en trygg plats

Idag har hundarna varit med ute när jag grejat i hästhagen. Hästarna gick i en annan hage så vi "slapp" ha dem omkring oss. Mio var precis på väg över stenmuren ut på äventyr i kohagen (olovligt) när jag ropade på honom så han vände. Oturligt nog fick han en rejäl stöt av staketet när han kröp under på väg tillbaka och blev jätterädd. Mio brukar inte bry sig så jättemycket om stötar (Birk tror att han ska dö om han får en smäll) och han är därför rätt oförsiktig runt elstängslena. Men idag gjorde det ont, rejält ont dessutom och han blev jättelåg. Han var hos mig o Birk lite o sedan smög han iväg till huset. Jag gick efter för att se vart han tog vägen och hittade honom inkrupen under min bil. Detta är Mios "trygga plats". Han har ända sedan han varit valp älskat att krypa in under bilar och gjorde det då mest för att kunna skälla på Birk under lekarna utan att Birk nådde honom. När Mio var valp var det gott om plats under bilen men nu har han ju tyvärr blivit stor... Detta innebär att han antingen fastnar under bilen eller iallafall har väldiga problem att ta sig därifrån. Idag fick jag locka o springa omkring med Birk en bra stund innan han så småningom kom på att han kunde krypa ut backandes. Att försöka assistera Mio med lite draghjälp är inte att tänka på, skulle tro att det skulle kunna bli ett besök hos doktorn i så fall för matte. Mio har aldrig bitit någon och är en väldigt mysig hund i all hantering men i ett sånt läge tror jag att han mycket väl skulle kunna sätta tänderna i händer som försöker hjälpa honom. Nåväl, idag var det torrt o bra under bilen, värre var det den gången Mio blev sparkad på underkäken av Fandango och skrikande sprang ur hästhagen och in under bilen och satt tvärfast. Jag drog ut honom med rep runt baktassarna (har man förlöst en kalv så kan man dra loss en hund...) och fram kom en totalt nerkleggad hund (för att inte tala om hur mina kläder såg ut). Obehaget av sparken späddes alltså på med lossdragning från bil samt insläpning till badkar och bad... Mio var dock inte påverkad särskilt länge, det tog väl kanske två veckor, sedan jagade han häst igen med samma intensitet... Får väl se hur lång tid det tar den här gången.

Birks trygga plats är för övrigt inne i min jobb-bil (mina hundar gillar den bilen helt klart). När han har gått på elstängsel (inte så mycket hemma faktiskt, mest hos andra) har han sprungit till bilen och velat in på sin plats. På honom tar det lång tid innan rädslan går över (och han är ju försiktigare runt staketen också) så när vi har varit där han gått på stängsel har han länge vägrat gå ur bilen (alternativt hoppat ur och sedan får dörren vara öppen så han snabbt när helst han känner behov av det kan hoppa in igen).

Inomhus är den trygga platsen nog soffan i mitt arbetsrum, den är hundarnas favorit. Mormors gamla bäddsoffa som nu är rejält utsliten. Tyvärr verkar vovvarna vara väldigt skickliga på att slita ut soffor (de är helt enkelt för vilda även när de ska lägga sig o sova...). Mormors gamla soffa har gjort sitt och till hundarnas stora sorg ska vi snart slänga ut den (det blir en massa soff-stoppning på golvet hela tiden och jag blir galen). Om någon har en (hel) gammal soffa att skänka till mina vovvar så hör gärna av er ;-).