Djurliv

Namn:

Bor i skogen med mina två dalmatinrar Birk och Mio, hästarna Fandango, Chica, Broszka och Aéreo, samt katterna Pojken och Simpson, tuppen Tuppen och så min sambo Martin också förstås!

torsdag, november 29, 2007

hundmassage

Idag var bilen på verkstad och medan jag väntade på den gick jag in i en bokhandel och snubblade över en fin bok om hundmassage som fick följa med hem. Det har väl hänt att jag knådat lite planlöst på någon av vovvarna ibland men jag har länge varit sugen på att prova lite mer "riktig" massage framförallt på Birk som nästan ständigt är spänd, stressig och oftast lite öm både här o där efter för vilda turer med Mio.

Hundarna var ensamma länge idag och när vi kommit hem så gick jag o Martin en rätt lång promenad med båda i dimman o mörkret. Efter promenaden tog jag ca 20 minuters klickeri med dem. Jag har återigen gett mig på den hemska apporteringen som verkar vara både min och vovvarnas allra sämsta gren. Nu testar jag att bara hålla en tuggbens-ring i handen och vill att de ska ta den i munnen i ett fast grepp och dra bakåt medan jag håller i. Det som är vårt största bekymmer är själva fasthållandet och detta är tänkt att vara ett sätt att få dem att hålla i ordentligt. Typ "håll i, annars snor matte den o då försvinner belöningen". Mio är duktigast på detta, Birk vill knappt ta den i munnen, men idag fick han till några försiktiga drag iallafall. Funderar på att träna med nåt mjukt med Birk istället.

Efter detta plockade jag fram boken (som jag även hunnit läsa en del i under väntan på bilen). Testade att massera nacke o rygg enligt instruktionerna på Mio som blev alldeles stilla och såg helt förundrad ut, mysigt verkade det som. När han var klar på den delen så gick han iväg och Birk kom själv o ställde sig framför mig, "nu är det min tur". Birk satte sig i soffan så det blev mest fokus på nacken och han stånkade nöjt. Han har ju gigantiska nackmuskler (hela han är i o för sig rätt välmusklad) och jag har klurat på om det till viss del kan bero på att han är spänd (och allt koppeldragande). Oj, vad han njöt när matte tog i. Avslutade det hela med mjukare gnugg (som hette nåt fint i boken). Efter detta somnade båda vovvarna i soffan, det hade tydligen god effekt med lite massage! Får försöka massera resten av kroppen också nån annan dag.

måndag, november 26, 2007

ridtur med Birk

Idag har jag för första gången haft med mig en hund när jag ridit ut i skogen. Birk fick den stora äran att få följa med och han skötte sig utmärkt. Han fick gå lös hela tiden och höll sig mestadels bakom eller vid sidan av hästen (och tror det eller ej men han kunde GÅ vid sidan av Fandango, hur i hela friden gick det till...). Jag vill helst ha honom där, bakom eller lite snett bakåt vid sidan. Vi lyckades möta två bilar här på vår ensliga väg så det fick vi också öva. Birk följde fint både i skritt, trav och den för Fandango rätt nya gångarten galopp. Birk tycker ju att hästar är lite läskiga så det var rätt fantastiskt att han höll sig så pass nära (men skönt att han snabbt flyttade sig ur vägen om det behövdes). Jag kastade lite godis till honom ibland o det uppskattades :-). Birk verkade lycklig över att matte nu kunde hålla hans tempo och verkade inte ha en tanke på att springa av vägen för att spåra/jaga harar o rådjur. Det här kommer jag att göra om, vi fick en underbar liten ridtur i kylan o solskenet!

söndag, november 25, 2007

helgkurs med Mio

I helgen har Monica (mest) och jag hållt en klickerinstruktörskurs. På fredagskvällen beslutade jag mig (efter lite övertalning från Martin) att ta med Mio på kursen och lämna Birk hemma. Mio gör ju utfall mot andra hundar och har i och med det inte fått vara med så mycket (matte tycker att det är jobbigt). Den här kursen visade sig vara idealisk att träna Mio på (men jag var allt rätt nervös för hur det skulle gå). Alla deltagare var duktiga och var noga med att inte stressa Mio, dvs undvek att gå rakt emot oss, höll lagom avstånd och så mycket som möjligt hindrade hundarna från att titta intensivt på Mio. Det var ett lagom antal hundar och blandade raser och Mios bästa vänner Bonzo och Chia var ju med. Otroligt rolig kurs! Mio fick visa lite saker och han gjorde det med stor glädje. Jag blev helt fascinerad av hur bra han kunde jobba i den nya miljön, han var helt fokuserad på träning och kunde göra sånt som vi bara övat inne hemma. Vi fick mycket tid att öva paus också och jag satsade på att klicka honom för att han tittade på andra hundar och visade lugnande signaler (öronen bak, mild blick o viftande svans) - vänlig inställning fick han beröm för och också för att ligga på sin filt. Mio som haft svårt för att ha paus och vara tyst klarade det faktiskt riktigt bra, det blev lite yl o tjut som Monica fick försöka överrösta när hon pratade men det var mest på morgnarna innan han fått jobba av sig lite. Två små utfall (i tät serie) blev det sent på lördagseftermiddagen när matte var okoncentrerad och hunden trött, då fick han gå in i bilen och stanna där under slutet av kursdagen. På söndagen blev det ett när vi kom in i lokalen och en stor hund i rörelse var en bit innanför dörren. Mio var stressad för att han ville in och det var inte så oväntat att det kom något i den situationen. I övrigt gick det oerhört bra, han kunde slappna av (så mycket man kan kräva av honom haha, han låg ju inte direkt o sov inte - huvudet upp men inte på helspänn, kändes lugn helt enkelt) han blev inte spänd för att det kom och gick folk och hundar ut o in genom dörren. Han var positivt inställd till de andra hundarna och kunde vara lugn fast andra hundar busade lite med varandra eller en leksak. På slutet kunde han även bli liggande även fast hans favoritmänniska Monica gick förbi bredvid honom. Allt detta är framsteg för Mio, det kan tyckas vara petitesser men det är sånt jag tränar honom på, att behålla lugnet oavsett vad. Eftersom Mios bekymmer är att han är rätt lugn och sedan plötsligt exploderar och blir helt okontaktbar så är min målsättning att lära honom att behålla sitt lugn även när det händer något (oavsett vad). Mycket väl godkänt för Mio den här helgen alltså! Han gick till o med rätt bra i koppel :-). Mio själv är nog väldigt nöjd med helgen, så här skulle han vilja ha det varje dag... Han och matte som tränar i flera timmar, underbart liv tycker Mio.

Birk har fått aktivering av husse här hemma, idag fick han spåra så han är rätt nöjd han med. Så här i efterhand så var det nog lugnare att ha med Mio på kursen än Birk. Birk har mycket svårare för att ligga o ha paus och är nog generellt jobbigare på nya platser och att gå med i koppel. Iallafall roligt att mina hundar har olika typer med bekymmer som jag får jobba med så det inte är lika med båda ;-)

måndag, november 19, 2007

raket-spår

Igår lade vi vars ett viltspår till vovvarna här hemma i vår egen skog. Det blev spår med rådjursklöv fast utan blod för det hade vi inget. Vovvarna blev helt galna av lycka. Mio fick gå sitt först o han flög fram i spåret (hm, det ska inte gå så fort egentligen). Tur att inte jag o Martin har några större ambitioner så vi kan bara njuta av att se den lyckliga hunden spåra i full fart och försöka hänga med så gott vi kan. På ett ställe stannade Mio självmant upp och väntade in Martin. Spåret gick två gånger över en bäck och över en stenmur men det var inget som påverkade hastigheten... Det hade legat i 2,5 timme när vi gick det och det var bra för den mesta doften verkade finnas på marken. Två gånger gick tassarna för fort så Mio hamnade ur spåret men han vände själv och sprang tillbaka i samma hastighet o plockade upp det igen.

Birks spår gick i ännu snårigare skog och då var det nästan mörkt så det var svårt att se snitslarna för oss. Birk flög också iväg i spåret. Han fick dock tyvärr korn på spårslutet (klöven) och tog en genväg direkt dit innan Martin hann se att de inte följde snitslarna. Birk blev lite konfunderad för vi lämnade klöven där i skogen o gick tillbaka o tog upp spåret igen. Sedan spårade han galant, även han i högt tempo (men inte lika flygande som Mio). Han blev lika lycklig över att hitta klöven denna gången.
Hundarna var rätt nöjda efter denna övning, de älskar viltspår :-)
Bilderna är på Birk precis innan han släpps på spår under viltspårkursen i höstas.

fredag, november 16, 2007

Väjningsplikt...

Dalmatinrarna har sina alldeles egna trafikregler. Eller, ja, egentligen finns det bara en regel... Den som har högst hastighet har företräde... detta gäller alltid. Hund med låg hastighet (eller stillastående för den delen) måste alltid väja för den med hög hastighet. Väjningsplikten gäller även om den stillastående hunden befinner sig i den springande hundens tänkta väg. Den springande hunden kan tänka sig att hoppa över den stillastående hunden, men inte hoppa högre än nödvändigt, vilket innebär att stillastående hund bör väja genom att kasta sig ned på marken (och i det ideala fallet även rulla några varv och på så sätt rulla med när den andra hunden slår i). Om springande hund springer in i stillastående hund har den påsprungna hunden ingen rätt att klaga över krocken. Kan tillägga att Mio utnyttjar denna trafikregel till max och Birk har blivit en hejare på att väja, men det omvända förhållandet gäller det med. Men trots detta blir det oundvikligen krockar ibland och matte håller andan ibland o undrar hur i hela friden dessa hundar kan vara hela. Människor är inte riktigt lika skickliga... Birk har ju en gång sprungit in i mig så jag bröt fotleden (han tittade bakåt medan han sprang framåt...). En kullbror till Birk har även han lyckats orsaka en fotfraktur på en människa som han sprungit in i. Var uppmärksamma när det är prickiga hundar i farten!

tisdag, november 13, 2007

kontaktfält

Idag har jag jour vilket innebär tråkig dag för hundarna, dels kan jag inte gå någon lång promenad med dem och utöver det vet man aldrig hur mycket jag är hemma. Jag har dock varit hemma en stund nu på em och då har vi tränat lite inne. Jag har blivit lite inspirerad att ta upp agilityträningen igen efter att ha läst lite nyttigt på nätet och idag påbörjade jag (eller rättare sagt började om med) lite mer organiserad träning av kontaktfält. Dvs hur hunden skall utföra sista delen av A-hindret, balansbommen och vippbrädan för att den ska lyckas ha minst en tass på kontaktfältet. Efter att ha läst en del på nätet så verkar många som tränar med klicker använda sig av metoden framtassarna på marken och baktassarna på hindret och utöver det ev med att dutta nosen mot marken. Hunden skall utan kommando eller styrning av föraren utföra det här beteendet när den kommer till slutet av hindret. Det låter ju kul och framförallt bra så nu har vi övat lite. Det kommer att dröja innan de är redo att göra detta på ett riktigt hinder så det är utmärkt vinterträning :-).

Först övade vi lite på en "frisignal" mot godisskål (inte så lättövat inne med två hundar att organisera hihi, bara testade lite).
Sedan övade vi att gå upp på min "vippbräda" (som nu var modifierad till ett hyllplan med en tjock bräda under i varje ände så att den bara kom upp lite men utan att vippa omkring). Jag klickade fram att de kunde stå med alla fyra tassar på den (svårare än man kan tro...).
Därefter klickade jag fram att de stod med framtassarna på golvet o baktassarna kvar på brädan. Klickade o belönade intensivt (de hann knappt svälja emellan) för att de höll den positionen. På slutet begrep Birk att det var den positionen jag ville ha så om han var på marken så klev han upp med baktassarna på brädan och stod kvar så, jag kunde röra mig runt honom (fortfarande täta belöningar). Mio var kvar på nivån att jag först fick ha upp hela hunden och sedan för det mesta klev han av med framtassarna och blev kvar en stund med bak.
Efter detta så bytte vi grej och klickade för nosduttar på ett plastlock som jag höll i handen (jag ville inte ha tassar på det), ibland väntade jag på två duttar men för det mesta bara en innan klick. Så småningom sänkte jag locket mot marken (om det kom en tass så åkte det bakom ryggen i 5 sek).
Efter detta verkade hundarna trötta o mätta (använde torrfoder, tror att hela kvällsmaten gick åt) och somnade på soffan...

onsdag, november 07, 2007

matstrejk????

Birk har ätit dåligt de senaste dagarna. Jag har funderat på om han har ont i halsen eller är sjuk på något annat sätt. Men nu har jag nog kommit på det... Han vill inte äta ur matskålen... det är ju så tråkigt... Så mycket roligare att få jobba för maten! Samma foder går nämligen åt i en rasande fart när vi tränar in nya grejer med klicker i arbetsrummet, och då är den fantastiskt god. Varför ta nåt "gratis" när man kan få jobba o ha roligt för att få det istället...

tisdag, november 06, 2007

diverse träning

Igår förmiddag var jag ledig och passade på att åka iväg med hundarna till en annan skog och promenera. För att göra det hela mer äventyrligt ;-) så gick jag med båda samtidigt. Det var en väldigt utmaning för min tålamod, det brast vid ett tillfälle när Birk hade halkat o fått ont i sitt ben igen och Mio samtidigt for omkring som en galning - Mio fick sig en åthutning och som resultat fick jag jobba extra för att han inte skulle dra sig undan mig i kopplet... Trots detta missöde så gick det på det stora hela rätt bra, dvs bättre än det gått tidigare... De är jobbiga enskilt men tjugo gånger värre när de är två. Birk gick faktiskt stundtals riktigt riktigt bra (dvs lugnt vid min sida med hängande koppel trots nya marker). Mio hade sina ögonblick av klarhet och kunde leka "ett steg i taget-leken". Pust, efter 30 minuters promenad var jag och hundarna helt slut och de sov sedan hela eftermiddagen...

Igår kväll var det dags för gång två på freestylekursen. Vi hade härligt roligt, och hundarna med. Igår var det bara två storpudelflickor med. Jag hade Birk med mig och alla tre hundar kunde vara lösa under träningen. Det blev lite bus emellanåt men för det mesta höll de sig hos sina mattar. Jag blev lite imponerad av Birk, han kunda snusa omkring (vi var inomhus) på egen hand och gick inte fram o störde dem. Birk visade glatt stora delar av sitt register och var på slutet lagom trött o nöjd (och kunde ligga tyst och stilla, fast med lite belöning emellanåt, under en kort teoripaus).

När jag och Birk kom hem på kvällen fick Mio ha lite klickerträning inne och jag övade vidare på att stå på bakbenen samt att backa från mig i frontposition.

Idag har det blivit klickeri nu på kvällen.
Birk fick bland annat öva:
*att gå upp på bakbenen (targetsticka)
*att följa med mig i front när jag flyttar mig i sidled (klick för att han flyttar bakdelen i sidled), började göra det med att jag flyttar mig i en cirkel runt honom så att det mest är framdelen han behöver flytta, detta för att han skulle komma på att det bara var frontpositionen jag var ute efter o inte en massa annat. Det funkade bra och till slut kunde vi flytta nåt steg rakt åt sidan åt båda hållen.
* Att följa vänster targethand framåt när han är i fotposition. Jag kom på att han i princip alltid får backa för den signalen vilket gör att han lätt kastar sig bakåt alldeles för snabbt o för långt och hamnar långt ifrån targethanden, detta gör honom svårstyrd. Nu ville jag ha honom till att söka framåt mot handen, svårare o mer frustrerande för honom än vad man kan tro. Jag kom på problemet under lite träning av backande slalom mellan benen.

Mio fick öva:
* backa i front
* gå upp på bakbenen i front
* kryp i fotposition (targetsticka) - detta gick jättebra tills något plötsligt gjorde ont nånstans på Mio som istället hoppade upp i soffan o inte ville träna mer... Ev började det hela med att jag råkade peta honom på tassen med stickan o plötsligt var den farlig.
* Följa med i sidled i frontposition - påbörjade samma som med Birk men kom inte lika långt (delvis pga att jag just nu tränar backa i front också, han testar det ofta).
* Backa rakt bakåt bredvid mig i fotposition - oj vad mycket lättare detta är att träna med Mio än med Birk, Mio är mycket lugnare och kan ta ett steg i taget. Jag försökte använda så lite targethand som möjligt och fokuserade på att han skulle ta ett-två steg RAKT bakåt. Det gick bäst om jag började backa med vänster fot.

Så, kvällen var räddad, hundarna blev någorlunda trötta och har nu gått och lagt sig. Mission completed...

söndag, november 04, 2007

2 dagar rallylydnad

Igår var jag och Birk i Höganäs och höll en introduktionskurs i rallylydnad för ett glatt gäng instruktörer. Birk satt visserligen mestadels i bilen (dålig matte som inte litade på hans träningsförmåga, det har han bevisat idag) men verkade inte så deppig för det. Jag hade jätteroligt och det var en dag i högt tempo. Birk var iallafall ute lite och då upplevde jag honom som något lugnare i koppel än han brukar (vilket är att vara sjövild på nya ställen) han kom snabbt tillbaka till mig när det blev drag och kunde hålla sig inom koppellängden för det mesta. Som vanligt blev han så stressad att han inte kunde ta godis i början men efter en stund inne på träningsplanen när jag bara stod o väntade ut honom o klickade för kontakt så kom han igång och kunde dessutom fokusera en kort stund och göra lite visning av övningar som vållade problem. Tråkigt nog så passade jag inte på att försöka gå en rally-bana med honom, det ångrar jag nu i efterhand, jag tror nämligen att han hade fixat det rätt bra och det hade varit nyttigt att göra det på ett nytt ställe. Attans... dålig matte som inte litar på sin hunds förmåga och vågar testa inför publik...

Idag så har vi varit övningsekipage för deltagarna på en rally-domarutbildning. Hihi, de fick många fel att notera... speciellt som det var en bana för avancerad klass som vi gick... Vi var på Söderåsens brukshundklubb (återigen en ny plats) och jag blev denna gång faktiskt riktigt förvånad över hundarnas förmågor. Jag började med att ta ut en i taget på en liten promenad längs en mysig skogsväg. Så bra har de aldrig gått i koppel på ny plats, visst drog de till o hade bråttom för ofta men inte i närheten så galna som vanligt, de var mer uppmärksamma på när kopplet tog slut helt enkelt och lugnare generellt. Trots att båda faktiskt var så uppvarvade att de inte tog godis under promenaden. Började med att ta in Birk på träningsplanen och satsade på att först klicka upp kontakt så det skulle vara möjligt att träna med honom, varvade mellan lek o godis som belöning. Han kom igång!!!! Jobbade faktiskt riktigt bra periodvis.

Bytte hund och fick kämpa hårt med en totalt vimsig Mio... Det här går åt skogen tänkte jag, ingen mening att gå bana med honom... Men så började han komma igång. Det kom två andra hundar som skulle vara med också och då blev Mio jättespänd, han gjorde lite små utfall (utan att vara helgalen) och vi jobbade på med att bli av med spänningarna och han blev bättre o bättre.

Bytte hund igen för det var dags att gå banan. Birk fick börja. Eftersom det var avancerad klass så var han lös. Han gick faktiskt rätt bra, tappade fokus ibland och på slutet tyckte han det blev tråkigt o han var trött så då började han testa att göra tass-target på skyltarna o lite annat ;-). Som vanligt var han dålig på att sätta sig och jag vet inte hur han gör men i min synvinkel ser det ut som han sitter men han fuskar o sitter INTE. Han är skicklig på att luras den här hunden... Glad o positiv var han iallafall att jobba med och det fick vi som bra kritik efteråt också hihi, glad hund och hårt arbetande positiv matte. Ja, man kan inte göra annat med en galen dalmatiner... om jag blir arg (vilket man inte får bli i rally-lydnad) så lägger Birk av helt o vill gå hem. Det är bara att vara glad o jubla när han gör rätt för då lyfter Birk o studsar fram glatt bredvid en och jobbar med mycket energi.

Sedan bytte jag hund igen och Mio fick gå banan. den var egentligen alldeles för svår för honom, jag har knappt tränat rally-lydnad alls med honom så vi bjöd på många fel åt domar-aspiranterna. Någonstans har jag glömt att träna sitt i front med Mio för det kunde han plötsligt inte alls, han drog sig både åt vänster och åt höger o satt nästan aldrig i mitten. Mio fick gå banan i koppel och det var tur, annars hade han försvunnit iväg i fjärran till nån god doft :-). Det som han gjorde bra var vänstersvängar (det är mina hundar riktigt duktiga på även om de inte gjorde sina bästa idag) och han gjorde ett mycket snyggt ligg från gång.

Som slutsats kan jag säga att jag hade bara målsättningen att de överhuvudtaget skulle kunna jobba och koncentrera sig på ett nytt ställe och det lyckades de bra med! Guldstjärnor till vovvarna!!!!

När vi kom hem nu ikväll så var de väldigt pigga och ville träna mera så det blev lite klickeri i mitt arbetsrum. Jag håller ju en freestylekurs och har klurat på hur vi ska träna in att gå på bakbenen med tassarna mot förarens kropp och tänkt att man kan ta hjälp av en target som de ska sätta båda tassarna mot. Så ikväll har jag klickat in en tygbit som tasstarget samt ökat svårigheten med att lägga den på en soffa som de fick gå upp med framtassarna på. Birk har ont i ett bakben så jag vill inte öva det mot min kropp ännu. Birk fick också öva att förflytta sig med mig i sidled i front, han tyckte det var väldigt frustrerande att inte GÖRA något mer än att flytta med och förstod först inte riktigt vad det var jag ville, men efter ett tag började det lossna.
Mio har väldigt bra balans och kan stå på bakbenen (på eget bevåg) och idag började jag öva det med targetsticka. Detta är väldigt jobbigt för en hund och kräver lite styrketräning så förhoppningsvis kan jag vara duktig o köra några repetitioner varje dag med detta så kommer han snart att kunna gå omkring på två ben :-). Nu i början vill jag att han ska vara stilla, från sitt rakt upp i stå på bakbenen och vara stilla i den positionen. Han fattade snabbt och tycker det är jätteroligt men det märks att det är jobbigt för musklerna så 4 repetitioner fick räcka.