bloggen

2008-01-15T21:39:00.001+01:00

Nu har jag fixat så att det ska gå att kommentera här i bloggen om nu nån skulle vilja det ;-). Datorkunskapen ökar efterhand även här ute i skogen...
I övrigt så är jag alldeles för slö med hundträningen just nu. Det märks att det är vinter och trist ute. Igår så gick jag först med båda hundarna tillsammans i koppel, det var bedrövligt och jag blev bara irriterad, efter ett tag så vände vi och gick hem o lämnade en hund och vovvarna fick promenera en i taget med mig. De förvandlades då till glada och duktiga hundar istället... det är nog matte det är fel på... Det är betydligt jobbigare för huvudet att hålla reda på två hundar istället för en och att belöna rätt hund i rätt ögonblick... Nu är min fot som fick en spark av häst rätt så ok igen (efter 5 veckor) så nu verkar det funka att promenera mera igen tack o lov.

mera apportering!

2008-01-08T23:02:00.000+01:00

FRAMSTEG! Mio kan hålla i bollen och sätta sig på sitt utan att släppa. Han kan få bollen sittande och kan resa sig och komma in o sätta sig i fot och fortfarande hålla i tills jag säger tack! Helt fantastiskt!!!! Han har fattat att den ska vara kvar i munnen :-). Tyvärr så fipplar han med den hela tiden (snurrar omkring den i munnen), men den är nog lite äcklig att hålla i tror jag och jag är glad att han överhuvudtaget håller kvar den i munnen. När han väl förstod att den skulle vara där så var sättandet osv inga som helst problem. Underbart bra att träna med omvänt lockande för att få dem att förstå håll fast. Birk började idag begripa att man skulle hålla kvar bollen i munnen fast matte inte höll emot och lyckades ett par gånger med ca 2 sekunder... Det är lång tid för Birk haha.

glad och duktig Mio i koppel

2008-01-05T18:25:00.001+01:00

Idag vände det med Mio igen. Han insåg att det var bättre att uppföra sig (iallafall större delen av tiden) och var en glad och duktig hund på promenaden. I början så var det visserligen mycket försök att dra iväg med matte men när det inte lyckades så förvandlades han till en duktig vovve och det fick han självklart mycket beröm för (och pannkakor/ost/torrfoder). Martin hade det lite svårare med Birk så ett tag så bytte vi hund och Birk fick prova på samma metod som jag använde med Mio och det funkade bra även på honom. Det som verkar vara viktigt är att dels vara väldigt petig, dvs ALLTID in vid sidan och ögonkontakt om kopplet sträcks samt att inhalningen måste ske genast vid sträckning och att vi börjar gå framåt DIREKT vid ögonkontakten i stillastående vid sidan. Och att tyst vänta ut den frivilliga ögonkontakten, dvs HUNDEN får ett sätt att aktivt få matte att gå framåt. Jag kände mig rätt elak emellanåt när jag väntade ut ögonkontakt på en envis frysande hund men det har så mycket större effekt att låta hunden själv klura ut vad som krävs jämfört med att locka eller visa. Allt jag säger/gör för att få min hund att göra något kan vara en belöning för det den gör i det ögonblick jag säger det. Dvs börjar jag prata lockande med den envisa hunden som stirrar ut i fjärran så belönar jag stirrandet ut i fjärran. Nåväl hundarna blev riktigt duktiga idag, Birk kunde trava och sniffa i spår i snön utan att dra och Mio likaså. För första gången i sitt liv tror jag att Mio började att tänka efter lite innan han kastade sig ut efter en doft i vägkanten och oftast så valde han att titta upp på matte istället för att häva iväg. DUKTIG VOVVE- pannkaka o ost!

En kort sammanfattning av den metod jag kört nu: Vid drag, stanna och hala in hunden vid sidan (gärna stå där med sträckt koppel), vänta ut ögonkontakt - vid minsta blick upp mot ditt ansikte (kräv mer när hunden börjar begripa och lyckas med detta) BRAAAA (OBS! absolut inget godis) och "varsågod" eller "då går vi" eller nåt sånt. Om hunden genast flyger iväg så är det bara att upprepa.... om o om igen... hundramiljoner gånger.... Inga nej eller annat skäll från föraren vid drag utan bara hala in. Om hunden håller ett lagom tempo (dvs kopplet kommer ej att sträckas om det tempot hålls) - massor med röstberöm och godis (varva gärna supergodis med torrfoder, det höjer intresset). Extra mycekt beröm om du ser att hunden faktiskt verkligen anstränger sig för att inte ha så bråttom till den lockande doften.

Tre dagar av detta har vi kört och det verkar funka bra. Mitt mål är att de ska kunna gå "fritt" i kopplet utan att dra, tycker det är så trist att alltid ha dem kommenderade att gå vid sidan för att slippa draget. Mio har även börjat att ibland reagera när han känner att kopplet sträcks med att bromsa och få det att slacka.

Tjurig och envis Mio i koppel

2008-01-04T18:41:00.000+01:00

Både igår och idag har jag och Martin promenerat tillsammans med hundarna. Som vanligt gick jag med Mio och Martin med Birk. Mio har plötsligt hamnat i någon sorts trotsperiod tror jag. Han vill göra allt på sitt eget sätt och en envisare o mer tjurskallig hund än Mio går nog inte att finna. Han blir frustrerad och sur när han inte får som han vill och på de här promenaderna var det som alltid ;-) hastigheten i kopplet som inte var det den borde i Mios ögon. Han kastar sig framåt och försöker flyga iväg och varenda gång tar det jäkla kopplet emot och orsakar ett tvärstopp... ibland med en helomvändning i luften... Efter en liten stunds promenerande igår insåg jag att Mio hade tagit koppeldragandet till en ny nivå - han skulle bara framåt och han tog i allt han kunde i sina försök att lyckas. Tur att Mio har en rätt envis matte som satte sig på tvären och raskt bestämde sig för att nu blir det hårdare tag med Mio, tonårshunden behöver skärpa till sig igen. Hårdare tag med klickermetoder självklart :-). Slutade dock använda själva klickern för det blev för mycket att hålla i händerna men tänket behöll jag. När Mio flög eller drog så stannade jag, ev halade in honom till min sida och väntade tills han tittade på mig innan jag sade "Varsågod" varpå han flög igen och fick börja om... Han förstod nog rätt snabbt att det var att vara sidan om mig och titta på mig som var grejen (och han lade själv in att han satte sig ned och det var ju helt ok), men Mio är lika tjurig som han är smart. Det märktes tydligt vad han tyckte om denna nyordning... Han ville inte titta på matte för att få varsågod och bli belönad med rörelse framåt - han ville få springa som han ville. Matte köpte inte Mios åsikter utan höll fast vid sin metod. Matte är lika tjurig och envis som sin hund och tur är nog det. Efter en lång och påfrestande promenad så kom vi hem med en hund som uppförde sig något bättre och började begripa att det var detta som gällde. Matte lyckades behålla sitt goda humör trots allt slit och mycket av det var tack vare en envis tanke som bet sig fast i min hjärna, det enda hopp jag hade om att han faktiskt skulle ge med sig även om det verkade hopplöst - "extinction burst" - dvs att beteendet man försöker släcka ut genom att ta bort allt som belönar det, alltid blir mycket mycket kraftigare innan det slutligen försvinner helt. Dvs ett gott tecken på att hävandet framåt är på väg bort är att det först blir mycket mycket värre.

Dagens promenad gick faktiskt bättre men långt ifrån bra. Fördelen med snö är att man ser vad det är hunden har bråttom efter. idag var det spår av hare, rådjur, älg och förmodligen lite vildsvin som lockade. Hundarna älskar ju viltspår och här fanns det fullt av dem :-). Utmärkt störning för koppelträning med andra ord... Mot slutet började man se effekt på Mio, när han drog kom han in till min sida och satte sig och tittade på mig och vi gick vidare. Jag körde belöningar med pannkakor, ost och torrfoder när han GICK utan att dra och det var en bra godisblandning. Får se om förbättringen fortsätter de närmaste dagarna, det hoppas jag verkligen. Trotsiga frustrerade unghundar är rätt charmiga de med, men rycken i axlarna slipper jag gärna ;-)

apportering!!!

2007-12-28T20:00:00.000+01:00

Vi har övat lite smått igen på att hålla fast saker. Detta är nog det allra svåraste jag har haft att träna med mina hundar, de vill bara spotta ut o är så snabba att matte klickat fel så många gånger att de istället för att hålla fast spottar ut grejen så fort den kommer in i munnen. Efter att ha läst en massa tips på olika ställen på internet har jag nu hittat ett sätt som verkar funka. Iallafall har Mio gjort ett stort genombrott idag (Birk förstår inte riktigt än). Vi har tränat med en boll och att de ska ta den när jag håller i den. Jag har velat att de ska hålla rejält o dra rakt bakåt. Ganska snabbt slängde jag klickern och hade tack som signal för att släppa o få godis. Så småningom lade jag in att jag släppte taget om bollen o sade tack om de höll kvar. På detta stadiet är jag kvar med Birk, men Mio han har avancerat! Mio kan hålla kvar tills han får tack om han drar emot o jag viftar med godis framför nosen, han kan hålla kvar tills jag säger tack om han håller själv och jag håller godis med öppen hand bredvid nosen. Duktig vovve! Han är den som hade absolut svårast för att ta bollen från början men polletten verkar ha ramlat ned. Visserligen klarar han bara några sekunder ännu så länge men det märks att han har förstått att för att få sin belöning så ska man hålla i. Det här att luras med godis framför näsan kallas för omvänt lockande och är en effektiv metod att få hunden att förstå att säkraste vägen till belöningen är att inte låta sig luras ur sin position. Om han släpper bollen för att sno godiset innan tack så försvinner godishanden (inga nej eller nåt annat) och han får försöka igen. Med Birk har jag börjat med lite omvänt lockande medan jag fortfarande håller i bollen och han tycker det är svårt, men jag tror det är en bra väg till att faktiskt förstå det där med att hålla fast.

katastrofmöte slutade lyckligt

2007-12-18T07:03:00.000+01:00

Idag är det löpsedelsrubrik här i bloggen. Igår hände nämligen underliga saker här i skogen. Jag var på eftermiddagen ute på promenad med båda hundarna i koppel. De gick faktiskt rätt bra, speciellt Birk. Lite kan det ha haft att göra med att matte hade med sig extra gott godis den här gången (korv, lever o blodkorv istället för leversnittar o frolic). En bit bort i skogen såg jag att en granne var på väg med sin valp, jag tänkte att jag skulle hinna förbi innan de nådde fram till den vägen jag var på. Det lyckades inte... Eller jo, egentligen gjorde det det men valpen Totte var lös och tyckte att de galna dalmatinerna var oemotståndliga... Totte är en 9 månader gammal gul labradorhane och han älskar alla, väldigt mycket. Jag var helt förundrad över att han vågade men han kom närmre o närmre mina hundar som jag försökte hålla ett stadigt tag i medan Mio skällde argt och upprört och Birk stämde in i oväsendet. När han var en meter ifrån oss så gick det inte längre, de galna dalmatinrarna hävde sig framåt och dök på Totte som slängde sig ner på rygg i skogens värsta gyttjepöl. Mio var som vanligt arg och Birk hängde morrande på. Totte pep till, och mina vovvar lugnade ned sig något. Jag fick fatt i Birk men sedan sprang Totte iväg i full fart med Mio i lika hög hastighet efter sig. Matte såg alla de värsta synerna framför ögonen, grannsämjan som flög all världens väg o hur kvällens julbord på den fina restaurangen blev till intet utan istället fick ägnas åt att laga Totte. Mio är fel hund att tappa. Men så inträffade miraklet. Totte stannade o lade sig ned och plötsligt var de kompisar... Hur i hela friden gick detta till... Mio såg ut som om han plötsligt kom på att Totte ju bara var en larvig unghund precis som han själv... Tottes husse hade hunnit fram till mig vid det här laget o vi försökte kalla in våra hundar, de struntade i oss. Stackars Birk var nästan galen i kopplet för att han inte fick springa med dem. Så småningom kom Mio till Tottes husse men sedan drog de iväg igen. Jag och Birk fick gå o gömma oss bakom ett stort träd och då kom Mio lyckligt flygande till matte och fick en näve korv/lever. Han blev infångad (kopplet som släpat efter var mysigt lerigt...). Vi fortsatte vår promenad och Totte fick gå hem och få ett julbad (de fick hem en svart labrador istället för en gul). När vi senare närmade oss platsen för detta hundmöte började Mio förväntansfullt vifta på svansen o spana in i skogen, är han där tro... Jag ringde sen till Tottes matte o vi bestämde att låta dem träffas under mer kontrollerade former en annan dag. Jag har inte velat det innan för Mio är ju som han är och jag har inte velat skrämma valpen. Fast nu är ju Totte 37 kg tung och verkar ha en förmågan att få alla hundar vänligt inställda (han har gjort så här med många innan Mio) så de kanske kan bli riktiga kompisar (och Birk kanske kan få vara med på ett hörn han med). Dagens slutsats är att det finns hopp för Mio, igår visade han att han numera snabbt kan ändra sinnestämning när han har börjat med att vara arg, tidigare har han inte gjort det.

att vänta på sin tur

2007-12-07T14:32:00.000+01:00

Ett problem med att ha två hundar att träna är att det oftast är så att man vill träna en i taget. Det är väl en sak när man är iväg på kurs och en hund kan vänta antingen i bilen (mer eller mindre tyst) eller hemma. Men hur gör man då när man sitter inne i vintermörkret och klickar fram lite diverse konster och finlir?

Jag lär mina hundar att vänta på sin tur. Oftast när vi tränar så är vi i mitt lilla arbetsrum. Den hund som inte ska träna blir utskickad med ordet "gå ut" och får 1-2 godisbitar (i regel vanligt torrfoder) kastat till sig i rummet bredvid. Att vänta innebär att befinna sig på andra sidan tröskeln med tassarna (huvudet är oftast över tröskeln ;-)). Medan jag tränar hund nr 1 får hund nr 2 stå/ligga/sitta eller vad den nu har lust med på andra sidan tröskeln. Något som är roligt att se är att den hund som väntar ofta intar samma position som den som tränar. I början fick den hund som väntar godis kastat till sig ganska så ofta (och blev egentligen mer tränad än den hund som var inne för träning), nu är det lite mer sällan. Smiter man in så får man bara gå ut igen. Detta sätt har gjort att det finns ett värde i att stanna kvar där på andra sidan tröskeln och det är härligt att se hur den som blir utskickad studsar ut och ställer sig utanför arbetsrummet med förväntan i blicken (liksom den som ska träna blir hellycklig äver att det är dens tur).

Just nu försöker jag träna en del apportering och sitter då i hundarnas favoritsoffa som står i mitt arbetsrum. Eftersom jag använder lite lyxigare godis och inte vill riskera att bli avbruten mitt i träningen av en störande vänte-hund så får den hund som väntar ligga på soffan bredvid mig. Den som väntar tränar alltså samtidigt på att pausa (något som dalmatinrar verkligen behöver ÖVA in, jag tränar mycket "aktiv paus", dvs belönar för att vara lugn och ligga still, annars också). Positionen i soffan verkar vara ungefär lika attraktiv som att faktiskt träna, till o med så bra att Birk klarar att ligga still fast Mio sprätter omkring en boll på golvet precis nedanför (Mio har inte riktigt begripit nöjet med att apportera bollen). Duktigt väntande belönas självklart med samma godis som den som tränar får, fast inte lika ofta.

Med hundar som avskyr paus så känns det viktigt att lära in att paus-platsen och pausandet är oerhört positivt. Därför "laddar" jag platsen och att gå dit med mycket belöning och i början väldigt täta belöningar. De ska hålla platsen till jag säger något annat och tycka att det är positivt att ligga där. Samma har jag tränat på kurs/träning nu det senaste. Lär in att gå och sätta/lägga sig på sin filt. Det har gått bra att lära in och hundarna tar det som något positivt att bli skickade till filten och slappnar av där (de somnar ju inte direkt haha men är iallafall lugna). Än så länge är vi bara på nivån att jag måste stå nära filten men förhoppningen är att få detta att fungera även när jag tränar den andra hunden en bit bort. Att träningen funkar så bra här hemma tar jag som ett mycket gott tecken på att det kommer att lyckas.

Alla som sett hur jag fick slita med framförallt Birk men öven Mio under teoripassen på valpkurs o uppåt vet att de har varit värsta sortens omöjliga hundar när det gäller att pausa. De har tjutit, ylat, skällt o vrålat och farit o flugit o dragit o kämpat i kopplet (och orken tar aldrig slut). Det klassiska knepet att stå på kopplet tills hunden varvar ned fungerar inte så bra på en hund som i princip kan välta en redan som valp (de är starkare än vad de är tunga), och i vissa stunder kändes det som ren hundmisshandel att med handkraft hålla dem stilla även om mina händer och kopplet var lugna o stillsamma. De kunde verkligen hålla på hur länge som helst och lärde sig inget av vad som skedde när de blev lugna. De är verkligen gjorda för att springa i flera timmar om dagen och lika länge orkar de kämpa. Den här varianten att klicka fram lugn och paus passar oss så oerhört mycket bättre. Och det fungerar!

Annan vänta-träning som vi har är att vänta bakom tröskeln till grovingången när husse kommer hem på kvällarna. Husse har ju ett jobb som innebär att man har rena o fina o hundhårsfria käder på sig och att träffa en dalmatiner med de kläderna är inte att rekommendera. Tidigare har hundarna fått vänta bakom stängd dörr, men är jag hemma när han kommer så brukar jag numera öppna dörren o vovvarna väntar förväntansfullt bakom tröskeln tills de får varsågod o får gå fram o hälsa. Det är nyttigt att få öva lite självbehärskning, det behöver vi mer av!

hundmassage

2007-11-29T18:29:00.001+01:00

Idag var bilen på verkstad och medan jag väntade på den gick jag in i en bokhandel och snubblade över en fin bok om hundmassage som fick följa med hem. Det har väl hänt att jag knådat lite planlöst på någon av vovvarna ibland men jag har länge varit sugen på att prova lite mer "riktig" massage framförallt på Birk som nästan ständigt är spänd, stressig och oftast lite öm både här o där efter för vilda turer med Mio.

Hundarna var ensamma länge idag och när vi kommit hem så gick jag o Martin en rätt lång promenad med båda i dimman o mörkret. Efter promenaden tog jag ca 20 minuters klickeri med dem. Jag har återigen gett mig på den hemska apporteringen som verkar vara både min och vovvarnas allra sämsta gren. Nu testar jag att bara hålla en tuggbens-ring i handen och vill att de ska ta den i munnen i ett fast grepp och dra bakåt medan jag håller i. Det som är vårt största bekymmer är själva fasthållandet och detta är tänkt att vara ett sätt att få dem att hålla i ordentligt. Typ "håll i, annars snor matte den o då försvinner belöningen". Mio är duktigast på detta, Birk vill knappt ta den i munnen, men idag fick han till några försiktiga drag iallafall. Funderar på att träna med nåt mjukt med Birk istället.

Efter detta plockade jag fram boken (som jag även hunnit läsa en del i under väntan på bilen). Testade att massera nacke o rygg enligt instruktionerna på Mio som blev alldeles stilla och såg helt förundrad ut, mysigt verkade det som. När han var klar på den delen så gick han iväg och Birk kom själv o ställde sig framför mig, "nu är det min tur". Birk satte sig i soffan så det blev mest fokus på nacken och han stånkade nöjt. Han har ju gigantiska nackmuskler (hela han är i o för sig rätt välmusklad) och jag har klurat på om det till viss del kan bero på att han är spänd (och allt koppeldragande). Oj, vad han njöt när matte tog i. Avslutade det hela med mjukare gnugg (som hette nåt fint i boken). Efter detta somnade båda vovvarna i soffan, det hade tydligen god effekt med lite massage! Får försöka massera resten av kroppen också nån annan dag.

ridtur med Birk

2007-11-26T13:22:00.000+01:00

Idag har jag för första gången haft med mig en hund när jag ridit ut i skogen. Birk fick den stora äran att få följa med och han skötte sig utmärkt. Han fick gå lös hela tiden och höll sig mestadels bakom eller vid sidan av hästen (och tror det eller ej men han kunde GÅ vid sidan av Fandango, hur i hela friden gick det till...). Jag vill helst ha honom där, bakom eller lite snett bakåt vid sidan. Vi lyckades möta två bilar här på vår ensliga väg så det fick vi också öva. Birk följde fint både i skritt, trav och den för Fandango rätt nya gångarten galopp. Birk tycker ju att hästar är lite läskiga så det var rätt fantastiskt att han höll sig så pass nära (men skönt att han snabbt flyttade sig ur vägen om det behövdes). Jag kastade lite godis till honom ibland o det uppskattades :-). Birk verkade lycklig över att matte nu kunde hålla hans tempo och verkade inte ha en tanke på att springa av vägen för att spåra/jaga harar o rådjur. Det här kommer jag att göra om, vi fick en underbar liten ridtur i kylan o solskenet!

helgkurs med Mio

2007-11-25T18:15:00.001+01:00

I helgen har Monica (mest) och jag hållt en klickerinstruktörskurs. På fredagskvällen beslutade jag mig (efter lite övertalning från Martin) att ta med Mio på kursen och lämna Birk hemma. Mio gör ju utfall mot andra hundar och har i och med det inte fått vara med så mycket (matte tycker att det är jobbigt). Den här kursen visade sig vara idealisk att träna Mio på (men jag var allt rätt nervös för hur det skulle gå). Alla deltagare var duktiga och var noga med att inte stressa Mio, dvs undvek att gå rakt emot oss, höll lagom avstånd och så mycket som möjligt hindrade hundarna från att titta intensivt på Mio. Det var ett lagom antal hundar och blandade raser och Mios bästa vänner Bonzo och Chia var ju med. Otroligt rolig kurs! Mio fick visa lite saker och han gjorde det med stor glädje. Jag blev helt fascinerad av hur bra han kunde jobba i den nya miljön, han var helt fokuserad på träning och kunde göra sånt som vi bara övat inne hemma. Vi fick mycket tid att öva paus också och jag satsade på att klicka honom för att han tittade på andra hundar och visade lugnande signaler (öronen bak, mild blick o viftande svans) - vänlig inställning fick han beröm för och också för att ligga på sin filt. Mio som haft svårt för att ha paus och vara tyst klarade det faktiskt riktigt bra, det blev lite yl o tjut som Monica fick försöka överrösta när hon pratade men det var mest på morgnarna innan han fått jobba av sig lite. Två små utfall (i tät serie) blev det sent på lördagseftermiddagen när matte var okoncentrerad och hunden trött, då fick han gå in i bilen och stanna där under slutet av kursdagen. På söndagen blev det ett när vi kom in i lokalen och en stor hund i rörelse var en bit innanför dörren. Mio var stressad för att han ville in och det var inte så oväntat att det kom något i den situationen. I övrigt gick det oerhört bra, han kunde slappna av (så mycket man kan kräva av honom haha, han låg ju inte direkt o sov inte - huvudet upp men inte på helspänn, kändes lugn helt enkelt) han blev inte spänd för att det kom och gick folk och hundar ut o in genom dörren. Han var positivt inställd till de andra hundarna och kunde vara lugn fast andra hundar busade lite med varandra eller en leksak. På slutet kunde han även bli liggande även fast hans favoritmänniska Monica gick förbi bredvid honom. Allt detta är framsteg för Mio, det kan tyckas vara petitesser men det är sånt jag tränar honom på, att behålla lugnet oavsett vad. Eftersom Mios bekymmer är att han är rätt lugn och sedan plötsligt exploderar och blir helt okontaktbar så är min målsättning att lära honom att behålla sitt lugn även när det händer något (oavsett vad). Mycket väl godkänt för Mio den här helgen alltså! Han gick till o med rätt bra i koppel :-). Mio själv är nog väldigt nöjd med helgen, så här skulle han vilja ha det varje dag... Han och matte som tränar i flera timmar, underbart liv tycker Mio.

Birk har fått aktivering av husse här hemma, idag fick han spåra så han är rätt nöjd han med. Så här i efterhand så var det nog lugnare att ha med Mio på kursen än Birk. Birk har mycket svårare för att ligga o ha paus och är nog generellt jobbigare på nya platser och att gå med i koppel. Iallafall roligt att mina hundar har olika typer med bekymmer som jag får jobba med så det inte är lika med båda ;-)

raket-spår

2007-11-19T10:14:00.000+01:00

Igår lade vi vars ett viltspår till vovvarna här hemma i vår egen skog. Det blev spår med rådjursklöv fast utan blod för det hade vi inget. Vovvarna blev helt galna av lycka. Mio fick gå sitt först o han flög fram i spåret (hm, det ska inte gå så fort egentligen). Tur att inte jag o Martin har några större ambitioner så vi kan bara njuta av att se den lyckliga hunden spåra i full fart och försöka hänga med så gott vi kan. På ett ställe stannade Mio självmant upp och väntade in Martin. Spåret gick två gånger över en bäck och över en stenmur men det var inget som påverkade hastigheten... Det hade legat i 2,5 timme när vi gick det och det var bra för den mesta doften verkade finnas på marken. Två gånger gick tassarna för fort så Mio hamnade ur spåret men han vände själv och sprang tillbaka i samma hastighet o plockade upp det igen.

Birks spår gick i ännu snårigare skog och då var det nästan mörkt så det var svårt att se snitslarna för oss. Birk flög också iväg i spåret. Han fick dock tyvärr korn på spårslutet (klöven) och tog en genväg direkt dit innan Martin hann se att de inte följde snitslarna. Birk blev lite konfunderad för vi lämnade klöven där i skogen o gick tillbaka o tog upp spåret igen. Sedan spårade han galant, även han i högt tempo (men inte lika flygande som Mio). Han blev lika lycklig över att hitta klöven denna gången.

Hundarna var rätt nöjda efter denna övning, de älskar viltspår :-)

Bilderna är på Birk precis innan han släpps på spår under viltspårkursen i höstas.

Väjningsplikt...

2007-11-16T09:56:00.000+01:00

Dalmatinrarna har sina alldeles egna trafikregler. Eller, ja, egentligen finns det bara en regel... Den som har högst hastighet har företräde... detta gäller alltid. Hund med låg hastighet (eller stillastående för den delen) måste alltid väja för den med hög hastighet. Väjningsplikten gäller även om den stillastående hunden befinner sig i den springande hundens tänkta väg. Den springande hunden kan tänka sig att hoppa över den stillastående hunden, men inte hoppa högre än nödvändigt, vilket innebär att stillastående hund bör väja genom att kasta sig ned på marken (och i det ideala fallet även rulla några varv och på så sätt rulla med när den andra hunden slår i). Om springande hund springer in i stillastående hund har den påsprungna hunden ingen rätt att klaga över krocken. Kan tillägga att Mio utnyttjar denna trafikregel till max och Birk har blivit en hejare på att väja, men det omvända förhållandet gäller det med. Men trots detta blir det oundvikligen krockar ibland och matte håller andan ibland o undrar hur i hela friden dessa hundar kan vara hela. Människor är inte riktigt lika skickliga... Birk har ju en gång sprungit in i mig så jag bröt fotleden (han tittade bakåt medan han sprang framåt...). En kullbror till Birk har även han lyckats orsaka en fotfraktur på en människa som han sprungit in i. Var uppmärksamma när det är prickiga hundar i farten!

kontaktfält

2007-11-13T17:09:00.000+01:00

Idag har jag jour vilket innebär tråkig dag för hundarna, dels kan jag inte gå någon lång promenad med dem och utöver det vet man aldrig hur mycket jag är hemma. Jag har dock varit hemma en stund nu på em och då har vi tränat lite inne. Jag har blivit lite inspirerad att ta upp agilityträningen igen efter att ha läst lite nyttigt på nätet och idag påbörjade jag (eller rättare sagt började om med) lite mer organiserad träning av kontaktfält. Dvs hur hunden skall utföra sista delen av A-hindret, balansbommen och vippbrädan för att den ska lyckas ha minst en tass på kontaktfältet. Efter att ha läst en del på nätet så verkar många som tränar med klicker använda sig av metoden framtassarna på marken och baktassarna på hindret och utöver det ev med att dutta nosen mot marken. Hunden skall utan kommando eller styrning av föraren utföra det här beteendet när den kommer till slutet av hindret. Det låter ju kul och framförallt bra så nu har vi övat lite. Det kommer att dröja innan de är redo att göra detta på ett riktigt hinder så det är utmärkt vinterträning :-).

Först övade vi lite på en "frisignal" mot godisskål (inte så lättövat inne med två hundar att organisera hihi, bara testade lite).
Sedan övade vi att gå upp på min "vippbräda" (som nu var modifierad till ett hyllplan med en tjock bräda under i varje ände så att den bara kom upp lite men utan att vippa omkring). Jag klickade fram att de kunde stå med alla fyra tassar på den (svårare än man kan tro...).
Därefter klickade jag fram att de stod med framtassarna på golvet o baktassarna kvar på brädan. Klickade o belönade intensivt (de hann knappt svälja emellan) för att de höll den positionen. På slutet begrep Birk att det var den positionen jag ville ha så om han var på marken så klev han upp med baktassarna på brädan och stod kvar så, jag kunde röra mig runt honom (fortfarande täta belöningar). Mio var kvar på nivån att jag först fick ha upp hela hunden och sedan för det mesta klev han av med framtassarna och blev kvar en stund med bak.
Efter detta så bytte vi grej och klickade för nosduttar på ett plastlock som jag höll i handen (jag ville inte ha tassar på det), ibland väntade jag på två duttar men för det mesta bara en innan klick. Så småningom sänkte jag locket mot marken (om det kom en tass så åkte det bakom ryggen i 5 sek).
Efter detta verkade hundarna trötta o mätta (använde torrfoder, tror att hela kvällsmaten gick åt) och somnade på soffan...

matstrejk????

2007-11-07T22:01:00.000+01:00

Birk har ätit dåligt de senaste dagarna. Jag har funderat på om han har ont i halsen eller är sjuk på något annat sätt. Men nu har jag nog kommit på det... Han vill inte äta ur matskålen... det är ju så tråkigt... Så mycket roligare att få jobba för maten! Samma foder går nämligen åt i en rasande fart när vi tränar in nya grejer med klicker i arbetsrummet, och då är den fantastiskt god. Varför ta nåt "gratis" när man kan få jobba o ha roligt för att få det istället...

diverse träning

2007-11-06T19:55:00.000+01:00

Igår förmiddag var jag ledig och passade på att åka iväg med hundarna till en annan skog och promenera. För att göra det hela mer äventyrligt ;-) så gick jag med båda samtidigt. Det var en väldigt utmaning för min tålamod, det brast vid ett tillfälle när Birk hade halkat o fått ont i sitt ben igen och Mio samtidigt for omkring som en galning - Mio fick sig en åthutning och som resultat fick jag jobba extra för att han inte skulle dra sig undan mig i kopplet... Trots detta missöde så gick det på det stora hela rätt bra, dvs bättre än det gått tidigare... De är jobbiga enskilt men tjugo gånger värre när de är två. Birk gick faktiskt stundtals riktigt riktigt bra (dvs lugnt vid min sida med hängande koppel trots nya marker). Mio hade sina ögonblick av klarhet och kunde leka "ett steg i taget-leken". Pust, efter 30 minuters promenad var jag och hundarna helt slut och de sov sedan hela eftermiddagen...

Igår kväll var det dags för gång två på freestylekursen. Vi hade härligt roligt, och hundarna med. Igår var det bara två storpudelflickor med. Jag hade Birk med mig och alla tre hundar kunde vara lösa under träningen. Det blev lite bus emellanåt men för det mesta höll de sig hos sina mattar. Jag blev lite imponerad av Birk, han kunda snusa omkring (vi var inomhus) på egen hand och gick inte fram o störde dem. Birk visade glatt stora delar av sitt register och var på slutet lagom trött o nöjd (och kunde ligga tyst och stilla, fast med lite belöning emellanåt, under en kort teoripaus).

När jag och Birk kom hem på kvällen fick Mio ha lite klickerträning inne och jag övade vidare på att stå på bakbenen samt att backa från mig i frontposition.

Idag har det blivit klickeri nu på kvällen.
Birk fick bland annat öva:
*att gå upp på bakbenen (targetsticka)
*att följa med mig i front när jag flyttar mig i sidled (klick för att han flyttar bakdelen i sidled), började göra det med att jag flyttar mig i en cirkel runt honom så att det mest är framdelen han behöver flytta, detta för att han skulle komma på att det bara var frontpositionen jag var ute efter o inte en massa annat. Det funkade bra och till slut kunde vi flytta nåt steg rakt åt sidan åt båda hållen.
* Att följa vänster targethand framåt när han är i fotposition. Jag kom på att han i princip alltid får backa för den signalen vilket gör att han lätt kastar sig bakåt alldeles för snabbt o för långt och hamnar långt ifrån targethanden, detta gör honom svårstyrd. Nu ville jag ha honom till att söka framåt mot handen, svårare o mer frustrerande för honom än vad man kan tro. Jag kom på problemet under lite träning av backande slalom mellan benen.

Mio fick öva:
* backa i front
* gå upp på bakbenen i front
* kryp i fotposition (targetsticka) - detta gick jättebra tills något plötsligt gjorde ont nånstans på Mio som istället hoppade upp i soffan o inte ville träna mer... Ev började det hela med att jag råkade peta honom på tassen med stickan o plötsligt var den farlig.
* Följa med i sidled i frontposition - påbörjade samma som med Birk men kom inte lika långt (delvis pga att jag just nu tränar backa i front också, han testar det ofta).
* Backa rakt bakåt bredvid mig i fotposition - oj vad mycket lättare detta är att träna med Mio än med Birk, Mio är mycket lugnare och kan ta ett steg i taget. Jag försökte använda så lite targethand som möjligt och fokuserade på att han skulle ta ett-två steg RAKT bakåt. Det gick bäst om jag började backa med vänster fot.

Så, kvällen var räddad, hundarna blev någorlunda trötta och har nu gått och lagt sig. Mission completed...

2 dagar rallylydnad

2007-11-04T19:04:00.000+01:00

Igår var jag och Birk i Höganäs och höll en introduktionskurs i rallylydnad för ett glatt gäng instruktörer. Birk satt visserligen mestadels i bilen (dålig matte som inte litade på hans träningsförmåga, det har han bevisat idag) men verkade inte så deppig för det. Jag hade jätteroligt och det var en dag i högt tempo. Birk var iallafall ute lite och då upplevde jag honom som något lugnare i koppel än han brukar (vilket är att vara sjövild på nya ställen) han kom snabbt tillbaka till mig när det blev drag och kunde hålla sig inom koppellängden för det mesta. Som vanligt blev han så stressad att han inte kunde ta godis i början men efter en stund inne på träningsplanen när jag bara stod o väntade ut honom o klickade för kontakt så kom han igång och kunde dessutom fokusera en kort stund och göra lite visning av övningar som vållade problem. Tråkigt nog så passade jag inte på att försöka gå en rally-bana med honom, det ångrar jag nu i efterhand, jag tror nämligen att han hade fixat det rätt bra och det hade varit nyttigt att göra det på ett nytt ställe. Attans... dålig matte som inte litar på sin hunds förmåga och vågar testa inför publik...

Idag så har vi varit övningsekipage för deltagarna på en rally-domarutbildning. Hihi, de fick många fel att notera... speciellt som det var en bana för avancerad klass som vi gick... Vi var på Söderåsens brukshundklubb (återigen en ny plats) och jag blev denna gång faktiskt riktigt förvånad över hundarnas förmågor. Jag började med att ta ut en i taget på en liten promenad längs en mysig skogsväg. Så bra har de aldrig gått i koppel på ny plats, visst drog de till o hade bråttom för ofta men inte i närheten så galna som vanligt, de var mer uppmärksamma på när kopplet tog slut helt enkelt och lugnare generellt. Trots att båda faktiskt var så uppvarvade att de inte tog godis under promenaden. Började med att ta in Birk på träningsplanen och satsade på att först klicka upp kontakt så det skulle vara möjligt att träna med honom, varvade mellan lek o godis som belöning. Han kom igång!!!! Jobbade faktiskt riktigt bra periodvis.

Bytte hund och fick kämpa hårt med en totalt vimsig Mio... Det här går åt skogen tänkte jag, ingen mening att gå bana med honom... Men så började han komma igång. Det kom två andra hundar som skulle vara med också och då blev Mio jättespänd, han gjorde lite små utfall (utan att vara helgalen) och vi jobbade på med att bli av med spänningarna och han blev bättre o bättre.

Bytte hund igen för det var dags att gå banan. Birk fick börja. Eftersom det var avancerad klass så var han lös. Han gick faktiskt rätt bra, tappade fokus ibland och på slutet tyckte han det blev tråkigt o han var trött så då började han testa att göra tass-target på skyltarna o lite annat ;-). Som vanligt var han dålig på att sätta sig och jag vet inte hur han gör men i min synvinkel ser det ut som han sitter men han fuskar o sitter INTE. Han är skicklig på att luras den här hunden... Glad o positiv var han iallafall att jobba med och det fick vi som bra kritik efteråt också hihi, glad hund och hårt arbetande positiv matte. Ja, man kan inte göra annat med en galen dalmatiner... om jag blir arg (vilket man inte får bli i rally-lydnad) så lägger Birk av helt o vill gå hem. Det är bara att vara glad o jubla när han gör rätt för då lyfter Birk o studsar fram glatt bredvid en och jobbar med mycket energi.

Sedan bytte jag hund igen och Mio fick gå banan. den var egentligen alldeles för svår för honom, jag har knappt tränat rally-lydnad alls med honom så vi bjöd på många fel åt domar-aspiranterna. Någonstans har jag glömt att träna sitt i front med Mio för det kunde han plötsligt inte alls, han drog sig både åt vänster och åt höger o satt nästan aldrig i mitten. Mio fick gå banan i koppel och det var tur, annars hade han försvunnit iväg i fjärran till nån god doft :-). Det som han gjorde bra var vänstersvängar (det är mina hundar riktigt duktiga på även om de inte gjorde sina bästa idag) och han gjorde ett mycket snyggt ligg från gång.

Som slutsats kan jag säga att jag hade bara målsättningen att de överhuvudtaget skulle kunna jobba och koncentrera sig på ett nytt ställe och det lyckades de bra med! Guldstjärnor till vovvarna!!!!

När vi kom hem nu ikväll så var de väldigt pigga och ville träna mera så det blev lite klickeri i mitt arbetsrum. Jag håller ju en freestylekurs och har klurat på hur vi ska träna in att gå på bakbenen med tassarna mot förarens kropp och tänkt att man kan ta hjälp av en target som de ska sätta båda tassarna mot. Så ikväll har jag klickat in en tygbit som tasstarget samt ökat svårigheten med att lägga den på en soffa som de fick gå upp med framtassarna på. Birk har ont i ett bakben så jag vill inte öva det mot min kropp ännu. Birk fick också öva att förflytta sig med mig i sidled i front, han tyckte det var väldigt frustrerande att inte GÖRA något mer än att flytta med och förstod först inte riktigt vad det var jag ville, men efter ett tag började det lossna.
Mio har väldigt bra balans och kan stå på bakbenen (på eget bevåg) och idag började jag öva det med targetsticka. Detta är väldigt jobbigt för en hund och kräver lite styrketräning så förhoppningsvis kan jag vara duktig o köra några repetitioner varje dag med detta så kommer han snart att kunna gå omkring på två ben :-). Nu i början vill jag att han ska vara stilla, från sitt rakt upp i stå på bakbenen och vara stilla i den positionen. Han fattade snabbt och tycker det är jätteroligt men det märks att det är jobbigt för musklerna så 4 repetitioner fick räcka.

Ny koppelträning

2007-10-30T11:34:00.000+01:00

Jag har de senaste dagarna roat mig med en ny variant i koppelträningen. Jag vill ju kunna gå med hundarna i långa lösa koppel i lugn fart och ett stort problem med vovvarna är att få ned farten och att få deras uppmärksamhet på mig och min hastighet. Tidigare har jag ju börjat träna dem i att gå vid sidan med lösa koppel och det fungerar rätt bra nu (iallafall på hemmaplan). Så eftersom den träningen rätt så snabbt gav effekt så klurade jag vidare på hur jag skulle få till det med en friare koppellängd.

Allt i Birks o Mios värld handlar om att ha roligt, de är två galna dalmatinrar i sina vildaste ungdomsår och är det inte kul så vill de inte vara med. Jag har ingen lust att vara en "tjatmatte" så nu har jag tänkt ut ett sätt att göra koppelträningen till en lek. Jag började (med två vovvar samtidigt, pust... varför göra det lätt för sig...) med att ta ett tydligt steg framåt o stanna i halvlånga koppel. Leken går ut på att om hundarna hinner stanna innan kopplena är sträckta så får de belöning. Om kopplena sträcks så får den hund som sträcker ingenting och om den inte genast vänder så börjar jag backa (risken var uppenbar att vi skulle hamna i en annan ände av skogen än jag tänkt men det skedde faktiskt inte). Leken innebär alltså att var uppmärksam och ta den belöning som finns tillgänglig (mattes godis) eller få ingen alls på en stund (inte den goda doften det var så bråttom till heller). Det tog några omgångar sedan begrep de att det bara var ett steg i taget och jag kunde börja belöna. Om någon hund drog nåt kopiöst framåt så halades den in intill mig och jag tittade på den och räknade högt och GLATT till 10-15 (med röst som en av mössen i Askungen på julafton ;-)) dvs hunden blev utsatt för en sk time-out (=det var så helfel att det är omöjligt för dig att få någon belöning inom de närmsta 10-15 sek). Det gick snabbt upp för dem vad time-outen innebar och jag kunde nästan se på dem att de tänkte "näe, attans inte nu igen, vad jobbig du är...". När de klarade ett steg större delen av gångerna lade jag på så jag varierade mellan ett o två steg osv. Kopplena var så pass långa att de kunde gå ut i vägkanterna. När det började bli fler steg så lade jag också in att jag stannade omedelbart om någon hund satte upp alltför hög fart (använde stannandet som en "felsignal" med chans att rätta till felet om nu vovven lyckades slå på alla bromsar o stanna innan kopplet sträcktes hihi, håll koll på matte!!!). Den hund som skötte sig (vilket varierade) fick belöningar medan jag kämpade med den andres misstag (de är rätt starka när de vill nånstans). Men de blev duktigare o duktigare ganska så fort. Det blev dock ingen lång promenad (men den tog lång tid) för godiset började ta slut och jag ville ju hinna hem också. På hemvägen gick de strålande bra. Hundarna blev trötta i huvudet och jag med.

Så här har promenaderna varit sedan dess och det har fungerat som jag har tänkt. Det är lite som en lek för dem och de börjar faktiskt skärpa till sig o faktiskt lugna ner sig lite. De håller bättre koll och går lugnare även om det fortfarande kräver täta belöningar, mycket koncentration från mig och framförallt att jag håller mig på gott humör (har faktiskt gått riktigt bra med det med). Jag och Martin har gått en runda tillsammans med vars en hund i nytt område och efter en början med helt galna hundar som bara flög omkring som yra löv i kopplena så gick det fort väldigt mycket bättre för att ännu lite senare gå riktigt bra (iallafall med dalmatiner-mått mätt :-)). Det här ska jag köra med ett tag nu för det känns faktiskt som om det kan funka!

agility i vardagsrummet

2007-10-25T13:34:00.000+02:00

Birk älskar ju agility men har blivit rädd för vipp-brädan (korkade matte skickade honom över en som skramlade) så nu är det omöjligt att få honom över det hindret. Nu har jag blivit inspirerad och har börjat skrammel och rörelseträna vovvarna inne i det trygga arbetsrummet där jag i regel alltid börjar med att klicka fram nya grejer. Igår blev det klickeri för att de stampade på ett upp o nedvänt kastrull-lock som skramlade. Idag blev det mer avancerat. Jag började med en gammal bred bokhylle-skiva som låg på golvet och hade dem till att sätta en tass och sedan två på den. Därefter lade jag under en lite tjockare bräda under mitten på den så att det blev en liten mini-vippbräda (fast den vippar åt båda håll). Klick för tass på brädan, speciellt om de gjorde det så att det blev rejält med oväsen o rörelse (det är nån metallgrej i ändarna så den låter rätt mycket, undrar hur det går för golvet). Så småningom två tassar på brädan och gärna trampa runt lite eller vidare framåt så att den rör sig ännu mera. De tyckte att det var lite läskigt men det var ju faktiskt kul att få träna lite... Det ska nog gå att fixa till den här rädslan!

horsemanship

2007-10-23T21:50:00.000+02:00

Har i helgen varit på en kurs i det som med ett samlingsord kallas för horsemanship. Det var en jättebra kurs, med en jätteduktig tränare från USA och han var verkligen skicklig på det han gjorde. Träning av djur baseras på samma principer oavsett vad det är för sorts djur och jag kan inte låta bli att jämföra detta sätt att träna häst med vad som finns i hundvärlden. Den här träningsvarianten är totalt motsatt det som jag försöker göra med mina hundar. Jag tränar mina hundar med klicker vilket innebär att de får tänka mycket själva, vara aktiva och jobba på ett som jag upplever det väldigt positivt sätt med belöningar.

Horsemanshipträningen var helt i den andra ändan av träningsskalan. För att få hästen att göra något så utövade man tryck (dvs hot) mot den tills den gjorde det man önskade då upphörde hotet. Även om hästen ännu inte visste vad det var tränaren ville så hotades den (vift med rep, hotfull rörelse mot den, slag med rep eller annat) tills dess att den utförde det som man önskade, tills dess att hästen gjorde en antydan åt rätt håll så ökades hotet mot den. Detta gjorde självklart att när hästen väl insett vad de olika tecknen betydde så räckte det med små signaler - den visste ju också att hotet snabbt skulle ökas om den inte utförde det önskade beteendet. Om tränaren var passiv så skulle också hästen vara passiv (dvs stå still alternativt fortsätta med önskad rörelse) tills dess att den fick någon signal, om en stillastående häst rörde sig det minsta så ökades hotet. Det var för mig helt fascinerande att se vad denna skicklige tränare fick för resultat på mycket kort tid, det var också fascinerande att se hur imponerade människorna blev och hur snabbt de tog till sig träningsmetoden. Det var "quick-fix" i sin allra bästa version och det tog mig någon dags reflektion för att faktiskt inse hur det hela faktiskt kunde fungera så bra. Vissa små saker kommer jag dock att ta till mig, men det är vardagsdetaljerna som att inte låta en häst knuffa omkring mig och andra detaljer i mitt eget beteende, men nej, i övrigt ska jag försöka att hålla mig ifrån de här träningsmetoderna. Jag gillar inte träningssättet med avseende på stressen för hästen. en häst behöver inte vara lugn o trygg bara för att den står still, jag vill inte att mina hästar ska uppleva mig som någon som så fort jag vill något är så hotfull. Nä, dags att ta mig i kragen o plocka fram klickern med hästarna med.

Det finns fina ord för allt det jag beskrivit ovan, för den som vill finns det mycket inlärningsteori att läsa för att förstå hur de olika varianterna av träning fungerar. Jag tyckte det var jättebra att faktiskt få se den här varianten av träning live för det är verkligen imponerande att se det snabba resultatet med avseende på att de uppnår slutmålet fort. Det jag inte gillar är att man når det genom att utsätta djuret för så starka hot och ibland det som jag faktiskt skulle vilja kalla misshandel. Nu var det en helgkurs och självklart blir det tuffare då än om man tränar under en längre period (folk vill ju se snabba resultat...) Hade varit intressant med en vetenskaplig studie på hur stressande det egentligen är för hästen med denna typ av träning.

Underbar kvällspromenad

2007-10-13T09:22:00.000+02:00

Igår kväll så kom Martin hem tidigt (dvs innan det blev mörkt) och vi tog med oss vars en hund ut på promenad tillsammans. Det var en jätteskön men kall kväll, hundarna var jättepigga (varit ensamma 8-9 timmar... hua) och vi satsade på att få till bra koppelpromenerande. Det gick helt strålande bra! Vi kör mycket med att hundarna ska gå vid vänster sida (bogen i höjd med förarens ben) med löst koppel. Detta tränar vi med klicker och om hunden går iväg framåt förbi förarens ben så stannar föraren och ev backar lite tills att hunden kommer tillbaka. Kopplet är så pass slakt att det aldrig hinner sträckas. Den här varianten fungerar suveränt på våra vovvar. De blir mer intresserade av oss än av omgivningen, de lugnar ned sig (får aldrig upp farten) vilket innebär att de när man ger "varsågod" så att de får gå som de vill så blir det inte det hysteriska springandet och draget utan de rör sig i ett mer lagom tempo. Blir vovven för hetsig så får den gå vid sidan igen och varva ned. Det blir rätt mycket gående vid sidan och det går åt en del godis, men det är det helt klart värt. Vi varierar hur långt de ska gå innan belöningen och sträcker tiden mer o mer. Det som är skönt är att Martin också har lärt sig förstå och använda den här metoden rätt nu och det är kul att se att det verkligen fungerar på båda vovvarna. Hundarna är glada och positiva och tycker att det är jättekul att promenera på det här viset och vi som håller i kopplena är också glada o nöjda o slipper gå o bromsa hela tiden. Detta gör jag också när jag går ensam med båda hundarna samtidigt och då har jag i regel Mio på vänster sida och Birk på höger. Det är lite jobbigare att göra med två (eftersom de oftast inte är lika duktiga båda samtidigt) men det går bättre och bättre. Så för att sammanfatta koppelrapporten så går det strålande med koppelträningen på hemmaplan, dags att göra det mer avancerat och ut o träna mer på nya platser!

inneträning o hästgalopp

2007-10-09T19:52:00.000+02:00

Idag har jag bestämt mig för att göra ett nytt ryck vad gäller koppelträningen. Vi har fastnat lite på en nivå (som just nu känns det som sakta försämras dessutom). Dags att lägga upp en ordentlig plan och träna detta som allt annat. Hm, får se hur länge jag orkar hålla igång med detta... Iallafall, idag har jag gjort en liten kriterieplan som säkert kommer att förändras med tiden men den är nåt att börja med och ta fasta på. Det handlar dels om att kunna gå fint vid sidan (ej så högt krav på ögonkontakt som vid fotgående) och också om att kunna GÅ i skritt framför föraren i lugnt tempo. Om någon tittar bakåt i bloggen så är det inte omöjligt att jag försökt lägga upp den här träningen tidigare också men glömt bort det, mitt minne är inte alltid vad det borde...
Började inne nu ikväll med första träningen för att komma igång (detta måste jag ha gjort tidigare för det gick alldeles för lätt). Positionen på hunden var vid min vänstra sida. Steg 1 klick för kontakt, därefter ett steg fram klick i steget, därefter två steg fram. Nu har jag inga jättelånga rum så det blev inte så mycket mer än ett par omgångar med några steg fram (varierat antal o ibland bara stå vid sidan). Därefter ökade jag svårigheten genom att först lägga en belöning en bit framför oss i gångriktningen. Samma där att börja med kontakt vid sidan därefter ett, två o fler steg framåt kvar i position. När vovven skötte sig blev det (efter ett klick o belöning från handen) ett varsågod och han fick springa fram till godishögen. Detta fungerade bra med båda hundarna. Allt skedde utan ordkommando, enbart "frivilliga" beteenden (dvs att vovvarna själva fick komma på vad det var de skulle göra). Imorgon hoppas jag att jag kan komma ihåg att öva vidare...

Efter detta var vovvarna fortfarande träningssugna så det blev övning av sitt i frontposition. Birk vill ju helst sitta en bit ifrån och ofta backar han precis innan han sätter sig, det vill jag ha bort. även här blev det frivilliga beteenden utan kommando (och Birk visade halva registret innan han testade sitt). Först fick han komma på att det var sitt jag var ute efter och sedan ökade jag kriterierna på att det skulle ske utan backande och relativt nära. Började han backa så bytte jag min position som felsignal och han fick börja om. Det fungerade faktiskt bra, fick bort backandet väldigt fort. Det dök upp ibland efter många repetitioner (Birk gör så, han plockar in annat ibland när han lär sig, testar liksom om nåt annat också kan ge belöning) men sedan fungerade det bra igen. Pga min brist på fantasi fick Mio öva samma sak, han var bättre på det redan från start så med honom övade jag mer på hastigheten (tidiga klick) och att han skulle sitta nära.

Hästgaloppen då, vad är det... Jo, Fandango som jag håller på att försöka rida in eller nåt har ju inte begripit det där med att galopp också är en gångart man kan använda så jag bestämde mig igår för att försöka få ett röstkommando på det från marken. Fandango är hästen som avskyr longering och aldrig begripit vad det går ut på (och inte heller gått att longera) och han är inte energisk heller så tempo bjuder han inte på själv. För er som inte håller på med hästar så är longering att hästen i lång lina går i cirkel runt dig i olika tempon. Nåväl, i en tidigare period av iver så började jag att klicka Fandango och klickade då fram att han frivilligt och lös först skrittade och sedan travade ett varv runt mig. För att inte röra till det för hundarna som oftast är med ute hos hästarna så har jag för tillfället lagt klickern o använder istället ett speciellt tonläge på bra eller att jag helt enkelt stannar hästen (bra-kom). Fandango älskar mat och fungerar utmärkt att träna med lite pellets eller morot eller äpple. Igår fick jag så ett ryck igen (eftersom hästen pockade på uppmärksamhet och det snart skulle bli mörkt så jag hann inte med nån ridning) och stoppade två äpplen i fickan samt satte på hästen kapson o lina. Här skulle longeras... I hästhagen bland de andra hästarna o med hundarna med ute (som gjort för katastrof men det gick faktiskt rätt bra). Steg ett var att få honom ordentligt ut på volten o begripa att han skulle vara ganska långt ifrån mig - belöning för rätt position var en äpplebit. Han fattar snabbt lille Fandango och det gick ganska fort bättre. Lite trav fungerade också. Jag märkte på honom att han var lite busig så jag tänkte att jag provar att busa på lite o se om han råkar börja galoppera. Detta innebar att jag skuttade o sprang bredvid honom lite samt slog med pisken (kort pisk bara så jag kunde inte nå hästen) i marken. Fandango busade tillbaka o började skutta i nåt galopp-liknande - BRAAA o äpplebit. Upprepade många gånger o se på fanken det blev galopp i över ett varv till slut (utan att jag behövde hoppa omkring som en galning)... Bytte varv o busade mera o det blev mer galopp (och ett ryck när han skuttade mot mig o stegrade...hmmm). Började lägga på ordet galopp också. Summa summarum så var det ett lysande resultat, han begrep att det tempot också gav belöning. Vi får öva mera o sen kanske han kan komma på det med hjälp av röstkommandot när jag sitter på ryggen också!

en trygg plats

2007-10-03T16:44:00.000+02:00

Idag har hundarna varit med ute när jag grejat i hästhagen. Hästarna gick i en annan hage så vi "slapp" ha dem omkring oss. Mio var precis på väg över stenmuren ut på äventyr i kohagen (olovligt) när jag ropade på honom så han vände. Oturligt nog fick han en rejäl stöt av staketet när han kröp under på väg tillbaka och blev jätterädd. Mio brukar inte bry sig så jättemycket om stötar (Birk tror att han ska dö om han får en smäll) och han är därför rätt oförsiktig runt elstängslena. Men idag gjorde det ont, rejält ont dessutom och han blev jättelåg. Han var hos mig o Birk lite o sedan smög han iväg till huset. Jag gick efter för att se vart han tog vägen och hittade honom inkrupen under min bil. Detta är Mios "trygga plats". Han har ända sedan han varit valp älskat att krypa in under bilar och gjorde det då mest för att kunna skälla på Birk under lekarna utan att Birk nådde honom. När Mio var valp var det gott om plats under bilen men nu har han ju tyvärr blivit stor... Detta innebär att han antingen fastnar under bilen eller iallafall har väldiga problem att ta sig därifrån. Idag fick jag locka o springa omkring med Birk en bra stund innan han så småningom kom på att han kunde krypa ut backandes. Att försöka assistera Mio med lite draghjälp är inte att tänka på, skulle tro att det skulle kunna bli ett besök hos doktorn i så fall för matte. Mio har aldrig bitit någon och är en väldigt mysig hund i all hantering men i ett sånt läge tror jag att han mycket väl skulle kunna sätta tänderna i händer som försöker hjälpa honom. Nåväl, idag var det torrt o bra under bilen, värre var det den gången Mio blev sparkad på underkäken av Fandango och skrikande sprang ur hästhagen och in under bilen och satt tvärfast. Jag drog ut honom med rep runt baktassarna (har man förlöst en kalv så kan man dra loss en hund...) och fram kom en totalt nerkleggad hund (för att inte tala om hur mina kläder såg ut). Obehaget av sparken späddes alltså på med lossdragning från bil samt insläpning till badkar och bad... Mio var dock inte påverkad särskilt länge, det tog väl kanske två veckor, sedan jagade han häst igen med samma intensitet... Får väl se hur lång tid det tar den här gången.

Birks trygga plats är för övrigt inne i min jobb-bil (mina hundar gillar den bilen helt klart). När han har gått på elstängsel (inte så mycket hemma faktiskt, mest hos andra) har han sprungit till bilen och velat in på sin plats. På honom tar det lång tid innan rädslan går över (och han är ju försiktigare runt staketen också) så när vi har varit där han gått på stängsel har han länge vägrat gå ur bilen (alternativt hoppat ur och sedan får dörren vara öppen så han snabbt när helst han känner behov av det kan hoppa in igen).

Inomhus är den trygga platsen nog soffan i mitt arbetsrum, den är hundarnas favorit. Mormors gamla bäddsoffa som nu är rejält utsliten. Tyvärr verkar vovvarna vara väldigt skickliga på att slita ut soffor (de är helt enkelt för vilda även när de ska lägga sig o sova...). Mormors gamla soffa har gjort sitt och till hundarnas stora sorg ska vi snart slänga ut den (det blir en massa soff-stoppning på golvet hela tiden och jag blir galen). Om någon har en (hel) gammal soffa att skänka till mina vovvar så hör gärna av er ;-).

viltspår mm

2007-09-30T19:23:00.000+02:00

Idag har vi varit på viltspårkurs igen. Det är verkligen veckans höjdpunkt för vovvarna. Förra veckan var jag inte hemma så Martin åkte dit själv med båda vovvarna. det hade inte gått särskilt bra att spåra då, de var vimsiga och okoncentrerade. Idag gick det desto bättre!
Vi kom dit lite tidigt så vi började med att promenera en sväng med dem. De gick faktiskt riktigt bra. Jag var trött och jätteförkyld så på slutet blev jag lite trött på Mio som hade bråttom tillbaka sista biten till spårskogen, men egentligen så gick promenaden superbra, särskilt om man jämför med hur det var att promenera dem där första gången...

Mio fick spåra med första omgången. Han var helt uppvarvad när vi tog ur honom ur bilen. Bra var att två andra fick spåra innan honom så han fick stå o vänta och vi kunde jobba på att varva ned honom. Till slut blev det då Mios tur och helt lycklig hittade han de överblivna snitslarna på en sten strax innan spårstarten samt att hans absoluta favorit Kent kom för att hjälpa oss. Mio är en ganska så smart hund så det har inte tagit så lång tid för honom att lära sig vad som händer när det är dags för honom att spåra ;-). Han har helt klart fattat att Kent + snitslar = spår.
Idag gick det bra i spåret för Mio, det var ca 2-300 m långt och gick på öppen mark o i skogen. På ett ställe var det väldigt svårt för honom för det blåste mycket så luften (och spårdofterna) virvlade runt överallt mellan två stenmurar i en sänka, men efter att systematiskt ha kollat av området några rundor fortsatte han säkert på rätt väg. Martin stannade honom ibland när han var i spåret för att få ned tempot och det fungerade bra. Han missade spårslutet först men märkte att spåret försvann och tog det efter en stund. En lycklig hund som hittade sin klöv! Roligt med Mio idag var att han var så glad hela tiden, när vi kom tillbaka från rundan var det en hund som skällde lite på honom men Mio var bara pipande och tjutande glad och studsade omkring i kopplet. Han älskar verkligen detta.

Birk satt o frös i bilen när vi kom tillbaka till den, det var verkligen inget roligt väder idag, kallt, regnigt och lite blåst. Han fick komma ut direkt och var relativt lugn när vi gick till spåret och han fick börja direkt. Han gick riktigt bra idag han med, var koncentrerad och arbetade hela tiden även om han kom bort sig lite ibland. Det märktes att han visste vad det var han skulle göra. Hans spår gick över stock o sten i granskogen. Birk fick också stanna ibland och stå still en liten stund när Martin såg att han var rätt i spåret för attt varva ned lite (och så att vi långsamma människor ;-) fick en chans att hänga med). Birk dundrade också förbi spårslutet och fick gå tillbaka o hitta klöven.

En riktigt bra dag i skogen alltså. Hundarna verkade rätt nöjda o trötta när vi kom hem. Det här skulle de nog vilja göra varje dag...

bur-bilder

2007-09-13T12:20:00.000+02:00

Bättre sent än aldrig... Här kommer lite bur-bilder som utlovat:
Mio tycker att buren är en helt ok plats, hoppar in frivilligt så fort man öppnar och lägger sig ned.

Birk är inte lika positiv... Syns rätt tydligt att han helst vill vara någon annanstans.

Stängda grindar... Vad ska det vara bra för undrar hundarna... Birk backar in i sittande position när man stänger, drar sig liksom baklänges med rumpan kvar i "marken".

Mio funderar på att sova lite men Birk har full koll på matte...

Birk är utsläppt o Mio passade på att prova hans sida av buren också...

Björnligan bakom galler

2007-09-10T09:05:00.000+02:00

I lördags investerade vi i en tvådelad bil-bur till hundarna, en rejäl sak som kostade därefter. Som Martin uttryckte det "Nu höjde vi värdet på bilen med minst 50-75%". Den buren var värd varje öre tror jag. Kanske ska tillägga att bilen det gäller är min gamla blå volvo från 88. Anledningen till inköpet är många. Givetvis att hundarna ska åka säkert men just i vårt fall blev det nästan en bisak.
1. Jag ska kunna ha båda hundarna där bak utan att riskera att Mio i ett anfall av övermäktig frustration ska flyga på Birk istället när det är hundar utanför bilen.
2. Mio ska inte komma åt att äta sönder saker på/i bilen (för en vecka sedan var det ett säkerhetsbälte i baksätet som på ett mystiskt sätt gick rakt av under spårkursen...)
3. Mio ska inte kunna stå o veva med tassarna på rutorna och stå så nära och stormskälla när det är hundar (eller folk eller andra djur) utanför bilen.

Ja, det är rätt, Birk ser ut som en ängel i jämförelse med Mio i just den här uppspaltningen, men jag kan ju berätta att han inte är sen att hänga på Mio i krafsandet på rutor och skällandet när det händer saker utanför (och ja, även Birk har tidigare gjort sig skyldig till att jag fått byta ut ett säkerhetsbälte).

Iallafall, bilbur är inhandlad, insatt och även testad under gårdagens spårkurs. Jag är jättenöjd!

Nu kom jag på fler punkter till just valet av bur:
4. Den ska inte gå att gnaga sönder (Mio).
5. Den får inte skramla eller verka minsta lilla instabil (Birk blir rädd och kommer aldrig att våga befinna sig i den).

På lördag eftermiddag/kväll övade jag vovvarna i att hoppa in i respektive bur och stanna kvar. Mio tyckte det var en himla kul lek. Hoppa in o äta godis, öva sitt kvar (matte lockade med godis utanför), lyckas sitta kvar o då få godis, hoppa ut på kommando - inget godis... matte står tyst o väntar o när Mio frivilligt hoppar in igen får han massor med godis. Ja, Mio tyckte det var en höjdarlek.
Birk var inte imponerad... Han vågade inte hoppa in. Första gångerna fick vi honom att sätta framtassarna upp i buren iallafall. Jag lyfte upp rumpan och på nåt sätt så vände Birk på bilens bakkant och kunde då backa in i buren, sätta sig o få beröm... Efter MYCKET övning och byte till godare godis (korv) så gick det att få honom att klänga in o vända inne i buren men varje gång han fick in bakkärran själv så slog han knäna i kofångaren så jag övergick till att han skulle stanna med framtassarna på kanten och så lyfte jag in rumpan. Birk är ingen modig hund.

Igår så jobbade jag så då tog jag med Birk på jobbet så att Martin kunde ta Mio till spårkursen och jag kunde komma med Birk om det var lugnt på jouren. Martin berättade att Mio blev rätt förvånad när han stängde grinden till buren och bakluckan o körde iväg... Mio pep o ylade hela vägen till spårkursen...

Väl på plats så fungerade det väldigt bra. Jag kom lite senare med Birk men Mio låg lugnt i sin bur och Birk fick sedan göra honom sällskap. Mio fick sina ryck mot hundar som passerade men eftersom han inte kom fram till rutan och inte hade nåt annat att veva tassarna emot heller så tror jag inte att han blev fullt lika uppvarvad som han brukar. Efter spårningen (som gick bra) så stod vi några stycken vid vår bil med lite hundar, mina vovvar var i sina burar och bakluckan öppen. De fick korv när de var duktiga och Mio fick extra om det var någon hund som kunde upplevas hotfull utanför fönsterna och det var lugnare än jag kunnat tro (dvs han blev bara rabiat ibland ;-)). Det krävs självklart mycket mer träning men första tillfället har ju gått över förväntan så det blir nog bra det här!

Jag ska ta o fota vovvarna bakom galler så snart det slutar regna idag... Bilder kommer!

Inomhusträning

2007-09-07T20:39:00.000+02:00

Mycket av det jag lärt mina hundar har vi börjat öva in inomhus i mitt arbetsrum. Det är väldigt liten golvyta (det är kanske därför de är så duktiga på vänstersvängar i fotgående ;-)), men det räcker alldeles utmärkt. I arbetsrummet kan både jag och hunden fokusera totalt på träningen, vi kan träna in nya moment med stor energi med enkla belöningar (oftast torrfodret varvat med lite leversnittar). Vi kör ren klickerträning och de klarar att tänka koncentrerat länge eftersom det är i princip störningsfritt. Den enda egentliga störningen är hund nummer två som står utanför rummet med huvudet in över tröskeln och längtar efter sin tur. En annan fördel med inomhusträningen är att man inte fryser på vintern, inte blir blöt av regn eller kall av blåst... Både jag och mina hundar fryser lätt och när det är dåligt väder kan vi vara inne o träna så att de blir trötta (Birk vägrar oftast gå ut när det regnar...). Vi lägger grunderna inne och sedan behöver vi självklart träna med störning också, men funkar det med bra flyt inne så brukar det fungera förvånansvärt bra ute i störningar också.

Nu var det ett tag sedan som vi tränade inne men idag återupptog jag träningen när Martin promenerade en hund i taget nu på kvällen. Den som blir kvar inne brukar bli jätteledsen, men inte idag :-). Birk körde jag igenom lite allt möjligt med och sedan övade jag honom på att bli kvar i "vänd"-position (dvs front fast med rumpan mot mig), det har varit svårt att få till det ute eftersom han är snabb som blixten men inne idag gick det bra. Jag klickade och belönade ståendet i "vänd" innan han hunnit äta färdigt föregående belöning. Birk tyckte det var en kul övning, stå still o bara proppa i sig godis (torrfoder) från en jublande matte...

Mio lärde jag in spinn i frontposition. Jag kommer inte ihåg om han kunnat det tidigare men nu kunde han inte alls iallafall. Började med targetsticka och efter rätt många repetitioner och försök utan så fungerade det plötsligt. Lade på kommando några gånger och sedan satt det! Han kunde göra spinn blandat med sitt, ligg och snurr. Mest imponerad är jag nog över att han fixade att skilja spinn o snurr åt på enbart röstkommando, men jag undrar om jag inte fuskade lite med min kroppsvikt och blick för att styra honom ;-).

Allt som allt så tränade jag nog max 10 minuter med varje hund, längre tid behöver det inte ta. De var nöjda efteråt och inte längre ledsna över att den andre var ute i skogen och hade kul med Martin.

viltspår nr 2 och koppelrapport

2007-09-02T19:39:00.000+02:00

Idag har vi varit på kurstillfälle två på viltspårskursen. Idag fick hundarna varsin utmaning. Mios spår lades av en kursledare och det gick med vinklar genom skogen, över en liten stenmur och ut på ett fält med gräs och sedan in i skogen igen. Duktiga Mio!!!! Han fixade det och gjorde det riktigt bra dessutom. Detta är nog helt klart Mios grej. Han får jobba självständigt och samtidigt intensivt och inga störande hundar i närheten. Det största problemet idag var att han hade alldeles för hög hastighet i spåret. Matte var inte så duktig på att bromsa heller (hmm, hade fullt upp med att se var jag gick, var spåret gick o var hunden befann sig...). Nästa gång ska jag försöka tänka på att inte släppa honom så långt före mig, dags att ta fram mina vältränade bromsmuskler alltså.

Birks spår hade jag börjat lägga men med mitt lokalsinne och korta minne om var jag gick så blev det lite kort och inte så svårt heller... När jag sett Mios spår bli lagt så bestämde vi att ledaren skulle ta sig fram till slutet på Birks spår och förlänga det o göra det svårare. Birk var vimsig i början men sedan kom han ihåg att det var spåra han skulle och satte av. Ibland gick han sidan om där spåret var lagt från början men det var förmodligen påverkat av vinden och han kom rätt i det ändå. När Birk kom fram till sin rådjursklöv såg han lite besviken ut, var det redan slut... Det problem han hade under vägen var att han blev lite förvirrad där vi hade bytt spårläggare (inte så konstigt kanske) men han var snabbt på det igen. Även Birk behöver en bromskloss till hundförare, idag gick det inte så fort som förra gången, förmodligen pga att terrängen var svårare med en massa ris och annat.

Vi gick också en promenad medan vi väntade på att spåren skulle ligga till sig. Det gick bättre den här gången jämfört med förra gången. Mio gick faktiskt periodvis riktigt bra med löst koppel även på bortvägen. På morgonen innan kursen var jag ute på en runda i skogen här hemma med båda två i ca 1 timme (vi går 35-60 minuter varje morgon innan frukost alla dagar numera). Jag har lagt in att bitvis ha dem vid sidan av mig och belöna ofta i den positionen. Mio brukar jag ha på vänster sida (fot) och Birk på höger sida (det kallar jag heel). Anledningen till att jag har dem på varsin sida när jag går med båda är helt enkelt att de trängs för mycket med varandra annars och Birk blir då undanskuffad av Mio. Birk behöver ju ändå öva på heel för freestylen så det kan han ju lika gärna göra under skogspromenaden. Jag brukar plocka in dem där när de ändå bara stretar på framåt i kopplets fulla längd utan nåt större intresse för vad som finns runtomkring. Det är fortfarande svårt att få dem att gå ordentligt i koppel här hemma när man går med båda. Jag får skylla mig själv, för jag har faktiskt varit lite slarvig under sommaren. Helt klart är det så att det är den som håller i kopplet som sätter standarden för hur hunden går. Iallafall så länge hunden mentalt är någorlunda mottaglig för träning. När de blir trötta så orkar de nämligen inte tänka mer utan då springer de bara på tills det tar stopp (och lite till) oavsett hur man gör.

Kul träningskväll

2007-08-29T22:31:00.000+02:00

Ikväll har jag och Birk varit på freestylekursen som jag håller i. Fast egentligen är det inte så mycket kurs utan mer träningsgrupp. Jag och Birk tränar lika mycket som alla andra under kurstillfället. Just nu är det den enda träning vi gör. Jag har varit lite oinspirerad när det gäller träning av hundarna så det blir inte mer än den här gången under veckan. Tur att freestyle-kvällen finns för oj vad roligt vi har!
Idag var det en riktigt bra kväll. Förra veckan gick det ju knappt att träna med Birk för han ville bara till kaninerna (vi är i Monicas trädgård och i ena hörnet är ju kaninernas hage). Men idag började jag med att träna "välja matte istället för kaniner" med lite mer planering och fokus på resultat från min sida. Vi var på lagom avstånd och jag belönade Birk när han självmant valde att vända sig emot mig istället för att stirra bort mot kaninerna. Det fungerade super! Efter en liten stund kunde jag ha Birk lös (fast kaninerna utom synhåll :-)) och han kunde fokusera och verkligen träna med sin vanliga höga intensitet. Några gånger var han på väg att springa bort till kaninerna men valde alltid rätt (tack o lov, annars hade det varit kört) och kom till mig. Duktig vovve! Jag belönade relativt ofta med kamplek idag - det är det enda som kan komma i närheten av att vara lika roligt som en onåbar kanin.

I övrigt hade vi lite rörig träning som vanligt, hoppade lite hit o dit mellan grejerna. Fast jag tror att Birk gillar det, det blir lätt lite trist att öva för länge på samma sak. Vi tränade att springa framåt till en targetmatta och sätta tassen på (hm, det blev några apporteringar också). Sedan lade jag till att han skulle springa dit och vända sig mot mig och stå stilla, och sedan att även göra något enkelt som snurr eller sitt på kommando när han var vid targeten. Min tanke är att kunna använda targetmattan till att träna in att göra olika grejer på avstånd från mig. Birk jobbade på bra och verkade förstå vad det hela gick ut på och tyckte det var kul. En sak som var roligt idag var att han bjöd på väldigt mycket frivilliga beteenden. Jag tycker det är lite kul när han gör det för då är han verkligen intresserad av träning och vill jättemycket. Bla började han plötsligt backa runt mig (när han inte riktigt kopplade attt springa ut till targeten en gång). Han var riktigt tänd på att träna idag!

Kryp sidan om mig gick också bra, vi kom lite längre än sist och han höll sig ganska stabilt låg när han kröp. Provade även att be om kryp när han var i frontposition och jag backade, det har vi aldrig övat men det fungerade direkt.

Vi övade en hel massa annat också. De andra hundarna var också väldigt fokuserade idag och kom också jättebra framåt i träningen. Det var en himla bra kväll!

När vi hade slutat så frågade Sabina om vi inte skulle öva lite agility. Jovisst! Det var längesedan för oss. Fram kom en slalom och vi körde lite. Birk blev jätteglad och var fortsatt koncentrerad. Vi testade att skicka in från både höger o vänster sida om slalomen samt från lite håll. Ibland hade han lite problem (framförallt vid ingång höger om slalomen), speciellt när vi bytte ingång, men Birk tänkte så det knakade (ja, han stannade faktiskt upp vid ingången och FUNDERADE på vilken väg in han skulle välja - och valde faktiskt rätt då!) och matte jublade när han valde rätt. Brik gillar sin slalom. Han är ju en väldigt känslig hund så det gäller för mig att alltid ta det hela som en lek och leka fram de rätta valen och belöna rikligt när det blir rätt. Mycket jubel, bus och korv med andra ord :-). Och om han misslyckas så får man heja på honom lite och tydligt visa att det gör inget, på det igen bara och försök igen.

På väg ut mot bilen blev det lite kaninträning igen. Birk stod med näsan i staketet och kaniner inom synhåll och det gick att få kontakt med honom!!! Han klarade att vända sig mot mig och komma o äta korv när jag lockade på honom. Skönt att det går framåt, det finns hopp!

En Prickicip till

2007-08-25T09:51:00.001+02:00

Kom på en ny prickicip ute i skogen idag... den är definitivt Birks...

11. Harar och rådjur är till för att jagas, annars skulle de ju inte springa så fort de såg en hund... Och framförallt så skulle de väl inte lämna så spännande doftspår efter sig om de inte ville bli förföljda...

Ser med nya ögon på mina hundar efter att jag läst prickiciperna. Det är ju självklarheter egentligen :-)
Haha, "om du inte håller emot så drar inte vi i kopplet" har verkligen satt ordet koppeldragare i nytt perspektiv...

Igår fick hundarna studera hur man byter trasig panel på huset mot ny och hur man målar. De var helt slut på kvällen. Det är ett under att ingen av hundarna fick röda fläckar...

Prickiciper...

2007-08-23T11:36:00.001+02:00

Hittade följande underbara prickiciper (en dalmatiners principer som de lever efter) på en dalmatinerägares hemsida. Måste bara dela med mig. Kan erkänna att mina två nog lever efter samma prickiciper...

XX är en principernas hund men han är även en prickig hund. XX lever därför sitt liv efter sina prickiciper, hans budord skulle man kunna säga. XXs prickiciper lyder:

1. Lita aldrig på någon som inte har prickar. Om de inte ens har prickar, hur kan man då lita på dem?

2. Lukter är till för att luktas på, annars skulle de inte lukta.

3. Tikar vill egentligen.

4. Om jag ligger ihoprullad och tyst på soffan och sover vill jag egentligen gå ut eller ha mat. Om jag gnäller eller oroligt går omkring i hemmet vill jag gå ut eller ha mat. När jag är ute och går vill jag ha mat när jag kommer in och inte tvärtom. När jag äter vill jag gå ut när jag är färdig efter att jag sovit.

5. Om du inte håller emot så drar inte jag i kopplet.

6. Det är meningen att man ska äta bajs, annars skulle det inte vara gott.

7 . Varför möter man andra hundar om det inte är meningen att man ska hälsa/skälla på dem?

8 . Var stolt över dina prickar ty de är dina och ingen annans är som de.

9 . Jag är prickig på utsidan men känslig på insidan.

10 . Den som hittar något ätbart ute ska självklart också få äta upp det, annars är det ju ingen mening med allt gott man hittar.

glad för det lilla

2007-08-22T23:54:00.001+02:00

Ibland händer det små små grejer som i mina ögon är stora framsteg men som andra kanske inte ens hade sett. I förrgår på kvällspromenad med Martin och hundarna så gick vi en längre runda mot vanligt och kom då förbi en "ny" hästhage. I denna hage fanns en hel skock (minst 8) unga men stora hästar som blev mycket intresserade och upplivade av att se två prickiga hundar. Jag gick med Mio och när hästarna som följde oss med blicken plötsligt kom farande mot oss (fast det var ju ett stängsel emellan) så blev Mio lite på hugget som vanligt. Fast skillnaden var att han började stirra på dem och FUNDERADE på att attackera och efter en kort tankeverksamhet (jo, det syntes att han tänkte till) så beslutade han sig att gå till matte istället utan att jag sagt något. Självklart belönades det kloka beslutet med en näve korvbitar. Det är det som är det härliga, Mio har börjat att själv välja att gå till matte istället för att göra utfall (eller attackera om han är lös) när han känner sig hotad av hästar. Det värmde långt in i hjärtat! Mios första reaktion på allt som upplevs som hotfullt är att försöka skrämma bort det allt vad han kan. Den reaktionen vill jag ha bort och istället få honom att söka sig till mig för att få hjälp att hantera situationen och framförallt att få honom att tänka efter istället för att bara automatiskt reagera.

En annan sak som faktiskt har hänt nu är att Mio har slutat gå på hästarna när de ligger ned. Har inte tänkt på det tidigare men den här veckan har det varit så iallafall. Tidigare var han alltid på mina hästar om de låg ned och nafsade dem i baken så att de reste sig upp (hästar ska stå upp och stå still för att Mio ska vara helt nöjd). Det är också ofta i vår egen hästhage att han söker sig till mig när de springer eller om något annat händer. Det är skönt att detta äntligen fungerar, fölungen börjar bli rätt stor nu och han är nog inte lika snäll som de andra om Mio skulle börja nafsa honom i bakbenen o svansen. Tidigare har ju Aéreo tagit till flykten till något av stona om hundarna varit närgångna men han börjar bli mer självsäker och nyfiken nu och har börjat vilja jaga efter dem.

Birk hade en jobbig freestylekurs nu ikväll... Vi var i Monicas trädgård på kursen och kaninerna var extremt lockande. Ännu mer lockande var det eftersom andra hundar sprang dit och skällde och också ville jaga kaniner... Birk fick sitta i koppel för annars hade det blivit väldigt livat. För att göra det hela ännu bättre så har ju Chia spridit sina goda löpdofter också, rejält med störningar med andra ord... Stackars Birk, han var helt splittrad. Mot slutet så stod jag o bara klickade o matade i varje sekund och då släppte det lite, kontakten och träningsintresset kom tillbaka. Kaninerna verkade vara den värsta störningen, sorry Chia, men Birk väljer kaniner framför flickor... Det är väl i och för sig rätt bra i mina ögon, skönt att kunna träna med honom trots att det finns väldoftande tikar i närheten, men lite förälskad var han allt.

lyckliga spårhundar

2007-08-19T16:39:00.000+02:00

Idag har vi varit på viltspårkurs, vi missade första gången för en vecka sedan pga mitt jobb o Martins semester utomlands men nu var det dags! Alla märkte när vi kom för hundarna var som vanligt fullständigt galna i bilen när vi körde in bland människor o hundar för att parkera... Det är lite pinsamt men hela bilen guppar nog omkring när de studsar omkring o stormskäller... vad är jag för en kass hundtränare... Nåväl det var blandade överlyckliga o vaktande skall så jag är glad för det lilla, att Mio också blir glad när han ser hundar o folk utanför bilen istället för bara ursinnig...

Skällandet och tjuten fortsatte när Martin o jag övergav dem i bilen för att hälsa på folket. Vi fick hjälp att lägga vars ett spår och sedan fick vovvarna komma ut och vara vilda ;-). Jag har lämnat Birk till Martin på den här kursen och fokuserar helt o fullt på Mio. Han var faktiskt riktigt duktig idag (Mio alltså... men Martin var också duktig). Jag trodde på morgonen att han hade en dålig dag för han skällde ut lite kor som han aldrig bråkar mot annars på morgonrundan (ok då, de blängde kanske ovanligt intensivt på Mio idag...). Men om detta var en dålig dag så är jag helnöjd. Förutom med koppeldragandet då...

Iallafall, jag o Martin satte oss på en sten en liten bit ifrån övriga (medan spåren fick "landa") och övade vovvarna på att vara lugna och Mio på att äta korv o vara glad i närvaro av nya hundar. Det gick rätt bra, han flippade ut lite när första hunden (terveuren tror jag) gick förbi ute på vägen men sen höll han faktiskt nerverna i god kontroll. Jag har börjat kasta korv på marken till Mio när han ser andra hundar. Det verkar fungera bra. Syftet med korven just på marken är att det är en lugnande signal att sniffa på marken. Detta gör att han dels lugnar de andra hundarna genom att gå o nosa men också att han själv lugnas ned av att utföra den lugnande signalen (trots att den är "skapad"). Helt uppenbart är det också nu att Mio verkar ha förstått att det alltid är rätt att sätta sig ned och frivilligt sättande belönar jag alltid oavsett när han gör det (det är också en lugnande signal).

Efter en liten stund skulle alla gå iväg på promenad, Martin o Birk hann lite före och Mio blev helt galen... Det är nackdelen med att gå samma kurs med båda vovvarna - de är alltid "avundsjuka" på den andre och tror att den gör något roligare om de inte är tillsammans... Det var inget fint koppelpromenerande då kan man ju lugnt säga och röken forsade nog ur mattes öron... Hur som helst, Martin anade bekymret o väntade in oss och sedan gick vi tillsammans med varsin superstressad hund. Vi har varit dåliga på att träna i nya miljöer och de varvar upp mer o mer ju längre man går, så efter en stund så vände vi och gick tillbaka samma väg med förvånande lugna, duktiga hundar på tillbakavägen. De gick faktiskt bitvis med hängande koppel ;-). Vi satte oss o väntade på de andra vid vår sten igen och övade lugn o stillsamhet. Lotta var där med två små griffoner som tyckte att Mio såg spännande ut så han fick bli övad på att bli utstirrad och det gick jättebra!

Vi fick börja med våra spår och Mio fick gå allra först. En ledare höll hunden medan matte satte sig o petade i spårstarten för att fånga vovvens intresse (i Mios fall så var det nog inte så nödvändigt), så fort Mio fick fritt koppel så for han fram till den intressanta fläcken, kopplet drogs av och så bar det iväg. Mio är en väldigt noggrann hund ;-). Han spårade med nosen i marken hela tiden och i lagom tempo raka vägen fram till klöven helt felfritt (han stannade bara upp på ett ställe, där matte hade haft problem med att få klöven att hoppa över en gren ;-)). Superduktig vovve! Vi konstaterade att nästa gång ska han ha ett längre och lite svårare spår.

Efter Mio var det Birks tur, jag såg inte så mycket av det för jag hade fullt sjå med Mio som ville gå det spåret också, men Martin har berättat. Birk satte av med Birk-hastighet (dvs hög fart) och Martin hade fullt sjå med att försöka få ned tempot... Spårade gjorde Birk dock. Han tappade spåret två gånger men hittade det lika fort igen (inte lätt att hålla spåret när benen går fortare än nosen...). Han ska också få ett lite svårare spår nästa gång.

Efter spåren så var det pausövning igen (det här är en strålande kurs för våra vovvar). Martin övade Birk på att inte dra i koppel genom att gå samma sträcka om 20 meter fram o tillbaka 5 gånger, den 5:e gången drog Birk inte... Martin konstaterade att det är nog så här vi ska öva koppelpromenader på nya ställen, fast synd bara att det är lite tråkigt som männniska att bara gå fram o tillbaka... Vovvarna var duktiga på att pausa men testade ibland med att försöka dra med oss ut i skogen efter nya spår ;-) . Vi körde så småningom hemåt med trötta o nöjda hundar. De flesta andra säger att deras hundar är trötta i en eller flera dagar efter sådana här kurser... Det gäller inte våra galningar... Nu har de sovit i 4 timmar och nu är de utvilade o fulla av ny energi... Å andra sidan ska ju dalmatinrar inte ha några jaktanlag och inte vara galna i att spåra heller... Birk o Mio har helt enkelt aldrig läst några hundböcker ;-)
Vi längtar allihop till nästa kurstillfälle!

odräglig lillebror

2007-08-09T11:06:00.000+02:00

Birk och Mio är ju helsyskon, Mio 8 månader yngre, och precis som många barn beklagar sig över odrägliga småsyskon så tror jag att Birk vill göra detsamma (jag är yngst av mina syskon, så jag vet inget om hur småsyskon är ;-)). Framförallt märks det på kvällarna, vovvarna är trötta och Mio blir lite "överaktiv". Birk har varit sådan själv tidigare men nu verkar han ha blivit mer vuxen och han går oftast och lägger sig av sig själv. När Birk går o lägger sig så kommer han... den odräglige lille brodern och börjar bita i Birks tassar eller slicka i öronen eller bara lägga sig på Birks framben och åla omkring. Nu kan man ju tro att Mio är en LITEN valp... nejdå han är en bit över året och färdigväxt i storlek... dalmatinrarna mognar sent sägs det.... jag kan inte annat än hålla med. Nåväl efter en liten stunds överseende så kan inte Birk annat än brottas tillbaka (han är ju en lekfull hund) och sedan slutar det nästan alltid med att någon av de trötta hundarna blir lite sur över ett ovarsamt bett och så gruffar de lite... och då säger matte - "vad håller ni på med, gå o lägg er istället för att bråka". Birk tittar på matte med uppgiven min och ser ut som om han tänker - "det är ju det jag försöker, det är inte mitt fel", och det är det inte heller... Efter ett antal omgångar av den varianten när jag inte varit uppmärksam på vad de sysslat med så har jag insett vad det hela handlar om. Mio terroriserar sin bror tills han blir arg och sedan kommer matte och skäller lite och Mio ser fullständigt oskyldig ut. Livet leker för en slyngel. Nu har jag ändrat taktik, jag ser när Mio är störig och då passar jag dem och säger åt Mio så fort han börjar tarra sin bror. Mio tycker det är skittrist att jag kommit på honom och efter en stund går han o lägger sig och tröttheten tar överhand. Birk är tacksam över mattes ingripande. Nu kan man ju undra om det inte är bättre att hundarna löser sina konflikter själva. Jag tror inte det, iallafall inte i det här fallet. I det normala beteendet hos en flockledare ingår att styra upp och uppfostra unga drumlar som terroriserar andra. Jag har sett det flera gånger när äldre tikar går in med pondus och talar om att "inget sånt här inte". Bland annat blev Birk uppfostrad så att han fattade att man inte skulle hoppa på och rida på alla andra hundar (vilket han gjorde så fort han fick en möjlighet) när han var unghund bara under en promenad lös tillsammans med en skock lösa schäfrar varav en var en ungtik (som han vågade rida på och som inte själv hade tillräckligt mod att säga ifrån) och en var en äldre tik som höll reda på honom och milt men bestämt, gång efter gång, tydligt talade om att sådär gör man inte. Nu var det inte detta som var syftet med just den promenaden men jag tackade och tog emot att resultatet blev det det blev. Det finns ingen som kan vara så tydlig mot en hund som en annan socialt kompetent hund, där ligger vi människor lååångt efter.

stöld och kräkmedel

2007-08-03T09:40:00.000+02:00

Igår kväll blev det äventyr här. Jag skulle vara duktig och ge hästarna avmaskningsmedel och gjorde det ute i hagen. Just den hagen går hundarna aldrig in i och det tyckte jag var bra eftersom spill av det här medlet kan vara farligt för hundar att äta. Jag hade varit borta mycket på dagen och lät vovvarna vara med ute, de roade sig i trädgården. Avmaskningsmedlet finns i "plastsprutor" och trycks in i munnen på hästen. Just den här sorten har äppelsmak för att det ska bli lättare att få dem att acceptera den. Nåväl, jag tog häst efter häst och hade förpackningarna (pappkartong) liggande precis utanför hagen. När sista hästen var klar upptäckte jag till min fasa att ena pappersförpackningen var borta. I den fanns en helt oanvänd tub med maskmedel (för 600 kg häst). Jag ropade på hundarna o de kom. Mio såg mycket nöjd ut och slickade sig om munnen. MIO din #¤¤%#%¤# buse vrålade matte av skräck. Hoppsan, Mio såg lite skuldmedveten ut, men det var ju mat, Mio älskar äpplen... En styck söndersmulad pappersförpackning hittade jag, sedan hittade jag ena delen av sprutan (den som trycker ut medlet), delen som innehåller maskmedlet gick inte att hitta i mörkret och vegetationen (läs ogräset och marktäckarna). Matte fick ett nervsammanbrott. MIO FATTAR DU INTE ATT DET ÄR FARLIGT!!!!! Jo, han började nog inse det... matte verkade ju väldigt upprörd, vad det var som var farligt var nog inte lika klart för honom. Birk höll sig i utkanten, inte omöjligt att han också ätit nåt. Jag letade lite till, rafsade runt med bara händer bland växter o nässlor. Ingen tub. Matte fick panik, dumma matte veterinär som funderat på att köpa hem kräkmedel att ha om utifall att, men inte hade gjort det. Ringde djursjukhuset i Lund, fanns det nåt annat jag kan ge så att de spyr... veterinären där var mest orolig för att han kunde ha fått i sig plastsprutan (inte innehållet), strunt i den sade jag, jag är orolig för förgiftning.... (glömde berätta att Mio kunnat äta en halv tom räkosttub i metall utan problem, bajsade centimeterstora metallbitar dagen efter, inte ens lös i magen). Nåväl, apomorfin (kräkmedel) var det enda rätta valet, skulle ges inom en timme. Just det, det var det jag inte hade... Jag kommer sade matte. Gick ut igen och spanade lite till efter plasttuben, och hittade den - tack o lov!!!! Den var inte sönderbiten men eftersom det är svårt att veta hur mycket som fanns i från början så var det omöjligt att veta hur mycket som var borta. Inga större mängder iallafall. Vågade mig på att ringa en av mina kollegor på närmre håll (klockan var 21.35), jo, han hade kräkmedel hemma o skulle lägga ut en flaska till mig att använda. Gav hundarna mat, så att de skulle ha mycket att spy upp (taskig matte), in med dem i bilen och iväg. Hittade var kollegan lagt flaskan o gav hundarna varsin dos. 5 minuter senare spydde de som aldrig förr, sida vid sida i mörkret på en grusväg. De mådde fruktansvärt illa och var helt deppiga. Mina pigga och alltid glada hundar... Öronen hängde så långt ner det gick, huvudena hängde, svansarna rakt ned... kan nästan svära på att prickarna flöt nedåt också... Birk skakade i kroppen, och som om inte illamåendet var nog så regnade det ju dessutom på honom... Matte samlade spyor efterhand som de kom upp, blev en väldig massa. När de verkade färdigkräkta åkte de in i bilen igen, när jag startade den och hade kört en liten bit så spydde Birk igen... Mio låg som halvdöd i baksätet, reagerade knappt ens om jag puttade honom rejält på huvudet.
En liten bit hemifrån sprang det ut 4 katter på vägen framför bilen, de busade/bråkade med varandra och såg nog knappt ens att det kom en bil. Jag lyckades väja för 3 men inte för den fjärde, den fick en rejäl smäll och när jag stannat bilen och gick ur och tittade så var den nästan död och dog inom kort. Jag har bara kört på en katt tidigare i mitt liv och den dog också. Otäckt är det när det händer, men skönt att dessa iallafall snabbt dött av sina skador. Det är värre om man vet att de är träffade men att de springer vidare och sedan kanske ligger skadade någonstans och inte kan ta sig hem.
Kom iallafall hem så småningom, ingen bra kväll...
Idag verkar hundarna må bra, men de är nog lite dämpade, det var en upplevelse för dem med igår. Undrar hur de uppfattade hela händelseförloppet....

hästträning igen

2007-07-29T20:44:00.000+02:00

Ridlektionen i onsdags blev inställd eftersom det var så vimsigt väder (sol och hällregn blandat). Jag red ut i skogen ändå och det regnade inte en droppe :-), fast egentligen gör det inget att det regnar lite - det blir ju mindre insekter då. Fandango blev riden tis, ons, tors under veckan och fick sedan paus fredag och lördag. Idag var det så dags för lektion men idag blev Ulrica sjuk så den blev inställd idag med. Attans också. Men när jag fick veta det var hästen redan "påklädd" så jag pratade med träningskompisarna och red dit och så tog vi ett pass på egen hand.

Vi kom nästan ända fram till dem som ridande ekipage, en liten bit in på deras uppfart blev det totalstopp och jag fick hoppa av och gå sista biten. Han var duktig ändå Fandango, vi har övat den här veckan på att gå sträckan dit förbi alla farliga grejer, men jag har alltid haft någon mer med häst med mig som gått först (då är det inga problem), nu fick ju Fandango själv ha täten och det är MYCKET svårare. Efter lite stopp så tog vi oss faktiskt fram till och in på uppfartsvägen och det är inte dåligt (det tog nog bara en halvtimme den här gången ;-)). De andra var inte klara än så jag började med att jobba med Fandango med mig gåendes bredvid. Satsade på att få honom att gå ut i hörnen ordentligt, det var ju hopplöst på vissa ställen förra gången, idag hade vi inga koner men jag fick till det rätt bra ändå. Det hörnet som inte gick alls sist funkade inte bra i början idag heller, tills jag kom på vad det var han tittade på egentligen där. Det var ett annat underlag + vatten precis intill det hörnet och när jag väl fick honom att gå och titta ordentligt på det så gick det bra sedan. Fast vattenpölarna på banan gick han inte i :-). Han är en rolig häst Fandango, väldigt speciell och kräver att man försöker tänka lite som han gör (vilket inte är så lätt alltid). Det enda man kan vara säker på är att han nästan alltid gör sitt allra bästa och man får ha gott om tålamod och fantasi när man håller på med honom.

När de andra kom så satt jag upp och red lite jag med och han var jättepigg och duktig. Jobbade på som attan och gick för det mesta där jag hade tänkt och i den fart jag hade tänkt ;-). Svettig blev han till och med, det var längesedan... Efter lite skritt o trav så var jag jättenöjd och red hemåt, han pinnade på bra hemåt också. När vi kom hem så hade vi varit borta i 1 timme o 45 minuter... snacka om att tiden hade gått fort. Hästen var nöjd och glad, han gillar när vi gör saker.

mera kantareller

2007-07-25T19:41:00.000+02:00

Idag har det ännu inte blivit någon kantarellträning inomhus men det blir nog nu ikväll. Däremot så passerade vi kantarellträdet i skogen och på bortvägen så visade jag hundarna på kantarellerna en i taget och belönade för sniff. När vi var på väg tillbaka så satte Mio en väldans fart med kurs mot trädet hängades framåt i kopplet från ca 10 meters håll... Ja, han skyndade fram till kantarellerna!!!! Duktig vovve ett rungande BRAAAAA från mig och en näve korv! Mio upprepade genast kantarellintresset och hann äta upp en innan jag fått ur mig "bra" och langat fram korven, hihi, vi kommer nog att få jobba med att han inte ska äta upp dem...

I övrigt på promenaden så skötte sig Birk strålande, han var verkligen riktigt duktig idag på att inte dra i kopplet och att GÅ. Mio var inte lika duktig men man kan ju inte få allt på samma promenad ;-).

Fandango har fått sig en ridtur idag också. Idag blev det en vända tillsammans med Linda som promenerade med sin unghingst. Vi gick samma väg som igår (den spännande vägen förbi alla husen) och eftersom den andra hästen gick först så passerade Fandango allt utan stopp. När vi mötte sopbilen tog vi en vända in på gårdsplanen hos en annan granne och provade också att gå ned på deras ridbana (har tänkt att låna den lite ibland för lite mer fokuserad ridning...). Det gick inte alls, Fandango har problem med att gå över från ett underlag till ett annat. Jag har funderat på om han ser dåligt eller nåt för det är aldrig andra hästar som har lika extrema problem med det som han. Linda provade att gå före med sin häst men det var tvärstopp för Fandango ändå. Jag hade ingen lust att sitta av och leda honom (då hade han följt med) eftersom sadeln snurrar när jag ska upp igen om jag inte har en stol eller nåt att stå på så vi struntade i det. Det fick räcka med att vi tittat på ridbanan för idag. Han var pigg och glad idag och det var en trevlig ridtur i eftermiddagssolen.

hästträning

2007-07-24T23:08:00.000+02:00

Nu ska det bli fart på mig och Fandango. Förra veckan hade Ulrica ridlektion för mig och några grannar och tanken är att det ska vara en återkommande aktivitet. Finns inget som får en att träna så bra som att man måste ha blivit iallafall lite duktigare än för en vecka sedan ;-). Nåväl jag försökte rida bort till mina grannar för lektionen, just den vägen var det väldigt längesedan jag red (säkert två år sedan) och den går förbi ett par hus med tillhörande livsfarliga soptunnor, barnleksaker, stängsel och byggmaterial... Livsfarliga enligt Fandango alltså... de kan ju attackera vilken sekund som helst... Vi lyckades efter en hel del tvärstopp och försök att vända och gå hem att ta oss förbi tre hus. Fandango fick stå och titta och bedöma farligheterna tills han vågade gå förbi dem helt enkelt. Han är sådan att han stannar och "fryser fast" när något är farligt, ibland vill han vända o gå hem också (speciellt om man pressar honom att gå förbi) men i regel går det att få honom att bara stå still och titta av sig. När vi kom till fjärde huset blev det totalstopp och jag kände att det här kommer han inte att gå förbi när jag sitter på ryggen (det var två pallar med inplastade lecablock). Det blev avsittning och sedan gick jag före resten av vägen. När matte går först så brukar han våga passera det mesta utan strul. Vägen bort till där vi skulle rida tog ca 35 minuter (borde ha tagit 15 min kanske). Sedan var Fandango nog lite trött av upplevelsen men vi tog det med ro o skrittade bara omkring på den lilla ridbanan och försökte få till styrningen. Ulrica hade satt röda koner i hörnen och vissa av dem kunde han gå runt medan andra absolut inte kunde rundas... Sådan är Fandango och som tur är så känner Ulrica honom väl så hon vet att han behöver tid att titta av sig och att det inte hjälper att bråka med honom (då går han i fullständigt baklås). De andra två ekipagen kunde trava o galoppera omkring honom men han lunkade på i långsam skritt och tog in allt med stooora ögon. Det gjorde nog matte med för den delen, det var längesedan jag red ordentligt så det kommer nog att ta tid för oss det här.
Idag provade jag att rida den vägen bort igen och vi kom förbi lecablocks-pallarna och ett hus till innan det tog tvärstopp. Fandango såg hästar, hund och människa på avstånd och sedan kom vi inte så många meter till. Jag hade ingen lust att sitta av (kommer inte upp igen då för sadeln snurrar på helrunda Fandango, jag måste stå på något) och gå hem så efter en stund så vände vi och red hem igen. Imorgon är det meningen att det ska bli lektion igen så då får vi se om vi tar oss hela vägen dit ;-).

kantarellträning

2007-07-24T22:43:00.000+02:00

I förrgår hittade jag kantareller i skogen precis längs promenadvägen, funderade på att spara dem för hundträning men blev alldeles för sugen på att äta upp dem så de blev tillbehör till middagen istället... Idag hade det vuxit upp lite nya kantareller och dessa fick offras för hundträning (fast än så länge har jag bara använt den största av dem). Så fram med lite godis och satte mig i arbetsrummet (där vi brukar träna in nya saker) och började med Mio, hade kantarellen på ena knät och klickade för att han sniffade på den (vilket han villigt gjorde, det kan ju vara mat...). Sedan hamnade den på golvet och klick för sniff. Mio ville dock äta upp svampen och då kunde jag inte låta bli att säga "nä, inte så" och sedan ville han knappt gå nära den igen... Fast jag klickade för att han spanade mot den istället. Hundbyte till Birk istället och gjorde samma med honom.

Därefter gick jag ut i köket och letade upp två gamla glassburkar o gjorde hål i locken, måste ju se om de kan välja rätt burk - med eller utan svampdoft. Och här blev det bekymmer... Mio var duktig o gjorde rätt, han testade ofta att nosa på den tomma burken också men jag provade att hålla inne klicket lite och då märktes skillnaden - den burken med kantarell blev han kvar vid. Birk däremot struntade fullständigt i om det var kantarell eller inte i burken - han apporterade burkarna... och om han inte apporterade dem så boxade han omkring med dem med framtassarna... Kul att leka med burkar tyckte han... Jag provade att ta av locket på burkarna och då markerade han för kantarellburken, tog på locken och han apporterade/boxade med burkarna... Jag försökte klicka för att han tittade på eller närmade nosen mot dem men det var kört. Burk med lock betydde apportera eller leka med dem oavsett svampinnehåll, burk utan lock betydde sniffa på svampen.

Samma ska upprepade sig vid övning lite senare på dagen. Skit samma tänkte jag plötsligt, kantarellerna växer ju inte i burkar i skogen iallafall. Så jag plockade upp den lilla svampen och klickade för sniff när den låg på golvet ett par gånger och sedan fick vovvarna vänta utanför medan jag gömde den i rummet. En hund fick komma in "var är kantarellen" sade jag och Birk letade upp kantarellen!!!! Birk letade noggrant o målmedvetet. Byte till Mio, han letade också men behövde mer pepp under tiden för att fortsätta leta när han inte gick rakt på den. Men de hittade svampen varje gång båda två och nosade tydligt på den (Mio fick jag stoppa snabbt och gräva ut den ur munnen på ett par gånger). Duktiga hundar, imorgon får vi testa ute!