9 mars

Idag har jag hunnit med att vara ute med hundarna på vars en promenad om ca en timme. Snart kommer jag att bli vältränad :-). Förutom det vanliga koppelgåendet så övade jag Birk lite lös (på hyfsat rådjurssäkert område). Han tyckte det var jätteskönt att få springa en liten stund i fri fart. Det är synd att han är så fruktansvärt tänd på att jaga, i övrigt är det ju inga problem att ha honom lös. I rasbeskrivningen för dalmatiner står det att de inte ska jaga men det har nog Birk aldrig läst... Nåväl, för att få bukt med jaktproblemet så gäller det att förbättra lydnaden och lära honom att bättre kontrollera sig själv och att lyssna fast benen vill springa. Idag övade jag lite sitt kvar medan jag kastade en boll i luften, det ryckte i tassarna men han satt kvar. Vi testade också sitt kvar sidan om mig medan jag kastade bollen framåt vilket också gick bra. Till sist blev det en övning där jag först kastade bollen, sedan gick förbi den och kallade in förbi den. Vid första försöket var han nära att gå till den, men sedan gick det bra. Jag tror att vi ska öva mycket mer sånt här nu för att få lite styrsel på Birk. Belöningarna för att han var duktig var först ett klick och godis och sedan ett varsågod att springa och ta bollen och att vi lekte med den. Anledningen till att jag inte släppte honom på bollen direkt är jag inte vill att han kopplar klick/bra med att han direkt får göra det han verkligen vill. De gånger jag inte vill att han ska gå på bollen (eller haren) direkt efter klick/bra så vill jag att han ska veta "i ryggmärgen" att han ska vara kvar i position en stund till (tills jag säger varsågod). Birk har nämligen väldigt lätt för att "höra fel" (eller rättare sagt inte lyssna färdigt utan gissa lite) och att tjuvstarta så detta blir en liten extra säkerhet.

Med Mio övade jag ungefär samma saker fast med honom blev det godis istället för boll. Bollar och annat är ingen större utmaning för Mio eftersom han inte är särskilt intresserad av dem. Godis och mat däremot är Mios stora (enda?) passion här i livet. Tur att han gillar att springa också... Han skötte sig riktigt bra med tanke på att vi knappt övat sånt här tidigare. Första inkallningen så lockade godiset vid sidan väldigt men sedan kom han på vad leken gick ut på och farten mot mig ökade för varje repetition. På slutet släppte jag honom lös och han pep iväg i full fart in i skogen... ingen särskild anledning verkade det som, bara spring i benen - han kom tillbaka med samma fart och ett lyckligt flin i ansiktet när jag ropade på honom.