odräglig lillebror

Birk och Mio är ju helsyskon, Mio 8 månader yngre, och precis som många barn beklagar sig över odrägliga småsyskon så tror jag att Birk vill göra detsamma (jag är yngst av mina syskon, så jag vet inget om hur småsyskon är ;-)). Framförallt märks det på kvällarna, vovvarna är trötta och Mio blir lite "överaktiv". Birk har varit sådan själv tidigare men nu verkar han ha blivit mer vuxen och han går oftast och lägger sig av sig själv. När Birk går o lägger sig så kommer han... den odräglige lille brodern och börjar bita i Birks tassar eller slicka i öronen eller bara lägga sig på Birks framben och åla omkring. Nu kan man ju tro att Mio är en LITEN valp... nejdå han är en bit över året och färdigväxt i storlek... dalmatinrarna mognar sent sägs det.... jag kan inte annat än hålla med. Nåväl efter en liten stunds överseende så kan inte Birk annat än brottas tillbaka (han är ju en lekfull hund) och sedan slutar det nästan alltid med att någon av de trötta hundarna blir lite sur över ett ovarsamt bett och så gruffar de lite... och då säger matte - "vad håller ni på med, gå o lägg er istället för att bråka". Birk tittar på matte med uppgiven min och ser ut som om han tänker - "det är ju det jag försöker, det är inte mitt fel", och det är det inte heller... Efter ett antal omgångar av den varianten när jag inte varit uppmärksam på vad de sysslat med så har jag insett vad det hela handlar om. Mio terroriserar sin bror tills han blir arg och sedan kommer matte och skäller lite och Mio ser fullständigt oskyldig ut. Livet leker för en slyngel. Nu har jag ändrat taktik, jag ser när Mio är störig och då passar jag dem och säger åt Mio så fort han börjar tarra sin bror. Mio tycker det är skittrist att jag kommit på honom och efter en stund går han o lägger sig och tröttheten tar överhand. Birk är tacksam över mattes ingripande. Nu kan man ju undra om det inte är bättre att hundarna löser sina konflikter själva. Jag tror inte det, iallafall inte i det här fallet. I det normala beteendet hos en flockledare ingår att styra upp och uppfostra unga drumlar som terroriserar andra. Jag har sett det flera gånger när äldre tikar går in med pondus och talar om att "inget sånt här inte". Bland annat blev Birk uppfostrad så att han fattade att man inte skulle hoppa på och rida på alla andra hundar (vilket han gjorde så fort han fick en möjlighet) när han var unghund bara under en promenad lös tillsammans med en skock lösa schäfrar varav en var en ungtik (som han vågade rida på och som inte själv hade tillräckligt mod att säga ifrån) och en var en äldre tik som höll reda på honom och milt men bestämt, gång efter gång, tydligt talade om att sådär gör man inte. Nu var det inte detta som var syftet med just den promenaden men jag tackade och tog emot att resultatet blev det det blev. Det finns ingen som kan vara så tydlig mot en hund som en annan socialt kompetent hund, där ligger vi människor lååångt efter.