stadspromenad nr 2

Idag var det återigen stadspromenad och det var även denna gång Birk som fick prova på city-livet i Eslöv. I envist duggregn denna gång men med täcke på så gjorde det inte så mycket. Det var härligt att se hur Birk var mycket mer avslappnad från början denna gång, han verkade inte alls tycka att bilar o annat var så läskigt längre. Tunneln som var farlig förra gången (konstiga ljud) var inte ett dugg obehaglig och inte de små betonghästarna heller. Det enda stället han reagerade på var tunneln under järnvägen, ett tåg passerade och det mullrade väldigt läskigt men inte så farligt som det var förra gången.

Efter att ha fått jobba lite de första 5 minuterna med att få Birk att varva ned så var den första halvan av promenaden (ca en halvtimme) en ren njutning. Det finns få saker som är så underbart som att kunna gå i stan med en tidigare hysterisk koppeldragare som nu promenerar lugnt bredvid matte i sakta mak. HÄRLIGT! Korv och pannkakor fick Birk och vi var nog båda rätt nöjda med våra insatser.
Ungefär efter halva sträckan tog Birks hjärna en liten paus och benen ökade tempot (bara till trav tack o lov), det var inget hysteriskt dragande och han stannade ju upp när det tog emot och kom tillbaka men det är inte så jag vill ha det. Efter lite trixande insåg jag att det berodde på att Birk inte orkade hålla lugnet längre och lät honom gå o smådra lite. Efter en stund så kom orken tillbaka och han började promenera fint bredvid mig igen. Det är det sköna med min variant av koppelträning, det gör inget om det havererar periodvis och hunden drar emellanåt, det blir bättre och bättre ändå.

Ett par gånger märktes det att Birk kände sig lite trängd av att andra hundar kom lite för nära och då valde han att gå ifrån och komma till mig, matte kom den här gången ihåg att belöna detta beteendet. Skönt att han valde detta själv istället för att låsa sig och hamna i "utfallsläge". I övrigt kunde han gå nära vid sidan av andra hundar utan problem. Han gick igång lite en gång på en hund som sprang men gjorde aldrig nåt utfall. Matte såg det sent (trodde inte att en travande hund skulle vara nåt problem men det var det visst) men jag klev upp bredvid honom och tog i halsbandet och då gick han ned lite i varv och satte sig (o fick pannkakor :-)). Lustigt att se hur det att jag tar i halsbandet har blivit en nedvarvningssignal, jag gör ju det för att det är lättare att hålla i då med en hand samtidigt som den andra handen kan mata med godis, kul att det funkar!