raket-spår

Igår lade vi vars ett viltspår till vovvarna här hemma i vår egen skog. Det blev spår med rådjursklöv fast utan blod för det hade vi inget. Vovvarna blev helt galna av lycka. Mio fick gå sitt först o han flög fram i spåret (hm, det ska inte gå så fort egentligen). Tur att inte jag o Martin har några större ambitioner så vi kan bara njuta av att se den lyckliga hunden spåra i full fart och försöka hänga med så gott vi kan. På ett ställe stannade Mio självmant upp och väntade in Martin. Spåret gick två gånger över en bäck och över en stenmur men det var inget som påverkade hastigheten... Det hade legat i 2,5 timme när vi gick det och det var bra för den mesta doften verkade finnas på marken. Två gånger gick tassarna för fort så Mio hamnade ur spåret men han vände själv och sprang tillbaka i samma hastighet o plockade upp det igen.

Birks spår gick i ännu snårigare skog och då var det nästan mörkt så det var svårt att se snitslarna för oss. Birk flög också iväg i spåret. Han fick dock tyvärr korn på spårslutet (klöven) och tog en genväg direkt dit innan Martin hann se att de inte följde snitslarna. Birk blev lite konfunderad för vi lämnade klöven där i skogen o gick tillbaka o tog upp spåret igen. Sedan spårade han galant, även han i högt tempo (men inte lika flygande som Mio). Han blev lika lycklig över att hitta klöven denna gången.

Hundarna var rätt nöjda efter denna övning, de älskar viltspår :-)

Bilderna är på Birk precis innan han släpps på spår under viltspårkursen i höstas.