mer agilitykurs!

Ännu en underbar heldag med agility! Idag handlade det om kontaktfältsbeteenden, vippbrädan och slalom. Även idag har jag fått lite bra aha-upplevelser om hur jag ska lära in det på Birk. Och en hel massa aha-upplevelser om mitt eget beteende under träning och vad jag behöver öva mer på. Ett område som absolut behöver övas är min förmåga att hantera godis, klicker och leksak SAMTIDIGT och dessutom hålla ordning på min kropp och samtidigt se vad min hund gör o belöna med rät grej i rätt ögonblick... Koordination har aldrig varit min starka sida och det har aldrig varit så uppenbart för mig under hundträning som under den här kursen... Jag får stänga in hundarna i huset och öva själv ute utan hund lite tror jag...
Kontaktfältsbeteendet två på två av har jag övat lite på innan med Birk men helt klart inte gjort rätt. Man ska alltid stå bredvid hunden (jag har alltid stått mitt framför - hur logiskt är det på en agilitybana...). Man ska också ha en startsignal som skickar hunden framåt ur beteendet och belöna den starkare än att befinna sig på kontaktfältet (för hunden ska ju vilja gå därifrån med hög hastighet). Jag behöver träna mycket på att hålla mig bredvid hunden och det kommer att bli mycket startövningar (bra i själva starten också ;-)).

Birk skötte sig bra idag med, han var trött idag och kändes ovanligt seg när vi tränade (tex favoriten targetmatta...). Han var nära att flippa ur lite när det var slalomträning och många belönade med bollar och kamplek samtidigt på planen men han vände sig snabbt till mig för att ligga ned och äta godis, uppvarvad men mycket fokuserad. Det känns som att det är dags att börja öva på att varva upp honom på träning nu och att öva honom i att växla mellan högvarv och paus, annars har jag nog snart en hund som är i pausläge hela tiden och det är ju absolut inte meningen. Han kunde även stå helt rakt upp o ned o vara passiv korta stunder och även slappna av så pass att det gick att rulla runt o gosa i gräset, skönt för jag har upplevt honom som lite låg och att han varit stressad på ett sånt sätt att han varit dämpad och med väldigt mycket låga signaler - inte alls den studsande poppiga Birk som jag är van vid under träningspassen. Men jag tror att detta är den rätta Birk som börjar synas, att detta är den sinnestämning han egentligen är i när man får bort den hyperaktiva superstressen som han visar utåt, och det är ju nästa steg att jobba med - att få honom bekväm o trygg i dessa miljöer - då tror jag att den poppande Birk kommer tillbaka fast med en mer normal, glad och självstyrd stressnivå!

Hundarna är trötta för Mio har varit hos Monica och Daniel idag, så jag har två hundar som är helt utslagna i soffan :-)

På kurs!

Den här helgen är jag och Birk iväg och går kurs! Det är en agilitykurs för Eva & Emelie (http://www.carpemomentum.nu/) på Lunds Brukshundklubb. Kursen är till för instruktörer och ska ge inspiration till kurs-övningar. Helt suverän kurs (och vi har en hel dag kvar)! Jag är jätteglad att jag fått möjlighet att gå den. Jag är ju inte agility-instruktör men här får jag helt suveränt bra grejer att träna med Birk (och Mio med för den delen). Det är mycket grundläggande övningar, träningen som ska göras innan hinder och banor kommer in i bilden och också mycket om handlings-system. Det är precis den här biten jag har känt ett stort behov av, även om jag nu har sett lite videos med duktiga agility-instruktörer så behöver jag hjälp med att lära min kropp och hjärna hur det är tänkt att det praktiskt ska göras och det har jag verkligen fått. Detta kommer verkligen att bli ett år för hundträning så som jag hade planerat!

Förutom att kursen är jättebra så har jag plötsligt fått en ny hund... eller nygammal iallafall. Birks antistressträning har fungerat! Vi har ju aldrig varit i Lund så det finns inga erfarenheter därifrån (varken bra eller dåliga) och jag fick därmed en ny chans att se hur han numera fungerar i nya miljöer. Jag är imponerad av hur bra det fungerar, han kan stundtals PROMENERA med mig i koppel utan drag, lugnt o fint även framför mig. Han kan jobba, han gör inga utfall mot de andra hundarna (fast jag pressar ju honom inte, undviker trängsel med nya hundar), han kan vara lugn i pauserna. Självklart blev det en del drag periodvis när jag bara rastade honom, men inte alls så som det varit tidigare (dvs inte någon galopp utan han höll sig till skritt och trav).

Jag fick en aha-upplevelse idag när kroppen och hjärnan plötsligt började samarbeta under en handlings-övning och jag begrep framförbyten, Birk följde mina axlar/kroppsriktning och jag kunde läsa Birk och se när jag gjorde rätt, och också se när jag gjorde fel/var sen och han tog fel hinder. Underbart och fantastiskt, att äntligen verkligen börja förstå systemet i praktiken! Jag tror nog att Birk fått en del aha-upplevelser också idag för även att det inte var så mycket träning med hund så verkar han vara jättetrött.

Imorgon blir en till härlig dag, sedan tar det kanske lite tid att smälta, men oj vad jag blev sugen på att träna MYCKET agility nu!

långa promenader

Det har blivit riktigt roligt att promenera med vovvarna! Äntligen känns det som om vi har hittat rätt. Helt rätt! Idag blev det två långa promenader och den första tog vi i "nya" marker här hemmavid. Vi har ju gått där förut men det var minst 1 år sedan sist. Vi gick in i skogen och gick på mindre vägar och stigar i ett område där det finns väldigt mycket vilt. Jag överlevde och blev inte helt frustrerad och galen över vovvarnas förmåga att gå i koppel. Bitvis var det jobbigt men jag försökte då pausa och bara stå o mata tills att de hade varvat ned lite. Det funkar! Vovvarna är lyckliga och jag är överlycklig! Vi har oerhört mycket arbete kvar innan de kommer att fungera perfekt (om de nånsin kommer att göra det) men det känns som om det är möjligt. Det är ju inte bara hundarnas beteende som skall ändras utan det är ju även mitt och mycket av min möda ligger i att hålla mitt eget humör och frustration under kontroll och se vad det faktiskt egentligen är hundarna gör och hur mitt beteende påverkar dem. Det som jag ser är att de verkligen försöker gå lugnt och när de inte lyckas så är de i regel lite för uppvarvade och ofta lite för trötta för att fokusera (hjärnan tar mikropaus och benen börjar då automatiskt springa). Särskilt Birk har väldigt kort koncentrationsförmåga och stressar upp lätt, blir jag då irriterad så går han i baklås och blir ännu mer stressad och ingenting fungerar. Pauserna när vi står still och äter hjälper honom at sänka stressnivån och han kan fungera igen. Det är lätt att tycka att han borde kunna komma ihåg att det sitter ett koppel på och att man inte kan flyga fram då men Birk funkar inte riktigt på det viset. Inte jag heller för den delen - hur ofta tänker jag inte att jag inte ska bita på naglarna och 2 sekunder senare så gör jag det iallafall... Som jag sagt tidigare - jag och Birk är ungefär lika förvirrade.

De många långa promenaderna gör ju också att de automatiskt blir mer harmoniska och välaktiverade och vi får då större chans att lyckas med koppelträningen - vi är i en positiv spiral just nu när det gäller den biten. På andra områden går det mindre bra, det gäller då Mios destruktiva beteende när jag inte är hemma/inne. Soffan som jag skrivit om tidigare har blivit mer tuggad på och likaså har en del papper (anteckningarna från klickertränarutbildningen är strimlade SNYFT). Han är en tjuv och en förstörare av stora mått och frustration är boven bakom det tror jag. Oerhört svårt att komma till rätta med tror jag också - bra tips emottages tacksamt. Det har blivit som en fix ide hos honom det där att stjäla nåt, man ser verkligen ibland att han söker nåt att sno. Men han är förlåten för det - han är ju den som är duktigast på att gå i koppel (hmm, kan det bero på att han är det största matvraket...).

Fandango har också fått promenader, han har blivit tömkörd i skogen två gånger den här veckan. Det var ett tag sedan vi gjorde det sist men det är otroligt roligt. Jag håller mig till skritt för min tanke är att bygga upp honom med det inför ridningen. En fördel med tömkörning är att man ser hela hästen, det är härligt att se hela snygga Fandango när vi är ute i skogen :-)

Underbara, trygga häst!

Fandango för 1,5 år sedan, just nu är han fetare

och med mörkare och supertjock vinterpäls

Idag blev det en ridtur på Fandango (i vårvädret trodde jag, men mitt i alltihop började det snöa och nu är det 5-10 cm ute...). Fandango är en underbart trygg häst att sitta på och det har han alltid varit. Vi promenerade ned till vår uppsittnings-stenmur och jag klättrade upp på den och sedan vidare upp på den snällt stillastående hästen. Så fort han känner att jag är i balans så skrittar han glatt iväg med öronen spetsade. Han hoppas alltid på att vi ska möta nån hästkompis en bit bort på vägen, det brukar vi göra eftersom jag och en granne oftast rider ut ihop. Idag fick vi skritta nästan hela vägen hem till grannen (1 km) innan vi möttes och vi fortsatte bortåt på vägen. Det nyinridna stoet som var med är rätt osäker och nervös och "spattar omkring" en hel del. I början så stannade också Fandango o tittade o undrade vad det var som var farligt men efter en stund tog han det hela med ro och struntade i hennes skuttande - utom de gånger hon höll på att backa rakt in i honom eller nåt liknande, då flyttade han sig raskt ur vägen. Vi red bort till kossorna som han inte sett sedan de gick på betet bredvid i höstas och de blev uttittade innan de gick att passera, inget drama - Fandango står bara still och tittar och när han är redo så skrittar vi bara på igen. När vi hade lämnat av grannen med hennes nervösa häst på hemvägen igen så blev både jag och Fandango sugna på en liten galopp så det blev en kort sträcka med lite fart. Varje gång nu den senaste tiden när jag ridit en tur på Fandango så känner jag att jag gjorde rätt som inte sålde honom som jag var inne på för 1,5 år sedan. Då tyckte jag att vi inte passade riktigt ihop, nu har jag ändrat mig - det är fantastiskt skönt att ha en trygg "tant-häst" som alltid gör sitt bästa och som jag vet vill att jag ska sitta kvar och stannar om något skulle hända. Jag hoppas kunna hinna med honom bättre nu under våren så att vi kommer igång ordentligt med ridningen igen -trots att han är 5,5 år nu så är han knappt inriden egentligen, det var först i höstas som vi faktiskt var igång lite ordentligt. Han är en underbart skön kontrast till de sjövilda hundarna (fast han var hemsk som 1,5-åring) och ger en verkligen en möjlighet att slappna av och bara njuta av naturen!