rally, rally och ännu mera rally...

Oj, vilken påskhelg. Jag har gått kurs i 4 dagar, först rallylydnads-instruktörskurs och sedan rallydomarutbildning. Det har varit väldigt roligt och mycket lärorikt. Vi hade en fantastisk dansk instruktör (så nu tänker jag på danska) som har gett en väldig inspiration till att själv träna hund men också att sprida rallylydnaden och den positiva träning som är A och O när det handlar om rallylydnad. Hundarna har mestadels suttit i bilen (jag gick kurs utan hund) men igår och idag fick Birk vara med lite och visa hur en vimsig dalmatiner beter sig på en rallylydnadsbana (vi visade nog upp de flesta saker man kan få minuspoäng för, bra för de som övade bedömningar hihi). Det vår kurshållare var mest imponerad av i min insats på rallybanan var att jag lyckades vara glad och positiv med min vimsiga hund under hela banan oavsett vad han gjorde... haha, jag är ju van... Jag får väl tillägga att jag tyckte det såg bättre ut på videon än vad det kändes i verkligheten, han lyckades ju faktiskt vara koncentrerad och göra rätt ganska många gånger också (när han inte hade fullt upp med att nosa på skyltarna eller irra iväg mot en god doft). Videobevis på våra framträdanden kommer kanske på Bonizas hemsida så småningom.

I övrigt har jag inte hunnit med mycket i helgen. Har gått med hundarna lösa på egen mark och faktiskt hunnit med en kort koppelpromenad med båda längs skogsvägen. Oj, vilka vimsiga vovvar, men det gick faktiskt ganska bra. Jag har gått lite med de båda tillsammans nu det senaste och har varit hård med att vända tillbaka en bit när det drar (fast efter helgens kurs har jag fått en ny klar definition på vad ett sträckt koppel är, det ger minuspoäng på banan). Det har varit jobbigt men faktiskt bättre än väntat (och det är här jag övat upp mitt glada humör och tålamod med vimsiga hundar), det märks att jag övat mycket med dem en och en och att de faktiskt numera har ett hum om VAD det är jag VILL att de ska göra, även om de inte lyckas genomföra det alltid. I förrgår på promenaden så började jag att snacka med dem igen, annars har jag ju nästan aldrig sagt något (utom bra när de är båda, då använder jag inte klickern). Tidigare har det ju varit som att prata för döva öron med dem - de har galopperat på och dragit ändå, men nu efter några månaders tystnad och här hemma under ostressade former med låg störning så går faktiskt snacket igenom! Fantastiskt med hundar som faktiskt reagerar när man säger något och börjar uppföra sig bättre o bättre i kopplet under promenaden, jag är inte bortskämd jag... Vi får se hur länge det håller i sig. ojoj, bedrövligt egentligen vi har koppeltränat i 2 månader (fast vi tränar ju inte så jätteofta...) och har inte kommit särskilt långt... Det finns de som hävdar att det ska ta 2 veckor att få bort problemen (även med positiv träning) undrar om de nånsin har försökt med en galen ung dalmatiner (och ännu värre, med två...). Mio har faktiskt blivit riktigt duktig, det märktes i helgen det lilla han fick ut och kissa, det gick fort till att han gick jättetrevligt och idag så var han riktigt följsam och höll koll på åt vilket håll jag var på väg (iallafall för det mesta). Det är Birk som verkar vara obotlig, men han är ju bättre än när vi började iallafall, men han är ju mest så vimsig och glömsk och har bråttom jämt. Det verkar som om han tänker - ja, just det, glömde det... varje gång kopplet sträcks, jag stannar och han måste gå tillbaka till mig (och ibland tycker han nog mest att jag är jobbig). Det är inte lätt att vara Birk alltid.