Björnligan bakom galler

I lördags investerade vi i en tvådelad bil-bur till hundarna, en rejäl sak som kostade därefter. Som Martin uttryckte det "Nu höjde vi värdet på bilen med minst 50-75%". Den buren var värd varje öre tror jag. Kanske ska tillägga att bilen det gäller är min gamla blå volvo från 88. Anledningen till inköpet är många. Givetvis att hundarna ska åka säkert men just i vårt fall blev det nästan en bisak.
1. Jag ska kunna ha båda hundarna där bak utan att riskera att Mio i ett anfall av övermäktig frustration ska flyga på Birk istället när det är hundar utanför bilen.
2. Mio ska inte komma åt att äta sönder saker på/i bilen (för en vecka sedan var det ett säkerhetsbälte i baksätet som på ett mystiskt sätt gick rakt av under spårkursen...)
3. Mio ska inte kunna stå o veva med tassarna på rutorna och stå så nära och stormskälla när det är hundar (eller folk eller andra djur) utanför bilen.

Ja, det är rätt, Birk ser ut som en ängel i jämförelse med Mio i just den här uppspaltningen, men jag kan ju berätta att han inte är sen att hänga på Mio i krafsandet på rutor och skällandet när det händer saker utanför (och ja, även Birk har tidigare gjort sig skyldig till att jag fått byta ut ett säkerhetsbälte).

Iallafall, bilbur är inhandlad, insatt och även testad under gårdagens spårkurs. Jag är jättenöjd!

Nu kom jag på fler punkter till just valet av bur:
4. Den ska inte gå att gnaga sönder (Mio).
5. Den får inte skramla eller verka minsta lilla instabil (Birk blir rädd och kommer aldrig att våga befinna sig i den).

På lördag eftermiddag/kväll övade jag vovvarna i att hoppa in i respektive bur och stanna kvar. Mio tyckte det var en himla kul lek. Hoppa in o äta godis, öva sitt kvar (matte lockade med godis utanför), lyckas sitta kvar o då få godis, hoppa ut på kommando - inget godis... matte står tyst o väntar o när Mio frivilligt hoppar in igen får han massor med godis. Ja, Mio tyckte det var en höjdarlek.
Birk var inte imponerad... Han vågade inte hoppa in. Första gångerna fick vi honom att sätta framtassarna upp i buren iallafall. Jag lyfte upp rumpan och på nåt sätt så vände Birk på bilens bakkant och kunde då backa in i buren, sätta sig o få beröm... Efter MYCKET övning och byte till godare godis (korv) så gick det att få honom att klänga in o vända inne i buren men varje gång han fick in bakkärran själv så slog han knäna i kofångaren så jag övergick till att han skulle stanna med framtassarna på kanten och så lyfte jag in rumpan. Birk är ingen modig hund.

Igår så jobbade jag så då tog jag med Birk på jobbet så att Martin kunde ta Mio till spårkursen och jag kunde komma med Birk om det var lugnt på jouren. Martin berättade att Mio blev rätt förvånad när han stängde grinden till buren och bakluckan o körde iväg... Mio pep o ylade hela vägen till spårkursen...

Väl på plats så fungerade det väldigt bra. Jag kom lite senare med Birk men Mio låg lugnt i sin bur och Birk fick sedan göra honom sällskap. Mio fick sina ryck mot hundar som passerade men eftersom han inte kom fram till rutan och inte hade nåt annat att veva tassarna emot heller så tror jag inte att han blev fullt lika uppvarvad som han brukar. Efter spårningen (som gick bra) så stod vi några stycken vid vår bil med lite hundar, mina vovvar var i sina burar och bakluckan öppen. De fick korv när de var duktiga och Mio fick extra om det var någon hund som kunde upplevas hotfull utanför fönsterna och det var lugnare än jag kunnat tro (dvs han blev bara rabiat ibland ;-)). Det krävs självklart mycket mer träning men första tillfället har ju gått över förväntan så det blir nog bra det här!

Jag ska ta o fota vovvarna bakom galler så snart det slutar regna idag... Bilder kommer!