Namn:

Bor i skogen med mina två dalmatinrar Birk och Mio, hästarna Fandango, Chica, Broszka och Aéreo, samt katterna Pojken och Simpson, tuppen Tuppen och så min sambo Martin också förstås!

tisdag, juli 24, 2007

hästträning

Nu ska det bli fart på mig och Fandango. Förra veckan hade Ulrica ridlektion för mig och några grannar och tanken är att det ska vara en återkommande aktivitet. Finns inget som får en att träna så bra som att man måste ha blivit iallafall lite duktigare än för en vecka sedan ;-). Nåväl jag försökte rida bort till mina grannar för lektionen, just den vägen var det väldigt längesedan jag red (säkert två år sedan) och den går förbi ett par hus med tillhörande livsfarliga soptunnor, barnleksaker, stängsel och byggmaterial... Livsfarliga enligt Fandango alltså... de kan ju attackera vilken sekund som helst... Vi lyckades efter en hel del tvärstopp och försök att vända och gå hem att ta oss förbi tre hus. Fandango fick stå och titta och bedöma farligheterna tills han vågade gå förbi dem helt enkelt. Han är sådan att han stannar och "fryser fast" när något är farligt, ibland vill han vända o gå hem också (speciellt om man pressar honom att gå förbi) men i regel går det att få honom att bara stå still och titta av sig. När vi kom till fjärde huset blev det totalstopp och jag kände att det här kommer han inte att gå förbi när jag sitter på ryggen (det var två pallar med inplastade lecablock). Det blev avsittning och sedan gick jag före resten av vägen. När matte går först så brukar han våga passera det mesta utan strul. Vägen bort till där vi skulle rida tog ca 35 minuter (borde ha tagit 15 min kanske). Sedan var Fandango nog lite trött av upplevelsen men vi tog det med ro o skrittade bara omkring på den lilla ridbanan och försökte få till styrningen. Ulrica hade satt röda koner i hörnen och vissa av dem kunde han gå runt medan andra absolut inte kunde rundas... Sådan är Fandango och som tur är så känner Ulrica honom väl så hon vet att han behöver tid att titta av sig och att det inte hjälper att bråka med honom (då går han i fullständigt baklås). De andra två ekipagen kunde trava o galoppera omkring honom men han lunkade på i långsam skritt och tog in allt med stooora ögon. Det gjorde nog matte med för den delen, det var längesedan jag red ordentligt så det kommer nog att ta tid för oss det här.
Idag provade jag att rida den vägen bort igen och vi kom förbi lecablocks-pallarna och ett hus till innan det tog tvärstopp. Fandango såg hästar, hund och människa på avstånd och sedan kom vi inte så många meter till. Jag hade ingen lust att sitta av (kommer inte upp igen då för sadeln snurrar på helrunda Fandango, jag måste stå på något) och gå hem så efter en stund så vände vi och red hem igen. Imorgon är det meningen att det ska bli lektion igen så då får vi se om vi tar oss hela vägen dit ;-).