kängurur?

Birk och Mio tycker mycket om att busa med varandra. Mycket av leken består av lek-slagsmål och det går rätt vilt till. Även jaktlekarna är vilda och slutar i regel med att den ena hoppar på eller springer rakt in i den andre och den andre slänger sig på marken och rullar runt. Att de här två hundarna inte är halta o stela och har ont överallt är ett under... Birk har visserligen alltid små skrapsår efter Mios tänder i halsskinnet men annars verkar de inte få särskilt ont av något. De skulle platsa som stuntmän. Ofta springer de i full fart mot varandra och i sista stund går de upp på bakbenen och slår ihop med varandra och sedan "käftas" de en stund i den positionen. Galningar! Men så är de ju unga pojkar också...

Igår var det koppelträning igen. Martin följde med en sväng så vi gick med 2 hundar. Det gick inte bra. Vi bytte hundar ett par gånger och de gick hyfsat med mig efter en stund men Martin hade problem att få det att fungera. Det blev ingen särskilt lång promenad tillsammans, men sedan gick jag själv med en hund i taget och då gick det mycket bättre. Vi har passat min systers barn den här helgen och hundarna älskar dem men det blir mycket bus så de var nog ganska uppvarvade. Birk hade väldigt bråttom och ville helst galoppera på till alla dofter men efter rätt mycket jobb från min sida så lugnade han ner sig.

När jag gick med Mio så mötte vi folk precis i början och han stormskällde som vanligt, det var samma människor som vi mött tidigare så de kände igen den galna hunden :-). Den här gången mötte vi dem på kortare avstånd och Mios skall lät mer som en blandning av vakt och glädje istället för bara vaktande. Han fick sitta ned ett par gånger medan vi närmade oss dem och sedan sitta innan han fick gå fram och hälsa och pussa på dem. Mios koppelpromenerande gick jättebra på slutet.

För att blanda in ett annat djurslag så fick även Fandango (häst) lite sysselsättning på söndagsförmiddagen. Min systers barn hade fått låna grannens shetlandsponny på lördagen så då fick de prova på att både rida och köra häst o vagn. På söndagsmorgonen ville de rida igen... Fandango som inte gjort ett dyft på hela hösten/vintern ställde gärna upp och blev ompysslad och sedan omkringledd med ett barn i taget på ryggen. Jag tycker de är modiga som vågar sitta på en så stor häst (han är visserligen bara 154 cm men de är ju inte så stora själva).