Idag har vi haft mina föräldrar och deras hund på besök. Jag har ett mål att få Mio att fungera ihop med deras stora, lurviga, svarta sheltie Solo (han är övervuxen dvs mer i storlek som en collie-tik). Solo är inget problem för han älskar alla hundar men Mio har ju sina bekymmer. Numera har jag ju iallfall en plan för HUR vi ska få det att fungera, det är bara att träningstillfällena inte har varit så många. Idag satsade vi på att gå en promenad i skogen här hemma med båda prickarna och Solo, alla kopplade. Jag tog Mio, Martin Birk och mamma Solo. Det gick över förväntan bra faktiskt. Solo var ute på vår uppfartsväg när vi tog ut våra hundar och Mio gick upp i högvarv o skällde (förväntat), jag lät honom gå igång och plockade sedan fram mjukosten (som om jag varit helt oförberedd på att det stod en hund där). Hmm, det var nog inte så tokigt med en hund på vägen tyckte Mio :-).
Mio varvade ned fort och vi gick iväg med litet avstånd som vi snabbt kunde krympa och han var avslappnad och glad. Ett tillfälle så började han skälla lite, det var när Solo drog lite mot honom och vi var nära. Efter en stund bytte jag från mjukost till korv och började bara belöna de beteenden jag ville ha, och det gick jättebra. Hundarna gick ofta i jämnhöjd med varandra på grusvägen med kanske 0,5-1 meters mellanrum i långa lösa koppel. Oj, vad nöjd jag var! Jag testade Mio lite med att vi varierade position så att de rörde sig lite mot och från varandra och det gick bra. Han tittade på hund, tittade på matte och fick korv. På hemvägen gjorde jag en liten miss, men den var ändå bra på sitt sätt. Mio gick fram till Solo och det stod och nosade lite nos mot nos och då blev Mio upprörd och gjorde utfall. Jag tog bara ifrån honom en meter, med en mjuk ("fjantröst") kommentar "vad gör du", och han varvade ned och det bästa: han gick tillbaka till att vara avslappnad jättefort. Tidigare har han i regel fortsatt spänna mot hundar som han en gång reagerat mot och inte kunnat släppa dem sedan, men vi kunde bara promenera vidare med det lilla mellanrummet sida vid sida med lösa koppel.
Duktig vovve och duktig matte som var avslappnad, lugn och hade en fungerande plan :-).
Kom att tänka på Mio och Solos första möte när båda var valpar (Solo något äldre, Mio kanske 14 veckor). Jag hade brutet ben i gips och kunde inte göra nåt utan Martin försökte göra samma typ av promenad med bara Mio då. Det gick inget bra - en helt hysterisk Mio som bara var rabiat och skällde hela tiden... och nej, han var inte en glad hund som var frustrerad av kopplet, han var väldigt arg på andra hundar redan från början som valp och bråkade även när han var lös. Det som var skönt idag var att jag ibland såg på honom att han tyckte att Solo var lite påfrestande nära, eller rakt emot honom eller liknande att han då faktiskt jobbade för att hålla sig i styr och tittade på matte för sin belöning istället för att varva upp.
Birk då... Ja, han älskar Solo och tyckte bara att det var kul. Martin matade honom också med lite mjukost i början och sedan var det mest koppelgåendet som behövde övning. Han fick springa lös i trädgården och busa lite med Solo efter promenaden. Jag ville gärna ha med Birk på promenaden eftersom jag upplevt att Mio oftast är värre när han är med, perfekt att Martin kunde följa med med Birk så jag kunde fokusera helt på Mio.
