STÄDA!

Hundarna har haft ett bedrövligt tråkigt liv igår och idag. Jag gick jour igår och kombinationen lite trött och jour är inte bra, jag var inte hemma mycket och det blev ingen promenad utan bara trädgårdspink och ett litet klickerpass. Idag var det direkt jobb som vanligt och det blev en full dag. När jag kom hem hade Mio (mest troligt) demolerat en av sittkuddarna i soffan (den var i o för sig redan sliten och hade väl nåt hål i sig redan) - det låg skumgummibitar på hela golvet och i soffan. Den trötta matten blev ännu tröttare... Det straffar sig direkt när jag inte har tid att aktivera dem som vanligt en dag. Efter att hundarna fått en promenad och matten ätit något för att få upp humöret var det dags att göra nåt åt soff-kalaset. Jag såg alla skumgummi-bitarna och såg mig själv krypandes där på golvet med två pigga vovvar skuttande omkring benen, näe - jag gör nåt annat tänkte jag. Hämtade hundarnas torrfoder och lärde dem städa skumgummibitar. Ingen hund fattade nåt till att börja med (apportering är inte deras starka gren). När Birk väl förstod att jag ville att han skulle ta en bit i munnen och till mig så började han göra det med stor iver (jag tränade båda hundarna samtidigt för att göra det hela mer avancerat för mig... haha... eller snarare för att jag var trött o lat o tyckte att soff-demolerarna allt kunde få en utmaning). Mio provade att ta nån bit men han såg mest ut som ett frågetecken. Efter en stund insåg Mio att Birk fick mer godis än han själv och satte fart på tänkarhjärnan - han är en smart hund och fattar snabbt när han väl tänker till - och snart hämtade även Mio skumgummibitar i hög hastighet (men av nån anledning som faktiskt nog var rätt bra så gjorde de det mest bara om jag bad om det först, bra med tanke på att resten av soffan kanske lever farligt annars). Efter en stunds ivrigt städande blev de plötsligt trötta och förvirrade och jag plockade upp resten själv (inte ens hälften kvar på golvet) och det gick fort o lätt. Nu har två trötta hundar däckat här på golvet. Jag lär väl märka om detta förstärkte beteendet att demolera soffa eller ej...

kryp, ligg från sitt och bakbenslyft

Vi har fortsatt med inomhusträning och jag hade sån lust att testa kryp så det fick det bli först. Jag har gjort det tidigare också med båda hundarna, men nu har jag fått lära mig hur det egentligen ska se ut så jag var tvungen att testa igen. De ska flytta en tass i taget och inte "skutta" fram med bakdelen. Jag tror att mina tidigare har skuttat fram med båda baktassarna samtidigt så det blev till att börja om. Jag använder targetstickan för att få rörelse framåt från ligg och de följer den jättebra (började med att testa att de kunde frysa nosen på stickan och det kunde de faktiskt fast vi aldrig tränat det specifikt). Birk var jättesvår, det närmsta vi kom var att han ibland drog fram bakbenen lite i otakt och inte helt samtidigt. Mio fattade rätt fort att de skulle fram ett i taget (men så är han ju lite lugnare än Birk också). Jag bröt när Birk blev för ivrig och slutade tänka.

Medan jag funderade vidare på hur jag skulle få Birk att förstå krypet så övade vi lite frivilligt ligg från sitt. Det krävde också lite tankemöda från matte. Jag började med att träna det i fotposition men ångrade mig snart och bytte till front-position. Efter ett tag insåg jag att bästa tekniken var att vänta på ligg, klicka och belöna upp i sitt (de fick en godis för liggandet också, försöker undvika att få ännu mer studsande hundar). Enkelt sade vovvarna som fick göra en till synes lätt övning.

Lite senare klurade jag fram att jag ville göra Birk mer medveten om sina bakbensrörelser för att kunna få till krypet. Då slog det mig att jag kunde testa ett annat trick som jag sett andra göra med sina hundar - att lyfta ett bakben. Jättekul att ge sig på att shejpa fram ett roligt trick igen! Jag lade en tjock bok på golvet (FASS :-)) bakom Birk som stod i frontposition. Jag har bestämt mig för att skilja lydnadsövningarna från våra trickövningar genom att ha ett annat kroppsspråk. För att tydliggöra för hundarna har jag tänkt att mina händer ska vara längs sidorna vid lydnad resp böjda i armbågarna och framför mina mage vid trickträning (frivilliga beteenden). Birk fick alltså börja den här övningen och min tanke var att han skulle backa mot boken och förhoppningsvis lyfta vänster bakben (började med det) högre när boken låg i vägen. Det funkade!!!! Efter ett par korta pass lyfte han vänster bak ryckigt lite högt och utåt (fast inte så nära boken). Jag blev så lycklig (och det såg hemskt kul ut) att jag körde några repetitioner för många och Birks hjärna hamnade i baklås, så som den gör ibland, och han upphörde med det beteendet och började med allt annat... PAUS!!!!
Mio fattade ingenting, jag fick honom någorlunda rak framför mig och att backa lite mot boken men han var hemskt frustrerad och verkade inte ha en aning om vad jag egentligen ville. Plötsligt hade han kedjat ihop en hel rad av rörelser - stå i front, ställa sig helt snett ut från mig, sitt, ligg, gå in i front och backa två steg, detta upprepade han hela tiden - jag kom på det efter en liten stund (hade belönat sista backandet)... Mio har nog mest tränat lydnad tidigare, jag måste nog vänja honom vid trick-shejping med lite enklare saker...

backa vid sidan

Målet den här veckan är att komma igång med grundfärdigheterna enligt canis schema och att få hundarna repetitionskloka, dvs om jag börjar belöna ett beteende så ska de fortsätta med det och inte hålla på o testa annat. För att få de virriga och ivriga hundarna repetitionskloka har jag nu bara tränat en grundfärdighet i varje träningspass (har bara blivit ett/dag så det har nog blivit supertydligt för hundarna). Däremot har jag skiftat grundfärdighet mellan de olika passen för att inte fastna så att de bara kan en grej. Det verkar fungera! De har blivit mer säkra på att fortsätta med samma beteende och de jobbar snabbt och glatt.

Idag blev det backande i fotposition. Birk har ju en tendens att backa alldeles för fort, han försvinner bakom mig, så idag satsade jag på 1-2 steg, belöna framåt i början och vara fokuserad på att han skulle hålla sig någorlunda vid sidan (och rak). Det blev bättre och bättre. Kom dock på mig själv att stirra rätt rejält ned på vänstersidan med vridet huvud - måste räta upp mig! Det blev 3 st korta omgångar och på slutet var han alldeles för ivrig så då slutade vi.

Mio har jag inte övat det så mycket med. Han är inte lika snabb bakåt (men absolut tillräckligt :-)). Med honom hade jag mer fokus på att få honom rak, fick använda handtarget de första repetitionerna sedan förstod han syftet. Han vill gärna både vrida bakdelen inåt (början till backa runt mig) och utåt. I sista omgången så upptäckte jag att om jag vred mig 90 grader i rummet så hade jag en naturlig spegel i fönstret... Får träna detta enbart kvällstid med andra ord :-). Provade däråt och det var kul att kunna titta rakt fram och ändå se hunden, men oj vilken effekt det hade... Mio blev lite förvirrad av att matte inte tittade ned på honom och han rättade in sig efter min huvudposition, dvs framdelen åkte lite inåt och rumpan utåt. Efter några repetitioner blev han dock rak igen.

Fortsättning följer...

klickerhästar

Med inspiration av helgens klickertränarutbildning så har nu hästarna också utsatts för min träningslust :-). De var glatt med på noterna...
De har fått testa i två dagar på raken nu. Chica har aldrig träffat på en klicker så igår blev hon inklickad (märktes att hon fattade snabbt för nosen var intresserad av klickern och inte godishanden). Idag verkade hon vara med på noterna så jag testade att klicka för att hennes mule nuddade min handflata (hand-target). Hon kom faktiskt på det! Och verkade tycka att det ar rätt kul (eller kanske bara gott..). Hon var lättfångad i hagen idag och det är hon inte alltid så positivt var det för henne iallafall.
Broszka har jag inte klickat för hon ska förmodligen inte vara kvar här så länge till så jag tyckte det var lite synd att dra igång nåt.
Fandango har jag ju klickat nån gång tidigare så igår klickade jag lite repetition av påbörjan till bugning (lyfta vä fram o böja in nosen). Idag fick även han testa att sätta mulen på min handflata och han var lite annorlunda än Chica, det tog lite längre tid och så ibland testade han nåt annat. Men på slutet så såg man att det var mule på handflata som han faktistk gjorde. Hm, det började gå över i att försiktigt smaka på handen men det fick han inget för.
Aéreo måste jag först lära att gå ut ur hagen... Pinsamt, men han är fruktansvärt ohanterad. Iallafall, grimma på och belöning (utan klicker för alla hästar stod runt oss och jag ville inte förvirra dem) för varje steg ut genom grinden. Han kom aldrig helt ur hagen innan han tröttnade på pellets (eller blev törstig) och bestämde sig för att inte försöka gå ut nåt mer - det var slut på det träningspasset alltså. De andra var egentligen otroligt duktiga som inte försökte smita ut genom den öppna grinden (hrm, jo Fandango fick jag stoppa). Idag gick Aéreo mer självsäkert helt ut genom grinden till sin mathink som stod utanför - fast grinden fick vara öppen för plötsligt var han tvungen att testa om han kunde gå in till trygga hagen igen. Han åt nog halva ransonen innan han återigen ansåg sig nöjd och struntade i resten. Jag får nog byta o träna honom med morötter istället. Resten av gänget stod ännu mer intresserat precis innanför den öppna grinden idag med men var riktigt duktiga nu med. Rätt otroligt att de sköter sig så bra, så lite som jag hanterar dem. Eller kanske är det just därför ;-).

vart tog den stressade hunden vägen?

Den här helgen har jag varit på kurs med Birk. Det var första helgen av 4 på klickerTRÄNARutbildning för Ann-Louise Ryrvik från canis (www.canis.se). Jag var orolig för att Birk skulle vara en stressad okontaktbar zombie som inte skulle göra nåt och som skulle tjuta sig igenom teoripassen... Hade planerat att vara där minst 30 minuter i förväg på lördagen men det sket sig så vi kom 10 minuter innan kursstart. Birk hann gå sitt kiss och bajsvarv (han blir alltid nödig när han kommer på kurs) innan vi gick in och hittade ett hörn av lokalen där jag parkerade Birks fäll och filtar. Nu såg vi resultatet av all min träning under kurserna med att ligga på fällen. Det är ett enormt resultat! Jag är helt chockad över min fantastiska hund! Han har legat på sin filt och varit LUGN och avslappnad under teoripassen i två dagar. Visserligen har jag belönat rätt ofta men inte så farligt och han har till och med sovit en stund flera gånger där på filten. Han ligger mestadels rätt så aktivt och tittar på mig men vad gör det, han är lugn!!!! På lördagen testade han även lite stillsamt andra beteenden som tex att ligga död... (dvs ligga utslagen på sidan, och ja, det var inte att han slappnade av o hamnade så, det var rätt uppenbart att han testade för att se om det gav utdelning det med).


Jag var noga med att när vi skulle ut o träna o alla reste sig så satt vi kvar en stund och fortsatte vara lugna trots all aktivitet omkring oss. Innan kursen började så varnade jag för att han kunde vara vild o galen och hade svårt för att pausa, hihi, synd att ingen har sett hur han varit tidigare... Nu var det nog svårt att tro mig :-).

Koppelgåendet gick mycket bättre än det normala för nya platser, men de som såg oss tyckte förmodligen att han var bedrövlig... Inte lätt att veta att det faktum att han mestadels håller sig till sakta trav och skritt och faktiskt oftast har lite koll på var matte befinner sig, är ett mycket stort framsteg för stresshunden som enbart haft galopp i huvudet. Jag valde att inte gå igång med koppelgåendet på lördagen, det hade enbart lett till att han stressat upp sig mera, utan vi tog oss till planen på ett mindre vackert sätt. Väl på plan var han okontaktbar med näsan i marken och drag åt alla håll... Inga större möjligheter att förevisa färdigheter vilket var målet med första passet. Han tog inte godis och inte heller lek med favoritleksaken - toppstressad hund med andra ord (det krävs mycket för att han ska totalt ignorera lek). Efter en stund kom han igång och kunde visa upp favoriterna - backa runt mig samt backa i front, vända och backa tillbaka in mellan mina ben. Han tog villigt godis igen och kampade som en tok. Ett bra slut på det första lilla passet iallafall.

På lunchen gick jag en liten promenad med honom längs en grusväg och jag blev helt lycklig över att se att han mestadels gick i skritt och var avslappnad och ofta tittade på mig! Mycket godis!!!! De tillfällen han drog då så gjorde jag som hemma o saktade farten och han var snabb i tanken och svarade fint. Vi tränade även några minuter på planen för att testa att få upp träningstänket och det gick betydligt bättre.

I övrigt på helgen så har jag förbättrat min tydlighet i pauserna på plan. Det var längesedan han fick passiva pauser (har i regel klickats för att ligga på fällen) och pausen fick jag göra tydlig genom att själv sätta mig på huk.
Vi har övat lite grundfärdigheter och jag är glad att han kom igång och fungerade att träna. Superbra var det att ha en person som tittade på träningen och kunde hjälpa till att utvärdera efter ett enminuts-pass. Suveränt var det att kolla tiden och max hålla på i 1 minut innan paus i 1 minut. Både jag och hunden höll koncentrationen under den minuten och träningen blev effektiv.

Nu har jag fått mer inspiration att träna in lydnadsmomenten så det lär bli en hel del sånt nu i vår. Känns faktiskt lite skönt att ta paus från freestylandet, vi har fastnat lite där och hittar inte på så mycket nytt. Nästa träff är i mitten av april, nu är det hårdträning av grundfärdigheter som gäller :-).

ändrad attityd

Igår kväll var det agilityträning igen. Det mest sensationella igår var inte agilityn utan det som hände när jag tog Birk ur bilen. Han var tydligt ett snäpp lugnare än vad han någonsin varit när vi varit iväg på träning. Han hoppade ur bilen, stannade kvar nära mig utan att dra i kopplet, kunde sitta ned utanför bilen med fokus och äta pannkaka och när vi gick iväg så GICK han självmant utan att dra (iallafall de första 10 meterna, hann med 3 belöningar sedan var en välpinkad sten alltför lockande). Vi går alltid en runda så han får kissa och bajsa innan vi börjar träna (lustig hund men han blir alltid så nödig när vi kommer på kurs, förmodligen av stressen). Efter att vi tagit oss in i ridhuset och förbi de andra hundarna så körde vi paus på fällen och även här kändes lite lugnare än vad han brukar. Det är en bra rutin att alltid börja med paus, det tar ned hans höga förväntan på träning och bus och gör att stressandet minskar. Vi övade lite fotgående som uppvärmning och för att få upp fokus på träning ännu mera. När han så kändes fokuserad och samlad så skulle vi hoppa en kombination med övning av bakombyten - haha - där sket det sig, matte är så totalt förvirrad och att komma ihåg i vilken ordning 10 hopp skulle tas i kringelikrokar om varandra var en omöjlig uppgift, ännu svårare när den lyckliga hunden i rask takt själv gjorde en bana som bestod i att hoppa över allt som råkade stå i färdriktningen... Hindersug har han iallfall vovven... Efter en liten stund var det bara att avbryta för det var en alltför svår uppgift för matte.
Vi hoppade en bana lite senare och det gick ganska ok, mindre lyckat var slalomen, det var en 12-pinnars slalom som skulle tas två gånger i banan och det var för mycket för Birk som i 2:a tagningen inte klarade att orka koncentrera sig på alla pinnar utan hoppade över lite portar, han fick ta om den alltför många gånger - jag borde ha plockat ned lite pinnar när det inte funkade. Vi körde banan en gång till lite senare och då tog jag bort fyra pinnar, men även det var lite för svårt för honom på tillbakavägen.

Summan av det hela är att dagens absoluta höjdpunkt var den ovanligt lugna hunden som gick utan att dra första biten från bilen. Kors i taket - kanske den nya koppelträningen faktiskt kommer att fungera!!!!!!!!!!!!!! :-)

Nya insikter och glada hundar

För tillfället är det sol och vår här och det är helt underbart. Sedan ca 1,5 vecka har jag ändrat min koppelträning igen. Jag håller på och läser en underbar bok om träning av stressade och reaktiva hundar och jag kan verkligen rekommendera den till alla som har en sådan hund. Control unleashed heter den och är skriven av Leslie McDevitt, den är ju på engelska så den tar ju längre tid att läsa än en bok på svenska men den har en underbar inställning till dessa hundar som har svårt för att varva ned och ta det lugnt.

Iallafall, inspirerad av boken (som i o för sig inte alls handlar om koppelpromenader, utan om förberedande träning inför agility) så funderade jag en del på vad som egentligen är problemet under våra promenader. Slutsatsen var egentligen rätt självklar, hundarna stressar, har bråttom och vill bara springa så fort som möjligt åt alla håll. Eftersom grundproblemet är att de stressar upp sig så blev planen att angripa det. En stressad hund kan inte tänka och kan heller inte lära sig särskilt bra. När benen börjar springa så stänger hjärnan av kan man väl uttrycka det som.

Så alltså, sedan 1,5 vecka så har jag med mig hundarnas ransoner med foder på promenaderna och det vi pysslar med är att vara lugna. Om de varvar upp så står vi still och jag kastar/ger godis åt den hund som kan fokusera på mig och så gör vi tills båda är fokuserade och lugna och då går vi vidare. När vi går så matar jag den hund som går lugnt och som har iallafall lite fokus på mig. Ser jag att någon börjar stressa upp så stannar vi o äter igen. Ibland står vi stilla och övar lite sitt, ingångar, snurr eller annat. Om de absolut vill till en doft och drar så får de komma till mig och vi står still o äter tills de är lugna sedan kanske jag backar ditåt med hundarna vid mig medan de äter tills de får "varsågod" och får springa o sniffa. Jag ignorerar om de drar, oftast saktar jag gradvis tempot tills jag står stilla och sedan matar den med fokus tills jag matar två hundar som har fokus o då går vi vidare. Belöningarna kommer MYCKET tätt! Allt foder går i princip åt under promenaderna (två timslånga/dag), Birk får lite extra i matskålen - han är den som är sämst under promenaderna och han behöver mer mat än Mio (fast jag försöker kompensera det genom att ge Birk lite mer vid varje belöning).

Resultatet efter 1,5 vecka är två betydligt lugnare hundar. De tycker det är jätteroligt att promenera och är glada! Ibland blir de trötta under promenaden och klarar inte att fokusera mera och då irrar de omkring en stund och ibland får de glada frispel när de flyger åt alla håll :-). Men mestadels är de faktiskt rätt avslappnade och Mio går nästan konstant vid min sida och väntar faktiskt självmant på att jag ska säga "varsågod" åt honom när Birk står o sniffar på nåt spännande i kanten. Nu har vi inte så mycket störningar här men en del hunddofter och mycket viltspår träffar vi ändå på (för att inte tala om allt gott gräs och härliga badpölar). Det syns väldigt tydligt framförallt på Birk när han börjar stressa och när han är lugn, och kommer stressen så stannar vi och äter och varvar ned. En annat plus är att de är helt utmattade efter 1 timmes promenad :-), de sover som stockar när vi kommer hem och de har varvat ned lite. Efter promenaden får de alltid springa lösa och vara galna i trädgården och det är bra att de får utlopp för det också. Ett annat resultat av detta är en betydligt gladare och lugnare matte som har slutat bli frustrerad över de hopplösa hundarna (fast ibland är det svårt) och istället börjat se allt det som de faktiskt gör bra. Det är oerhört jobbigt för dem att gå lugnt i koppel, det kräver en stor mental ansträngning av hundar som vanligtvis bara stänger av hjärnan och springer. Promenaderna är inte längre ett stort frustrationsmoment varken för matte eller hundar och därmed så är det också betydligt roligare och lättare för mig att faktiskt gå två långa rundor varje dag. Vidare rapportering kommer, men som vanligt hoppas jag att jag hittat rätt metod nu :-).