stadspromenad

Ikväll så fick Birk en promenad i Eslöv tillsammans med tre andra hundar med ägare. Det var Åsa som jag går klickertränarkurs ihop med som ordnade detta och det var rent ut sagt skitbra! Båda vovvarna behöver ju ut i lite miljöer men matte drar ju sig för det eftersom de är så hopplösa i koppel, men INTE NU LÄNGRE!!!! Birk kunde GÅ, det är nog första gången i hans liv som han i så pass störig miljö kunnat sakta promenera bredvid matte i löst koppel (inte hela tiden självklart, hjärnan bröt ju ihop o lät benen springa iväg emellanåt men detta var helt fantastiskt!). Inte en enda gång blev det hysterisk galopp i cirkel runt matte, underbart!

Jag började direkt efter första sniffandet utanför bilen med att gå baklänges o mata honom (de andra tittade lite roat på mig o undrade om jag skulle backa hela promenaden ;-)), vi gick så bara en kort bit och sedan vände jag upp bredvid Birk och han fortsatte hålla lugnt tempo!!! Underbart! Vi mötte lite hundar och han struntade i dem. Den enda konfrontationen som blev pressad (fast jag tror att det var jag som blev mest nervös) var när en lös hund mitt i en trappa under tågstationen något spänt gick rakt emot Birk och var några cm från nos mot nos. Matte var dock vaken och höll Birk i halsbandet och använde andra handen till att försiktigt styra den andra hunden till att passera sidanom istället. Birk var avvaktande och tyst vilket också var strålande. Birk är ju ganska så ointresserad av andra hundar och vill helst slippa att hälsa på dem. Nyttigt att få promenera ihop med andra som inte heller var intresserade av honom, tror hela gänget mestadels gick och ignorerade varandra. Det var bara precis i början när Mårran kom fram o hälsade på honom när han stod o nosade på en spännande fläck innan han hunnit kolla in henne riktigt som han blev spänd och morrade till men sedan faktiskt valde att vända sig iväg o gå till matte istället (o matte glömde självklart belöna detta fantastiskt bra beteende...).

En hel del läskigheter fanns det dock i den stora staden Eslöv, bla två små "betonghästar" som Birk tyckte såg ut att vilja attackera men efter en stund klarade han att hoppa upp och stå på dem, jag fick börja med att sitta på en av dem och dölja dess huvud så Birk kunde gå fram och nosa den i bakdelen - så är det att ha en signalkänslig hund... Just när han var rädd för betonghästarna så såg man att det spred sig till att bli rädsla för hela situationen och allt som rörde sig och det var nära en total panikattack men tack o lov att det släppte för lille Birk. Tunnlarna var också läskiga samt en stund när han blev förföljd av en barnvagn :-). Mer övning krävs självklart och vi kommer att fortsätta att följa med på de här promenaderna, tror att min vovve blev tämligen utmattad :-). Oerhört skönt att promenera enbart med folk som är vana vid hundar med bekymmer och vet hur de ska bete sig både med sin egen hund och mot andras. Jag och Birk ser fram emot fler spännande promenader!