omstart

Igår på promenaden gick det inte alls bra, inte ens i närheten av bra. Hundarna var ointresserade och dragiga och jag var grinig och irriterad - vad som kom först är svårt att säga i efterhand, men helt klart påverkade mitt humör hundarnas insats. Vem vill samarbeta med en arg matte... inte en dalmatiner iallafall... Efter en stund insåg jag att det var meningslöst, det går inte att lura en hund, och mitt humör ville inte vända heller. Det var bara att gå hem och hoppas på en bättre dag imorgon. Varför blev det då så här? Det gick ju så bra för ca 1 vecka sedan... Misstänker starkt att jag varit alldeles för dålig på att belöna dem när de är två. Dessutom gör vi inte särskilt mycket kul när jag går med båda, vi tränar liksom ingenting. När jag går med en så blir det lite fot, lite trick, lite sitt, sitt kvar osv. När de är båda med så promenerar vi, punkt slut, vad gör en hund då - jo tittar efter allt annat kul... Jag tror att de har lärt sig att när matte promenerar med en hund så är hon rolig, när hon promenerar med två så är hon tråkig o sur... Oj, vad mycket jobb jag har kvar...

Så idag blev det en omstart. Vi började om från början. Jag tog med mig två hundar ut i koppel och gick baklänges i väldigt långsam fart. Hund som befann sig framför mig (men bakom mig enligt rörelseriktningen) fick godis med tät frekvens. Om en hund passerade förbi mig eller drog ut åt sidan så stannade jag och fortsatte mata den hund som var i rätt position tills den andre kom tillbaka (givetvis höll jag emot så "rymmaren" inte nådde några andra skojiga saker). När båda var på plats igen så började rörelsen igen och fortsatt godis o beröm.
Så småningom började jag vända mig om på rätt håll och hade fortfarande vovvarna bakom mig, något steg räckte sedan belöning och baklänges igen. De hade svårt för att hålla sig kvar bakom när jag vände mig och där blev det många stopp och vänta tills hunden kom tillbaka och sedan backa igen innan nytt försök att vända, men så småningom så fungerade det. När godiset började tryta (vi gick ingen lång sträcka), så vände vi tillbaka och fortsatte likadant vägen hem.

Positivt med denna promenad var att hundarna blev lugna, koncentrerade och trötta. De var verkligen väldigt fokuserade på mig och det är ju lite så jag vill ha det på våra promenader. Jag ska försöka komma ihåg att göra så här några gånger nu och avancera SAKTA framåt så får vi se om det håller.

Över till hästträning. Fandango fick lite övning från marken igår ikväll och idag på fm började jag med att arbeta honom i träns från marken på lite volter. Hundarna var med ute och idag började Birk bli lite modigare kring hästen och jag blev väldigt förvånad när det plötsligt var Birk som sprang efter Fandango och skällde när jag travade med honom. Vad kom detta ifrån... Tidigare har han ju hållt sig på långt avstånd och försiktigt kikat fram och oroligt spanat efter matte. Men som unghund var han ju inte rädd för hästarna utan det kommer av att han råkat gå på elstaketet några gånger och blivit livrädd. Iallafall, jag hade inte lust att ha en skällande Birk i baken på hästen så hundarna fick gå in istället. Fandango var jätteduktig, han jobbar allt vad han kan och jag är fortfarande förvånad över att han plötsligt blivit en så arbetsvillig häst. Idag blev det också en liten ridtur. Barbacka som vanligt. Enda problemet är att ta sig upp... jag är inte ett dugg spänstig så det blev att ställa Fandango bredvid en stor hösilagebal som jag kunde klättra upp på och sedan därifrån kravla över på hästryggen. Snäll häst som står still och väntar på att matte ska lyckas ta sig upp på ryggen... Det är väldigt länge sedan som jag red "på riktigt" eller vad man ska kalla det. Jag har tappat bort balansen och känslan och sitter förmodligen varken rätt eller rakt. Det märks på Fandango. Han är en mycket känslig häst och av dagens lilla ridtur kan jag konstatera att han kommer att lära mig att rida. Om han inte blir trött på mig först och vägrar släppa upp mig på ryggen... Egentligen är han ju knappt inriden, men han är häst och de reagerar på hur man påverkar dem med sin vikt och tryck. I början idag gick det ungefär som förra gången jag satt på honom, dvs mest baklänges. Ja, han backade så fort jag bad honom röra sig. Hmmm tänkte jag, han har ju verkligen jobbat och försökt göra rätt hela tiden och nu går han bara baklänges, varför då? Kom ihåg bilderna från i söndags att jag satt lite kutigt med ryggen o lite framåtlutad, hmmm, testade att räta upp mig såpass att det kändes som om jag skulle tippa baklänges (det känns inte alltid som det ser ut...) och se - hästen började gå framåt! Vi var ute på ett stort fält och inte längs några kanter eller väggar så jag fick stor övning i att försöka sitta så att han gick rakt... haha, det var inte mycket som blev rakt fram, men det finns hopp! Jag red i kanske 5 minuter och det räckte nog för oss båda. Jag fick mycket att fundera över och han behövde vila från klantskallen på ryggen. Men det var roligt och vi kommer att fortsätta en annan dag. Fandango är nog en effektiv människotränare, man får omedelbart respons när man gör rätt!