träning

I måndags var jag och tränade Mio lite bland hundar igen, jag har gett mig attan på att lyckas med honom. Det gick väl sådär, mest pga att hans förare gjorde fel... Han gjorde två utfall under timmens träning, ett mindre och ett rejält. Efteråt har funderat över vad det var som gick snett de två gånger som Mio reagerade på annan hund. Första tillfället var egentligen rätt tydligt, matte var upptagen med mobiltelefonen och Mio tyckte att då fick han hålla ordning på resten… Inget större utfall egentligen heller (det lät mer som vov-mjau om det går att förstå hur jag menar haha). Andra gången så var ju jag korkad… Det var ett gallerstaket mellan honom och en annan hund och han drog i kopplet så att han nådde att nosa nos mot nos på den andre genom staketet. Varför i hela friden lät jag kopplet vara så spänt? Om man ska se det positiva så nosade Mio faktiskt i hela några sekunder innan han gick igång… Hade varit bättre om jag hade släppt på kopplet och gått emellan dem och varit fredsmäklare… Mycket möjligt att mina aktier hos Mio som den som har kollen hade stigit rejält då. Får försöka komma ihåg det nästa gång ;-) Jag ska försöka att hålla i huvudet att jag ska bete mig som om han vore lös mera. Samt att jag MÅSTE lära in stanna så att han kan stå still medan jag går fram till honom. Jag har inte övat stanna alls precis på honom, har koncentrerat mig mera på sitt - men frågan är om jag kommer att få sitt att fungera så bra i alla situationer, det är ju lättare för honom att stå upp än att sitta, men i och för sig ett större steg att göra utfall från sitt än från stå. Märker på mina två ibland när det börjar gå lite hett till att det allra effektivaste är att jag bara kliver in emellan dem och är lugn – de lugnar sig omedelbart, ska försöka ha det i huvudet på hundträningen också. Och en massa annat som jag läst om i mina små böcker – det är otroligt vad mycket bra information det finns!

Idag åkte vi på kurs igen, Birk skulle ha agility och jag passade som vanligt på att åka en timme tidigare så att Mio fick lite träning. Idag har jag blivit less på det kraftiga koppeldragandet från bilen till träningsplanen - ok att det är kul att träna men man kan väl gå lugnt ändå... Det tyckte ingen av mina hundar... De fick öva ändå, de kom ingenvart om de inte GICK. De tyckte jag var hopplös så våra känslor var ömsesidiga :-) Men efter att ha lyckats komma sträckan om kanske 40 meter på 10 minuter (kändes det som ) så började polletten ramla ned på dem om än motvilligt. Birk försökte jag få att begripa att träningen börjar så fort man går ur bilen, haha, han stressar något så fruktansvärt när han ska på kurs - han älskar att träna nästan lika mycket som att jaga harar... Idag ville han först inte ta första godisen pga stressen, men då höll jag honom kvar tills han tog den, sedan var just det inga problem. Efter halva sträckan ungefär förstod han att han skulle gå bredvid mig för att överhuvudtaget komma framåt. Bästa belöningen var när jag en liten bit från träningsplanen sade varsågod och han fick full koppellängd att gå och sniffa i.

Åter till Mios träning, det gick bra idag tycker jag. Han var glad och positiv. Han gjorde ett litet utfall mot en vovve som ville leka och studsade emot oss med sträckt koppel. Men för mig var det ett tecken på att vi faktiskt gör framsteg för han var fortfarande "medveten", bara lite upprörd och satte sig en kort stund efter att jag sade sitt. Tidigare har Mio bara haft två lägen när det gäller utfallen - lugn eller fullständigt galen... Nu hade han ett mellanläge och bara det tycker jag är strålande. Han var på väg en gång till efter en liten stund men då var han ännu mindre upprörd och satte sig snabbt. Det finns nog hopp för Mio! Det har kännts lite hopplöst för tillfället, så dagens träning var verkligen glädjande.

Därefter var det Birks tur att träna agility. Duktige Birk! Han hade väldigt roligt och det hade jag med. Jag tror att jag börjar få upp lite fart på fötterna nu och hänger med Birk lite bättre. Agility är nog vår grej! Idag försökte vi få till lite slalom med honom på min högra sida - inte lätt, han blir helt förvirrad, men på slutet gick det iallafall bättre. Han stormade igenom platten idag. Tyvärr stormade han även över vippen och alla kontaktfält verkade bortblåsta ur hans hjärna... Självklart mitt fel som inte övade det separat först innan vi tog hindret under en bana. Man märker fort om man gör fel med Birk, han har så himla bråttom alltid och börjar genast slarva. Det mest positiva idag var nog ändå att han faktiskt kunde lägga sig ned och ligga kvar och vara tyst när vi stod och väntade på vår tur. Och att han kunde vara tyst när han stod fastbunden vid ett träd medan vi byggde bana. Han var lite trött av vårsolen kanske... och av att vi hade varit ute i ca 1,5 timme precis innan jag åkte till träningen. Fantastiskt ändå att han faktiskt nästan kunde pausa o koppla av, det är nog första gången... Men så har jag också börjat köra med hemma inne att när han är så pigg att han håller på att explodera och tjatar på mig när jag sitter vid datorn så gör jag ingenting förrän han lägger sig ned och är tyst i ett ögonblick. Tror det var den metoden han testade på mig idag på agilityn och den belönade jag självklart :-). Nu ikväll är han helt slut, båda däckade direkt, annars brukar de alltid busa av sig med varandra först.