wild & crazy...

Gick en skön promenad i skogen idag. Började med nosloop på båda hundarna men tog av dem efter ungefär halva vägen bortåt eftersom hundarna dels var lite störda (Mio har fortfarande ärr på näsan efter en sämre variant av loop-snöre och Birk är bara inte inövad än) och dels för att de var så lugna och trevliga. När vi var på väg hemåt och kom till korsningar och krokigare vägbitar så funderade jag på att sätta på looparna igen för säkerhets skull om vi skulle möta någon. Det gjorde jag inte men jag borde ha...

Så plötsligt bakom kröken på några meters håll dök underbara goa labradoren Totte upp med matte som plockade svamp (och hade en kniv i handen :-)). Mina vovvar fick en mycket hastig adrenalinkick och vrålade och skällde, ömsom glada och ömsom arga, mest bara totalt utflippade samt drog som galningar framåt. Matte höll emot och lyckades rätt bra till en början men så fick de svaj på mattes överkropp... Släppte Birk och satsade på att hålla i Mio. Birk skuttade fram till Totte och förvandlades från en vrålande hund till en som flörtade och ville leka... Mio fick matte ur balans (tractor-pulling hade varit en bra sport för Mio, han är urstark) och matte satte sig i blåbärssnåret i vägkanten (fortfarande med en galen Mio i fast grepp). Som grädde på moset kommer då sopbilen i full fart runt krönet... stannar precis vid de kaotiska hundarna med lika kaotiska men gapskrattande mattar som försöker reda ut kaoset. Mio fick en del vänligt skäll av mig och var faktiskt lite lugnare men stundtals med vrålande ryck framåt. Vimsiga Birk var en stund fint i vägkanten vid Tottes matte för att sedan irra ut framför sopbilen igen och Totte irrade runt lite lös och visste inte riktigt vad han skulle göra med de tokiga prick-hundarna. Det verkade vara en sopbilschaffis med humor för han väntade snällt på att kaoset skulle lösa sig (undrar hur mycket han skrattade...). Jag satt fortfarande i blåbärssnåret, Tottes matte försökte släpa iväg Birk i kopplet (och lyckades till slut surra fast honom i en trästolpe ur vägen för sopbilen). Jag kunde samtidigt locka till mig lösa Totte och han o Mio nosade försiktigt på varandra medan sopbilen körde förbi. Herrejösses vilket kaos...

När jag väl var på benen lät jag Mio hälsa på Totte och det gick förvånansvärt bra, ett o annat litet morr som jag avbröt men annars glad. De ville busa efter en liten stund men det gick ju inte eftersom Mio var kopplad. Birk satt vid stolpen och skällde för han ville vara med och ha roligt. Sedan stod vi o pratade med varandra en stund och då var plötsligt prick-hundarna MYCKET välartade, de stod tyst o lugnt framför matte med ögonen fixerade vid matte och rumporna med låga viftande svansar mot Totte. Totte satt fint vid sin mattes sida. Hade nån sett oss då hade de ju aldrig trott på att kaoset innan hade hänt...

Sambon har konstaterat att anledningen till att jag inte klarar att hålla emot dem så bra när de drar på är att jag har för svaga benmuskler. Har inte själv fattat det innan men nu har jag klurat ut hur det egentligen går till när jag har svårt att hålla emot. Tror även jag att det är lårmusklerna som inte räcker till. Så svårt att fatta eftersom jag alltid varit urstark i benen förut, har förmodligen inte fått tillbaka styrkan efter benbrottet. Skit också. Måste öva upp bromstekniken igen och vara duktigare på att använda noslooparna nu när jag har dem, jag har inte lust med fler katastrof-möten, även om det här i efterhand var ett rätt kul sådant...