Jippie!!!!

Idag är det glada nyheter! Chica (som egentligen heter Ultimada) är äntligen dräktig :-). Jag började ju försöka få henne dräktig igen redan för två år sedan (då blev det bara ett försök), sedan förra året blev hon seminerad 2 gånger men tog sig inte och nu var det andra försöket i år (bytte hingst i år). Det såg perfekt ut i den här brunsten och när hon kollades idag så var hon dräktig. Jag får hålla alla tummar o tår att det håller i sig, det är en känslig period nu i början. Den stolte fadern heter Bailon IV, är en PRE och finns på http://www.pepinopre.com/

Vi kollade även Broszka igen idag med ultraljudet och hennes lilla foster lever och man kunde se hjärtklaffarna röra sig. Pappa till hennes föl är Tendencioso IV som också han finns på pepino.

En härlig bild på Broszka och Chica, tagen för några år sedan

stadspromenad

Ikväll så fick Birk en promenad i Eslöv tillsammans med tre andra hundar med ägare. Det var Åsa som jag går klickertränarkurs ihop med som ordnade detta och det var rent ut sagt skitbra! Båda vovvarna behöver ju ut i lite miljöer men matte drar ju sig för det eftersom de är så hopplösa i koppel, men INTE NU LÄNGRE!!!! Birk kunde GÅ, det är nog första gången i hans liv som han i så pass störig miljö kunnat sakta promenera bredvid matte i löst koppel (inte hela tiden självklart, hjärnan bröt ju ihop o lät benen springa iväg emellanåt men detta var helt fantastiskt!). Inte en enda gång blev det hysterisk galopp i cirkel runt matte, underbart!

Jag började direkt efter första sniffandet utanför bilen med att gå baklänges o mata honom (de andra tittade lite roat på mig o undrade om jag skulle backa hela promenaden ;-)), vi gick så bara en kort bit och sedan vände jag upp bredvid Birk och han fortsatte hålla lugnt tempo!!! Underbart! Vi mötte lite hundar och han struntade i dem. Den enda konfrontationen som blev pressad (fast jag tror att det var jag som blev mest nervös) var när en lös hund mitt i en trappa under tågstationen något spänt gick rakt emot Birk och var några cm från nos mot nos. Matte var dock vaken och höll Birk i halsbandet och använde andra handen till att försiktigt styra den andra hunden till att passera sidanom istället. Birk var avvaktande och tyst vilket också var strålande. Birk är ju ganska så ointresserad av andra hundar och vill helst slippa att hälsa på dem. Nyttigt att få promenera ihop med andra som inte heller var intresserade av honom, tror hela gänget mestadels gick och ignorerade varandra. Det var bara precis i början när Mårran kom fram o hälsade på honom när han stod o nosade på en spännande fläck innan han hunnit kolla in henne riktigt som han blev spänd och morrade till men sedan faktiskt valde att vända sig iväg o gå till matte istället (o matte glömde självklart belöna detta fantastiskt bra beteende...).

En hel del läskigheter fanns det dock i den stora staden Eslöv, bla två små "betonghästar" som Birk tyckte såg ut att vilja attackera men efter en stund klarade han att hoppa upp och stå på dem, jag fick börja med att sitta på en av dem och dölja dess huvud så Birk kunde gå fram och nosa den i bakdelen - så är det att ha en signalkänslig hund... Just när han var rädd för betonghästarna så såg man att det spred sig till att bli rädsla för hela situationen och allt som rörde sig och det var nära en total panikattack men tack o lov att det släppte för lille Birk. Tunnlarna var också läskiga samt en stund när han blev förföljd av en barnvagn :-). Mer övning krävs självklart och vi kommer att fortsätta att följa med på de här promenaderna, tror att min vovve blev tämligen utmattad :-). Oerhört skönt att promenera enbart med folk som är vana vid hundar med bekymmer och vet hur de ska bete sig både med sin egen hund och mot andras. Jag och Birk ser fram emot fler spännande promenader!

rädslan borta

Mios rädsla för Klint väg verkar ha gett med sig. Under några dagar undvek vi Klint väg, fast han var även lite rädd när vi gick den andra rundan. Sedan blev det några promenader med bara honom eller att jag och Martin gick tilsammans men med vars en hund (och då var han inte rädd, det är kopplat till att jag går med honom och Birk). Nu har det bleknat bort och försvunnit, och så även en del andra rädslor som plötsligt poppade upp under den här perioden. Skönt att han verkar mer normal i sitt beteende igen, det är inte något roligt att släpa omkring på en skräckslagen hund.

Ingen träning har det blivit senaste veckan för Mio har varit magsjuk och det rejält. Han som har plåtmage annars brakade ihop totalt och fick blodig diarré en dag och det tog 4 dagar för magen att hämta sig. Sista dagen så fick han jätteont i magen så han knappt kunde stå på benen och stod han upp så lyfte han upp ett bakben in under magen. Jag har nog aldrig sett en hund ha så ont på det viset men det löste sig med lite kramplösande medicin samt att jag släpade ut honom på promenad (kände mig taskig men det hjälper ju att gå). Nu går jag o väntar på att Birk ska drabbas av samma sjuka...

På hästfronten är det lugnt. Broszka är betäckt och är dräktig, Chica fick åka en vända till till hingsten och det dröjer en vecka till innan jag vet om hon blivit dräktig den här gången. Aereo går på bete och har det skönt med sin hingstkompis och Fandango verkar frisk från fången och är pigg och glad. I förrgår var jag och hälsade på goda vänner och fick där prova att rida Broszkas ena avkomma som är 6 år gammal nu, helt underbar liten häst! Hon är också korsning mellan arab och PRE precis som Aereo och har verkligen blivit det som alla hoppades på när betäckningen gjordes, nu är jag riktigt sugen på att behålla Aereo, vilken fantastisk ridhäst det kan bli av honom!

hundmötesträning del 1

Idag blev det äntligen av, jag fick ändan ur vagnen och började träna Mio i "plötsligt möte med hund i skogen". Just detta är han värdelös på, detta och plötsligt möte med vad som helst faktiskt. Att jag fick fart på det just idag beror på ett katastrofmöte i helgen som slutade med att jag för att kunna hålla i Mio var tvungen att släppa Birk (som gör som Mio gör om han är med) och ändå lyckades dratta på ändan när en galen Mio gjorde utfall. Hunden vi mötte då var en äldre tik som inte brydde sig nåt om odrägliga slynglar och när Mio lugnat ner sig kunde vi hundägare lugnt stå o prata med varandra med lugna tysta hundar. Detta fick mig att inse att prio ett med Mio nu är att få en annan reaktion när folk o djur plötsligt dyker upp. Hans omedelbara reaktion är alltid attack, han skiter i vad det är vi möter, tittar knappt ens på vad det är, utfall är det direkta valet.

Idag planerade jag med grannen så att jag gick bort till henne (1 km bort) med Mio medan hon var ute på en gräsplan vid grusvägen och tränade. Vi brukar inte gå den vägen så det var också nytt för Mio. Jag var ju givetvis beredd och hade en mjukosttub i fickan som kommer att användas vid all hundmötesträning framöver är tanken. Jag hade koll på Mio och så fort han såg den andra hunden så var det handen i fickan o fram med tuben, han hann spänna sig o börja morra lite och sedan fick han munnen full med mjukost. Kan säga att vovven blev lite förvånad. Men det funkade!!!! Vi passerade dem några gånger och Mios reaktion var titta på hund - titta på matte o få mjukost. Lite spänd var han emellanåt men inte farligt. Vi avslutade med att vi gick på varsitt håll på vägen bakom varsin krök och sedan vände så att vi möttes (på håll självklart) så fort Mio såg den andra hunden dyka upp och registrerade det så tittade han upp på mig och fick mycket mjukost, duktig vovve! Vi vände igen och gick hem. Precis den reaktionen, att tittta på matte istället, är den jag vill ha. Det som kommer att ta tid är att det är just det allra första uppdykandet som är det svåra, det går ju bara att öva en gång per träningspass. Men jag tror att det ändå kan gå ganska lätt. Att sedan lära honom att tåla att andra hundar är nära är nästa bekymmer, men det är inte lika bråttom känns det som.

Birk fick en test på samma sak eftersom jag pga hans beteende tillsammans med Mio är lite osäker på var han egentligen befinner sig. När Birk såg den andra hunden började han pipa o vifta på svansen. Bra! Därefter tränade vi lite lydnad med Linda o schäfer som störning. Han fick också träna på att sitta stilla och käka mjukost medan Linda övade inkallning och busade med sin hund. Detta är Birks stora svårighet, att inte gå igång o skälla när andra hundar springer. Vi hade en mycket trevlig och avslappnad träningsstund och Birk fick öva frivilliga sitt och att pausa och lite annat. En härlig eftermiddag med andra ord och nu är hundarna nöjda!