Ny koppelträning

Jag har de senaste dagarna roat mig med en ny variant i koppelträningen. Jag vill ju kunna gå med hundarna i långa lösa koppel i lugn fart och ett stort problem med vovvarna är att få ned farten och att få deras uppmärksamhet på mig och min hastighet. Tidigare har jag ju börjat träna dem i att gå vid sidan med lösa koppel och det fungerar rätt bra nu (iallafall på hemmaplan). Så eftersom den träningen rätt så snabbt gav effekt så klurade jag vidare på hur jag skulle få till det med en friare koppellängd.

Allt i Birks o Mios värld handlar om att ha roligt, de är två galna dalmatinrar i sina vildaste ungdomsår och är det inte kul så vill de inte vara med. Jag har ingen lust att vara en "tjatmatte" så nu har jag tänkt ut ett sätt att göra koppelträningen till en lek. Jag började (med två vovvar samtidigt, pust... varför göra det lätt för sig...) med att ta ett tydligt steg framåt o stanna i halvlånga koppel. Leken går ut på att om hundarna hinner stanna innan kopplena är sträckta så får de belöning. Om kopplena sträcks så får den hund som sträcker ingenting och om den inte genast vänder så börjar jag backa (risken var uppenbar att vi skulle hamna i en annan ände av skogen än jag tänkt men det skedde faktiskt inte). Leken innebär alltså att var uppmärksam och ta den belöning som finns tillgänglig (mattes godis) eller få ingen alls på en stund (inte den goda doften det var så bråttom till heller). Det tog några omgångar sedan begrep de att det bara var ett steg i taget och jag kunde börja belöna. Om någon hund drog nåt kopiöst framåt så halades den in intill mig och jag tittade på den och räknade högt och GLATT till 10-15 (med röst som en av mössen i Askungen på julafton ;-)) dvs hunden blev utsatt för en sk time-out (=det var så helfel att det är omöjligt för dig att få någon belöning inom de närmsta 10-15 sek). Det gick snabbt upp för dem vad time-outen innebar och jag kunde nästan se på dem att de tänkte "näe, attans inte nu igen, vad jobbig du är...". När de klarade ett steg större delen av gångerna lade jag på så jag varierade mellan ett o två steg osv. Kopplena var så pass långa att de kunde gå ut i vägkanterna. När det började bli fler steg så lade jag också in att jag stannade omedelbart om någon hund satte upp alltför hög fart (använde stannandet som en "felsignal" med chans att rätta till felet om nu vovven lyckades slå på alla bromsar o stanna innan kopplet sträcktes hihi, håll koll på matte!!!). Den hund som skötte sig (vilket varierade) fick belöningar medan jag kämpade med den andres misstag (de är rätt starka när de vill nånstans). Men de blev duktigare o duktigare ganska så fort. Det blev dock ingen lång promenad (men den tog lång tid) för godiset började ta slut och jag ville ju hinna hem också. På hemvägen gick de strålande bra. Hundarna blev trötta i huvudet och jag med.

Så här har promenaderna varit sedan dess och det har fungerat som jag har tänkt. Det är lite som en lek för dem och de börjar faktiskt skärpa till sig o faktiskt lugna ner sig lite. De håller bättre koll och går lugnare även om det fortfarande kräver täta belöningar, mycket koncentration från mig och framförallt att jag håller mig på gott humör (har faktiskt gått riktigt bra med det med). Jag och Martin har gått en runda tillsammans med vars en hund i nytt område och efter en början med helt galna hundar som bara flög omkring som yra löv i kopplena så gick det fort väldigt mycket bättre för att ännu lite senare gå riktigt bra (iallafall med dalmatiner-mått mätt :-)). Det här ska jag köra med ett tag nu för det känns faktiskt som om det kan funka!