Väjningsplikt...

Dalmatinrarna har sina alldeles egna trafikregler. Eller, ja, egentligen finns det bara en regel... Den som har högst hastighet har företräde... detta gäller alltid. Hund med låg hastighet (eller stillastående för den delen) måste alltid väja för den med hög hastighet. Väjningsplikten gäller även om den stillastående hunden befinner sig i den springande hundens tänkta väg. Den springande hunden kan tänka sig att hoppa över den stillastående hunden, men inte hoppa högre än nödvändigt, vilket innebär att stillastående hund bör väja genom att kasta sig ned på marken (och i det ideala fallet även rulla några varv och på så sätt rulla med när den andra hunden slår i). Om springande hund springer in i stillastående hund har den påsprungna hunden ingen rätt att klaga över krocken. Kan tillägga att Mio utnyttjar denna trafikregel till max och Birk har blivit en hejare på att väja, men det omvända förhållandet gäller det med. Men trots detta blir det oundvikligen krockar ibland och matte håller andan ibland o undrar hur i hela friden dessa hundar kan vara hela. Människor är inte riktigt lika skickliga... Birk har ju en gång sprungit in i mig så jag bröt fotleden (han tittade bakåt medan han sprang framåt...). En kullbror till Birk har även han lyckats orsaka en fotfraktur på en människa som han sprungit in i. Var uppmärksamma när det är prickiga hundar i farten!