Namn:

Bor i skogen med mina två dalmatinrar Birk och Mio, hästarna Fandango, Chica, Broszka och Aéreo, samt katterna Pojken och Simpson, tuppen Tuppen och så min sambo Martin också förstås!

tisdag, juli 01, 2008

hundmötesträning del 1

Idag blev det äntligen av, jag fick ändan ur vagnen och började träna Mio i "plötsligt möte med hund i skogen". Just detta är han värdelös på, detta och plötsligt möte med vad som helst faktiskt. Att jag fick fart på det just idag beror på ett katastrofmöte i helgen som slutade med att jag för att kunna hålla i Mio var tvungen att släppa Birk (som gör som Mio gör om han är med) och ändå lyckades dratta på ändan när en galen Mio gjorde utfall. Hunden vi mötte då var en äldre tik som inte brydde sig nåt om odrägliga slynglar och när Mio lugnat ner sig kunde vi hundägare lugnt stå o prata med varandra med lugna tysta hundar. Detta fick mig att inse att prio ett med Mio nu är att få en annan reaktion när folk o djur plötsligt dyker upp. Hans omedelbara reaktion är alltid attack, han skiter i vad det är vi möter, tittar knappt ens på vad det är, utfall är det direkta valet.

Idag planerade jag med grannen så att jag gick bort till henne (1 km bort) med Mio medan hon var ute på en gräsplan vid grusvägen och tränade. Vi brukar inte gå den vägen så det var också nytt för Mio. Jag var ju givetvis beredd och hade en mjukosttub i fickan som kommer att användas vid all hundmötesträning framöver är tanken. Jag hade koll på Mio och så fort han såg den andra hunden så var det handen i fickan o fram med tuben, han hann spänna sig o börja morra lite och sedan fick han munnen full med mjukost. Kan säga att vovven blev lite förvånad. Men det funkade!!!! Vi passerade dem några gånger och Mios reaktion var titta på hund - titta på matte o få mjukost. Lite spänd var han emellanåt men inte farligt. Vi avslutade med att vi gick på varsitt håll på vägen bakom varsin krök och sedan vände så att vi möttes (på håll självklart) så fort Mio såg den andra hunden dyka upp och registrerade det så tittade han upp på mig och fick mycket mjukost, duktig vovve! Vi vände igen och gick hem. Precis den reaktionen, att tittta på matte istället, är den jag vill ha. Det som kommer att ta tid är att det är just det allra första uppdykandet som är det svåra, det går ju bara att öva en gång per träningspass. Men jag tror att det ändå kan gå ganska lätt. Att sedan lära honom att tåla att andra hundar är nära är nästa bekymmer, men det är inte lika bråttom känns det som.

Birk fick en test på samma sak eftersom jag pga hans beteende tillsammans med Mio är lite osäker på var han egentligen befinner sig. När Birk såg den andra hunden började han pipa o vifta på svansen. Bra! Därefter tränade vi lite lydnad med Linda o schäfer som störning. Han fick också träna på att sitta stilla och käka mjukost medan Linda övade inkallning och busade med sin hund. Detta är Birks stora svårighet, att inte gå igång o skälla när andra hundar springer. Vi hade en mycket trevlig och avslappnad träningsstund och Birk fick öva frivilliga sitt och att pausa och lite annat. En härlig eftermiddag med andra ord och nu är hundarna nöjda!