glad för det lilla

Ibland händer det små små grejer som i mina ögon är stora framsteg men som andra kanske inte ens hade sett. I förrgår på kvällspromenad med Martin och hundarna så gick vi en längre runda mot vanligt och kom då förbi en "ny" hästhage. I denna hage fanns en hel skock (minst 8) unga men stora hästar som blev mycket intresserade och upplivade av att se två prickiga hundar. Jag gick med Mio och när hästarna som följde oss med blicken plötsligt kom farande mot oss (fast det var ju ett stängsel emellan) så blev Mio lite på hugget som vanligt. Fast skillnaden var att han började stirra på dem och FUNDERADE på att attackera och efter en kort tankeverksamhet (jo, det syntes att han tänkte till) så beslutade han sig att gå till matte istället utan att jag sagt något. Självklart belönades det kloka beslutet med en näve korvbitar. Det är det som är det härliga, Mio har börjat att själv välja att gå till matte istället för att göra utfall (eller attackera om han är lös) när han känner sig hotad av hästar. Det värmde långt in i hjärtat! Mios första reaktion på allt som upplevs som hotfullt är att försöka skrämma bort det allt vad han kan. Den reaktionen vill jag ha bort och istället få honom att söka sig till mig för att få hjälp att hantera situationen och framförallt att få honom att tänka efter istället för att bara automatiskt reagera.

En annan sak som faktiskt har hänt nu är att Mio har slutat gå på hästarna när de ligger ned. Har inte tänkt på det tidigare men den här veckan har det varit så iallafall. Tidigare var han alltid på mina hästar om de låg ned och nafsade dem i baken så att de reste sig upp (hästar ska stå upp och stå still för att Mio ska vara helt nöjd). Det är också ofta i vår egen hästhage att han söker sig till mig när de springer eller om något annat händer. Det är skönt att detta äntligen fungerar, fölungen börjar bli rätt stor nu och han är nog inte lika snäll som de andra om Mio skulle börja nafsa honom i bakbenen o svansen. Tidigare har ju Aéreo tagit till flykten till något av stona om hundarna varit närgångna men han börjar bli mer självsäker och nyfiken nu och har börjat vilja jaga efter dem.

Birk hade en jobbig freestylekurs nu ikväll... Vi var i Monicas trädgård på kursen och kaninerna var extremt lockande. Ännu mer lockande var det eftersom andra hundar sprang dit och skällde och också ville jaga kaniner... Birk fick sitta i koppel för annars hade det blivit väldigt livat. För att göra det hela ännu bättre så har ju Chia spridit sina goda löpdofter också, rejält med störningar med andra ord... Stackars Birk, han var helt splittrad. Mot slutet så stod jag o bara klickade o matade i varje sekund och då släppte det lite, kontakten och träningsintresset kom tillbaka. Kaninerna verkade vara den värsta störningen, sorry Chia, men Birk väljer kaniner framför flickor... Det är väl i och för sig rätt bra i mina ögon, skönt att kunna träna med honom trots att det finns väldoftande tikar i närheten, men lite förälskad var han allt.