långa promenader

Det har blivit riktigt roligt att promenera med vovvarna! Äntligen känns det som om vi har hittat rätt. Helt rätt! Idag blev det två långa promenader och den första tog vi i "nya" marker här hemmavid. Vi har ju gått där förut men det var minst 1 år sedan sist. Vi gick in i skogen och gick på mindre vägar och stigar i ett område där det finns väldigt mycket vilt. Jag överlevde och blev inte helt frustrerad och galen över vovvarnas förmåga att gå i koppel. Bitvis var det jobbigt men jag försökte då pausa och bara stå o mata tills att de hade varvat ned lite. Det funkar! Vovvarna är lyckliga och jag är överlycklig! Vi har oerhört mycket arbete kvar innan de kommer att fungera perfekt (om de nånsin kommer att göra det) men det känns som om det är möjligt. Det är ju inte bara hundarnas beteende som skall ändras utan det är ju även mitt och mycket av min möda ligger i att hålla mitt eget humör och frustration under kontroll och se vad det faktiskt egentligen är hundarna gör och hur mitt beteende påverkar dem. Det som jag ser är att de verkligen försöker gå lugnt och när de inte lyckas så är de i regel lite för uppvarvade och ofta lite för trötta för att fokusera (hjärnan tar mikropaus och benen börjar då automatiskt springa). Särskilt Birk har väldigt kort koncentrationsförmåga och stressar upp lätt, blir jag då irriterad så går han i baklås och blir ännu mer stressad och ingenting fungerar. Pauserna när vi står still och äter hjälper honom at sänka stressnivån och han kan fungera igen. Det är lätt att tycka att han borde kunna komma ihåg att det sitter ett koppel på och att man inte kan flyga fram då men Birk funkar inte riktigt på det viset. Inte jag heller för den delen - hur ofta tänker jag inte att jag inte ska bita på naglarna och 2 sekunder senare så gör jag det iallafall... Som jag sagt tidigare - jag och Birk är ungefär lika förvirrade.

De många långa promenaderna gör ju också att de automatiskt blir mer harmoniska och välaktiverade och vi får då större chans att lyckas med koppelträningen - vi är i en positiv spiral just nu när det gäller den biten. På andra områden går det mindre bra, det gäller då Mios destruktiva beteende när jag inte är hemma/inne. Soffan som jag skrivit om tidigare har blivit mer tuggad på och likaså har en del papper (anteckningarna från klickertränarutbildningen är strimlade SNYFT). Han är en tjuv och en förstörare av stora mått och frustration är boven bakom det tror jag. Oerhört svårt att komma till rätta med tror jag också - bra tips emottages tacksamt. Det har blivit som en fix ide hos honom det där att stjäla nåt, man ser verkligen ibland att han söker nåt att sno. Men han är förlåten för det - han är ju den som är duktigast på att gå i koppel (hmm, kan det bero på att han är det största matvraket...).

Fandango har också fått promenader, han har blivit tömkörd i skogen två gånger den här veckan. Det var ett tag sedan vi gjorde det sist men det är otroligt roligt. Jag håller mig till skritt för min tanke är att bygga upp honom med det inför ridningen. En fördel med tömkörning är att man ser hela hästen, det är härligt att se hela snygga Fandango när vi är ute i skogen :-)