Ny koppelträning

Jag har de senaste dagarna roat mig med en ny variant i koppelträningen. Jag vill ju kunna gå med hundarna i långa lösa koppel i lugn fart och ett stort problem med vovvarna är att få ned farten och att få deras uppmärksamhet på mig och min hastighet. Tidigare har jag ju börjat träna dem i att gå vid sidan med lösa koppel och det fungerar rätt bra nu (iallafall på hemmaplan). Så eftersom den träningen rätt så snabbt gav effekt så klurade jag vidare på hur jag skulle få till det med en friare koppellängd.

Allt i Birks o Mios värld handlar om att ha roligt, de är två galna dalmatinrar i sina vildaste ungdomsår och är det inte kul så vill de inte vara med. Jag har ingen lust att vara en "tjatmatte" så nu har jag tänkt ut ett sätt att göra koppelträningen till en lek. Jag började (med två vovvar samtidigt, pust... varför göra det lätt för sig...) med att ta ett tydligt steg framåt o stanna i halvlånga koppel. Leken går ut på att om hundarna hinner stanna innan kopplena är sträckta så får de belöning. Om kopplena sträcks så får den hund som sträcker ingenting och om den inte genast vänder så börjar jag backa (risken var uppenbar att vi skulle hamna i en annan ände av skogen än jag tänkt men det skedde faktiskt inte). Leken innebär alltså att var uppmärksam och ta den belöning som finns tillgänglig (mattes godis) eller få ingen alls på en stund (inte den goda doften det var så bråttom till heller). Det tog några omgångar sedan begrep de att det bara var ett steg i taget och jag kunde börja belöna. Om någon hund drog nåt kopiöst framåt så halades den in intill mig och jag tittade på den och räknade högt och GLATT till 10-15 (med röst som en av mössen i Askungen på julafton ;-)) dvs hunden blev utsatt för en sk time-out (=det var så helfel att det är omöjligt för dig att få någon belöning inom de närmsta 10-15 sek). Det gick snabbt upp för dem vad time-outen innebar och jag kunde nästan se på dem att de tänkte "näe, attans inte nu igen, vad jobbig du är...". När de klarade ett steg större delen av gångerna lade jag på så jag varierade mellan ett o två steg osv. Kopplena var så pass långa att de kunde gå ut i vägkanterna. När det började bli fler steg så lade jag också in att jag stannade omedelbart om någon hund satte upp alltför hög fart (använde stannandet som en "felsignal" med chans att rätta till felet om nu vovven lyckades slå på alla bromsar o stanna innan kopplet sträcktes hihi, håll koll på matte!!!). Den hund som skötte sig (vilket varierade) fick belöningar medan jag kämpade med den andres misstag (de är rätt starka när de vill nånstans). Men de blev duktigare o duktigare ganska så fort. Det blev dock ingen lång promenad (men den tog lång tid) för godiset började ta slut och jag ville ju hinna hem också. På hemvägen gick de strålande bra. Hundarna blev trötta i huvudet och jag med.

Så här har promenaderna varit sedan dess och det har fungerat som jag har tänkt. Det är lite som en lek för dem och de börjar faktiskt skärpa till sig o faktiskt lugna ner sig lite. De håller bättre koll och går lugnare även om det fortfarande kräver täta belöningar, mycket koncentration från mig och framförallt att jag håller mig på gott humör (har faktiskt gått riktigt bra med det med). Jag och Martin har gått en runda tillsammans med vars en hund i nytt område och efter en början med helt galna hundar som bara flög omkring som yra löv i kopplena så gick det fort väldigt mycket bättre för att ännu lite senare gå riktigt bra (iallafall med dalmatiner-mått mätt :-)). Det här ska jag köra med ett tag nu för det känns faktiskt som om det kan funka!

agility i vardagsrummet

Birk älskar ju agility men har blivit rädd för vipp-brädan (korkade matte skickade honom över en som skramlade) så nu är det omöjligt att få honom över det hindret. Nu har jag blivit inspirerad och har börjat skrammel och rörelseträna vovvarna inne i det trygga arbetsrummet där jag i regel alltid börjar med att klicka fram nya grejer. Igår blev det klickeri för att de stampade på ett upp o nedvänt kastrull-lock som skramlade. Idag blev det mer avancerat. Jag började med en gammal bred bokhylle-skiva som låg på golvet och hade dem till att sätta en tass och sedan två på den. Därefter lade jag under en lite tjockare bräda under mitten på den så att det blev en liten mini-vippbräda (fast den vippar åt båda håll). Klick för tass på brädan, speciellt om de gjorde det så att det blev rejält med oväsen o rörelse (det är nån metallgrej i ändarna så den låter rätt mycket, undrar hur det går för golvet). Så småningom två tassar på brädan och gärna trampa runt lite eller vidare framåt så att den rör sig ännu mera. De tyckte att det var lite läskigt men det var ju faktiskt kul att få träna lite... Det ska nog gå att fixa till den här rädslan!

horsemanship

Har i helgen varit på en kurs i det som med ett samlingsord kallas för horsemanship. Det var en jättebra kurs, med en jätteduktig tränare från USA och han var verkligen skicklig på det han gjorde. Träning av djur baseras på samma principer oavsett vad det är för sorts djur och jag kan inte låta bli att jämföra detta sätt att träna häst med vad som finns i hundvärlden. Den här träningsvarianten är totalt motsatt det som jag försöker göra med mina hundar. Jag tränar mina hundar med klicker vilket innebär att de får tänka mycket själva, vara aktiva och jobba på ett som jag upplever det väldigt positivt sätt med belöningar.

Horsemanshipträningen var helt i den andra ändan av träningsskalan. För att få hästen att göra något så utövade man tryck (dvs hot) mot den tills den gjorde det man önskade då upphörde hotet. Även om hästen ännu inte visste vad det var tränaren ville så hotades den (vift med rep, hotfull rörelse mot den, slag med rep eller annat) tills dess att den utförde det som man önskade, tills dess att hästen gjorde en antydan åt rätt håll så ökades hotet mot den. Detta gjorde självklart att när hästen väl insett vad de olika tecknen betydde så räckte det med små signaler - den visste ju också att hotet snabbt skulle ökas om den inte utförde det önskade beteendet. Om tränaren var passiv så skulle också hästen vara passiv (dvs stå still alternativt fortsätta med önskad rörelse) tills dess att den fick någon signal, om en stillastående häst rörde sig det minsta så ökades hotet. Det var för mig helt fascinerande att se vad denna skicklige tränare fick för resultat på mycket kort tid, det var också fascinerande att se hur imponerade människorna blev och hur snabbt de tog till sig träningsmetoden. Det var "quick-fix" i sin allra bästa version och det tog mig någon dags reflektion för att faktiskt inse hur det hela faktiskt kunde fungera så bra. Vissa små saker kommer jag dock att ta till mig, men det är vardagsdetaljerna som att inte låta en häst knuffa omkring mig och andra detaljer i mitt eget beteende, men nej, i övrigt ska jag försöka att hålla mig ifrån de här träningsmetoderna. Jag gillar inte träningssättet med avseende på stressen för hästen. en häst behöver inte vara lugn o trygg bara för att den står still, jag vill inte att mina hästar ska uppleva mig som någon som så fort jag vill något är så hotfull. Nä, dags att ta mig i kragen o plocka fram klickern med hästarna med.

Det finns fina ord för allt det jag beskrivit ovan, för den som vill finns det mycket inlärningsteori att läsa för att förstå hur de olika varianterna av träning fungerar. Jag tyckte det var jättebra att faktiskt få se den här varianten av träning live för det är verkligen imponerande att se det snabba resultatet med avseende på att de uppnår slutmålet fort. Det jag inte gillar är att man når det genom att utsätta djuret för så starka hot och ibland det som jag faktiskt skulle vilja kalla misshandel. Nu var det en helgkurs och självklart blir det tuffare då än om man tränar under en längre period (folk vill ju se snabba resultat...) Hade varit intressant med en vetenskaplig studie på hur stressande det egentligen är för hästen med denna typ av träning.

Underbar kvällspromenad

Igår kväll så kom Martin hem tidigt (dvs innan det blev mörkt) och vi tog med oss vars en hund ut på promenad tillsammans. Det var en jätteskön men kall kväll, hundarna var jättepigga (varit ensamma 8-9 timmar... hua) och vi satsade på att få till bra koppelpromenerande. Det gick helt strålande bra! Vi kör mycket med att hundarna ska gå vid vänster sida (bogen i höjd med förarens ben) med löst koppel. Detta tränar vi med klicker och om hunden går iväg framåt förbi förarens ben så stannar föraren och ev backar lite tills att hunden kommer tillbaka. Kopplet är så pass slakt att det aldrig hinner sträckas. Den här varianten fungerar suveränt på våra vovvar. De blir mer intresserade av oss än av omgivningen, de lugnar ned sig (får aldrig upp farten) vilket innebär att de när man ger "varsågod" så att de får gå som de vill så blir det inte det hysteriska springandet och draget utan de rör sig i ett mer lagom tempo. Blir vovven för hetsig så får den gå vid sidan igen och varva ned. Det blir rätt mycket gående vid sidan och det går åt en del godis, men det är det helt klart värt. Vi varierar hur långt de ska gå innan belöningen och sträcker tiden mer o mer. Det som är skönt är att Martin också har lärt sig förstå och använda den här metoden rätt nu och det är kul att se att det verkligen fungerar på båda vovvarna. Hundarna är glada och positiva och tycker att det är jättekul att promenera på det här viset och vi som håller i kopplena är också glada o nöjda o slipper gå o bromsa hela tiden. Detta gör jag också när jag går ensam med båda hundarna samtidigt och då har jag i regel Mio på vänster sida och Birk på höger. Det är lite jobbigare att göra med två (eftersom de oftast inte är lika duktiga båda samtidigt) men det går bättre och bättre. Så för att sammanfatta koppelrapporten så går det strålande med koppelträningen på hemmaplan, dags att göra det mer avancerat och ut o träna mer på nya platser!

inneträning o hästgalopp

Idag har jag bestämt mig för att göra ett nytt ryck vad gäller koppelträningen. Vi har fastnat lite på en nivå (som just nu känns det som sakta försämras dessutom). Dags att lägga upp en ordentlig plan och träna detta som allt annat. Hm, får se hur länge jag orkar hålla igång med detta... Iallafall, idag har jag gjort en liten kriterieplan som säkert kommer att förändras med tiden men den är nåt att börja med och ta fasta på. Det handlar dels om att kunna gå fint vid sidan (ej så högt krav på ögonkontakt som vid fotgående) och också om att kunna GÅ i skritt framför föraren i lugnt tempo. Om någon tittar bakåt i bloggen så är det inte omöjligt att jag försökt lägga upp den här träningen tidigare också men glömt bort det, mitt minne är inte alltid vad det borde...
Började inne nu ikväll med första träningen för att komma igång (detta måste jag ha gjort tidigare för det gick alldeles för lätt). Positionen på hunden var vid min vänstra sida. Steg 1 klick för kontakt, därefter ett steg fram klick i steget, därefter två steg fram. Nu har jag inga jättelånga rum så det blev inte så mycket mer än ett par omgångar med några steg fram (varierat antal o ibland bara stå vid sidan). Därefter ökade jag svårigheten genom att först lägga en belöning en bit framför oss i gångriktningen. Samma där att börja med kontakt vid sidan därefter ett, två o fler steg framåt kvar i position. När vovven skötte sig blev det (efter ett klick o belöning från handen) ett varsågod och han fick springa fram till godishögen. Detta fungerade bra med båda hundarna. Allt skedde utan ordkommando, enbart "frivilliga" beteenden (dvs att vovvarna själva fick komma på vad det var de skulle göra). Imorgon hoppas jag att jag kan komma ihåg att öva vidare...

Efter detta var vovvarna fortfarande träningssugna så det blev övning av sitt i frontposition. Birk vill ju helst sitta en bit ifrån och ofta backar han precis innan han sätter sig, det vill jag ha bort. även här blev det frivilliga beteenden utan kommando (och Birk visade halva registret innan han testade sitt). Först fick han komma på att det var sitt jag var ute efter och sedan ökade jag kriterierna på att det skulle ske utan backande och relativt nära. Började han backa så bytte jag min position som felsignal och han fick börja om. Det fungerade faktiskt bra, fick bort backandet väldigt fort. Det dök upp ibland efter många repetitioner (Birk gör så, han plockar in annat ibland när han lär sig, testar liksom om nåt annat också kan ge belöning) men sedan fungerade det bra igen. Pga min brist på fantasi fick Mio öva samma sak, han var bättre på det redan från start så med honom övade jag mer på hastigheten (tidiga klick) och att han skulle sitta nära.

Hästgaloppen då, vad är det... Jo, Fandango som jag håller på att försöka rida in eller nåt har ju inte begripit det där med att galopp också är en gångart man kan använda så jag bestämde mig igår för att försöka få ett röstkommando på det från marken. Fandango är hästen som avskyr longering och aldrig begripit vad det går ut på (och inte heller gått att longera) och han är inte energisk heller så tempo bjuder han inte på själv. För er som inte håller på med hästar så är longering att hästen i lång lina går i cirkel runt dig i olika tempon. Nåväl, i en tidigare period av iver så började jag att klicka Fandango och klickade då fram att han frivilligt och lös först skrittade och sedan travade ett varv runt mig. För att inte röra till det för hundarna som oftast är med ute hos hästarna så har jag för tillfället lagt klickern o använder istället ett speciellt tonläge på bra eller att jag helt enkelt stannar hästen (bra-kom). Fandango älskar mat och fungerar utmärkt att träna med lite pellets eller morot eller äpple. Igår fick jag så ett ryck igen (eftersom hästen pockade på uppmärksamhet och det snart skulle bli mörkt så jag hann inte med nån ridning) och stoppade två äpplen i fickan samt satte på hästen kapson o lina. Här skulle longeras... I hästhagen bland de andra hästarna o med hundarna med ute (som gjort för katastrof men det gick faktiskt rätt bra). Steg ett var att få honom ordentligt ut på volten o begripa att han skulle vara ganska långt ifrån mig - belöning för rätt position var en äpplebit. Han fattar snabbt lille Fandango och det gick ganska fort bättre. Lite trav fungerade också. Jag märkte på honom att han var lite busig så jag tänkte att jag provar att busa på lite o se om han råkar börja galoppera. Detta innebar att jag skuttade o sprang bredvid honom lite samt slog med pisken (kort pisk bara så jag kunde inte nå hästen) i marken. Fandango busade tillbaka o började skutta i nåt galopp-liknande - BRAAA o äpplebit. Upprepade många gånger o se på fanken det blev galopp i över ett varv till slut (utan att jag behövde hoppa omkring som en galning)... Bytte varv o busade mera o det blev mer galopp (och ett ryck när han skuttade mot mig o stegrade...hmmm). Började lägga på ordet galopp också. Summa summarum så var det ett lysande resultat, han begrep att det tempot också gav belöning. Vi får öva mera o sen kanske han kan komma på det med hjälp av röstkommandot när jag sitter på ryggen också!

en trygg plats

Idag har hundarna varit med ute när jag grejat i hästhagen. Hästarna gick i en annan hage så vi "slapp" ha dem omkring oss. Mio var precis på väg över stenmuren ut på äventyr i kohagen (olovligt) när jag ropade på honom så han vände. Oturligt nog fick han en rejäl stöt av staketet när han kröp under på väg tillbaka och blev jätterädd. Mio brukar inte bry sig så jättemycket om stötar (Birk tror att han ska dö om han får en smäll) och han är därför rätt oförsiktig runt elstängslena. Men idag gjorde det ont, rejält ont dessutom och han blev jättelåg. Han var hos mig o Birk lite o sedan smög han iväg till huset. Jag gick efter för att se vart han tog vägen och hittade honom inkrupen under min bil. Detta är Mios "trygga plats". Han har ända sedan han varit valp älskat att krypa in under bilar och gjorde det då mest för att kunna skälla på Birk under lekarna utan att Birk nådde honom. När Mio var valp var det gott om plats under bilen men nu har han ju tyvärr blivit stor... Detta innebär att han antingen fastnar under bilen eller iallafall har väldiga problem att ta sig därifrån. Idag fick jag locka o springa omkring med Birk en bra stund innan han så småningom kom på att han kunde krypa ut backandes. Att försöka assistera Mio med lite draghjälp är inte att tänka på, skulle tro att det skulle kunna bli ett besök hos doktorn i så fall för matte. Mio har aldrig bitit någon och är en väldigt mysig hund i all hantering men i ett sånt läge tror jag att han mycket väl skulle kunna sätta tänderna i händer som försöker hjälpa honom. Nåväl, idag var det torrt o bra under bilen, värre var det den gången Mio blev sparkad på underkäken av Fandango och skrikande sprang ur hästhagen och in under bilen och satt tvärfast. Jag drog ut honom med rep runt baktassarna (har man förlöst en kalv så kan man dra loss en hund...) och fram kom en totalt nerkleggad hund (för att inte tala om hur mina kläder såg ut). Obehaget av sparken späddes alltså på med lossdragning från bil samt insläpning till badkar och bad... Mio var dock inte påverkad särskilt länge, det tog väl kanske två veckor, sedan jagade han häst igen med samma intensitet... Får väl se hur lång tid det tar den här gången.

Birks trygga plats är för övrigt inne i min jobb-bil (mina hundar gillar den bilen helt klart). När han har gått på elstängsel (inte så mycket hemma faktiskt, mest hos andra) har han sprungit till bilen och velat in på sin plats. På honom tar det lång tid innan rädslan går över (och han är ju försiktigare runt staketen också) så när vi har varit där han gått på stängsel har han länge vägrat gå ur bilen (alternativt hoppat ur och sedan får dörren vara öppen så han snabbt när helst han känner behov av det kan hoppa in igen).

Inomhus är den trygga platsen nog soffan i mitt arbetsrum, den är hundarnas favorit. Mormors gamla bäddsoffa som nu är rejält utsliten. Tyvärr verkar vovvarna vara väldigt skickliga på att slita ut soffor (de är helt enkelt för vilda även när de ska lägga sig o sova...). Mormors gamla soffa har gjort sitt och till hundarnas stora sorg ska vi snart slänga ut den (det blir en massa soff-stoppning på golvet hela tiden och jag blir galen). Om någon har en (hel) gammal soffa att skänka till mina vovvar så hör gärna av er ;-).