viltspår mm

Idag har vi varit på viltspårkurs igen. Det är verkligen veckans höjdpunkt för vovvarna. Förra veckan var jag inte hemma så Martin åkte dit själv med båda vovvarna. det hade inte gått särskilt bra att spåra då, de var vimsiga och okoncentrerade. Idag gick det desto bättre!
Vi kom dit lite tidigt så vi började med att promenera en sväng med dem. De gick faktiskt riktigt bra. Jag var trött och jätteförkyld så på slutet blev jag lite trött på Mio som hade bråttom tillbaka sista biten till spårskogen, men egentligen så gick promenaden superbra, särskilt om man jämför med hur det var att promenera dem där första gången...

Mio fick spåra med första omgången. Han var helt uppvarvad när vi tog ur honom ur bilen. Bra var att två andra fick spåra innan honom så han fick stå o vänta och vi kunde jobba på att varva ned honom. Till slut blev det då Mios tur och helt lycklig hittade han de överblivna snitslarna på en sten strax innan spårstarten samt att hans absoluta favorit Kent kom för att hjälpa oss. Mio är en ganska så smart hund så det har inte tagit så lång tid för honom att lära sig vad som händer när det är dags för honom att spåra ;-). Han har helt klart fattat att Kent + snitslar = spår.
Idag gick det bra i spåret för Mio, det var ca 2-300 m långt och gick på öppen mark o i skogen. På ett ställe var det väldigt svårt för honom för det blåste mycket så luften (och spårdofterna) virvlade runt överallt mellan två stenmurar i en sänka, men efter att systematiskt ha kollat av området några rundor fortsatte han säkert på rätt väg. Martin stannade honom ibland när han var i spåret för att få ned tempot och det fungerade bra. Han missade spårslutet först men märkte att spåret försvann och tog det efter en stund. En lycklig hund som hittade sin klöv! Roligt med Mio idag var att han var så glad hela tiden, när vi kom tillbaka från rundan var det en hund som skällde lite på honom men Mio var bara pipande och tjutande glad och studsade omkring i kopplet. Han älskar verkligen detta.

Birk satt o frös i bilen när vi kom tillbaka till den, det var verkligen inget roligt väder idag, kallt, regnigt och lite blåst. Han fick komma ut direkt och var relativt lugn när vi gick till spåret och han fick börja direkt. Han gick riktigt bra idag han med, var koncentrerad och arbetade hela tiden även om han kom bort sig lite ibland. Det märktes att han visste vad det var han skulle göra. Hans spår gick över stock o sten i granskogen. Birk fick också stanna ibland och stå still en liten stund när Martin såg att han var rätt i spåret för attt varva ned lite (och så att vi långsamma människor ;-) fick en chans att hänga med). Birk dundrade också förbi spårslutet och fick gå tillbaka o hitta klöven.

En riktigt bra dag i skogen alltså. Hundarna verkade rätt nöjda o trötta när vi kom hem. Det här skulle de nog vilja göra varje dag...

bur-bilder

Bättre sent än aldrig... Här kommer lite bur-bilder som utlovat:
Mio tycker att buren är en helt ok plats, hoppar in frivilligt så fort man öppnar och lägger sig ned.

Birk är inte lika positiv... Syns rätt tydligt att han helst vill vara någon annanstans.

Stängda grindar... Vad ska det vara bra för undrar hundarna... Birk backar in i sittande position när man stänger, drar sig liksom baklänges med rumpan kvar i "marken".

Mio funderar på att sova lite men Birk har full koll på matte...

Birk är utsläppt o Mio passade på att prova hans sida av buren också...

Björnligan bakom galler

I lördags investerade vi i en tvådelad bil-bur till hundarna, en rejäl sak som kostade därefter. Som Martin uttryckte det "Nu höjde vi värdet på bilen med minst 50-75%". Den buren var värd varje öre tror jag. Kanske ska tillägga att bilen det gäller är min gamla blå volvo från 88. Anledningen till inköpet är många. Givetvis att hundarna ska åka säkert men just i vårt fall blev det nästan en bisak.
1. Jag ska kunna ha båda hundarna där bak utan att riskera att Mio i ett anfall av övermäktig frustration ska flyga på Birk istället när det är hundar utanför bilen.
2. Mio ska inte komma åt att äta sönder saker på/i bilen (för en vecka sedan var det ett säkerhetsbälte i baksätet som på ett mystiskt sätt gick rakt av under spårkursen...)
3. Mio ska inte kunna stå o veva med tassarna på rutorna och stå så nära och stormskälla när det är hundar (eller folk eller andra djur) utanför bilen.

Ja, det är rätt, Birk ser ut som en ängel i jämförelse med Mio i just den här uppspaltningen, men jag kan ju berätta att han inte är sen att hänga på Mio i krafsandet på rutor och skällandet när det händer saker utanför (och ja, även Birk har tidigare gjort sig skyldig till att jag fått byta ut ett säkerhetsbälte).

Iallafall, bilbur är inhandlad, insatt och även testad under gårdagens spårkurs. Jag är jättenöjd!

Nu kom jag på fler punkter till just valet av bur:
4. Den ska inte gå att gnaga sönder (Mio).
5. Den får inte skramla eller verka minsta lilla instabil (Birk blir rädd och kommer aldrig att våga befinna sig i den).

På lördag eftermiddag/kväll övade jag vovvarna i att hoppa in i respektive bur och stanna kvar. Mio tyckte det var en himla kul lek. Hoppa in o äta godis, öva sitt kvar (matte lockade med godis utanför), lyckas sitta kvar o då få godis, hoppa ut på kommando - inget godis... matte står tyst o väntar o när Mio frivilligt hoppar in igen får han massor med godis. Ja, Mio tyckte det var en höjdarlek.
Birk var inte imponerad... Han vågade inte hoppa in. Första gångerna fick vi honom att sätta framtassarna upp i buren iallafall. Jag lyfte upp rumpan och på nåt sätt så vände Birk på bilens bakkant och kunde då backa in i buren, sätta sig o få beröm... Efter MYCKET övning och byte till godare godis (korv) så gick det att få honom att klänga in o vända inne i buren men varje gång han fick in bakkärran själv så slog han knäna i kofångaren så jag övergick till att han skulle stanna med framtassarna på kanten och så lyfte jag in rumpan. Birk är ingen modig hund.

Igår så jobbade jag så då tog jag med Birk på jobbet så att Martin kunde ta Mio till spårkursen och jag kunde komma med Birk om det var lugnt på jouren. Martin berättade att Mio blev rätt förvånad när han stängde grinden till buren och bakluckan o körde iväg... Mio pep o ylade hela vägen till spårkursen...

Väl på plats så fungerade det väldigt bra. Jag kom lite senare med Birk men Mio låg lugnt i sin bur och Birk fick sedan göra honom sällskap. Mio fick sina ryck mot hundar som passerade men eftersom han inte kom fram till rutan och inte hade nåt annat att veva tassarna emot heller så tror jag inte att han blev fullt lika uppvarvad som han brukar. Efter spårningen (som gick bra) så stod vi några stycken vid vår bil med lite hundar, mina vovvar var i sina burar och bakluckan öppen. De fick korv när de var duktiga och Mio fick extra om det var någon hund som kunde upplevas hotfull utanför fönsterna och det var lugnare än jag kunnat tro (dvs han blev bara rabiat ibland ;-)). Det krävs självklart mycket mer träning men första tillfället har ju gått över förväntan så det blir nog bra det här!

Jag ska ta o fota vovvarna bakom galler så snart det slutar regna idag... Bilder kommer!

Inomhusträning

Mycket av det jag lärt mina hundar har vi börjat öva in inomhus i mitt arbetsrum. Det är väldigt liten golvyta (det är kanske därför de är så duktiga på vänstersvängar i fotgående ;-)), men det räcker alldeles utmärkt. I arbetsrummet kan både jag och hunden fokusera totalt på träningen, vi kan träna in nya moment med stor energi med enkla belöningar (oftast torrfodret varvat med lite leversnittar). Vi kör ren klickerträning och de klarar att tänka koncentrerat länge eftersom det är i princip störningsfritt. Den enda egentliga störningen är hund nummer två som står utanför rummet med huvudet in över tröskeln och längtar efter sin tur. En annan fördel med inomhusträningen är att man inte fryser på vintern, inte blir blöt av regn eller kall av blåst... Både jag och mina hundar fryser lätt och när det är dåligt väder kan vi vara inne o träna så att de blir trötta (Birk vägrar oftast gå ut när det regnar...). Vi lägger grunderna inne och sedan behöver vi självklart träna med störning också, men funkar det med bra flyt inne så brukar det fungera förvånansvärt bra ute i störningar också.

Nu var det ett tag sedan som vi tränade inne men idag återupptog jag träningen när Martin promenerade en hund i taget nu på kvällen. Den som blir kvar inne brukar bli jätteledsen, men inte idag :-). Birk körde jag igenom lite allt möjligt med och sedan övade jag honom på att bli kvar i "vänd"-position (dvs front fast med rumpan mot mig), det har varit svårt att få till det ute eftersom han är snabb som blixten men inne idag gick det bra. Jag klickade och belönade ståendet i "vänd" innan han hunnit äta färdigt föregående belöning. Birk tyckte det var en kul övning, stå still o bara proppa i sig godis (torrfoder) från en jublande matte...

Mio lärde jag in spinn i frontposition. Jag kommer inte ihåg om han kunnat det tidigare men nu kunde han inte alls iallafall. Började med targetsticka och efter rätt många repetitioner och försök utan så fungerade det plötsligt. Lade på kommando några gånger och sedan satt det! Han kunde göra spinn blandat med sitt, ligg och snurr. Mest imponerad är jag nog över att han fixade att skilja spinn o snurr åt på enbart röstkommando, men jag undrar om jag inte fuskade lite med min kroppsvikt och blick för att styra honom ;-).

Allt som allt så tränade jag nog max 10 minuter med varje hund, längre tid behöver det inte ta. De var nöjda efteråt och inte längre ledsna över att den andre var ute i skogen och hade kul med Martin.

viltspår nr 2 och koppelrapport

Idag har vi varit på kurstillfälle två på viltspårskursen. Idag fick hundarna varsin utmaning. Mios spår lades av en kursledare och det gick med vinklar genom skogen, över en liten stenmur och ut på ett fält med gräs och sedan in i skogen igen. Duktiga Mio!!!! Han fixade det och gjorde det riktigt bra dessutom. Detta är nog helt klart Mios grej. Han får jobba självständigt och samtidigt intensivt och inga störande hundar i närheten. Det största problemet idag var att han hade alldeles för hög hastighet i spåret. Matte var inte så duktig på att bromsa heller (hmm, hade fullt upp med att se var jag gick, var spåret gick o var hunden befann sig...). Nästa gång ska jag försöka tänka på att inte släppa honom så långt före mig, dags att ta fram mina vältränade bromsmuskler alltså.

Birks spår hade jag börjat lägga men med mitt lokalsinne och korta minne om var jag gick så blev det lite kort och inte så svårt heller... När jag sett Mios spår bli lagt så bestämde vi att ledaren skulle ta sig fram till slutet på Birks spår och förlänga det o göra det svårare. Birk var vimsig i början men sedan kom han ihåg att det var spåra han skulle och satte av. Ibland gick han sidan om där spåret var lagt från början men det var förmodligen påverkat av vinden och han kom rätt i det ändå. När Birk kom fram till sin rådjursklöv såg han lite besviken ut, var det redan slut... Det problem han hade under vägen var att han blev lite förvirrad där vi hade bytt spårläggare (inte så konstigt kanske) men han var snabbt på det igen. Även Birk behöver en bromskloss till hundförare, idag gick det inte så fort som förra gången, förmodligen pga att terrängen var svårare med en massa ris och annat.

Vi gick också en promenad medan vi väntade på att spåren skulle ligga till sig. Det gick bättre den här gången jämfört med förra gången. Mio gick faktiskt periodvis riktigt bra med löst koppel även på bortvägen. På morgonen innan kursen var jag ute på en runda i skogen här hemma med båda två i ca 1 timme (vi går 35-60 minuter varje morgon innan frukost alla dagar numera). Jag har lagt in att bitvis ha dem vid sidan av mig och belöna ofta i den positionen. Mio brukar jag ha på vänster sida (fot) och Birk på höger sida (det kallar jag heel). Anledningen till att jag har dem på varsin sida när jag går med båda är helt enkelt att de trängs för mycket med varandra annars och Birk blir då undanskuffad av Mio. Birk behöver ju ändå öva på heel för freestylen så det kan han ju lika gärna göra under skogspromenaden. Jag brukar plocka in dem där när de ändå bara stretar på framåt i kopplets fulla längd utan nåt större intresse för vad som finns runtomkring. Det är fortfarande svårt att få dem att gå ordentligt i koppel här hemma när man går med båda. Jag får skylla mig själv, för jag har faktiskt varit lite slarvig under sommaren. Helt klart är det så att det är den som håller i kopplet som sätter standarden för hur hunden går. Iallafall så länge hunden mentalt är någorlunda mottaglig för träning. När de blir trötta så orkar de nämligen inte tänka mer utan då springer de bara på tills det tar stopp (och lite till) oavsett hur man gör.