omstart

Igår på promenaden gick det inte alls bra, inte ens i närheten av bra. Hundarna var ointresserade och dragiga och jag var grinig och irriterad - vad som kom först är svårt att säga i efterhand, men helt klart påverkade mitt humör hundarnas insats. Vem vill samarbeta med en arg matte... inte en dalmatiner iallafall... Efter en stund insåg jag att det var meningslöst, det går inte att lura en hund, och mitt humör ville inte vända heller. Det var bara att gå hem och hoppas på en bättre dag imorgon. Varför blev det då så här? Det gick ju så bra för ca 1 vecka sedan... Misstänker starkt att jag varit alldeles för dålig på att belöna dem när de är två. Dessutom gör vi inte särskilt mycket kul när jag går med båda, vi tränar liksom ingenting. När jag går med en så blir det lite fot, lite trick, lite sitt, sitt kvar osv. När de är båda med så promenerar vi, punkt slut, vad gör en hund då - jo tittar efter allt annat kul... Jag tror att de har lärt sig att när matte promenerar med en hund så är hon rolig, när hon promenerar med två så är hon tråkig o sur... Oj, vad mycket jobb jag har kvar...

Så idag blev det en omstart. Vi började om från början. Jag tog med mig två hundar ut i koppel och gick baklänges i väldigt långsam fart. Hund som befann sig framför mig (men bakom mig enligt rörelseriktningen) fick godis med tät frekvens. Om en hund passerade förbi mig eller drog ut åt sidan så stannade jag och fortsatte mata den hund som var i rätt position tills den andre kom tillbaka (givetvis höll jag emot så "rymmaren" inte nådde några andra skojiga saker). När båda var på plats igen så började rörelsen igen och fortsatt godis o beröm.
Så småningom började jag vända mig om på rätt håll och hade fortfarande vovvarna bakom mig, något steg räckte sedan belöning och baklänges igen. De hade svårt för att hålla sig kvar bakom när jag vände mig och där blev det många stopp och vänta tills hunden kom tillbaka och sedan backa igen innan nytt försök att vända, men så småningom så fungerade det. När godiset började tryta (vi gick ingen lång sträcka), så vände vi tillbaka och fortsatte likadant vägen hem.

Positivt med denna promenad var att hundarna blev lugna, koncentrerade och trötta. De var verkligen väldigt fokuserade på mig och det är ju lite så jag vill ha det på våra promenader. Jag ska försöka komma ihåg att göra så här några gånger nu och avancera SAKTA framåt så får vi se om det håller.

Över till hästträning. Fandango fick lite övning från marken igår ikväll och idag på fm började jag med att arbeta honom i träns från marken på lite volter. Hundarna var med ute och idag började Birk bli lite modigare kring hästen och jag blev väldigt förvånad när det plötsligt var Birk som sprang efter Fandango och skällde när jag travade med honom. Vad kom detta ifrån... Tidigare har han ju hållt sig på långt avstånd och försiktigt kikat fram och oroligt spanat efter matte. Men som unghund var han ju inte rädd för hästarna utan det kommer av att han råkat gå på elstaketet några gånger och blivit livrädd. Iallafall, jag hade inte lust att ha en skällande Birk i baken på hästen så hundarna fick gå in istället. Fandango var jätteduktig, han jobbar allt vad han kan och jag är fortfarande förvånad över att han plötsligt blivit en så arbetsvillig häst. Idag blev det också en liten ridtur. Barbacka som vanligt. Enda problemet är att ta sig upp... jag är inte ett dugg spänstig så det blev att ställa Fandango bredvid en stor hösilagebal som jag kunde klättra upp på och sedan därifrån kravla över på hästryggen. Snäll häst som står still och väntar på att matte ska lyckas ta sig upp på ryggen... Det är väldigt länge sedan som jag red "på riktigt" eller vad man ska kalla det. Jag har tappat bort balansen och känslan och sitter förmodligen varken rätt eller rakt. Det märks på Fandango. Han är en mycket känslig häst och av dagens lilla ridtur kan jag konstatera att han kommer att lära mig att rida. Om han inte blir trött på mig först och vägrar släppa upp mig på ryggen... Egentligen är han ju knappt inriden, men han är häst och de reagerar på hur man påverkar dem med sin vikt och tryck. I början idag gick det ungefär som förra gången jag satt på honom, dvs mest baklänges. Ja, han backade så fort jag bad honom röra sig. Hmmm tänkte jag, han har ju verkligen jobbat och försökt göra rätt hela tiden och nu går han bara baklänges, varför då? Kom ihåg bilderna från i söndags att jag satt lite kutigt med ryggen o lite framåtlutad, hmmm, testade att räta upp mig såpass att det kändes som om jag skulle tippa baklänges (det känns inte alltid som det ser ut...) och se - hästen började gå framåt! Vi var ute på ett stort fält och inte längs några kanter eller väggar så jag fick stor övning i att försöka sitta så att han gick rakt... haha, det var inte mycket som blev rakt fram, men det finns hopp! Jag red i kanske 5 minuter och det räckte nog för oss båda. Jag fick mycket att fundera över och han behövde vila från klantskallen på ryggen. Men det var roligt och vi kommer att fortsätta en annan dag. Fandango är nog en effektiv människotränare, man får omedelbart respons när man gör rätt!

Agility, avslutning o bilder

Igår var sista agilityträningen för den här omgången. Snyft säger både jag och Birk. Det är verkligen veckans höjdpunkt. Vi tränade på A-et och balansbommen och sedan hoppade vi bana och hade lite tävling. Vi fick två försök på oss på banan och det var tur - första rundan blev jag och Birk diskade fem gånger hahaha. Birk var så lycklig att han for över A-et några extra gånger och genom en tunnel för säkerhets skull också... Nåväl, andra varvet gick bra mycket bättre, han var fokuserad och lyssnade jättebra, jag tror vi fick en vägran bara, och snabbt gick det (så snabbt jag klarade att hänga med...). Birk vann vår lilla tävling och fick ett mumsigt pris i form av små torkade korvar. Martin var med och filmade och fotade och det var roligt att se att Birk kunde koncentrera sig på mig fast han fanns med på banan.

Här är lite bilder från träningen på A-hindret:

Kontaktfält

Upp på toppen!

Tungan rätt i mun

Hästträning

Äntligen har jag kommit igång lite och göra något med Fandango. Han har ju bara gått här hela vintern och haft tråkigt. Det är inte Fandangos val kan jag ju säga, han är en mycket social häst som helst vill vara i centrum hela tiden. Fandango är en väldigt lugn häst, det är inget större tempo i honom och det passar egentligen mig ganska bra. Heta/nervösa hästar är farligare och jag vill hålla mig hel nu. Fast jag passar inte så bra med hästar som inte har någon framåtanda alls och så har det känts med Fandango. Han har ingen större energi men blir samtidigt snabbt väldigt uttråkad om det inte händer nya saker. Eftersom klickerträning och träning med godis brukar gå upp energin och farten på djuren så har jag börjat använda det på honom med (och för att jag tycker att det är kul). Jag har ju tränat lite trick tidigare med honom och det har han varit jätteförtjust i. Han förstod rätt fort att klick betydde godis och sedan att lite arbete från hans sida ledde till klick o godis. Självklart kom han in i en fas där han testade om det gick att skrämma matte till att leverera godis men det gick inte den här gången heller. Resultatet blev att matte tog sitt godis och gick... Efter några dagar började jag försöka få fram att han skulle trava runt mig på en volt. Det gick faktiskt förvånansvärt bra. Denna häst som aldrig förstått syftet med longering (och därför aldrig gått att longera), lärde sig snabbt trava något varv runt mig. Det roliga var att det även fick honom att frivilligt välja trav, normalt sett så väljer han sällan några högre hastigheter än sakta lunkande och det brukar krävas rätt mycket arbete från min sida för att få honom att trava. Duktig liten häst, det här ska det bli mer av!

I söndags var Martin med ute och tog film och lite bilder på när jag jobbade med honom i träns från marken samt red lite. Den här träningen blev utan klicker för jag klarar inte att hålla reda på alla dessa grejer samtidigt, men självklart använde jag godis och det var en mycket positiv häst. Det var roligt. Jag har upptäckt att min träning av hundarna helt klart har gjort mig till en bättre tränare, jag ser mer positivt på hela träningen och lyckas alltid hitta det som han gör bra och bryr mig inte om det som blir fel utan räknar det som att han inte har förstått vad han ska göra. Det behövs mycket av den inställningen med Fandango, han är en häst med mycket personlighet, han kan vara envis och tjurig och har mycket åsikter och många hyss för sig. Jag brukar säga att antingen så tycker man väldigt mycket om honom eller också så driver han en till vansinne. Han har ofta drivit mig till vansinne, men nu kan jag säga att jag uppskattar honom något enormt, jag lär mig mycket av denna häst. Både jag och Martin har konstaterat att Fandango och Mio är ganska lika i temperamentet... haha

Nåväl här är lite bilder från i söndags:

Här går jag med Fandango och försöker jobba lite med honom på en volt. Han kämpar på bra.

Här är en typisk Fandango, ska kolla vad Martin gör och kör upp nosen i kameran.

nu börjar det lossna

Idag har jag gått en mycket bra koppelpromenad med båda hundarna samtidigt i det trista regniga och gråa vädret. Idag kändes det verkligen att det kommer att bli ordning med busarna. Jag satsade lite mer på Birk idag, försökte verkligen hålla hög förstärkningsfrekvens när han gick bra och om Mio hängde på han med så fick även han många belöningar. Birk gick bra redan från första steget med koppel! Det är nog första gången. Han gick självmant bakom första biten ned till vägen och det fick han mycket lön för! Mio stod mest i kanten och åt gräs (det är tydligen extra gott gräs på just den sträckan) så honom fick jag nästan dra med mig...
Hela promenaden präglades av lugna, avslappnade hundar. Om Birk råkade sträcka kopplet så vände han bums o kom till mig. Mio var mer sisådär men jag lade inget större krut på honom idag, han fick bara följa grundreglerna och utöver det bli inskickad att gå bakom ibland om han hade alltför bråttom. På slutet var de för ovanlighetens skull mer dragiga, har aldrig varit med om att de haft så bråttom sista biten, de fick hålla sig bakom istället efter en stund när jag insåg att det inte fungerade på annat vis.
Det var så oerhört skönt att kunna gå en hel längre promenad med dem båda i koppel utan att själv bli vare sig irriterad och arg på dem eller trött i armarna. De lyssnade bra och tänkte själva när kopplet blev sträckt. De har börjat förstå kommandot "gå bakom" och även vad det innebär i praktiken. Till och med Mio gick dit för egen maskin och höll sig faktiskt kvar i position också utan att jag behövde stoppa honom hela tiden. Birk blev kvar i bakom-position även efter en belöning och det är ju också ett framsteg, annars har han oftast tagit belöningen som att det är "fritt fram" sedan.

Igår var det agility igen och även igår hade vi riktigt roligt. Vi hoppade en trixig bana som var en utmaning för både mig och Birk. Kul var det att det gick att skicka in honom i platten från den sidan där han kommer ut och han själv sprang bort och rundade ingången och stormade igenom! Banan var också gjord så att han fick öva på att gå ut och runda hindret han skulle hoppa, nyttig träning! Han blev duktigare och duktigare på det. Om Birk själv hade fått bestämma så hade han gärna tränat i några timmar till, men jag märker när han är trött för då börjar han missa slalomingångarna och ibland också att han hoppar över en pinne mitt i.
En koppelträningsnotis med Birk var att han gick duktigt bakom från bilen fram till Monicas hus, sedan klarade han inte längre, men jag var imponerad ändå - första biten brukar han ju vara okontaktbar och superstressad. Börjar Birk landa tro?

Bilder

Här är en bild på badande hundar, Birk älskar att bada, Mio är lite mer försiktig och håller sig i kanten.

Det är inte alla som får bajsa i ett hav av vitsippor... Detta är Mio

Att bära och springa omkring med pinnar tillsammans är en favoritsysselsättning, här har de precis tagit greppet och är redo att galoppera iväg. Birk till vänster i bild och Mio till höger.

Mio tycker om att gnaga på grenarna också

Närbild på Birk

Sist men inte minst, en bild på Broszkas mage, snart blir det föl! Bakifrån ser magen ut som en boll.

koppelrapport

I helgen så gick jag och Martin en runda ihop med varsin hund i sommarvädret. Det var roligt att prova "gå-bakom-metoden" med båda hundarna samtidigt men med varsin förare. Det har inte varit så lätt för Martin att gå med dem tidigare, det har varit svårt för honom att få till min andra variant av koppelträning och hundarna är ofta alldeles för intresserade av den andra föraren, speciellt om den ena hamnar lite före den andre. Men "gå-bakom" fungerade mycket bra! Martin fick börja med Birk som faktiskt har lättast för det här och det såg jättebra ut (äntligen fick jag en chans att se det på lite avstånd). Birk höll sig bakom och gick avslappnat med hängande koppel. Det är precis som om han andas ut och blir lugn när han slipper stressa framåt hela tiden. Visst "glömmer" han bort att han ska vara där bak ibland och försöker smita förbi men det går över förväntan bra att få honom att hålla sig där bak.
Mio är lite svårare, han är mer självständig och ifrågasättande än Birk, och han tycker nog att det är väldigt onödigt och obegripligt att man ska gå bakom, men med envishet så går det med honom också. Å andra sidan så är Mio mycket bättre på att gå i koppel fritt än vad Birk är, så de fördelar sina förmågor bra. Vi bytte hund med varandra några gånger under promenaden och själklart fick de variera mellan att gå bakom och att gå fritt. Ett bad i en bäck hann de också med.

Igår så var jag och höll kurs i freestyle hos Monica och då fick Birk följa med. Han tyckte det var jätteroligt att vara med men tråkigt att inte få träna hela tiden. Han fick öva på att stå bunden vid staketet och det gick ungefär som förväntat, han tjöt som en hund i kläm när jag gick ifrån honom, men tystnade relativt snabbt de flesta gångerna. Han var heltänd på att träna de gånger han fick visa något och efter kursens slut så körde vi lite mera och då var han nästan lite väl tänd. Men bra iallafall för han lyckades vara koncentrerad på mig fast två hundar for omkring o busade med varandra runt honom.

Idag har det blivit en koppelpromenad med båda hundarna samtidigt och det är alltid jobbigt för mig (det blir tre gånger värre med två hundar än med en...), men det går bättre o bättre med det också. Nackdelen är att jag inte använder klickern när jag går med båda samtidigt och jag tror att jag förlorar en hel del på det. Men det fungerar ganska bra med ordet "bra" också. Jag håller på och övar upp deras respons på sitt namn också men det är svårt att låta bli att "tjata ut" namnet och säga det när man egentligen inte behöver och inte kommer att be om något som kan leda till belöning heller. Det går ju mycket bättre att gå med hundarna en och en än tillsammans och jag kan tänka mig att det kan bero på att deras belöningsförväntan är lägre när jag går med båda. De har helt enkelt märkt att jag inte är lika duktig på att belöna dem när de är två i koppel och då är jag genast mindre intressant. Däremot så är de duktigare och duktigare när vi promenerar utan koppel på egen mark. Birk kommer snabbare även när han har näsan i ett harspår. Där brukar jag belöna dem genom att kasta ut godiset på marken (+ lite direkt i munnen på Birk) och det uppskattar de mycket - det gäller ju att komma snabbt innan den andre hinner äta upp allt.

agilityträning

Igår var det dags för Birks agilityträning igen. Mio fick komma ut en liten sväng först bland andra hundar. Jag höll lite avstånd för han var riktigt understimulerad efter att ha varit ensamma hemma alldeles för mycket. Det gick bra, inga utfall, men han var lite spänd när vi var på samma plan som de andra.
Jag körde lite med att de skulle gå bakom för att inte dra i kopplet idag också och jag upplever att det är lättare för både mig och hunden att veta var gränserna är då. Jag vet att om nosen passerar mitt ben så är hunden inte bakom och de börjar förstå att nosen inte skall passera mitt ben. Betydligt lättare än att hålla reda på att matte inte är mer än 1 meter bakom eller vad det blir beroende av tillgänglig koppellängd (utan att hela tiden gå med huvudet vridet bakåt).

Birk var strålande igår på agilityn igen! Igår fick vi för första gången köra slalom med 12 pinnar. Det gick jättebra, han börjar bli riktigt säker på slalomen, bara han inte är trött i huvudet så tar han i regel ingångarna rätt också. En av gångerna provade jag att skicka in honom när vi stod ca 1,5 meter till vänster om första pinnen, Birk på min högra sida - han gjorde rätt direkt! Det kan ju i och för sig ha varit ren tur... Första omgången vi hoppade bana så sprang han bredvid en massa hinder, till och med favoriten däcket, det kändes mest som om han var vimsig och glömde bort att han skulle hoppa. Sedan gick det hur bra som helst, mitt största problem är att jag måste få mer fart på mina egna fötter. Tråkigt nog så protesterade min fotled (som Birk fixade en fraktur på i somras) efter att vi sprungit igenom banan två gånger, det blir nog till att få lära Birk väldigt mycket dirigering på avstånd och att införskaffa stabilare skor till mig. Sista varvet så försökte jag skicka honom mera framåt över hinder och det gick ganska så bra, bara jag kan komma ihåg att ropa vart han ska lite tidigare så han slipper vända sig mot mig och fråga varje gång... Brik är på alla sätt snabbare än vad jag är...

ny övning i koppel

Idag fick jag ett mail med tips om koppelträning från en som har lyckats med en hund som verkar väldigt lik Birk i sättet. Hon hade använt sig av metoden att hunden skall gå bakom eller max i höjd med föraren under promenaderna och det har fungerat jättebra på den hunden. Detta inspirerade mig att sätta fart med koppelträningen igen. Jag har ju ett tag funderat på om det skulle fungera att lära in att gå bakom och idag började jag testa. Jag började med Birk och laddade med godis, klicker och gott humör och gick mot skogen. Jag har ju fördelen av att det egentligen är väldigt lite störningar här, det är inte många hundar som går längs skogsvägarna kring mig, så vi har en ganska lätt miljö att börja i. Direkt när jag kopplade honom innan vi nådde skogsvägen så började jag med att stoppa honom med koppel och händer om han gick framför mig och ställa mig framför och backa honom lite. Sedan locka in honom i position bakom (använde handtargeten här) och klicka och belöna när han höll sig där. Om han fick bråttom och smet förbi, så direkt hejda honom, gå framför igen och låta honom backa några steg och sedan belöna honom bakom mig igen. På detta sättet så bromsades han upp lite och hamnade aldrig i läget "full galopp framåt" tills kopplet stoppar. Birk blev lite konfunderad först men han verkade fatta snabbt vad det var jag ville och det gick över förväntan bra. Efter en stund sade jag "varsågod" och han fick gå som han ville en stund (men med de vanliga reglerna för koppelsträckning) och han gick då redan från början lugnare än vanligt och hade bättre koll på mig. Så varvade vi så här hela promenaden, bakom och fritt. En gång drog han rejält mot en doft när han gick fritt men då skickade jag direkt in honom bakom (sköter man inte sin frihet så får man gå kontrollerat), detta verkade han också begripa. Det gick så bra att jag glömde koppla loss honom som alltid annars sista biten uppför backen hem, han gick kopplad hela vägen in genom ytterdörren. Vi var båda mycket nöjda med dagens övning!

Självklart fick Mio prova samma metod :-). Mio är en godisgalning så man kan få honom att göra det mesta för något gott. Han lärde sig snabbt att tycka väldigt mycket om positionen något snett bakom matte. Även han fick stoppas och backa ett par gånger i början men verkade sedan begripa lite vad det handlade om. Positivt med Mio idag var att han reagerade snabbt om kopplet sträcktes när han gick fritt och spontant snabbt vände och kom till mig. Mio drog också som en blådåre mot en doftfläck idag och även han fick då finna sig i att omedelbart gå bakom en stund istället, han gjorde inte om det. På hemvägen började jag köra tydligare handtarget med Mio och satte vänsterhanden mitt bakom mig (vid min rumpa). Min tanke är att han ska kunna gå precis mitt bakom mig i situationer som han tycker är jobbiga (trånga passager med andra hundar tex) och kanske då kunna hålla sig där och helt lämna över kontrollen av omgivningen till mig. Det tog några försök innan han fattade att det var handtarget vi sysslade med (jag har nog aldrig haft handen bakom mig när vi kört detta) men sedan gick han glatt mitt bakom mig och duttade på handen (så om ni någon gång i framtiden ser Mio gå o putta mig i rumpan så är det detta han sysslar med haha).

Detta ska jag absolut jobba vidare med! Om det är fler som har bra träningstips så hör gärna av er till mig. Det enda kravet jag har är att tipsen absolut inte får innehålla någon form av fysisk bestraffning av hunden (varken koppelryck eller annat), det ska vara positiva metoder som håller både hundar och förare på gott humör!

rally, rally och ännu mera rally...

Oj, vilken påskhelg. Jag har gått kurs i 4 dagar, först rallylydnads-instruktörskurs och sedan rallydomarutbildning. Det har varit väldigt roligt och mycket lärorikt. Vi hade en fantastisk dansk instruktör (så nu tänker jag på danska) som har gett en väldig inspiration till att själv träna hund men också att sprida rallylydnaden och den positiva träning som är A och O när det handlar om rallylydnad. Hundarna har mestadels suttit i bilen (jag gick kurs utan hund) men igår och idag fick Birk vara med lite och visa hur en vimsig dalmatiner beter sig på en rallylydnadsbana (vi visade nog upp de flesta saker man kan få minuspoäng för, bra för de som övade bedömningar hihi). Det vår kurshållare var mest imponerad av i min insats på rallybanan var att jag lyckades vara glad och positiv med min vimsiga hund under hela banan oavsett vad han gjorde... haha, jag är ju van... Jag får väl tillägga att jag tyckte det såg bättre ut på videon än vad det kändes i verkligheten, han lyckades ju faktiskt vara koncentrerad och göra rätt ganska många gånger också (när han inte hade fullt upp med att nosa på skyltarna eller irra iväg mot en god doft). Videobevis på våra framträdanden kommer kanske på Bonizas hemsida så småningom.

I övrigt har jag inte hunnit med mycket i helgen. Har gått med hundarna lösa på egen mark och faktiskt hunnit med en kort koppelpromenad med båda längs skogsvägen. Oj, vilka vimsiga vovvar, men det gick faktiskt ganska bra. Jag har gått lite med de båda tillsammans nu det senaste och har varit hård med att vända tillbaka en bit när det drar (fast efter helgens kurs har jag fått en ny klar definition på vad ett sträckt koppel är, det ger minuspoäng på banan). Det har varit jobbigt men faktiskt bättre än väntat (och det är här jag övat upp mitt glada humör och tålamod med vimsiga hundar), det märks att jag övat mycket med dem en och en och att de faktiskt numera har ett hum om VAD det är jag VILL att de ska göra, även om de inte lyckas genomföra det alltid. I förrgår på promenaden så började jag att snacka med dem igen, annars har jag ju nästan aldrig sagt något (utom bra när de är båda, då använder jag inte klickern). Tidigare har det ju varit som att prata för döva öron med dem - de har galopperat på och dragit ändå, men nu efter några månaders tystnad och här hemma under ostressade former med låg störning så går faktiskt snacket igenom! Fantastiskt med hundar som faktiskt reagerar när man säger något och börjar uppföra sig bättre o bättre i kopplet under promenaden, jag är inte bortskämd jag... Vi får se hur länge det håller i sig. ojoj, bedrövligt egentligen vi har koppeltränat i 2 månader (fast vi tränar ju inte så jätteofta...) och har inte kommit särskilt långt... Det finns de som hävdar att det ska ta 2 veckor att få bort problemen (även med positiv träning) undrar om de nånsin har försökt med en galen ung dalmatiner (och ännu värre, med två...). Mio har faktiskt blivit riktigt duktig, det märktes i helgen det lilla han fick ut och kissa, det gick fort till att han gick jättetrevligt och idag så var han riktigt följsam och höll koll på åt vilket håll jag var på väg (iallafall för det mesta). Det är Birk som verkar vara obotlig, men han är ju bättre än när vi började iallafall, men han är ju mest så vimsig och glömsk och har bråttom jämt. Det verkar som om han tänker - ja, just det, glömde det... varje gång kopplet sträcks, jag stannar och han måste gå tillbaka till mig (och ibland tycker han nog mest att jag är jobbig). Det är inte lätt att vara Birk alltid.

Mio 1 år!

Idag fyller Mio ett år, lille valpen har blivit stor...
Igår var vi och tränade igen. Det kändes inte särskilt lyckat med Mio. Jag hade gått jour hela helgen och det var mycket jobb så hundarna hade varit ensamma hemma mycket (Martin var bortrest). Igår var jag väldigt trött och det blev inte så mycket aktivitet under dagen. Mio var jättepigg och lite mer spänd än vanligt på kursen och det blev ett par rejäla utfall. Det kändes riktigt trist. Det var en ganska billig dalmatiner ett tag om någon hade velat köpa galningen... De gånger han gjorde utfall var det när någon annan hund tittade intensivt på honom eller rörde sig rakt mot honom. Han fixar inte det... ÄN! Men det ska gå någon gång har jag tänkt... Vi skulle behöva öva lite mer planerat med någon lugn trygg hund som vi kan träna på att möta och på att bli stirrade på av.

Birk fick också komma ut en sväng och träna, det blev mest agility. Jag jobbar med att kunna skicka in honom i slalomen när han är på min högra sida och igår så fungerade det hyfsat om jag stannade honom, gick före honom och sedan ropade honom in i slalomen när jag stod vi andra pinnen. Idag har jag övat på mina pinnar som jag satt upp i trädgården och nu går det att skicka honom framåt in i slalomen när han är på min högra sida! Igår blev han väldigt uppvarvad av agilityn och började hoppa och nafsa i mina armar så vi fick ta lite pauser och coola ned. Mio verkar ha lärt sig att bli inskickad i slalomen när han är på min vänstra sida. Han ser så rolig ut för han tittar liksom på pinnarna och ser ut som om han har förstått att själva pinnarna är viktiga och går långsamt och noggrant tätt runt dem :-).

I helgen har jag lärt Birk att snurra åt höger och Mio att snurra åt vänster (fast inte samtidigt), det tyckte de var roligt!