freestyleprogram

Jag satt en kväll (jour när inget hände) och knåpade ihop ett freestyleprogram åt Birk. Ingen aning om det funkar eller inte eftersom vi inte kört igenom det men det var kul att göra det. Jag följde tipsen från freestyleinstruktörs-kursen där vi lärde oss att först rita upp musiken och sedan stoppa in rörelserna som grupper om ca 3 saker. Den första rörelsen i varje grupp är samma som den sista i gruppen före. Sedan kan man baklängeskedja ihop hela programmet. Jag tror att programmet kommer att funka, det största frågetecknet är om Birk är lika snabb som jag tror... Jag vill ju ha glad och skojig musik till Birk och den här blev det: http://www.youtube.com/watch?v=BYuXnlMD9pc&feature=related
inte hela låten men 1.43 av den. Det är Birk som ska föreställa krabban (eller vad det röda djuret är för nåt). Tycker inställningen stämmer rätt bra med en prickig hunds världsbild... speciellt orden: "inga bekymmer, vi bara rymmer"...

Hur som helst, i min planering av programmet dök det upp en rörelse som vi inte tränat in och den kan vi nog pyssla med ett tag. Jag vill ha honom stående i front, med svansen mot mig och huvudet framåt och sedan ska vi tillsammans röra oss i sidled men hålla positionen. Obegriplig beskrivning kanske :-)

Vi började öva idag. Birk har ju övat in "vänd" tidigare som innebär själva vändningen från front till att stå med huvudet bortåt. Han har dock inte övat att stå stilla i den positionen (stå still är inte Birks starkaste gren), det har vi gjort idag. Extremt täta belöningar i position. I början med hjälp av en targetsticka som dök upp framför nosen medan han tuggade i sig sin torris från förra klicket. Effektiv träning! Birk blev stabilare och stabilare i sitt stillastående och jag fick också mer och mer in att han inte vred på huvudet utan mer tittade uppåt/bakåt (försökte belöningsplacera så min hand dök upp mellan öronen på honom. Han kunde även hitta tillbaka till positionen om han råkade kliva ur den.

Mio fick öva samma sak. Han har inte tränat "vänd" tidigare utan bara snurrar och det var lite virrvarr innan vi fick till att hålla positionen och att det var just en position jag var ute efter och inte en flygande hund. När han fattade så gick det rätt bra, kom inte lika långt som Birk, men kom han bara i rätt position så höll han den fint. Mio fick ha mycket targetsticka och han tycker det är svårt att vända sig bort ifrån godiset (speciellt om jag laddat med lite i handen efterosm belöningarna måste vara så täta nu i början).

Känns som en spännande övning!

Snurrandet på FASS har också fortsatt lite, Mio kan självständigt köra flera varv åt höger nu och Birk klarar åt höger och nästan åt vänster också. Dags att byta varv på Mio - han kommer att bli väldigt frustrerad... måste tänka ut en noggrann plan, borde ha bytt varv så fort han klarade ett helt istället för att lägga på flera.

snurrigt värre

Nu på kvällen blev det mera snurrande på FASS (stora tjocka läkemedelsboken för er som inte visste). Vovvarna älskar den här leken. Birk kan nu snurra runt två varv även om matte rör sig i sidled i cirkel runt honom i motsatt varv, fast jag hinner inte ta så många steg - han snurrar jättefort.

Idag så fattade Mio vad det handlade om! Han hade lite problem med att bli kvar på FASSen i läget där hans rumpa är riktad mot mig, då vill han kliva av och gå in i fotposition. Mycket träning på förflyttningen där rumpan är emot mig blev det och efter en övergångsperiod där en frustrerad Mio blev felad (oj och inget klick) för att hoppa av men ändå fortsätta snurren, samt att jag klickade tidigare och enbart när framtassarna var på (och extra mycket torrisar om jag såg att han verkligen jobbade för att vara kvar på) så fixade han det! Ett varv klarar han med mig stående på kort avstånd. Han måste fortfarande tänka efter i varje snurr (en liten latenstid finns) men han är ändå snabb. Han testade även varianten att stå med alla fyra tassar på FASS och började snurra lite i det läget också (men fick inte klick för det, vi övade ju inte det, duktig matte), det kanske vore en special för Mio som har väldigt bra balans.

Duktiga vovvar!

Matte ska försöka hitta på fler kul grejer att träna in inomhus, det börjar bli ruggigt höstväder nu, perfekt för frusna hundar och frusen matte att sitta inne och träna in trick och freestyle-grejer.

Idag har hästarna blivit uppsläppta till sin nya grusplan vid lösdriften, ca 750 kvadratmeter med markduk och tjockt med grovt grus ska göra vintern kleggfri kring utfodring, vatten och lösdrift. De verkade nöjda (kanske mest över att det fanns mer bete i den hagen :-)).

FASS-snurren

Har ju övat vovvarna lite på att flytta bakdelen i sidled medan framtassarna står på en FASS, egentligen en sorts snurr med framtassarna fixerade - eller rättare sagt Birks variant på snurr. Insåg idag att de gör den "fria" snurren olika, Birk snurrar runt sin framdel, Mio har vikten på baktassarna och lättar i fram och snurrar runt med ett litet skutt med framdelen. Hade man jämfört med en häst så gör Birk en framdelsvändning och Mio en piruett... Intressant så det kan bli. Kanske därför som Mio ser ut som ett större frågetecken än Birk när FASS-snurrandet övas.

Idag fick matte en liten aha-upplevelse vid träningen och fick hela momentet att snabbt lossna med Birk när jag istället började baklängeskedja FASS-snurren. Mitt mål är att hunden ska kunna stå med framtassarna på fassen och rotera runt med bakdelen även om jag står en bit ifrån. Det svåraste momentet verkar vara när de ska passera framför mig med huvudet vänt ifrån mig. Vi övar enbart rotation åt höger än så länge. Efter lite klur så började jag först öva på rotationen mot min vänstra sida (jag står något bakom hunden). Sedan en kort övning av själva passagen framför mig (belöningsplacerade och flyttade samtidigt mig själv till att stå mitt bakom hunden - hunden valde oftast att fortsätta en aning åt höger, minsta ansats belönades).

Sedan började jag baklängeskedja: började köra den sista delen, dvs att snurra vidare till frontposition när hunden befann sig på min vänstra sida och belönade det rikligt. Flyttade mig sedan till mitt bakom hund under belöningen och wow - Birk kastade sig lyckligt iväg åt höger med rumpan fram mot frontposition - dunderbelöning. Placerade nu så att han startade aningen till vänster om mig - YES! - han tog hela passagen med kvicka rörelser, repeterade en gång sedan hundbyte (Birk var så lyckllig över mattes jubel att han inte kunde tänka längre).

Nästa pass hade han fattat det - utmaningen var då att enbart belöna när tassarna hölls kvar på fassen - när Birk har förstått så jobbar han i högt tempo och då ramlade han av fassen hela tiden... Svårt att ha koll nedåt och snurra samtidigt. Kul att han blir så lycklig när han vet att han fattat vad övningen går ut på, han är en mycket rolig och speciell hund lille Birk.

Mio har inte kommit lika långt. Han flyttar i sidled så länge han rör sig mot min vänstra sida, vi har börjat öva att jag placerar mig rakt bakom - men det är svårt tycker Mio. Han vill gärna lämna fassen och gå in i fotposition istället. Han ser ut att tycka att det är frustrerande att Birk har fattat men inte han :-), Mio är ju den smartare av de två men han har inte tränat sånt här lika mycket som Birk så det tar längre tid för honom. Han orkar inte heller jobba lika långa pass som Birk vilket också gör att saker tar längre tid. Men när han väl fattar så brukar han vara mycket noggrann och säker så det kommer!

skabbhund

Med världens sämsta timing har Mio fått rävskabb. Eller jag hoppas iallafall verkligen att det är rävskabb och inte nån annan diffus anledning till klåda som allergi eller liknande. Han fick inte följa med på kurs i veckan och får stanna hemma nästa vecka också för att inte riskera att smitta ned någon annan hund. Matte åkte på kurs utan hund till Mios stora besvikelse (och matte är också ledsen för det, har längtat så efter att gå den här kursen med Mio). Det var kul träning på kursen och hundarna och mattarna har gjort stora framsteg.

Jag har inte gjort så mycket med vovvarna denna vecka men vi har börjat öva in ett nytt trick som innebär att stå på nåt med framtassarna (en FASS haha) och snurra runt den med bakdelen. Går hyfsat, det funkar om jag står framför och rör mig jag med men står jag en bit bort så är det svårt för dem. Blev inspirerad att lära in det av den här filmen som är helt underbar: http://www.riemurasia.net/kaatopaikka/go.php?id=7668
Nu vill jag träna freestyle!
Lämplig musik som passar till Birk sökes, tips mottages gärna!

äppelsäsong!

Nu har vi mängder med mogna äpplen i trädgården till Mios stora lycka. Han har provsmakat fallfrukt (och även plockat något från träden) i ett par veckor och nu äntligen är de inte så sura längre utan jättegoda. Under tiden en liten påse plockades åt grannen åt nog Mio sisådär 4-5 stycken :-). Egentligen är det nog rätt enkelt att ge Mio godis som han inte blir tjock av... Bara att ta med ett äpple i fickan (eller nån anna frukt eller grönsak, majs köps ju i fina små bitar tex :-)). Kanske ska testa det på torsdag...

Mio på kurs del 2

Ikväll har vi haft andra omgången på Mios kurs (som är för hundar som har problem med andra hundar). Alla deltagarna har kommit till en del insikter i veckan över sina hundars beteenden och sina egna. Det är bra att verkligen få börja tänka efter på vad man själv gör och vad hunden gör och i vilka situationer. Mios utfall sker ju i vissa specifika situationer.
1. När någon plötsligt dyker upp (oväntat, dvs man har bara en chans vid varje träningstillfälle)
2. När en annan hund är intresserad av honom (stirrar, eller utfall eller annat)
3. När hundar (eller annat) springer eller annat bus.
4. När matte är fokuserad på annat än Mio eller omgivningen.

Hans utfall är ju helt oberoende av om den andra hunden är en hane eller tik och jag tror att det även är ganska så oberoende av hundens storlek. Kan vara att lurviga hundar är svårare än korthåriga och ev även svarta eller mörka hundar svårare än andra men det har jag inte riktigt koll på.

Som några av oss pratade om idag så kan det även ibland vara så att föraren tror/vet att hunden har problem med vissa hundar och därmed blir föraren spänd eller ändrar sitt beteende på annat sätt vilket gör att hunden också reagerar. Detta är något jag numera jobbar med att försöka ändra hos mig själv, alltid tänka på att själv slappna av. Lättare sagt än gjort. Försöka lita på att hunden klarar av situationen (veta att den är lagom svår och inte för pressande). Tack var nosloopen nu så vet jag ju också att jag klarar att hålla Mio om han far iväg när jag är oförberedd vilket gör att jag inte behöver hålla ett ständigt stadigt tag i kort koppel - det gör mycket för mattes avslappning.

Det var roligt att se vovvarna idag. Först fick vi testa av hur hundarnas väg ser ut från bilen till träningsplanen. De ska sitta kvar i bilen tills dess att de blir ombedda att gå ur (det klarade Mio galant, den träningen har han fattat :-)), sedan när de hoppat ur bilen ska de vända sig mot matte (det klarade Mio också ovanligt fort, han var inställd på att få träna med supergodis) och därefter gå LUGNT utan att dra till träningsplanen (gick ovanligt bra men han är ju en dalmatiner så lite drag blev det men det funkade bra att jag bara lugnt stannade). Vi övade i smågrupper utspridda på gräsmattan och tränade att pausa på filt, att söka upp sin pausfilt, att hålla position på pausfilt samt target mot hand och sticka. Mio var mycket avslappnad. Han gillar verkligen att få vara på kurs med matte. Efter denna träning (två grupper efter varandra) så hade vi teori om klassisk betingning mm.

Sedan blev det ut på parkeringen för att träna hundmöten. Det blev dubbel träning för Mio satt ju i bilen och tittade på alla hundarna som gick fram och tillbaka utanför (övade med två i taget) och tro det eller ej men han var TYST (nästan hela tiden iallafall). Han låg mestadels och tittade på matte som stod en bit bort. Mio fick öva mot en rottweilertik och vi dök upp från olika håll, han brydde sig inte ett dugg om den andra hunden och tyckte att mjukost var supergott. Eftersom det funkade bra för båda så fick vi öva lite på att mötas promenerandes mot varandra men på lite avstånd. Det funkade också bra, jag försökte klicka en del för att titta på den andra hunden, för jag vill ju att han faktiskt ska titta på den (eftersom det är det som är svårt för honom) istället för att bara titta på mig. Det funkade hur bra som helst med flera möten även på närmre håll.

Lite senare fick han också öva mot en liten dvärgpincher som vi möttes med och även gick i cirkel med. Det gick också jättebra och Mio började fatta att vi lekte leken "äta mjukost kring andra hundar".

Sist fick vi även vara sparringpartner och dyka upp på håll åt en borderterrier och det funkade också bra. När vi sedan gick ut på den tomma parkeringen för att Mio som sista hund skulle hoppa in bilen så spanade han längtansfullt omkring och undrade vart alla de skojiga hundarna tog vägen (han ville ha mer mjukost...). Till hans stora besvikelse så fanns det ingen hund att titta på (och mjukosten uteblev) utan det blev bilen istället. Mio kommer att älska åsynen av andra hundar :-).

hundmötesträning del 3

Idag på eftermiddagen promenerade jag och Mio bort till Linda för lite träning. Tanken var att träna mot hund men det blev mer träning mot katt :-). 3 nyfikna halvstora kattungar gjorde sitt bästa för att störa Mio och det var bra träning. Mina katter försvinner ju som små pilar så fort hundarna går utanför dörren (eller rättare sagt så fort jag låser upp dörren inifrån) och visar sig inte igen förrän hundarna tillbaka i säkert förvar inomhus, så det går ju inte så bra att träna mot dem. De här kattungarna var mycket nyfikna på den prickiga hunden och Mio fick äta mjukost även mot dem (utfall som utfall resonerade jag). Det gick faktistk rätt bra, spänd och extremt intresserad av katterna var Mio men det blev bara något enstaka litet skutt mot dem i övrigt höll han sig i skinnet, även när de sprang.

Efter en stund så hämtades en 5 månaders schäfervalp som fick vara störhund för Mio, han brydde sig knappt om den för en katt valde att följa med på promenaden... Vi promenerade efter den andra hunden en bit på vägen och det gick bra, det var första gången som valpen såg en prickig hund så den stirrade rätt mycket på Mio (utmärkt :-)) och skällde lite ibland också. Det gick jättebra, han blev lite spänd en gång men då var nog också katten inblandad i det hela (den gick och var störig hos schäfervalpen istället). Jag blev nöjd och vi avslutade med att den andra hunden passerade oss på vägen (vi stod i kanten) utan problem (mer problem då med katten som galopperade förbi efter den, men inte farligt mycket där heller).

När Mio kom hem var det Birks tur. Han fick en promenad på andra hållet förbi de andra husen här på grusvägen. En runda vi aldrig går annars (skulle vara för jobbigt med båda hundarna). Vi fokuserade på lugn och avslappning och det gick hyfsat. Han fick ha nosloopen på första biten (mycket uppvarvad efter att ha varit ensam medan Mio tränade) men sedan gick jag med bara halsband och var noga med att stanna om det drog. Koncentrerade mig också på min egen andning och avslappning och det var rätt nyttigt för oss båda :-). Vi mötte inga hundar eller katter (tråkigt nog, nu är jag så inne på att träna det här), men väl ett par bilar så det blev övat att hoppa ut i kanten och sätta sig. På hemvägen tränade jag lite på "vardagsinkallningen" som jag skrivit om tidigare och han reagerade oerhört fort på "komhär" (kastade sig runt), men det var lite segt tempo sista biten in till matte, funderade på om det beror på hur jag håller targethanden, ska testa en annan dag. Belöningen där var mjukost. Släppte honom lös på vår egen väg och övade inkallningen då också, på lite längre avstånd och det funkade super!

hundmötesträning

Idag blev det lite övning för Mio (och även för Birk). Först på dagen så hade vi möte med shetlandsponny i skogen. För er som inte visste det så är shetlandsponnier (och hästar överhuvudtaget) mycket farliga djur som hotar prickiga hundar som heter Mio. Bäst att skrämma den ordentligt direkt... Matte hade ju full koll på detta beteende och var redo med nosloopar på, godis i beredskap (torrfoder men Mio äter ju allt) samt att jag visste vem som kom med hästen (grannen som mycket väl vet hur Mio funkar och som han älskar). Mio blev stilla och skällde, en ny typ av skall/morr faktiskt som var argt men kontrollerat på något vis (Birk hängde på som den härmapa han är, skulle aldrig skälla på häst annars men om Mio gör det så ska man ju det). De lugnade sig och hälsade på Linda istället och var lyckliga. Något utfall till blev det när matte inte hade koll men annars rätt lugnt. Mio kunde strunta i mina hästar som kom galopperande mot oss på andra sidan stängslet och det var riktigt bra.

På kvällen åkte jag till mina föräldrar i deras fritidshus och tog med vovvarna med avsikt att träna hundmöte mot deras sheltie. Solo är en underbar glad och livlig vovve, som är i storlek med en liten collietik (dvs rejält övervuxen sheltie), lurvig och med mycket svart. Han älskar alla hundar och människor och är därmed en utmärkt sparring-partner åt Mio. En i träningsammanhang bra grej är att jag vet att Mio alltid reagerar på honom med utfall när han ser honom. Jag laddade bilen med hundar, mjukost och korv. De ledsna vovvarna fick sitta i bilen medan jag fick en god middag - de tjöt, ylade och skrek som om svår hundmisshandel pågick - tur att inga grannar var där...

Birk fick börja och fick först promenera lite på ängen och sniffa o varva ned och sedan kom mamma och Solo ut och gjorde oss sällskap, vi möttes några gånger. Birk var lugn (han gillar Solo) och då släppte vi dem så de fick busa. En stor förändring har skett sedan Birk blev kastrerad iallafall, han försökte inte hoppa på och rida på Solo en enda gång - skönt, tidigare har han fastnat i det beteendet och varit helt stressad och "borta". Nu busade de lite och sedan gick han och sniffade på alla intressanta dofter.

Därefter fick Birk hamna i bilen och det blev Mios tur. En uppvarvad Mio ville flyga fram till alla doftfläckar samtidigt men tack vare nosloopen så blev det bra tvärstopp när det gick för fort och han lugnade ner sig lite. Samma stillastående skall som mot ponnyn tidigare blev det mot Solo och sedan var det mjukost och duktig hund. Mio var lite skällig ett par gånger till men sedan var han med på leken att först titta på hund och sedan på matte och då få klick o mjukost. Svansen slappnade av lite och viftade istället. Vi övade lite möten och det gick jättebra. Efter en stund syntes tydligt att Mio började ignorera Solo och istället lugnt gick o snusade i marken. Avslutade medan alla fortfarande var glada och lugna och en nöjd Mio fick hoppa in i bilen igen.

Solo tyckte nog det var lite konstigt, han såg rätt konfunderad ut när den glada prickiga hunden (Birk) plötsligt började skälla argt på honom (Mio). Han skötte sig dock strålande som övningshund (och kommer att få den uppgiften fler gånger).

Vi ska försöka hinna med ett träningspass mot Lindas schäfrar på onsdag också och sedan är det ju kurs igen på torsdag! Nu ligger Mio i hårdträning :-)

Mio på kurs del 1

Idag så började en efterlängtad kurs för Mio. En specialkurs för hundar som har problem med andra hundar. Jag har bara lite mer än en mil till kursplatsen vilket känns lyxigt och Birk är nog också tacksam över att ensamtiden blir kortare. Kursen är upplagd precis som jag vill ha den så det blir en riktig önskekurs för mig. I dagsläget har jag ingen aning om riktigt vad Mio klarar och inte och därför känns det väldigt skönt att börja med en kurs från grunden och arbeta oss uppåt. Mycket är ju också att träna matte i eget uppförande och det är ovärderligt att få tips och råd från andra som tränar på samma sätt. Jag har så oerhört lätt för att själv spänna mig och bli stressad och självklart känner hundarna det och gör likadant.

Mio skötte sig mycket bra idag. Han kändes glad och avslappnad. Vi gjorde en test mot lilla Jack Russeln Popsy (som glatt var testhund i utbyte mot lite köttbullar) som fick dyka upp medan Mio gick o nosade i gräset. Lite mjukost fick Mio när han såg henne och sedan var hon ok i hans ögon. Intressant att se hur han visade mycket lugna signaler med bakåtdragna öron och mjuk blick samt att han ignorerade henne rätt tydligt (matte hade ju mjukost... det är skönt att ha en mycket matglad hund). Vi körde lite hundmötes-träning mot henne och det gick bra och även när vi försökte trigga honom lite med springande Popsy så var han lugn. Duktig vovve!

Lite senare hade vi avslappningsövning på filt. Mio fick hålla sig lite avsides och han var lugn och tyckte vi hade det mysigt (och så var det gott med grillad kyckling). Tittade till lite på en annan hund som var uppe och gick men relaxade fort igen.

Under tiden Mio satt i bilen skällde han en del på andra hundar men om jag var i bilen samtidigt så var han tyst och valde att äta godis med matte istället.

En lugn mjukstart på kursen. Jag och en annan kursdeltagare beslutade oss för att sista gången skulle våra vovvar minsann klara hundmöte med varandra. Nu blir det till att ligga i och träna :-).

wild & crazy...

Gick en skön promenad i skogen idag. Började med nosloop på båda hundarna men tog av dem efter ungefär halva vägen bortåt eftersom hundarna dels var lite störda (Mio har fortfarande ärr på näsan efter en sämre variant av loop-snöre och Birk är bara inte inövad än) och dels för att de var så lugna och trevliga. När vi var på väg hemåt och kom till korsningar och krokigare vägbitar så funderade jag på att sätta på looparna igen för säkerhets skull om vi skulle möta någon. Det gjorde jag inte men jag borde ha...

Så plötsligt bakom kröken på några meters håll dök underbara goa labradoren Totte upp med matte som plockade svamp (och hade en kniv i handen :-)). Mina vovvar fick en mycket hastig adrenalinkick och vrålade och skällde, ömsom glada och ömsom arga, mest bara totalt utflippade samt drog som galningar framåt. Matte höll emot och lyckades rätt bra till en början men så fick de svaj på mattes överkropp... Släppte Birk och satsade på att hålla i Mio. Birk skuttade fram till Totte och förvandlades från en vrålande hund till en som flörtade och ville leka... Mio fick matte ur balans (tractor-pulling hade varit en bra sport för Mio, han är urstark) och matte satte sig i blåbärssnåret i vägkanten (fortfarande med en galen Mio i fast grepp). Som grädde på moset kommer då sopbilen i full fart runt krönet... stannar precis vid de kaotiska hundarna med lika kaotiska men gapskrattande mattar som försöker reda ut kaoset. Mio fick en del vänligt skäll av mig och var faktiskt lite lugnare men stundtals med vrålande ryck framåt. Vimsiga Birk var en stund fint i vägkanten vid Tottes matte för att sedan irra ut framför sopbilen igen och Totte irrade runt lite lös och visste inte riktigt vad han skulle göra med de tokiga prick-hundarna. Det verkade vara en sopbilschaffis med humor för han väntade snällt på att kaoset skulle lösa sig (undrar hur mycket han skrattade...). Jag satt fortfarande i blåbärssnåret, Tottes matte försökte släpa iväg Birk i kopplet (och lyckades till slut surra fast honom i en trästolpe ur vägen för sopbilen). Jag kunde samtidigt locka till mig lösa Totte och han o Mio nosade försiktigt på varandra medan sopbilen körde förbi. Herrejösses vilket kaos...

När jag väl var på benen lät jag Mio hälsa på Totte och det gick förvånansvärt bra, ett o annat litet morr som jag avbröt men annars glad. De ville busa efter en liten stund men det gick ju inte eftersom Mio var kopplad. Birk satt vid stolpen och skällde för han ville vara med och ha roligt. Sedan stod vi o pratade med varandra en stund och då var plötsligt prick-hundarna MYCKET välartade, de stod tyst o lugnt framför matte med ögonen fixerade vid matte och rumporna med låga viftande svansar mot Totte. Totte satt fint vid sin mattes sida. Hade nån sett oss då hade de ju aldrig trott på att kaoset innan hade hänt...

Sambon har konstaterat att anledningen till att jag inte klarar att hålla emot dem så bra när de drar på är att jag har för svaga benmuskler. Har inte själv fattat det innan men nu har jag klurat ut hur det egentligen går till när jag har svårt att hålla emot. Tror även jag att det är lårmusklerna som inte räcker till. Så svårt att fatta eftersom jag alltid varit urstark i benen förut, har förmodligen inte fått tillbaka styrkan efter benbrottet. Skit också. Måste öva upp bromstekniken igen och vara duktigare på att använda noslooparna nu när jag har dem, jag har inte lust med fler katastrof-möten, även om det här i efterhand var ett rätt kul sådant...

stadspromenad nr 3

Ikväll så har Birk återigen gjort ett besök i Eslöv för organiserad stadspromenad. Nu har han koll på läget och vet vad som ska hända. Idag rubbades hans cirklar dock något av att vi gick en ny runda samt att det var en hund med som skällde på honom (och andra), nyttig träning. Birk är så oerhört känslig för allt sånt och blir stressad och nervös när någon hund är upprörd eller springer eller annat utom att vara lugn o stillsam. Vi övade på att äta godis så fort hund skällde och faktiskt så ett par gånger så såg jag tydligt hur Birk när den nya osäkra hunden vred på huvudet och tittade intensivt på honom så vände sig lille Birk mot matte med en tydlig min som sade "han tittar på mig - korv tack". Något utfall blev det i början från Birk (mot en helt annan hund som inte hörde till gruppen), jag upplevde det som en reaktion på hög stressnivå och osäkerhet av hundstöket men svårigheten kändes som om den låg på perfekt nivå för Birk idag, han fixade det men det var ändå en liten lagom utmaning. Nu är han faktiskt lite trött och Mio som har vaktat huset alldeles själv verkar vara rätt lugn han med :-). På torsdag ska Mio på kurs, han kommer att bli sååå lycklig över att äntligen få följa med när matte tar med träningsväskan och smaskensgodiset.

"vardagsinkallning"

Inspirerad av många saker så började idag med ett nytt långtidsprojekt. Målet är att kunna ropa in hundarna intill mig oavsett vad som händer i omgivningen och att jag ska lära in det på "klickervis". Jag kan gott erkänna att hundarnas "vardags-inkallning" är totalt icke-existerande. Är det nåt som lockar så kan matte vänta... Idag läste jag en tråd på klickerforumet om hur även andra klickertränare har en tendens att "glömma" hundarnas allmänna uppfostran eftersom det är så kul att träna annat. I mitt fall är det nog så att det som behöver tränas mest i vardagsträningen är så jobbigt och tar så lång tid + lite extra tänk och även en medhjälpare för att få till det och därför har jag inte kommit igång. Koppelträningen har vi ju faktiskt kommit en bit på vägen med även om det fortfarande är viss katastrof när hundarna är överpigga eller om något dyker upp framför dem (där hade en inkallning kunnat göra stor nytta).

Jag hade läst om en intressant metod för att få till inkallningen här: http://cowgirlup.bloggagratis.se/2008/06/12/ och nu klurat ett bra tag så kom jag igång och började idag. Jag tror att den här varianten passar oss, hundarna gillar handtarget, de behöver verkligen lära sig att komma ända fram till matte (de har alltid så bråttom till allt så annars blir det lätt att de bara yr iväg åt nästa håll) och det är en beteendekedja som byggs upp via baklängeskedjning (som vi precis har börjat öva oss i och som är jättekul).

Idag tränade vi i trädgården, båda hundarna ute samtidigt men den som inte tränar bunden vid "paus-stolpen". Jag hade ingen medhjälpare så för att få ut hunden på avstånd så kastade jag torrfoder. Träningen funkade jättebra på Birk, han tyckte det var skitkul och kunde på slutet på mattes rop lämna torrfoderletandet och i full fart komma och trycka nosen mot handflatan. Belöningen var grillad kyckling som så lämpligt hade sista förbrukningsdag idag och då fick bli hundgodis :-). Mattes stora utmaning i det hela var att faktiskt fela när hunden inte kom på momangen och där hade jag lite svårt att lösa hur jag skulle göra. Skiftade lite med att enbart erbjuda torrfoder (ingen targethand) eller att helt enkelt gå o byta hund. Det svåra var också att kalla in i rätt ögonblick när det var lagom svårt för dem. Mio klarade träningen lite sämre men var ändå rätt duktig. Matvrak som han är så fattade han inte riktigt att om man lämnade torrfodret när matte ropade så fick man kyckling. Jag fick anstränga mig lite där för att ge inkallningsignalen i rätt ögonblick, gjorde jag det så funkade det och han kom med tempo, måste vara noga med att försvåra långsamt med honom. Det funkade bra med bara någon kastad torrfoderkula, det svåra kom när jag försökte kalla in honom från letandet. Efter att ha bytt hund ett par gånger så verkade det dock som att Mio verkade börja förstå systemet (och matte började få till det), vi får se hurt det går nästa gång. Det kändes förvånansvärt bra och jag har faktiskt gott hopp om att detta kommer att funka, ska bara börja planera in träning med någon som kan vara störning på alla möjliga skojiga sätt. Det var rolig träning idag och vi hade riktigt kul alla tre :-).

Var och hälsade på en kompis idag som hämtat hem en underbar collie-valp i helgen. Det blev en del propaganda om klickerträning... Inklickningen av valpen (och även deras två vuxna pudlar) började idag :-).