Lyckans ost

Idag har jag verkligen fått bevis för hur vi har förändrats det här året, både jag och vovvarna. Vi gick en underbar promenad i snön och solskenet och när vi vek in på Klint väg såg vi att det gick en människa en liten bit framför. Hundarna var tysta och lugna och det tog faktiskt en liten stund innan jag kom på att jag skulle belöna dem med mjukost - så fort går det att vänja sig vid gott uppförande och glömma att belöna det... Efter en liten stund förstod jag att det var grannen som var ute med labben Totte. Jag blev glad över träningstillfället och satsade på att följa efter dem (för ett år sedan hade jag tvärvänt med spända och ev skrikande hundar och gått åt andra hållet). Hundarna såg också att det var en hund med och vi promenerade på med lösa koppel och jag tog fram mjukosten ur fickan med täta intervaller och belönade dem. Jag har blivit noga med att stoppa ned den emellan - behöver inte mata konstant längre och det är bättre att de släpper osten och tittar lite på hunden/människan. Båda hundarna var stjärnor! Vi gick fortare än Totte med husse och de vek in i bokskogen istället. Vi fortsatte framåt och kom upp jämsides med dem (fast med kanske 30 meters avstånd), vovvarna tittade dit men hade lösa koppel och kom ofta till mig. Mio ropade jag på en gång o han vände direkt och fick sin mjukost. De var så duktiga och jag blev mycket stolt!

Lite längre fram på vägen så var det plötsligt någon som hejade på mig bakifrån, det var en annan granne som var ute och gick. Vi blev överraskade jag och hundarna men de var duktiga igen och var lugna, tysta och jag fiskade fram mjukosten igen. De hälsade lite och Mio klättrade lite två gånger på honom, men sedan valde Mio att sitta och titta på matte och få lite frolic istället. Även här så var frolicen i fickan och jag fiskade upp en bit då och då och gav dem.

Hundarna var lugna och mitt beteende är också förändrat, jag är lugn och avslappnad, låter dem ha långa koppel och är trygg med att om de exploderar istället så klarar jag att hålla dem i och med noslooparna. Duktiga vovvar som sköter sig och ett klick till matte också för att träningen funkar och mjukosten är med. Den mjukost jag använder heter Lyckans ost - och det är den verkligen!