huggormar och andra faror

Senaste veckan har jag sett en huggorm på samma ställe längs favoritrundan i skogen 4 gånger. Den ligger där hoprullad i solen o försöker njuta av livet. Och så kommer det en Mio och nosar på den... Mio, hunden utan självbevarelsedrift... han har inte fattat att huggormar är livsfarliga för en hund. Som tur är verkar det vara en snäll orm, första gången ringlade den stillsamt iväg in i stenmuren så att jag såg vad det var de nosade på, andra gången låg den kvar o blängde på Mio och jag såg den snabbt, tredje gången visste jag var den brukade finnas och höll hundarna borta från den. Hoppas bara att den inte tänker föröka sig, usch jag gillar inte huggormar. De är vackra att se på men jag vet hur farligt ett bett är för en hund. Obehagligt är det eftersom jag vet att Mio är nyfiken på allt som rör sig, förra året lyckades han ju stoppa näsan i getingbon och få flera stick 3 gånger, fortfarande är han oerhört nyfiken på getingar men han är lite mer försiktig o avvaktande för han har iallafall lyckas att fatta att det kan svida lite att nosa på dem... Samma sak med hästarna, han har blivit sparkad tre gånger av Fandango och en gång av Aéreo, båda gångerna pga att han själv har varit dum, men ändå så är han inte särskilt försiktig bland hästar, visst, något mer försiktig än han varit tidigare men inte som man skulle förvänta sig av en hund som fått några smällar. Mio klättrar också omkring på saker som vickar o rör sig utan minsta oro för att ramla ned. Sådan här har han alltid varit, hade han varit människa hade han nog passat som stuntman, för han verkar inte slå sig särskilt mycket när han ramlar heller. Och getingsticken verkade inte heller bekomma honom något särskilt, det sved lite men inte värre än att det går över verkade han tänka...
Usch, hoppas att ormen flyttar någon annanstans... fast det är nog inte så troligt, den har hittat en bra plats i skogen i en stenmur på en del av vägen där det är mycket sol. Får se det positiva och vara glad över att den inte bor i vår trädgård iallafall...

Birk har fått en intensiv-satsning på att vara med på hundskolan varje gång jag är där. Det fungerar faktiskt riktigt bra. Han är lycklig över att vara ensam med matte och TRÄNA! Det är nog det bästa Birk vet förutom att jaga harar/rådjur och flörta med flickor. Han kan till och med stå tyst vid ett träd och vänta medan matte pysslar med andra ekipage. Jag blev positivt överraskad i måndags när vi var på gemensam kursavslutning på Storegård. Birk fungerade som vanligt och blev inte märkbart mer stressad av den helt nya miljön och en massa helt nya hundar. Skönt! Tidigare har han ju inte fungerat speciellt bra i sådana situationer, han har varit både okontaktbar och gjort utfall mot andra hundar pga sin stress, men i måndags fungerade det super!

På hästfronten händer det också lite grejer, har bestämt mig för att betäcka Chica i år så att jag får ett föl nästa år också. Vi håller på och kollar henne nu så att vi kan veta när hon är i brunst och det är dags att seminera, hoppas verkligen att vi får henne dräktig iår. Försöker också göra en satsning nu med Fandango och komma igång o rida igen (för femtioelfte gången). Han fyllde ju 5 år för några dagar sedan så nu känner jag att han bara MÅSTE igång... kan inte ha en vuxen valack som knappt är inriden... Nu har jag blandat in en granne i det hela så vi ska satsa på att rida ut i skogen ihop och kan därmed heja på varandra (dvs hon får tjata på mig ;-)) så att det verkligen blir av. Han gillar verkligen att få komma ut, fast som det är nu så går jag bredvid honom väldigt mycket av tiden, han är fruktansvärt fet och otränad (som matte med för den delen..) och dessutom ovan att gå på steniga vägar så han blir lätt lite öm i hovarna. Men nu måste vi igång!

rally-kurs Eskilstuna

En bild på det jättemysiga klubbhuset i Eskilstuna, vi bodde på ovanvåningen i den bortre änden.

I helgen har jag och Amanda varit i Eskilstuna och hållt två endagskurser i rallylydnad. Det har varit jätteroligt! Det var en fantastiskt fin klubb i vacker miljö och bara trevliga människor med bra träningsmetoder! Birk fick åka med, jag hade inga större förhoppningar på att han skulle klara att visa momenten men han fick följa med för att träna på att vara med helt enkelt. Han klarade det faktiskt förvånansvärt bra. Så länge det inte var en massa andra hundar nära honom så var han ganska så lugn. På teoripassen kunde han ligga i teorilokalen på sin fäll och vara tyst (nja, något litet pip blev det väl), men att ligga still och vara tyst är oerhört svårt för Birk, och ännu svårare när han inte är på hemmaplan. Direkt när vi kom dit fick han komma ut lite i koppel (ca kl 22 på fredagskvällen) men efter bara en liten stund kunde jag släppa honom och han kunde fokusera på träning. Han fick vara med lite ute på lördagskursen i början men han var mest stressad och fixade inte att både vara på nytt ställe och ha nya hundar omkring sig så efter en stund fick han hoppa in i bilen. Det hade inte blivit så mycket sömn första natten (inte för oss heller...) så han var nog rätt trött. Andra natten sov han och vi som stockar. På söndagen regnade det och då var det ingen mening att ha honom med, Birk avskyr verkligen regn, så han hade bara varit deppig om han skulle vara ute. Han har så lite päls så han blir ju blöt igenom direkt när det regnar.

Birk blickar ut över en av de enorma träningsplanerna som hörde till. På den här planen hade vi rallylydnadskursen.

Mio fick spendera helgen ensam hemma med Martin, vi kom på att det var första gången som han inte hade Birk hos sig på natten. Men det hade gått bra. Nyttigt för Mio att vara ensamhund lite också.

Uppe i Eskilstuna hade de en jättefin agilitybana. Birk fick prova lite på lördagskvällen men det gick inte alls bra. Han tyckte att deras vippbräda och balansbom var jätteläskiga för de var av metall och inte trä som han är van vid. Han gick över vippen en gång och sedan ville han inte alls på något av de hindrena. Hopphinderna var av trä och han kunde hoppa låga höjder, men om jag satte upp det så kröp han under... Vi behöver helt klart träna på flera typer av hinder än de som finns hemma. Birk är ju en väldigt känslig hund o minsta lilla som stör honom eller är nytt tycker han är konstigt o läskigt.

Den läskiga agilitybanan... Jag tyckte den var jättefin, men Birk tyckte det var konstiga hinder haha.

förstärkningskvalitet!!!

Under ett kort träningspass i trädgården idag så körde vi lite rallylydnad (fast utan skyltar), som tidigare så fick den hund som inte tränade sitta fast i stolpen. Enorm skillnad på dem mot förra gången, de har fattat - går man ifrån matte när vi tränar så hamnar man vid stolpen o den andre får ha kul istället. Birk har ju tyckt att det är fruktansvärt trist att sitta så ofta som i rallylydnaden så idag testade jag att höja kvaliteten på belöningarna rejält.
Dåligt utförande = ingen belöning utan fick börja om med samma moment under lite peppning med rösten.
Hyfsat utförande = belöning med godis
Strålande utförande = belöning med kamp med den mest älskade leksaken.
Det hände grejer kan man ju säga, det tog inte så lång tid för Birk att fatta och han satte sig med betydligt större vilja och förväntan efter en stund (framförallt de gånger han fick börja om pga att han försökte sno leksaken ur fickan, gjorde något helt annat än sitt eller andra grova misstag). Jag körde med täta belöningar och mestadels med leksaken och efter det så verkade Birk tycka att framförallt fotgående, men också sitt, var riktigt kul igen!
Mio var också duktig, han är en betydligt mer tålmodig hund och har inget emot att sitta still lite. Han är inte alls så förtjust i lek (men gillar verkligen godis) men lite kamp plockade vi in där också och han kom igång riktigt bra med att leka med mig.

På kurs igår hade jag med båda hundarna. Mio hade kurs först och jag testade i början att ha nosgrimman på, men det funkade inget bra. En vovve gick fram lite stillsamt o var lite nyfiken o när Mio insåg att han satt fast och dessutom med den hemska nosgrimman blev han helt rabiat mot den. Dessutom lyckades han på något vänster krångla av den från nosen så att den bara satt om halsen i virrvarret. Efter det fick han gå med halsband. Jag varvade lite och tränade Birk också så han slapp sitta vid trädet hela tiden, den hund som inte tränade tjöt väldigt vackert vid sitt träd...

Efter Mios kurs så var det freestyle och då fick Mio sitta fast hela kursen. Birk fick vara med lite ibland och visa och det gjorde han med mycket stor glädje. Nu har han lärt sig snurra helt utan handtecken, inte klokt vad fort det gick att plocka bort när jag väl försökte.

söndagsträning i trädgården

Har blivit lite inspirerad av att vara med lite på rally-instruktörskursen i helgen samt av dagens hjälparekurs. Dags att göra ett ryck med hundträningen igen – nu har jag sett en del hundar som är som jag skulle vilja ha mina… ojoj, mycket jobb återstår :-).

Tränade lite i trädgården på kvällen när det iallafall börjat bli lite svalare. Vi övade fokus o koncentration – jag testade tips från min freestyle-bok. Jag började med att kasta godis på marken framför mig, klicka när hunden ätit klart o tittade upp, kasta godis på marken, klick när tittar upp osv. Började sedan röra mig så hunden fick jaga ikapp o gå in i frontposition – klick o kasta godis, och förflytta mig igen. Händerna skall vara i höjd med min mage när hunden ska stå i frontpositionen. Jag började också träna snurr med targetstick istället för handrörelse för att få bort handrörelsen och få enbart röstkommando. Samt lite fot med sitt o ligg med Birk (rallylydnad… tråååkigt tyckte Birk).
Den hund som inte tränade satt fastbunden i en stolpe, om hunden som tränade tappade fokus dvs gick iväg efter något annat så blev den genast utbytt mot den andra hunden, men med belöning för att den kom till stolpen när jag ropade.

Birk: Förstod fort att det var fokus jag ville ha och tyckte det var en kul lek att springa efter matte och hitta frontpositionen. Tappade koncentrationen några få gånger och sprang till leksak (sedan tog jag den i fickan o hade som belöning ibland) eller för att skälla på något. Började med snurr med targetstickan och kunde relativt fort plocka bort den och köra enbart röstkommando, dock fick jag vid varje nytt övningspass plocka in stickan igen 1-2 gånger först. Tyckte fot och sitt var trist, övade lite på sitt – ett steg fram – sitt – två steg fram osv. När han väl gjorde rätt, dvs hängde med och satte sig hyfsat rakt så belönade jag med leksak. Om han lullade iväg eller var långsam så gick jag åt andra hållet så han fick jaga ikapp o börja om. Han var duktig vid stolpen och låg o var tyst (27 graders värme kan ha bidragit…)

Mio: väldigt okoncentrerad, sprang ofta iväg och gjorde annat (skällde på ljud, sprang till tuggben eller bara irrade omkring) det blev betydligt bättre när han efter ett antal gånger hade blivit parkerad vid stolpen så att Birk fick träna istället varje gång han försvann ifrån mig. Plötsligt kom han på vad det var vi sysslade med och följde med fint o hittade frontposition. Täta belöningar samt att jag rel ofta gav honom från handen istället för att kasta på marken hjälpte också till lite. Snurr med targetsticka, gick ej att plocka bort stickan helt utom vid ett tillfälle. Skällde lite vid stolpen och var enstaka gånger lite bitig på kopplet när han var bunden, men överlag bra, speciellt när polletten trillade ner över att det var koncentration och fokus jag ville ha. På slutet kom han fort till frontposition när han ätit upp det kastade godiset.

I övrigt hatar Mio fortfarande nosgrimman... Undrar om han nånsin kommer att acceptera den...

problemhunden Mio

Mio i boxningsmatch med Adam, de hade lika roligt båda två. Adam delade ut mjuka boxar och Mio blöta pussar.

Idag har jag köpt en nosgrimma till Mio. Jag har insett faktum att han är alldeles för stark när han gör sina numera mer sällsynta utfall (eller så är det jag som är svag...). Jag har aldrig haft problem med att hålla i en hund förut, eller en häst eller ko för den delen, men Mio är svår. Han är 30 kg explosiva muskler och reagerar så oerhört fort för så väldigt lite, jag kan i regel läsa situationerna så att jag vet att han kan reagera och då förebygga det eller iallafall förbereda min kropp på att hålla emot, men ibland är jag inte 100% koncentrerad och ibland kan jag inte till 100% kontrollera omgivningarna (eller förstå mig på Mios hjärna) och det är då den extra styrkan behövs.

Mio är världens mysigaste hund, sällan har jag träffat en så milt inställsam (om än påträngande) vovve som är så cool vid all hantering. När Mio ligger o vilar kan man snurra runt honom som om han vore en liten deghög, han bara tittar på en med milda ögon o fortsätter att vara helt avslappnad i kroppen. Jag har fortfarande inte förstått var allt hans humör kommer ifrån, det bara exploderar när han blir upprörd över hundar som stirrar på honom, går för nära eller rakt emot. Inte bara hundar för den delen, enda gången jag har tappat honom i ett utfall var när han fick för sig att attackera en häst ute i skogen, från 0-100 på inga sekunder alls. Det bor så mycket frustration i den numera rätt så stora hunden men jag vet inte var, för förutom utfallen så ser man inte röken av den. Jag förstår ingenting och det verkar inte andra göra heller. Mina hästar är han helt fascinerad av (fast i sin ungdom attackerade han dem med, så fort de gjorde annat än stod still). Sina hundkompisar älskar han - han spenderade en hel kväll med att försöka ställa sig in hos Bonzo, körde med alla sina knep (det är nog alla knep en hund kan ha, Mio har ett brett register) men Bonzo var inte imponerad hihi.

Mio har gjort utfall så länge som vi haft honom (från 10 veckors ålder ungefär), men han har blivit väldigt mycket duktigare med tiden. Han är lika jobbig kopplad som lös (iallafall har det varit så tidigare, numera testar vi inte lösa hundträffar utan noggrann planering). Det närmaste vi har kommit i våra gissningar på varför han beter sig som han gör är att han är oerhört signalkänslig i kombination med väldigt mycket vaktinstinkt och kontrollbehov. Mio vill kontrollera sin omgivning, tex så är det väldigt noga för Mio att hästarna står upp o står still. Numera, tack vare envis träning och mina lugna hästar, så får hästarna springa också - men ligga o rulla det ska de fortfarande inte, då får de ett nafs i rumpan så de ställer sig upp. Få tror att det är sant när jag berättar om hur det var tidigare med Mio o hästarna. Han gick mitt ibland dem och kunde plötsligt attackera genom att springa runt bakom dem, hoppa upp o hugga tag i svansen. Ett par gånger nafsade han efter mularna också. Hästarna brydde sig i regel inte om honom, de såg ut som om de bara suckande konstaterade att nu är han igång igen... Sparkad blev han dock två gånger av Fandango med all rätt, snygga träffar på underkäken, vilket ledde till att han höll sig utanför hagen i ett par dagar o sen var det igång igen. Jag har tur, hästarna har inte bekymrat sig, vilket har gjort att jag fortsatt träna med Mio lös i hästhagen. Skam den som ger sig och det har gett goda resultat, iallafall efter att jag upptäckte att jag klickade för att han först attackerade häst o sedan direkt kom till mig o satte sig... Ibland funderar jag på om det var det som fick bort beteendet, att jag först (ovetande) belönade attackerna och sedan slutade med det. Jag fick se extinction burst (att beteendet blir kraftigare när det inte längre belönas) på ett mycket tydligt sätt, och så plötsligt en dag var beteendet bara borta - totalt puts väck. Det tog ett tag innan jag förstod att det verkligen var borta, men det är flera månader sedan nu och han har inte hoppat upp o bitit i någon svans, på sin höjd travar han ett varv runt hästen i fråga. Numera syns det tydligare att han tycker att hästarna är lite läskiga, han rör sig försiktigt bland dem (men kan likaväl obekymrat springa under en hästmage ibland) och hela hunden utstrålar lugnande signaler.

Mio och Aéreo, Mio är väldigt nyfiken på och förtjust i fölet och har haft svårt att hålla sig från hästhagen.

Hursomhelst, för min ryggs skull och för andra hundars skull så är grimma inköpt och testad på en promenad - han avskydde den... Konstig grej som satt på nosen. När det inte fungerade att dra bort den med tassarna så försökte han gapa samtidigt som han drog med tassarna. När det inte heller fungerade så körde han omkring med nosen i gräset o alla buskar som fanns. Jag belönade honom när han inte försökte få av den och drog upp nosen från väggrus o buskar när han försökte bli av med eländet. Han höll på så hela promenaden på 30 minuter (och hade innan dess gjort likadant under test inomhus), med lite uppehåll ibland för att gå fint och äta leversnittar o frolic. Man kan inte säga annat än att det är en väldigt envis hund. Om han bara vänjer sig vid den så tror jag att den kommer att fylla sitt syfte, det var en enorm skillnad att hålla emot den dragande hunden i jämförelse med ett vanligt halsband. Och jag kan hålla med dem, som argumenterar för grimmor på hundar, i att man aldrig skulle få för sig att ut o promenera med en häst i halsrem. Trist bara att det känns som ett nederlag vad gäller hundträningen, men förhoppnigsvis fungerar det som jag tänkt som ett hjälpmedel på vägen mot målet. Målet är ju en hund som fungerar i alla situationer och som känner sig trygg och helt har slutat med utfallen, jag tror faktiskt att det målet går att nå!

Freestyle

Jag har alltid tyckt om att lära min hundar trick o konster. Det är jätteroligt att det numera finns ett namn på den här träningen och att det finns tävlingar o uppvisningar i det, jag talar självklart om freestyle! Själv har jag aldrig varit på någon freestyle-tävling, bara sett någon enstaka uppvisning live och så då filmer på internet. Eftersom både jag och Monica tyckte om träningsformen så har vi startat en träningsgrupp för freestyle och den är jag instruktör i. Det är inte så många deltagare (fler är varmt välkomna!) men vi har oerhört roligt på våra kurstillfällen och hundarna älskar träningen. I måndags testade vi att träna till lite musik och alla fick sätta ihop ett mini-program med 4 rörelser att visa upp. Det känns som om träningen verkligen har kommit igång och alla fick till ett litet program med flyt och glädje! Jag hade med mig kameran men glömde fota så bilder får det bli en annan gång ;-).

Idag har jag övat vidare med att få Birk att backa i sick-sack mellan mina ben medan jag går baklänges, nu funkar det från höger sida också! Mio fick träna vidare på att backa runt mig och han klarar det i ett varv med lite handtarget nu, han backar tätt intill mig.

Det blev väldigt kortfattat idag för nu klagar hundarna över sin tråkiga matte (jag går jour och då gör vi inte så mycket kul) och vill ut!

hundträning o fölbild

Nu var det väldigt längesedan som jag skrev något. Hur går det då? Tja, sådär, får jag väl säga. Jag har promenerat mycket med båda hundarna samtidigt och även om det kändes väldigt enkelt att gå med två hundar efter att ha provat att gå med båda och en häst samtidigt så är det fortfarande inte riktigt som jag vill ha det. Hundarna kan faktiskt GÅ i koppel nu, de försöker inte galoppera längre. De är oftast rätt duktiga och drar inte kraftigt men kopplena är i regel sträckta. De tycker att jag är en rätt så tråkig typ som bromsar dem hela tiden och jag får erkänna att jag är väldigt tråkig på promenaderna. Det är svårt att få deras intresse och de vill helst av allt springa fort och det går ju inte i koppel. Jag vill inte släppa dem längre eftersom Birk har bevisat att varje gång han är lös i skogen så pyser han iväg efter harspår eller bara för att springa, Mio hänger på även om han inte har förstått vad det är Birk spårar men han springer väldigt gärna bara för springandets skull han med. De är två väldigt obekymrade slynglar och de vill bara en sak och det är att ha kul. När vi går hemåt (om vi går samma väg tillbaka) så går de väldigt bra.

Idag så gick jag med dem en i taget och provade att ha dem i sele med lina på släp. De fick alltså gå "lösa" men ändå inte riktigt. Det gick jättebra. De var lite undrande till vad det var för orange lina som förföljde dem men helt klart gillade de att kunna trava i sin egen hastighet.

Mio lyssnade faktiskt riktigt bra, han tvärnitade varje gång jag sade hans namn. Vi gick förbi fåren och han tittade knappt åt dem, när vi går med koppel ska han alltid kika på dem över muren med 1-2 meters mellanrum. Han uppskattar verkligen att jag går med BARA honom, och likadant är det med Birk. Synd bara att de är så bedrövade när man lämnar dem hemma för att gå med den andre.

Birk lyssnade också ganska så duktigt. Han tyckte att linan var jätteäcklig, speciellt om den hamnade mellan bakbenen så den låg emot i ljumsken, då stannade han så jag fick rätta till den, han är en känslig vovve lille Birk. jag fick stoppa honom med linan en gång när han inte ville lyssna, och generellt så fick jag säga åt honom att vänta 2 gånger innan han stannade. Testade att kalla in med HIT också, haha, helt uppenbart att han lärt sig att då är det rådjur i skogen... Varje gång jag sade hit så tvärnitade han, sträckte upp huvud o hals så mycket han kunde o spanade på alla håll ut i skogen efter rådjuren... Inte en ansats till att komma. Jag hade boll med mig och gjorde så några gånger att jag ropade hit och omedelbart studsade/kastade bollen och då kom han ju i flygande fläng. Tur att han gillar lek den hunden iallafall.

Vi har tränat lite freestyle inne idag också. Imorgon är det ju kurs och förra gången bestämde vi att vi alla skulle sätta ihop 4 rörelser och ha ett litet kort program till musik imorgon. Detta gällde även mig som håller i kursen. Jag har övat Birk på att backa runt mig, göra en snurr på vänster sida och sedan backa igenom mellan mina ben och därefter framåt i sick-sack mellan benen. Vi får nog öva lite till men det gick faktiskt riktigt bra, han börjar få in snitsen på att backande sick-sack, fast fortfarande kan han det absolut bäst från höger sida men vänster sida börjar komma den med. Tränade lite kryp med targetsticka också och det gjorde jag med båda hundarna. Mio fick en liten aha-upplevelse, i början reste han sig varje gång jag tog ned targetstickan vilket resulterade i att den försvann igen. Det tog några försök innan polletten trillade ned och han stannade kvar i liggande när jag tog ned stickan, hihi, men sedan tyckte han väldigt mycket om ligg kommandot. Lustigt egentligen att hundarna blir så förtjusta i targetarna, de är ju galna i alla target som jag klickat in och de kommer ihåg dem så bra (tips, klicka inte in koner som targets...).

Tills sist en bild på fölet, han har fått namnet Aéreo (typ aero fast på spanska). Han är underbar!