Underbara, trygga häst!

Fandango för 1,5 år sedan, just nu är han fetare

och med mörkare och supertjock vinterpäls

Idag blev det en ridtur på Fandango (i vårvädret trodde jag, men mitt i alltihop började det snöa och nu är det 5-10 cm ute...). Fandango är en underbart trygg häst att sitta på och det har han alltid varit. Vi promenerade ned till vår uppsittnings-stenmur och jag klättrade upp på den och sedan vidare upp på den snällt stillastående hästen. Så fort han känner att jag är i balans så skrittar han glatt iväg med öronen spetsade. Han hoppas alltid på att vi ska möta nån hästkompis en bit bort på vägen, det brukar vi göra eftersom jag och en granne oftast rider ut ihop. Idag fick vi skritta nästan hela vägen hem till grannen (1 km) innan vi möttes och vi fortsatte bortåt på vägen. Det nyinridna stoet som var med är rätt osäker och nervös och "spattar omkring" en hel del. I början så stannade också Fandango o tittade o undrade vad det var som var farligt men efter en stund tog han det hela med ro och struntade i hennes skuttande - utom de gånger hon höll på att backa rakt in i honom eller nåt liknande, då flyttade han sig raskt ur vägen. Vi red bort till kossorna som han inte sett sedan de gick på betet bredvid i höstas och de blev uttittade innan de gick att passera, inget drama - Fandango står bara still och tittar och när han är redo så skrittar vi bara på igen. När vi hade lämnat av grannen med hennes nervösa häst på hemvägen igen så blev både jag och Fandango sugna på en liten galopp så det blev en kort sträcka med lite fart. Varje gång nu den senaste tiden när jag ridit en tur på Fandango så känner jag att jag gjorde rätt som inte sålde honom som jag var inne på för 1,5 år sedan. Då tyckte jag att vi inte passade riktigt ihop, nu har jag ändrat mig - det är fantastiskt skönt att ha en trygg "tant-häst" som alltid gör sitt bästa och som jag vet vill att jag ska sitta kvar och stannar om något skulle hända. Jag hoppas kunna hinna med honom bättre nu under våren så att vi kommer igång ordentligt med ridningen igen -trots att han är 5,5 år nu så är han knappt inriden egentligen, det var först i höstas som vi faktiskt var igång lite ordentligt. Han är en underbart skön kontrast till de sjövilda hundarna (fast han var hemsk som 1,5-åring) och ger en verkligen en möjlighet att slappna av och bara njuta av naturen!