Namn:

Bor i skogen med mina två dalmatinrar Birk och Mio, hästarna Fandango, Chica, Broszka och Aéreo, samt katterna Pojken och Simpson, tuppen Tuppen och så min sambo Martin också förstås!

lördag, februari 17, 2007

Koppelträning

Nu var det väldigt längesedan det blev något skrivet här, det är inte klokt vad tiden går fort. Eftersom jag kommit överens med Monica (www.bonizashundskola.se) att dela med mig av mitt slit med att lära mina "hopplösa" hundar (egentligen mest den ena) att gå i koppel så kommer här en sammanfattning av de senaste veckornas träning. Det är kanske lite hoppigt att läsa eftersom det är utdrag ur mail och chattar men det ger iallafall en liten bild av vad jag håller på med och varför. Det kommer säkert att bli en del skrivet om vår övriga träning också så småningom. Tanken med att skriva detta är att det kanske kan ge lite hopp och inspiration till andra som liksom jag har en överenergisk och stressig hund som inte kan begripa att saker och ting kan ske i annat än maxfart... Jag vet ju ännu inte om den här varianten av koppelträning kommer att fungera, men än så länge så känns det mer hoppfullt än någon annan metod jag har provat.
Här kommer sammanfattningen av den senaste tidens "koppelträningsrapporter"

2007-01-20
Jag måste ta mig i kragen med mina vovvar och börja träna mera, de får bara precis så att de håller sig någorlunda lugna om dagarna nu (dvs hoppar inte på mig hela tiden :-)). Jag har i alla fall nu sedan nyår blivit duktigare på att gå skogs-promenader med dem. Sedan benbrottet i somras har jag knappt gjort det innan. De har ju så himla bråttom och jag har bara kunnat gå långsamt + att det gjort ont hela tiden. Men nu i januari märkte jag plötsligt att jag kunde gå fort och det gjorde inte ont (inte under promenaden i alla fall) så nu blir det två rundor/dag utom när jag jobbar jättemycket. Det blir i koppel för jag blir så nervös av att ha vildarna lösa, de får springa av sig hemma på egen mark. Fast jag tror ändå det är rätt bra att de är kopplade. Dels så får vi öva (hej o hå, jag blir stark i rygg o armar och har varit nära att hamna i ett dike en gång...) och så stressar de nog faktiskt mindre av att inte bara springa runt som idioter o busa hela promenaderna. Fast egentligen borde jag väl gå med dem en och en och öva ordentligt på att inte dra, det är svårt med båda, men de har faktiskt blivit duktigare. Ibland är de helt hopplösa första rundan, men är de för jobbiga så vänder vi o går hem istället. Jag blir bara grinig på dem annars. I regel går vi samma väg bortåt o tillbaka och på hemvägen går det i regel strålande så jag har en förhoppning om att polletten skall ramla ned på dem någon gång (hahaha, tur att jag vet att de är smarta när vi tränar annat). De ser ofta ut som två stora frågetecken om jag protesterar (backar) när de häver framåt bägge två efter en god doft, de tycker nog att jag fattar trögt…

2007-01-25
Idag har jag gjort ett litet ryck i det fina vädret. Bestämde mig för att intensivt börja klickerträna under koppelträning. Den vanligaste metoden med att bara stanna/backa när kopplet sträcks fungerar inte på Birk, han springer lika gärna åt ett annat håll och vimsar (eller runt runt för den delen). Nu får det bli ordning för så här vill jag inte ha det i 12 år framåt. Eftersom det fungerar strålande att träna dem med klicker annars så inför jag det här också, det ska bli spännande att se om träningen fungerar som jag har tänkt, annars får jag ju ändra den igen.
Jag gick en liten vända med en hund i taget (typ 800m var) och hade ren koppelträning. Klicker o mumsigt godis samt kul vante o boll på snöre i beredskap. Målsättning – klicka för spontan kontakt, klicka för går utan att dra, om drag – stanna och klicka för att börjar vrida huvudet/slaka kopplet. Gick skitbra!!!! Lagom lång vända för att de och jag skulle orka med mentalt och det blev inte sträckt koppel många gånger och Birk blev snabb på att vända huvudet om han råkade sträcka det. Ja, det är ”bara” att fortsätta med detta nu, nu jäklar skall det bli ordning! (hrm, får se om jag har samma energi imorgon… men det var roligt så det finns hopp!) Jag vill ju att de ska gå utan att dra och om kopplet skulle bli sträckt så vill jag att de snabbt ska vända och ta kontakt o slacka kopplet. Inte särskilt svår miljö här hemma i och för sig, men det gäller ju att börja enkelt så humöret blir på topp för både mig o vovvarna.

Mio är inte så mycket för att leka med saker med mig (och inte annars heller) så vi övade på att få upp det intresset också. Det är ju världens bästa belöning för Birk. Mio har jag inte busat med precis alls som valp, ville inte ha samma stressade flygande hund som Birk, men lite mer hade nog varit bättre, får jobba med det nu istället.

Birk var överlycklig över att få gå promenad ensam med matte (men blev jätteledsen när jag sedan gick med Mio). De har ju faktiskt inte blivit lämnade hemma själva så utan den andra. Den som fick vara hemma fick ett märgben, de får ju aldrig det annars för det är för stor risk för bråk. Mio verkade inte bry sig ett dugg om att jag o Birk gick, det var ju jättegott. Blev glad att jag lätt kunde ta benet från Mio sedan (bytte med annat mums), han har ju vaktat ben tidigare men verkar ju lita på mig nu, och det var nog bra att han fick gå promenad efter att ha haft det.


2007-01-26
Jag har faktiskt koppeltränat idag med, tänkte att jag får rapportera varje dag så att jag känner att jag får hålla igång… Det blir kanske en lång följetong… I alla fall idag har jag varit slö med hundarna förutom den lilla koppelträningen vi gjorde på parkeringen vid Forsakar, får nog ta igen det nu snart för annars har vi två väldigt pigga hundar ikväll.
En hund i taget, Birk först. Satsade på att klicka när han vände på huvudet om kopplet sträcktes och om han vid något tillfälle skulle röra sig någorlunda sakta utan sträckt koppel samt att han alltid skulle ta belöningen som var godis eller dragkamp. Gick faktiskt förvånansvärt bra, på slutet var han inte alls så splittrad och galen efter allt i omgivningen utan hade mer intresse av mig. Tror att det var en bra grej att han alltid ska ta belöningen även om han själv egentligen vill iväg någon annanstans så fort som möjligt och gärna hade hoppat över dem, han blev mer intresserad av belöningarna på slutet. Fick sluta lite tidigare än jag tänkt för Mio hittade ett nytt ställe att knapra på inredningen i bilen…
Därefter Mio, samma målsättning fast enbart godisbelöning och han var riktigt duktig. Provade vid ett tillfälle att få honom att leka med en boll på snöre men det var helt ointressant, tråkigt nog kom det en störning i form av människor med matkassar (det kunde ju ha varit en hund..) en bit bort just då och han tittade en del på dem, så jag lade ner lekprojektet. Men godis var supergott. Efter en liten stund gick han utan att dra i kopplet och en gång när det var något riktigt intressant och det sträcktes rejält så vände han direkt.
Höll inte på särskilt länge med någon av dem (den andre satt o tjöt i bilen och jag ville vara pigg o på topp hela tiden) men det blev i alla fall framsteg bara på den korta stunden.


2007-01-29
På träningen igår kunde Birk kunde gå ganska bra till o från planen utan att dra!!! Han verkar lugna sig lite av koppelövningarna. Jag har nog skärpt mig lite och försöker få honom at fokusera lite mer på mig och lite mindre på allt annat. Idag när vi gick på promenad så märktes det att han tänkte lite, när kopplet sträcktes såg han ut som "ja just det" och vände snabbt mot mig ett par gånger. Såg kul ut!

Läste om det, att det är viktigt att hunden alltid tar den erbjudna belöningen även om de helst vill göra något annat. Jag har kört hårt med det nu med Birk och han lugnar sig av det faktiskt. Han varvar ned från stressen när han tar godis eller leker med mig.



2007-02-14
Måste ju rapportera om koppelträningen! Igår var jag mycket stolt över Birk! Jag gick i ca 45 min med honom och han kämpade på bra. Vände så fort kopplet spändes nästan alltid och många gånger innan det sträcktes samt att han har dragit ner lite på tempot, tassarna rör sig visserligen fort men det är mera studs studs än bara framåt – haha, man måste nog se det för att fatta. En kort bit provade jag att korta kopplet till ca 0,5 meter (han går med full längd annars) och då blev jag jätteglad för han anpassade sig till den längden och blev ännu bättre på att inte sträcka det alls då, han fick snabbt långt koppel igen, bra belöning för väl utfört jobb tror jag! Mycket godis går det åt under promenaderna… haha… jag har smått börjat lägga in att inte belöna varje rätt för han verkar ha fattat vad jag är ute efter nu. Gick en runda med honom vid Trollsjön i måndags efter Mios kurs (mycket dofter) och det gick över förväntan bra, om han började dra och stressa så stannade jag och körde någon övning med honom så att han lugnade ner sig och kom ihåg att jag var med i andra änden av kopplet, men det behövdes inte så många gånger.
Mio hade lite svårare igår, han var lite vimsig tror jag, men han var säkert trött efter måndagen också. Och så hade han precis blivit sparkad av Fandango innan vi tog hans promenad. Han får skylla sig själv, hänger man i Fandangos svans och biter i den och i bakbenen så ledsnar hästen efter ett tag. Det är inte ofta han är så ”på” hästarna nu men igår var ett sådant tillfälle. Jag försöker strunta i honom för det hjälper ju inte att jag tjoar ändå. Fandango gav honom en lätt smäll på ena bogen, Mio blev ledsen och kom till mig och fick sedan mycket beröm när han höll sig till mig resten av stunden i hästhagen. Undrar om han har lärt sig nåt den här gången… Men Mio brukar vara duktig på koppelpromenader, i måndags tycker jag att det gick jättebra vid Trollsjön, men igår var det oftare drag i kopplet. Man får ju vara lite mer försiktig när man tränar Mio än Birk också, Mio är mycket smartare och kopplar ihop serier av beteenden oftare än Birk. När jag klickar för att han ska vända om kopplet sträcks så kan han tolka det som om att jag klickar för att han sträcker kopplet och sedan vänder, Birk tänker inte lika mycket så där tror jag inte att det är någon risk för sådana problem. Mio har inte så bråttom med att ta godis heller, han hör klicket (det syns) sedan kommer han på någon sekund senare – ja just det godis… haha.
Nej, om jag skulle ta och köra lite koppelpromenad kanske, jag får ju rejält med motion eftersom jag går dubbla turer, haha. Men det är roligt att gå med dem nu, det är kul att få belöna rätta beteenden och slippa bli less på de felaktiga. Det är som det stod i en av mina nyköpta böcker: förstärkande att få förstärka (eller något liknande, mitt minne är ju inte så bra.. ).

2007-02-15
Jag var lite orättvis mot Mio i det jag skrev igår kom jag på igår under koppelpromenaden... Jag tar ju alltid ut honom efter Birk så han blir ju jämförd med hur Birk går på hemvägen...

Jag försöker att inte klicka varje gång Birk vänder tillbaka nu, men det är en svår balans. Han ger lätt upp och slutar försöka om han inte får belöningar, jag har varit dålig på att lära honom det här med att belöningar kanske inte kommer varje gång.

Jag har ju tyckt att Birk var fullständigt omöjlig att gå med i koppel, och jag blev på dåligt humör varje gång vi gick med koppel, men nu är det en kul utmaning att gå ut och att försöka få honom att fatta. Det är ingen kamp mellan mig och honom längre utan mer ett försök till samförstånd.


Mio har jag börjat lära en annan grej också. Jag har insett att jag måste ha någon sorts tvärstopps-kommando på honom eftersom han reagerar på andra hundar och om vi möter folk i skogen. Jag har börjat lägga in att jag plötsligt under promenaden säger "sitt" och sedan när han så småningom mer eller mindre fort sätter sig så får han massor med godis - en liten lek vi har! Gissa om han såg ut som ett frågetecken första gången, men efter en stund kom han på vad jag hade sagt (jag säger det bara en gång, stannar och tittar på honom o väntar på att han ska göra något) och satte sig sakta ned och BINGO!

1 Comments:

Anonymous Anonym said...

vad jag letade efter, tack

december 04, 2009 1:37 em  

Skicka en kommentar

<< Home