luktdiskriminering mm

När regnet nu har vräkt ned i två dagar så började hundarna tycka att livet var trist. De vägrar att gå ut när det regnar om de inte absolut behöver göra sina behov, men idag hann vi gå ut på promenad i lite regnuppehåll (fast det började vräka ned igen efter en liten bit). Överskottsenergi har de gott om (fast de går alltid o lägger sig om man öppnar dörren och visar regnet :-)). För att göra nån nytta så tänkte jag att vi kunde leka lite med luktdiskriminering, dvs att kunna hitta mattes doft, enligt den metod Ann-Louise beskrivit i senaste numret av hundtidningen canis. Dvs postit-lappar på golvet varav en med matte-doft, torrfoder spritt bland dem och klick vid nos mot mattedoftande lapp (jag lade en torris på den lappen så att jag skulle se att de var på den).

Hundarna fick som vanligt växla av varandra så de var inne varannan gång (tog bort den använda lappen efter varje). Hmmm, första gångerna undvek de lappen jag hade pillat på - jag började fundera på om mina händer luktade illa... De tog den godisen sist av alla, och först efter att jag uppmanat dem att leta lite mera... Ett annat alternativ kan ju vara att min doft lite överskuggade mat-doften... Klick och mjukost för nos mot lapp iallafall.

Efter några omgångar började hundarna bete sig olika jämfört med varandra. Intressant. Birk gick lika glad som alltid och sniffade godis och ibland fick han ju mjukost också :-)... Kul, kul tyckte han.

Mio såg ut att tycka det var jobbigt, det märktes att han förstod att det var något han gjorde som utlöste klicket men som om han inte kunde komma på vad det var och att det nästan blev obehagligt för honom. Han ville inte leta torrisar längre och satte sig istället (kan ha varit att han bara ville ha mjukost, men såg inte riktigt ut så, hjärnan var på). Någon gång lade han sig också. Han bara spanade ut över postit lapparna och såg lite frustrerad ut, efter några käcka varsågod-tillrop gav han sig iallafall in bland dem igen och sniffade torrisar men såg lite störd ut när klicket kom och mjukosten kom fram. Någon gång började han bita i en lapp (inte en doftande), det är nåt med de här lapparna men VAD!!!! Stackars Mios lilla tänkar-hjärna hihi.

Plötsligt blev matte trött och förvirrad och glömde märka ut doft-lappen åt Birk. Kom på det när han redan var igång men trodde att jag visste vilken lapp det var. Missade att klicka för den först men sedan gick Birk tillbaka dit och såg faktiskt ut som om han markerade den, klick för det (hoppas det var rätt lapp...). Avbröt efter det.

Därefter blev det övning på ingångar i fotposition igen, ska nog lyckas få till det att bli raka och snygga ingångar och utan mattes knäknyck och sidosteg :-). Hundarna fixar det fast jag står still nu, men Mio har satt något dumt i system... Han sätter sig först snett och sedan flyttar han in sig rakt... HJÄLP!!! Vad ska jag göra... Ska jag lita på att han tycker det är jobbigt i längden och börjar sätta sig rätt direkt eller ska jag bryta på något vis (då kommer ju det där förbaskade sidosteget tillbaka... kanske ska kliva bakåt istället...)??? Tips emottages tacksamt! Bröt träningen när jag insåg att han satt det i system (gjorde likadant VARJE repetition), han har nog gjort så här ett tag men det har tidigare varit variation i det, han har gjort rätt direkt ibland. Han har ju visat tidigare att han har oerhört lätt för att skapa egna små beteendekedjor på nolltid och det känns som om detta är en sådan. Attan också... Ska fundera lite själv till nästa gång...

I övrigt så hämtade jag hem Aéreo från sommarbetet igår. Han fick stryk av alla mina tre övriga hästar (har aldrig sett samtliga sparka så mycket på en nykomlig förut) men nu är det tämligen lugnt igen. De ville nog bara tala om för lille hingstungen att 1) stona tycker inte om grabbar och han ska hålla sig på mattan och 2) Fandango talade om att det minsann är hans tjejer och han som är "hingsten" i gänget. Nåja, lille Aéreo är en snäll och vänlig liten häst och han visade att han bara är en liten skit och nu verkar han få vara med igen om än lite hunsad fortfarande. Han kunde bara inte förstå att han inte fick äta ur alla andras foderhinkar längre, det kunde han ju innan han åkte men nu är han inte allas lilla guldgosse längre, bara min :-).