huggormar och andra faror

Senaste veckan har jag sett en huggorm på samma ställe längs favoritrundan i skogen 4 gånger. Den ligger där hoprullad i solen o försöker njuta av livet. Och så kommer det en Mio och nosar på den... Mio, hunden utan självbevarelsedrift... han har inte fattat att huggormar är livsfarliga för en hund. Som tur är verkar det vara en snäll orm, första gången ringlade den stillsamt iväg in i stenmuren så att jag såg vad det var de nosade på, andra gången låg den kvar o blängde på Mio och jag såg den snabbt, tredje gången visste jag var den brukade finnas och höll hundarna borta från den. Hoppas bara att den inte tänker föröka sig, usch jag gillar inte huggormar. De är vackra att se på men jag vet hur farligt ett bett är för en hund. Obehagligt är det eftersom jag vet att Mio är nyfiken på allt som rör sig, förra året lyckades han ju stoppa näsan i getingbon och få flera stick 3 gånger, fortfarande är han oerhört nyfiken på getingar men han är lite mer försiktig o avvaktande för han har iallafall lyckas att fatta att det kan svida lite att nosa på dem... Samma sak med hästarna, han har blivit sparkad tre gånger av Fandango och en gång av Aéreo, båda gångerna pga att han själv har varit dum, men ändå så är han inte särskilt försiktig bland hästar, visst, något mer försiktig än han varit tidigare men inte som man skulle förvänta sig av en hund som fått några smällar. Mio klättrar också omkring på saker som vickar o rör sig utan minsta oro för att ramla ned. Sådan här har han alltid varit, hade han varit människa hade han nog passat som stuntman, för han verkar inte slå sig särskilt mycket när han ramlar heller. Och getingsticken verkade inte heller bekomma honom något särskilt, det sved lite men inte värre än att det går över verkade han tänka...
Usch, hoppas att ormen flyttar någon annanstans... fast det är nog inte så troligt, den har hittat en bra plats i skogen i en stenmur på en del av vägen där det är mycket sol. Får se det positiva och vara glad över att den inte bor i vår trädgård iallafall...

Birk har fått en intensiv-satsning på att vara med på hundskolan varje gång jag är där. Det fungerar faktiskt riktigt bra. Han är lycklig över att vara ensam med matte och TRÄNA! Det är nog det bästa Birk vet förutom att jaga harar/rådjur och flörta med flickor. Han kan till och med stå tyst vid ett träd och vänta medan matte pysslar med andra ekipage. Jag blev positivt överraskad i måndags när vi var på gemensam kursavslutning på Storegård. Birk fungerade som vanligt och blev inte märkbart mer stressad av den helt nya miljön och en massa helt nya hundar. Skönt! Tidigare har han ju inte fungerat speciellt bra i sådana situationer, han har varit både okontaktbar och gjort utfall mot andra hundar pga sin stress, men i måndags fungerade det super!

På hästfronten händer det också lite grejer, har bestämt mig för att betäcka Chica i år så att jag får ett föl nästa år också. Vi håller på och kollar henne nu så att vi kan veta när hon är i brunst och det är dags att seminera, hoppas verkligen att vi får henne dräktig iår. Försöker också göra en satsning nu med Fandango och komma igång o rida igen (för femtioelfte gången). Han fyllde ju 5 år för några dagar sedan så nu känner jag att han bara MÅSTE igång... kan inte ha en vuxen valack som knappt är inriden... Nu har jag blandat in en granne i det hela så vi ska satsa på att rida ut i skogen ihop och kan därmed heja på varandra (dvs hon får tjata på mig ;-)) så att det verkligen blir av. Han gillar verkligen att få komma ut, fast som det är nu så går jag bredvid honom väldigt mycket av tiden, han är fruktansvärt fet och otränad (som matte med för den delen..) och dessutom ovan att gå på steniga vägar så han blir lätt lite öm i hovarna. Men nu måste vi igång!