Underbar kvällspromenad

Igår kväll så kom Martin hem tidigt (dvs innan det blev mörkt) och vi tog med oss vars en hund ut på promenad tillsammans. Det var en jätteskön men kall kväll, hundarna var jättepigga (varit ensamma 8-9 timmar... hua) och vi satsade på att få till bra koppelpromenerande. Det gick helt strålande bra! Vi kör mycket med att hundarna ska gå vid vänster sida (bogen i höjd med förarens ben) med löst koppel. Detta tränar vi med klicker och om hunden går iväg framåt förbi förarens ben så stannar föraren och ev backar lite tills att hunden kommer tillbaka. Kopplet är så pass slakt att det aldrig hinner sträckas. Den här varianten fungerar suveränt på våra vovvar. De blir mer intresserade av oss än av omgivningen, de lugnar ned sig (får aldrig upp farten) vilket innebär att de när man ger "varsågod" så att de får gå som de vill så blir det inte det hysteriska springandet och draget utan de rör sig i ett mer lagom tempo. Blir vovven för hetsig så får den gå vid sidan igen och varva ned. Det blir rätt mycket gående vid sidan och det går åt en del godis, men det är det helt klart värt. Vi varierar hur långt de ska gå innan belöningen och sträcker tiden mer o mer. Det som är skönt är att Martin också har lärt sig förstå och använda den här metoden rätt nu och det är kul att se att det verkligen fungerar på båda vovvarna. Hundarna är glada och positiva och tycker att det är jättekul att promenera på det här viset och vi som håller i kopplena är också glada o nöjda o slipper gå o bromsa hela tiden. Detta gör jag också när jag går ensam med båda hundarna samtidigt och då har jag i regel Mio på vänster sida och Birk på höger. Det är lite jobbigare att göra med två (eftersom de oftast inte är lika duktiga båda samtidigt) men det går bättre och bättre. Så för att sammanfatta koppelrapporten så går det strålande med koppelträningen på hemmaplan, dags att göra det mer avancerat och ut o träna mer på nya platser!