Namn:

Bor i skogen med mina två dalmatinrar Birk och Mio, hästarna Fandango, Chica, Broszka och Aéreo, samt katterna Pojken och Simpson, tuppen Tuppen och så min sambo Martin också förstås!

lördag, januari 05, 2008

glad och duktig Mio i koppel

Idag vände det med Mio igen. Han insåg att det var bättre att uppföra sig (iallafall större delen av tiden) och var en glad och duktig hund på promenaden. I början så var det visserligen mycket försök att dra iväg med matte men när det inte lyckades så förvandlades han till en duktig vovve och det fick han självklart mycket beröm för (och pannkakor/ost/torrfoder). Martin hade det lite svårare med Birk så ett tag så bytte vi hund och Birk fick prova på samma metod som jag använde med Mio och det funkade bra även på honom. Det som verkar vara viktigt är att dels vara väldigt petig, dvs ALLTID in vid sidan och ögonkontakt om kopplet sträcks samt att inhalningen måste ske genast vid sträckning och att vi börjar gå framåt DIREKT vid ögonkontakten i stillastående vid sidan. Och att tyst vänta ut den frivilliga ögonkontakten, dvs HUNDEN får ett sätt att aktivt få matte att gå framåt. Jag kände mig rätt elak emellanåt när jag väntade ut ögonkontakt på en envis frysande hund men det har så mycket större effekt att låta hunden själv klura ut vad som krävs jämfört med att locka eller visa. Allt jag säger/gör för att få min hund att göra något kan vara en belöning för det den gör i det ögonblick jag säger det. Dvs börjar jag prata lockande med den envisa hunden som stirrar ut i fjärran så belönar jag stirrandet ut i fjärran. Nåväl hundarna blev riktigt duktiga idag, Birk kunde trava och sniffa i spår i snön utan att dra och Mio likaså. För första gången i sitt liv tror jag att Mio började att tänka efter lite innan han kastade sig ut efter en doft i vägkanten och oftast så valde han att titta upp på matte istället för att häva iväg. DUKTIG VOVVE- pannkaka o ost!

En kort sammanfattning av den metod jag kört nu: Vid drag, stanna och hala in hunden vid sidan (gärna stå där med sträckt koppel), vänta ut ögonkontakt - vid minsta blick upp mot ditt ansikte (kräv mer när hunden börjar begripa och lyckas med detta) BRAAAA (OBS! absolut inget godis) och "varsågod" eller "då går vi" eller nåt sånt. Om hunden genast flyger iväg så är det bara att upprepa.... om o om igen... hundramiljoner gånger.... Inga nej eller annat skäll från föraren vid drag utan bara hala in. Om hunden håller ett lagom tempo (dvs kopplet kommer ej att sträckas om det tempot hålls) - massor med röstberöm och godis (varva gärna supergodis med torrfoder, det höjer intresset). Extra mycekt beröm om du ser att hunden faktiskt verkligen anstränger sig för att inte ha så bråttom till den lockande doften.

Tre dagar av detta har vi kört och det verkar funka bra. Mitt mål är att de ska kunna gå "fritt" i kopplet utan att dra, tycker det är så trist att alltid ha dem kommenderade att gå vid sidan för att slippa draget. Mio har även börjat att ibland reagera när han känner att kopplet sträcks med att bromsa och få det att slacka.