luktdiskriminering mm

När regnet nu har vräkt ned i två dagar så började hundarna tycka att livet var trist. De vägrar att gå ut när det regnar om de inte absolut behöver göra sina behov, men idag hann vi gå ut på promenad i lite regnuppehåll (fast det började vräka ned igen efter en liten bit). Överskottsenergi har de gott om (fast de går alltid o lägger sig om man öppnar dörren och visar regnet :-)). För att göra nån nytta så tänkte jag att vi kunde leka lite med luktdiskriminering, dvs att kunna hitta mattes doft, enligt den metod Ann-Louise beskrivit i senaste numret av hundtidningen canis. Dvs postit-lappar på golvet varav en med matte-doft, torrfoder spritt bland dem och klick vid nos mot mattedoftande lapp (jag lade en torris på den lappen så att jag skulle se att de var på den).

Hundarna fick som vanligt växla av varandra så de var inne varannan gång (tog bort den använda lappen efter varje). Hmmm, första gångerna undvek de lappen jag hade pillat på - jag började fundera på om mina händer luktade illa... De tog den godisen sist av alla, och först efter att jag uppmanat dem att leta lite mera... Ett annat alternativ kan ju vara att min doft lite överskuggade mat-doften... Klick och mjukost för nos mot lapp iallafall.

Efter några omgångar började hundarna bete sig olika jämfört med varandra. Intressant. Birk gick lika glad som alltid och sniffade godis och ibland fick han ju mjukost också :-)... Kul, kul tyckte han.

Mio såg ut att tycka det var jobbigt, det märktes att han förstod att det var något han gjorde som utlöste klicket men som om han inte kunde komma på vad det var och att det nästan blev obehagligt för honom. Han ville inte leta torrisar längre och satte sig istället (kan ha varit att han bara ville ha mjukost, men såg inte riktigt ut så, hjärnan var på). Någon gång lade han sig också. Han bara spanade ut över postit lapparna och såg lite frustrerad ut, efter några käcka varsågod-tillrop gav han sig iallafall in bland dem igen och sniffade torrisar men såg lite störd ut när klicket kom och mjukosten kom fram. Någon gång började han bita i en lapp (inte en doftande), det är nåt med de här lapparna men VAD!!!! Stackars Mios lilla tänkar-hjärna hihi.

Plötsligt blev matte trött och förvirrad och glömde märka ut doft-lappen åt Birk. Kom på det när han redan var igång men trodde att jag visste vilken lapp det var. Missade att klicka för den först men sedan gick Birk tillbaka dit och såg faktiskt ut som om han markerade den, klick för det (hoppas det var rätt lapp...). Avbröt efter det.

Därefter blev det övning på ingångar i fotposition igen, ska nog lyckas få till det att bli raka och snygga ingångar och utan mattes knäknyck och sidosteg :-). Hundarna fixar det fast jag står still nu, men Mio har satt något dumt i system... Han sätter sig först snett och sedan flyttar han in sig rakt... HJÄLP!!! Vad ska jag göra... Ska jag lita på att han tycker det är jobbigt i längden och börjar sätta sig rätt direkt eller ska jag bryta på något vis (då kommer ju det där förbaskade sidosteget tillbaka... kanske ska kliva bakåt istället...)??? Tips emottages tacksamt! Bröt träningen när jag insåg att han satt det i system (gjorde likadant VARJE repetition), han har nog gjort så här ett tag men det har tidigare varit variation i det, han har gjort rätt direkt ibland. Han har ju visat tidigare att han har oerhört lätt för att skapa egna små beteendekedjor på nolltid och det känns som om detta är en sådan. Attan också... Ska fundera lite själv till nästa gång...

I övrigt så hämtade jag hem Aéreo från sommarbetet igår. Han fick stryk av alla mina tre övriga hästar (har aldrig sett samtliga sparka så mycket på en nykomlig förut) men nu är det tämligen lugnt igen. De ville nog bara tala om för lille hingstungen att 1) stona tycker inte om grabbar och han ska hålla sig på mattan och 2) Fandango talade om att det minsann är hans tjejer och han som är "hingsten" i gänget. Nåja, lille Aéreo är en snäll och vänlig liten häst och han visade att han bara är en liten skit och nu verkar han få vara med igen om än lite hunsad fortfarande. Han kunde bara inte förstå att han inte fick äta ur alla andras foderhinkar längre, det kunde han ju innan han åkte men nu är han inte allas lilla guldgosse längre, bara min :-).

hundarna tvättar strumpor igen

Har kanske inte skrivit om det tidigare men till en av klickerhelgerna hade vi en träningsuppgift som gick ut på att lära hunden dra av en strumpa från foten, lägga in den i tvättmaskinen och sedan stänga luckan. Idag i gråmurrigt väder, uttråkade hundar och som bakjour åt en kollega som behövde befinna sig på annat håll en stund så plockade jag fram övningen igen (vi blev aldrig helt färdiga med den).

Hundarna gillar den här övningen :-). Birk älskar nog mest att få smacka till tvättmaskinsluckan med tassarna och Mio gillar att matte jublar och delar ut mycket mat (han tycker också mest om luck-delen). Vi tränade upp en omgång med torrfoder med målet att kedja ihop stoppa in sista biten av strumpan (hängande på kanten) i tvättmaskinen och därifrån stänga luckan. Svårt visade det sig eftersom hundarna helst ville hoppa över strumpdelen och gå rakt på att stänga luckan. Nix pix, utan korrekt strumphantering bidde det ingen luckstängning (och därmed ingen näve med torrfoder). Jag fick hålla hårt i luckan och ibland styra tillbaka hundarna till öppningen med strumpa (ville ha kvar min tvättmaskin hel) många gånger, men förståelsen blev bättre.

Det funkade bäst om jag jublade bra när strumpan var i maskinen samt därefter sade luckan för att få dem att göra rätt. Ett problem var att strumpan ibland visserligen blev instoppad i maskinen men aldrig släpptes ur munnen utan drogs med till luckan (som då magiskt "inte gick" att stänga). Det löstes lite av mitt bra, som fick funka som signal för att spotta ut (vid träning av just det delmomentet har tidigare klicket löst ut släppandet). Dessutom var de lättare att tjoa tillbaka om strumpan ändå åkte med ut för att göra om när jag sade bra istället för att direkt skicka på luckan. Luckstängningen fungerade bättre än nånsin, luckan tjongades igen med full fart av tassar eller nos och stängdes nästan alltid helt (min lucka måste SLÅS igen).

När den här delen funkar ska jag lägga på att först dra av strumpan direkt från foten. Roligt hade både de och jag, torrfodret blev uppätet och vovvarna gick o lade sig igen så matte kunde återgå till sin älskade dator :-).

bilder från examen

Monica var flitig med kameran under klickerhelgen och jag har lånat lite bilder på Birk av henne, resten av kursdeltagarna finns på Monicas bilddagbok den 16 augusti: http://bonizashundskol.bilddagboken.se/p/main.html

stå framför föraren

håller position stå fast matte springer omkring

ligg på avstånd, i Birks fall bakom en target. Brädan glömdes i bilen så en annan pinne fick rycka in.

fotgående

kryp efter targetsticka

apportering

tramp på älskade musmattan

så här kul hade matte hela helgen :-)

mera träning

Nu ska jag försöka hänga på inspirationsvågen efter helgens kurs och fortsätta med lydnads-träningen och försöka få ordning på den. Det är en del saker jag har funderat på över helgen och idag som jag ska satsa på att förbättra.

a. Sätt kriterierna och håll dem... jag är fortfarande så lycklig över att hundarna faktiskt jobbar och lyckas välja rätt beteende att jag inte varit så noga med HUR de faktiskt utför dem. Skärpning! Hundarna jobbar ju faktiskt som galningar båda två så de kanske kan tåla att misslyckas lite ibland...

b. Fördröj klicket en aning så att det verkligen syns att hunden har valt att genomföra ett beteende och satsar på det ordentligt istället för att vara snabb att göra nåt nytt om inte klicket kommer bums. Testade lite på Mio igår och insåg att han tex på frivilliga sitt framför mig sätter ned rumpan och lyfter framtassarna, kommer inte klicket i det ögonblick han sätter i rumpan så fortsätter han ned i ligg... Dvs han vet inte vilket han egentligen skall göra även om det är en repetition. Det blev snabb effekt när jag klickade en aning senare (och felade om han lade sig) och sitten blev mycket mer bestämda och tydliga. Jag har insett att båda mina hundar är ganska "veliga" och inte speciellt repetitionskloka och felet är ju självklart mitt. Det är visserligen bra att klicka tidigt men ibland blir det lite för mycket av det.

c. Jobba med en "grupp" av beteenden i taget och förbättra, målet är perfektion. Återigen kriteriesättningen...

d. Fortsätt öva att lägga på kommandon och träna mycket hålla position i samband med det.

e. Träna varje hund på egna saker under passet, kör alltså inte samma sak med båda hundarna under ett pass (gör det lättare att komma ihåg hur var o en lyckades med det den gjorde).

f. skriv upp på lapp innan träningen vad som skall tränas och hur.

g. skriv upp efteråt vad som tränats o hur det gick.

h. Viktigast: träna mycket!!!! träna någonting varje dag!!!!


Så, idag blev det frivilliga ligg framför, håll position i ligg, frivilliga ligg under baklänges marsch, samt ligg under fotgående på kommando för Birk. Målet var att förbättra hastigheten i liggen, få mer självsäkra ligg, och under marsch att få säkra snabba ligg fast jag höjde mitt tempo. Lyckad träning :-).

För Mio blev det frivilliga sitt framför, samt att söka upp utgångsposition trots att matte står stilla (klantmatte har fått in ett litet sidosteg eller åtminstone vingel i knäna som tecken till att utgångsposition skall utföras). Även här lyckad träning. det tog en stund innan Mio förstod att utgångsposition var det rätta trots att matte stod stilla...

Duktig matte som höll på sina kriterier och följde träningsplanen (o dessutom efteråt förde en enkel logg på vad som tränades och hur det gick).

klickerhelg dag 2

Idag var sista dagen på klickertränarutbildningen. Känns lite tråkigt att det är slut för det har varit himla roligt att träna och utvecklas tillsammans med andra som är lika insnöade på klickerträning som jag. Det är jätteroligt att se hur alla har utvecklats, både hundar och förare.

Igår kväll funderade jag en del på Birks problem med väntandet när vi tränar med kommando och jag kom på en lösning som jag testade lite igår kväll och fortsatte testa idag och det fungerade!!! Jippiii!!!

Jag valde att baklängeskedja läggande under gång och på slutet kunde vi faktiskt köra hela kedjan ett par gånger (fast själva ligget var lite segt, men det filar vi på en annan gång, han är ju inte så duktig på det än) och det fungerade! Som han har kämpat idag för att hålla position och vänta på kommando, det har varit mycket tröttande arbete för Birk som är nöjd och trött nu.

Många aha-upplevelser för mig och Birk denna helg alltså. Träningen fortsätter :-).

klickerhelg dag 1

Idag har det varit första dagen på examenshelgen på klickertränarutbildningen. Vi började morgonen med att visa upp våra och hundarnas kunskaper i praktisk träning. En och en fick gå igenom alla grundfärdigheterna de kunde visa upp och köra igenom allihop, självklart med lite pauser emellanåt. Birk skötte sig bra. Matte är nöjd bara han kan jobba koncentrerat känns det som och det kunde han. Vissa saker gick sämre än väntat och andra gick faktiskt bättre. Han smaskade ju en del på apporten men å andra sidan kunde han hålla fast ett vinglas! Det har vi aldrig testat tidigare, ett strålande bra apporteringsföremål, tror vi ska börja med det - inte tuggvänligt för fem öre och ett tydligt ställe att hålla fast på :-). Stå, sitt, ligg under baklänges marsch fungerade inte alls (eller jo, nog kunde han lägga sig men inte när det var ligg vi övade). Han var halvdan på repetitionsklokheten provade nåt annat plötsligt ibland. Kunde hålla position när matte sprang på frivilligt stå kvar, kunde hålla sitt fast jag kastade leksak. Fixade faktiskt att vänta på sitt-kommando från ligg i utgångsposition. Han gjorde fina sidoförflyttningar i fot, backade rakt (men fort) och fick avsluta med sina älskade targets. Birk blev trött av det hårda arbetet men hade ändå hjärnan på, stannade mestadels hos matte och kom tillbaka och fortsatte efter små sniffpauser när hjärnan lade av. Jag tycker han var jätteduktig, inte perfekt men med nervös matte och på den nivå han är så jobbade han utmärkt.

Eftermiddagen avslutades med att börja med baklängeskedjning av moment. Vi provade en frivillig kedja först med tramp på musmatta följt av frivilligt sitt. Fixade sig rätt fort (när matte fått ta musmattan några gånger från Birk som apporterade och tuggade på den). Därefter var det sitt-ligg-sitt-ligg. Vi kom inte så långt, det där med att vänta på kommando är inte Birk grej men några gånger fick vi till ligg-sitt-ligg. Måste öva mer på att få honom att vänta på kommando!

Imorgon blir det mera baklängeskedjor!

trötta hundar

Hundarna har intensivträning inför helgens sista helg på klickertränarutbildningen (med Birk). matte har tränat dåligt sedan senaste tillfället (många bra bortförklaringar finns) så nu är det att snabbt försöka få ihop det inför helgen. Mycket godis blir det så hundarna har blivit lite rundare i formerna (matte med av all glass i sommarvärmen). Hur det än går på helgens praktiska examen så är jag jättenöjd med Birk denna veckan. Han har fått ett par riktiga aha-upplevelser där man riktigt ser på honom att han plötsligt förstår vad jag är ute efter. Vi har övat att lägga på kommando på sitt och ligg, och när vi övade sitt upp från frivilligt ligg så ramlade poletten ned och från att ha studsat mellan sitt o ligg som en jojo så minskade ryckningarna i tassarna mer o mer tills dess att han verkligen låg och tittade intesivt på mig och väntade på det magiska ordet. Så fort jag sade sitt (hmm, eller vad som helst han har inte riktigt ännu insett att bara vissa ord är giltiga) så studsade han upp i sitt. För mig är detta en fantastisk grej, att Birk kan ligga stilla och VÄNTA...

Igår lånade jag min granne Linda för lite övningar. Vi började med flytträning med störning. Vi var hemma hos henne så jag valde ett enkelt beteeende - fokus. Birk klarade ju alla störningar utom om en person lekte och lockade med en leksak förra träningshelgen och detta ville jag jobba med. Vi gick igenom de övriga stegen också och sedan var vi redo för leksaks-störning. Linda hade en snodd som hon plockade fram - och vips så stod Birk hos henne istället. Detta resulterade i att hennes leksak "försvann" och Linda blev helt passiv. Efter att ha stått o tittat på Linda bra länge återvände Birk till mig och erbjöd fokus - klick o belöning. Vi fortsatte några omgångar med denna störning och på slutet kunde Linda kasta omkring snodden och göra lekinviter och Birk stannade hos mig! Häftigt!

Efter detta övade vi hopp över hinder. Här ska han hoppa fram och tillbaka mellan oss över ett hinder och vi ska kunna förflytta oss ut åt sidorna så att han ska ta hindret i en båge. Den han är på väg mot klickar i hoppet och belönar när han kommer fram. Linda var mycket populär... Han ville knappt lämna henne, och ett par gånger hoppade han över, fick klick av mig men struntade i att komma fram för belöning utan vände direkt o hoppade tillbaka :-). Äntligen fick han leka med henne, och han bjöd alla möjliga beteenden haha. Så småningom förstod han dock principen o matte lyckades höja kvaliteten på sina belöningar så att han glatt sprang mellan oss. När vi hade förflyttat oss ut i en båge så missade han ett par gånger att hoppa på vägen mot Linda och fick då ingen respons från henne. Hoppade tillbaka mot mig och fick klick. Det tog några försök sedan såg man hur han tänkte till och var först på väg rakt mot Linda sedan ändrade han kurs och tog hindret på vägen. Duktig vovve!

Efter dessa övningar tänkte jag träna vidare med sitt och ligg men då gick allt väldigt långsamt och jag insåg att Birk var riktigt trött... Har det nånsin hänt tidigare... Så detta är vad som krävs, träning med mycket tänk varje dag samt två timmars promenad varje dag... Vi har hållt på så här i 1,5 vecka nu och igår var första gången jag upplevde honom som trött. Hoppas han piggnar till igen till på lördag... Jag har faktiskt funderat på om han är riktigt frisk, Birk brukar inte gå att trötta ut oavsett hur mycket man håller igång.

Mio är också med på ett hörn när vi tränar och får varva med Birk, så han är också trött...

stadspromenad nr 2

Idag var det återigen stadspromenad och det var även denna gång Birk som fick prova på city-livet i Eslöv. I envist duggregn denna gång men med täcke på så gjorde det inte så mycket. Det var härligt att se hur Birk var mycket mer avslappnad från början denna gång, han verkade inte alls tycka att bilar o annat var så läskigt längre. Tunneln som var farlig förra gången (konstiga ljud) var inte ett dugg obehaglig och inte de små betonghästarna heller. Det enda stället han reagerade på var tunneln under järnvägen, ett tåg passerade och det mullrade väldigt läskigt men inte så farligt som det var förra gången.

Efter att ha fått jobba lite de första 5 minuterna med att få Birk att varva ned så var den första halvan av promenaden (ca en halvtimme) en ren njutning. Det finns få saker som är så underbart som att kunna gå i stan med en tidigare hysterisk koppeldragare som nu promenerar lugnt bredvid matte i sakta mak. HÄRLIGT! Korv och pannkakor fick Birk och vi var nog båda rätt nöjda med våra insatser.
Ungefär efter halva sträckan tog Birks hjärna en liten paus och benen ökade tempot (bara till trav tack o lov), det var inget hysteriskt dragande och han stannade ju upp när det tog emot och kom tillbaka men det är inte så jag vill ha det. Efter lite trixande insåg jag att det berodde på att Birk inte orkade hålla lugnet längre och lät honom gå o smådra lite. Efter en stund så kom orken tillbaka och han började promenera fint bredvid mig igen. Det är det sköna med min variant av koppelträning, det gör inget om det havererar periodvis och hunden drar emellanåt, det blir bättre och bättre ändå.

Ett par gånger märktes det att Birk kände sig lite trängd av att andra hundar kom lite för nära och då valde han att gå ifrån och komma till mig, matte kom den här gången ihåg att belöna detta beteendet. Skönt att han valde detta själv istället för att låsa sig och hamna i "utfallsläge". I övrigt kunde han gå nära vid sidan av andra hundar utan problem. Han gick igång lite en gång på en hund som sprang men gjorde aldrig nåt utfall. Matte såg det sent (trodde inte att en travande hund skulle vara nåt problem men det var det visst) men jag klev upp bredvid honom och tog i halsbandet och då gick han ned lite i varv och satte sig (o fick pannkakor :-)). Lustigt att se hur det att jag tar i halsbandet har blivit en nedvarvningssignal, jag gör ju det för att det är lättare att hålla i då med en hand samtidigt som den andra handen kan mata med godis, kul att det funkar!