avstånd, bräda och lek

De senaste dagarna har vi börjat träna sitt/ligg/stå (och med Birk buga, fast det var inte meningen, matte var dålig på att klicka rätt när rumpan inte ville ned i ligget) på avstånd. Tipset på kursen för att få ut avståndet var att hunden skulle vara i koppel och att antingen en hjälpare håller i kopplet eller att hunden är fastbunden. Nu när jag äntligen lärt mina hundar att pausa tyst bundna i kopppel ville jag inte ha upp någon förväntan på arbete i den situationen så jag bestämde mig för en annan variant. De som känner mig behövde väl inte tveka ;-), TARGET självklart haha. Båda hundarna är ju galna i musmattor men jag kände att vi övat för mycket på bara att trampa på den targeten att det kunde bli ett hinder och frustrationsmoment i träningen. Så istället plockade jag fram något nytt, bakom brädan-target. Jag har en smal bräda som de ska vara bakom eller med framtassarna på och vara riktade mot mig (frontposition). Det är ju inte helt ovant för dem att vänta bakom en tröskel på sin tur att träna så det gick faktiskt rätt fort för dem att förstå både att brädan var viktig och att riktningen var det. Det blev lite svårare för dem att förstå när jag försökte lägga på ett beteende bakom brädan, men efter att jag av en slump råkat läsa om hur man skulle göra så gjorde vi om på så sätt att vi baklängeskedjade det. Först det beteende jag var ute efter framför mig (tex sitt) och sedan lägga till brädan och därefter öka avståndet. Fungerar super. Jag kastar godis och de söker (mestadels) direkt upp positionen bakom brädan igen och gör om beteendet! Vi har mest kört ligg och sitt och det fungerar rätt bra nu, Mio hade lättare för det här än Birk (som varvar upp tills han håller på att explodera...). Mio har väl avstånd på 4-5 meter nu och Birk på 3-4.

Jag har också lagt in belöning med kamplek. Birk blir väldigt varvad av kampen men han jobbar också hårt för det så det är en balansgång. Den här träningen har varit bra för det märks att han har börjat förstå att jag vill att han jobbar tyst och säkert först och när jag säger till så busar vi. Leksaken har fått ligga på marken tills dess att jag väljer att det är den som är belöningen (ingen respons från mig om han tar den innan, han vill ju leka med mig så det funkar). Lite övning i doggie-zen med andra ord. Mio leker också bra med mig nu, han är ju inte alls lika lekvillig som Birk men han har faktiskt börjat uppskatta leken rätt bra, lite olika för olika dagar.

Båda mina hundar är "träningsnarkomaner" de vill träna mycket och ofta, ju mer vi tränar desto mer vill de ha. Det är roligt att ha pigga, glada hundar som vill, men ibland är det lite jobbigt att som människa vara "tvungen" att träna hund varje dag, men när vi väl är igång så är det väldigt uppiggande för mig också! Livet leker när man är dalmatiner och de är alltid i nuet, allt annat är oviktigt, och de lever verkligen varje ögonblick fullt ut - det är något som vi människor behöver öva på.